Samverkan mellan skola och socialtjänst

Examensarbete

Samverkan mellan skola och socialtjänst

Ur de yrkesverksammas perspektiv

Författare: Jolin Seidlitz Sofia Sjödahl

Handledare: Cecilia Andrée Löfholm

Examinator: Anders Lundberg Termin: VT 2014

Kurskod: 2SA47E

Abstract

Author: Jolin Seidlitz and Sofia Sjödahl

Title: Collaboration between school and social services, the professionals’ perspectives.

[Translated title]

Supervisor: Cecilia Andrée Löfholm Assessor:

The purpose of this study is to understand the collaboration between school and social services. The primary focus of this study is the subject of interaction. The study analyzes how confidentiality affects collaboration between school and social services and examines what effect the organizations’ different roles have on collaboration. The method used is qualitative interviews and the gathered empirical data has been analyzed using theories of discretion and street-level bureaucracy. Eight professionals have been interviewed; four social workers from social services and four teachers. All participants agreed that collaboration is necessary between schools and social services but there is a mutual lack of knowledge about each other's organizations. The study concludes that because of the organizations' differing tasks, it is difficult for them to know who should take responsibility in their interaction. There are some methods that facilitate achieving good interaction.

Keywords: Street-level bureaucracy, discretion, confidentiality, feedback.

Nyckelord: Gräsrotsbyråkrati, handlingsutrymme, sekretess, återkoppling.

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till alla som på olika sätt bidragit för att göra den här studien genomförbar. Ett extra tack vill vi ge till alla respondenter som trots sin stora arbetsbelastning tagit sig tid för intervjuer. Även tack till vår handledare som väglett oss genom arbetet. Till slut vill vi tacka vänner och familj som funnits med under uppsatsens gång med stöd och uppmuntran.

Jolin Seidlitz & Sofia Sjödahl Växjö maj 2014

Innehåll

1. Inledning ...1

Bakgrund ...1

Problemformulering ...1

Syfte ...2

Frågeställning ...3

2. Tidigare forskning ...4

Samverkan ...4

Handlingsutrymme ...5

Organisationer ...6

3. Teoretiska perspektiv ...7

Handlingsutrymme ...7

Organisationsteori ...9

Organisation ...9

Gräsrotsbyråkrati ...9

4. Metod ... 12

Val av datainsamlingsmetod ... 12

Urval ... 13

Tillvägagångssätt ... 16

Tillförlitlighet och äkthet ... 18

Etiska överväganden ... 19

5. Resultat och analys ... 22

Motivera samverkan ... 22

Sekretessens roll ... 23

Avsaknad av återkoppling ... 25

Organisationernas skilda uppdrag ... 26

Mellan organisationerna ... 26

Inom organisationerna ... 28

Metoder för att underlätta vid samverkan ... 32

Fysiska möten ... 32

Samordnad individuell plan ... 33

Nätverksmöte ... 33

6. Diskussion ... 36

Sammanfattning ... 36

Slutdiskussion... 37

Metoddiskussion ... 40

Referenslista ... 42

Bilagor

Bilaga 1. Information om uppsatsstudie Bilaga 2. Intervjuguide

1

1. Inledning

Bakgrund

Samverkan är något som människor möts av dagligen. I svenska akademiens ordbok¹ förklaras samverkan bland annat som en sammanslutning av personer som försöker uppnå ett gemensamt mål. Det kan exempelvis handla om samverkan inom familjen, kamratkretsen eller på arbetet. Som individer upplever vi samverkan på olika sätt och bär med oss olika erfarenhet kring vad samverkan kan innebära (Jakobsson & Lundgren 2013). Samverkan sker på olika nivåer, dels inom en organisation och dels mellan olika organisationer. Syftet med samverkan är enligt Jakobsson och Lundgren (2013) att försäkra människor stöd ur ett helhetsperspektiv. Samverkan är viktigt, både inom organisationer och enskilda individer samt på en mer övergripande nivå mellan organisationer (ibid.). I Sverige samverkar människobehandlande organisationer för att hjälpa barn som på olika sätt är i behov av stöd och hjälp för att få en fungerande vardag. Jakobsson och Lundgren (2013) framhåller att samverkan inte ska präglas av ett verksamhetsperspektiv utan av ett barnperspektiv med barnens bästa i centrum. I arbetet med samverkan ska barns rättigheter lyftas fram och organisationerna har ett gemensamt ansvar att uppmärksamma och synliggöra barns behov och se till att det tillgodoses (ibid.).

Problemformulering

Skola och socialtjänst är två organisationer som möter barn i sitt dagliga arbete. De båda organisationerna har lagar och riktlinjer som ska följas i arbetet. I socialtjänstlagen (SFS 2001:453) 5 kapitlet 1a§, och skollagen (SFS 2010:800) 29 kapitlet 13§, beskrivs att myndigheter ska samverka med organisationer och samhällsorgan vid frågor som rör barn som far illa. Det finns en stor efterfrågan på samverkan kring barn och unga. I en av statens offentliga utredningar från utbildningsdepartementet (SOU 2010:95) framhålls att samverkan kring utsatta barn är otillräcklig och behöver utvecklas. Jakobsson och Lundgren (2013) menar att det ofta är helt nödvändigt med omfattande samverkan mellan familjer, skola och andra myndigheter när det rör sig om barn som lever i svåra livssituationer. Samverkan kan också beskrivas som en viktig resurs för att kunna erbjuda individen ett helhetsperspektiv (Eliasson 2010).

1Källa på ordet samverkan http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ [2014-05-11]

2 Samverkan är alltså något som skola och socialtjänst bör eftersträva. Samtidigt visar forskning att det är viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt och inte ta för givet att samverkan i alla situationer är bra. Det kan finnas svårigheter att få en välfungerande samverkan och det är inte alltid barnet gynnas när organisationer samverkar. I sin avhandling undersöker Blomqvist (2012) samverkan mellan socialtjänst, skola, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och familj. Resultaten visar att trots att samtliga professioner och de berörda familjerna efterfrågade samverkan var det i praktiken svårt att få till en samverkan där alla parter blev nöjda. En slutsats är att samverkan mellan organisationer är svårt och komplext och endast bör användas när det är absolut nödvändigt (ibid.). Det finns även situationer där ingen ville ta ansvar för samverkan då ärendet ligger i gränslandet mellan myndigheter och en risk finns då att klienter hamnar mellan stolarna (Johansson 2011). Även Blomqvist (2012) menar att samverkan ger utrymme för de professionella att bolla uppgifter mellan varandra.

För att få förståelse för sekretessens roll vid samverkan har vi använt oss av det teoretiska begreppet handlingsutrymme. Handlingsutrymmet blir enligt Svensson (2008) till genom organisationens uppdrag, dess rutiner, traditioner, lagar och regler. Handlingsutrymmet formas även av den yrkesverksammas personliga egenskaper, tolkningar och kunskaper samt hur individen tar tillvara på det handlingsutrymme som ges. Det ser därmed olika ut för både organisationerna och för individerna inom organisationerna (ibid.). Begreppet handlingsutrymme och teorin gräsrotsbyråkrati har varit användbart för att få förståelse för vilken betydelse organisationernas skilda uppdrag har i samverkansfrågor samt för att se vilka metoder som underlättade samverkan. Johansson (2007) beskriver gräsrotsbyråkrater som yrkesverksamma anställda inom offentlig förvaltning som är i direkt kontakt med medborgarna i sitt arbete och som har som uppgift att verkställa politiska beslut. Det är en definition som stämmer väl överens med såväl lärarnas som socialarbetarnas roll inom respektive organisation.

Syfte

Syftet med studien är att få förståelse för hur yrkesverksamma inom skola och socialtjänst upplever samverkan dem emellan.

3

Frågeställning

 Vilken roll upplever respondenterna att sekretessen har vid samverkan mellan skola och socialtjänst?

 Vilken betydelse upplever respondenterna att deras skilda uppdrag har vid samverkan mellan skola och socialtjänst?

 Vilka metoder upplever respondenterna underlättar samverkan mellan skola och socialtjänst?

4

2. Tidigare forskning

I följande avsnitt kommer en forskningsöversikt att presenteras. När vi sökte efter tidigare forskning valde vi att titta närmre på begreppen samverkan, handlingsutrymme och organisation eftersom de var centrala i vår studie. Vi har tematiserat den tidigare forskningen med hjälp av samma begrepp som just nämnts. För att få fram tidigare forskning har vi använt oss av olika databaser som - SwePub, Social Services Abstracts och OneSearch. Samverkan är, som vi tidigare nämnt, något som kan ske på olika nivåer och mellan organisationer. När samverkan beskrivs i denna studie är det organisationerna skola och socialtjänst som är i fokus.

Samverkan

Forskning har visat att samverkan mellan olika offentliga organisationer är svårt (Blomqvist 2012; Johansson 2011). Bland annat kan ett revirtänk, det vill säga att organisationerna är oense om vem som ansvarar för insatsen vara ett hinder (Blomqvist 2012; Eliasson 2010).

Faktorer som påverkar samverkan är att organisationerna har olika lagstiftningar, är oeniga, har vagt formulerade mål, är olika uppbyggt samt att det finns olika kulturer och professioner inom olika typer av organisationer (Blomqvist 2012; Johansson 2011). Även interna samverkansproblem kan ligga till grund för svårigheterna med att samverka. Inom BUP är det till exempel oklart vem som ska bestämma och ansvara för vilken insats barnet i fråga ska få.

I skolan är det informationsflödet som utgör ett stort problem, då de yrkesverksamma har olika tillgång till den sekretessbelagda informationen. Vidare menar Blomqvist (2012) att föräldrarna ofta har en egen bild av hur problematiken ser ut, vilket organisationerna inte lyssnar på. Detta kan i sig skapa svårigheter för de yrkesverksamma, då de hamnar i konflikt med föräldrarna. De yrkesverksamma känner sig därmed ifrågasatta (Blomqvist 2012).

Faktorer som underlättar samverkan är att ha samma lokaler, en ledning som är för samverkan, och viktigast av allt, att familjen är delaktig. (Blomqvist 2012; Johansson 2011).

Johansson (2011) tar i sin avhandling upp att få kommuner har en genomtänkt strategi för samverkansarbete på övergripande nivå. Det finns oftast heller inget som exakt beskriver vilka behov som behövs vid en samverkan mellan myndigheterna. Eftersom det inte finns menar Johansson (2011) att det kan leda till att det prioriteras fel vid samverkansprocesser.

Reilly (2001) lyfter dock fram att samverkan kräver en djup relation, en övergripande

5 planering och en gemensam vision. Samverkan kräver även täta väldefinierade kommunikationer där alla som deltar bidrar med sina resurser (Reilly 2001).

Blomqvist (2012) lyfter fram att organisationerna som hon undersökte i sin studie (BUP, socialtjänst och skola) har olika maktpositioner vilket påverkar samverkan mellan organisationerna negativt. Det finns en makthierarki där BUP ligger högst upp då de tillhör hälso- och sjukvården. Därefter kommer socialtjänst, skola och längst ner kommer föräldrarna. Det framkommer också att BUP är mindre beroende av skola och socialtjänst än tvärtom. Skola och socialtjänst har ibland svårt att fullfölja sina uppdrag utan hjälp ifrån BUP eftersom barnen bland annat behöver utredning, behandling och medicinering. Vidare beskriver hon att yrkesutövare i skola och socialtjänst upplever att det är svårt att samverka med BUP då det tar för lång tid innan klienten får hjälp. De önskar dessutom mer insatser och ansvar från BUP:s håll (Blomqvist 2012).

Intresset för samverkan är stort hos såväl politiker och professioner som hos familjerna menar Blomqvist (2012). Vidare säger hon att trots intresset för samverkan är det svårt att få till samverkan där alla parter blir nöjda. Själva samverkan tar lång tid vilket gör att insatser för barnet inte kommer tillräckligt fort. Hon kom därför bland annat fram till att samverkan mellan organisationer endast ska ske om situationen absolut kräver det. Johansson (2011) beskriver i sin avhandling att det finns oenigheter om vad samverkan åstadkommer, samtidigt som samverkan ses som en fördel för de inblandade organisationerna. Trots att det inte finns forskning om samverkans goda och positiva effekter så är många yrkesverksamma för en samverkan då de menar att det ökar kompetensen och ger en helhetssyn över klienten (Johansson 2011).

Handlingsutrymme

Blomqvist (2012) beskriver att organisationer som hanterar komplexa situationer behöver handlingsutrymme för att kunna bedöma barns ofta komplexa behov och problematik.

Houmann (2010) beskriver hur graden av handlingsutrymme avgör hur mycket frihet en yrkesverksam har. Organisationerna i denna studie styrs av ramlagsstiftningar vilket ger förutsättningar att hantera oförutsägbara situationer och anpassa arbetet efter den enskilda individen. Houmanns (2010) avhandling belyser musiklärares handlingsutrymme och lyfter fram att handlingsutrymmet begränsas av de institutionella traditioner som finns på skolan.

6 Eftersom alla människor är komplexa behöver de bli sedda utifrån just sin livssituation.

Blomqvist (2012) tar upp att handlingsutrymmet för professioner inom organisationer ser olika ut. Hur handlingsutrymmet för den professionelle ser ut beror på organisationens tillhörighet, dess lagar, ramar och policy, samt den egna kunskapen. När en människobehandlande organisation styrs av otydliga målsättningar gav det en förutsättning för ett stort handlingsutrymme (ibid.). Detta kan ses som att en yrkesverksam kan ta sig större friheter i arbetet då de inte har exakta mål att följa. Beroende på hur den yrkesverksamma är som person kan det även medföra att hon eller han inte tar sig dessa friheter och använder sitt handlingsutrymme. Den yrkesverksamma kan till exempel känna sig osäker i sin roll som professionell utan tydliga målsättningar, vilket då istället kan bli hämmande i arbetet.

Organisationer

Alla professioner är på något sätt knutna till en organisation menade Svensson (2011).

Organisationer kan beskrivas olika. Ahrne (1991) beskrev att organisationer både skapar förändring och kontinuitet. Samhället blir till genom mänskligt handlande inom organisationer, vilket också bidrar till att organisationen hålls samman. Vidare beskriver han att människorna i organisationen kan vara mycket olika men att deras arbete samtidigt fungerar som ett klister för att hålla organisationen samman. Till exempel kan det ses på skolan där flera professioner arbetar med olika arbetsuppgifter. Tillsammans utgör dessa professioner skolan till en organisation. Johansson (2011) tar upp att problematiken kring samverkan är ur ett organisatoriskt perspektiv. Det kan lätt uppstå en förvirring när organisationer ska samverka bland annat då begrepp används på olika sätt inom organisationerna. Vidare menar Johansson (2011) att det finns ett bristande förtroende mellan professionerna, de prioriterar och arbetade utifrån olika regler vilket orsakar svårigheter i samverkan.

7

3. Teoretiska perspektiv

I följande avsnitt kommer teoretiska begrepp att presenteras och den teori som har använts för att tolka och analysera det empiriska materialet. I studien används handlingsutrymme och gräsrotsbyråkrati som teoretiskt begrepp och teori. Gräsrotbyråkratins grundare är Lipsky (Lipsky 1976 se Johansson 2007) men i denna studie kommer vi framförallt använda oss av Johansson (2007) som översatt och utvecklat teorin. I studien används begreppet samverkan återkommande. Becker (2008) menar att begrepp är viktiga för att kunna förstå vad det är som studeras och vad forskare vill ha reda på. Han menar även att begrepp får en betydelse i en mening tillsammans med andra ord, begreppet betraktas då i en helhet. Johnsson (2008) beskriver att begreppen samverkan och samarbete brukar användas som synonymt med varandra och att det i praktiken inte finns något allmänt sätt att skilja begreppen åt. I vår studie har samverkan och samarbete samma betydelse och för att underlätta för läsaren har vi valt att enbart använda oss av begreppet samverkan. I studien innefattar begreppet samverkan all slags samverkan som sker mellan organisationer och yrkesverksamma för att uppnå det bästa för en klient.

Handlingsutrymme

Handlingsutrymme är ett teoretiskt begrepp som enligt Svensson (2008) skapas utifrån olika aspekter. Det finns olika definitioner av begreppet handlingsutrymme. Wingfors (2004) beskriver att handlingsutrymmet består de arbetsuppgifter som inte är nedskrivna, det vill säga att det inte går att automatisera och göra till rutin i arbetet. De går heller inte att förutsäga hur det ska utföras eller vilka konsekvenserna kommer att bli. Svensson (2008) menar att handlingsutrymmet blir till genom organisationens uppdrag, dess rutiner, traditioner, lagar och regler. Hur handlingsutrymmet ser ut beror även på den yrkesverksammas personliga egenskaper, tolkningar och kunskaper samt hur individen tar tillvara på det handlingsutrymme som ges. Handlingsutrymmet ser därmed olika ut för både organisationerna och för individerna inom organisationerna (ibid.). Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) lyfter att socialarbetare har ansvar över sitt handlingsutrymme och att det därmed är individberoende. Socialarbetaren får genom sitt handlingsutrymme både möjlighet att hjälpa klienten men även en behörighet att bedöma rimligheten i de val som görs (ibid.). De individuella egenskaperna kan enligt oss exempelvis vara hur en yrkesutövare interagerar med sin klient eller hur yrkesutövarens känslomässiga tillstånd är för stunden. Danermark (2000) menar att personkemin kan vara en del av betydelsen för hur samverkan kan se ut. De

8 individuella egenskaperna kan påverka handlingsutrymmet i positiv eller negativ riktning (ibid.). Exempelvis kan en brukare som inte är nöjd med sin kontaktperson be om att få träffa en annan handläggare. Personkemin kan därmed påverka hur kontakten ser ut mellan klient och yrkesverksam och hur den upprätthålls. Svensson (2008) beskriver handlingsutrymmet som en nödvändighet i arbetet med människor då alla individer är komplexa.

Handlingsutrymme är inget som bara kommer av sig själv utan enligt Houmann (2010) måste någon vilja ha handlingsutrymmet för att det ska finnas. Hon beskriver vidare att handlingsutrymmet är kopplat till ansvar då ett handlande ger konsekvenser. Ju mer handlingsutrymme desto mer ansvar har personen. Att handlingsutrymme har en vag betydelse, att det är svårt att exakt ta på vad handlingsutrymmet innebär och medför, kan skapa problem för vissa. Samtidigt kan en specifik definition av handlingsutrymme där de yrkesverksamma blir styrda, skapa begränsningar för andra (ibid.). Hon beskriver Lipskys tolkning av handlingsutrymme, där det är sammankopplat med den enskilde professionelle.

Handlingsutrymmet är en nödvändighet i den yrkesverksammes arbete. Framförallt är det viktigt för socialarbetaren som genom sitt handlingsutrymme får möjlighet att samverka och samla in information för att få ett helhetsperspektiv på klienten och på så sätt kan hitta bästa lösningarna för varje ärende. Johnsson (2008) beskriver hur socialarbetare har ett ansvar att samverka men andra myndigheter och fungerar även som spindeln i nätet.

Handlingsutrymmet kan vara både positivt och negativt. Liljegren och Parding (2010) lyfter att för organisationen som den yrkesverksamma arbetar inom kan handlingsutrymmet skapa problematik om den yrkesverksamma bara ser till brukarens och/eller sina egna behov i en bedömning istället för organisationens (Liljegren & Parding 2010). Vidare menar de att eftersom socialarbetare har ett relativt fritt handlingsutrymme att arbeta inom och därmed inte har exakta regler för hur ett beslut ska fattas för varje klient, kan det bli svårt att följa upp resultaten. Det blir även svårt att jämföra insatsernas utfall med varandra då det är socialarbetaren som avgör vilken information som ska samlas in före en bedömning och gör tolkningar av en situation. Detta kan ses som ett legitimitetsproblem. I förlängningen kan handlingsutrymmet på så vis ses som ett demokratiskt problem då handlingsutrymmet gör det möjligt för socialarbetaren att gå runt de politiska beslut som tagits (ibid.).

9

Organisationsteori

Organisation

För att kunna förstå organisationsteori är det bra att först försöka beskriva begreppet organisation. Det som beskrivs inom organisationsteorin är formella och komplexa organisationer. Exempel på detta är offentliga förvaltningar, sociala intuitioner och företag (Flaa, Fløistad, Hofoss, Holmer-Hoven, Kjeldstadli, Medhus, O´Gormans & Rønning 1998).

Ett sätt att beskriva organisation är att det är ett medvetet, stabilt och målinriktat samarbete mellan människor (ibid.). Ahrne (1991) beskriver organisation mer som en form av kontroll av medlemmarna, och att medlemmarna i sin tur påverkar och kontrollerar sin omgivning.

Socialarbetarna i denna studie är kontrollerade av sin organisation genom lagar, normer och regler. Samtidigt som de exempelvis genom olika insatser påverkar brukarna som är i kontakt med socialtjänsten. Genom att det finns en struktur inom organisationen fördelas ansvar, makt och arbete för att lösa uppgifter och nå mål (Flaa et al. 1998).

Gräsrotsbyråkrati

I denna studie är en teori använd som ursprungligen utvecklats av Lipsky år 1976. Teorin fick titeln “street-level bureaucracy” men Johansson (2007) har gjort en vidare tolkning och översättning som på svenska är “gräsrotsbyråkrati”. Gräsrotsbyråkrati kopplas oftast till den offentliga organisationen där varje myndighetsorganisation består av en hierarki. Varje nivå i hierarkin har olika uppgifter och funktioner. Den yrkesutövare som har kontakt med klienter arbetar oftast i lägsta nivån inom en organisation. Det vanligaste sättet att se på organisationer är utifrån ett uppifrån-och ner perspektivet, där politiker styr över de som ska verkställa det som bestämts. Detta skiljer sig från Lipskys syn som såg det utifrån ett nerifrån-och upp perspektiv där gräsrotsbyråkraternas handlingsutrymme är så pass stort att deras handlande bestämmer den offentliga politikens utformning (Lipsky 1976 se Johansson 2007). Lipskys definition av gräsrotsbyråkraterna är även att de ska vara offentligt anställda och ha en direktkontakt med medborgarna i sitt dagliga arbete. Vidare ska de ha en avsevärd handlingsfrihet när de utför sina arbetsuppgifter (Lipsky 1976 se Johansson 2007). Johansson (2007) är mer intresserad av det organisatoriska sammanhang som yrkesutövaren verkar i, vilka begränsningar som finns i handlingsutrymmet och hur detta kan variera beroende på arbetsuppgifternas karaktär samt hur organisationen är utformad (ibid.). Vidare menar Johansson (2007) att gräsrotsbyråkratins arbete är svårövervakat. Arbetet kräver ett visst handlingsutrymme och de ofta komplicerade arbetssituationerna gör att det i efterhand är svårt

10 att bedöma gräsrotsbyråkratens prestationer som bra eller dåligt, rätt eller fel. Johansson (2007) menar även att gräsrotsbyråkrater återfinns i alla offentliga situationer och är de som ska verkställa politiska beslut. Inom gräsrotsbyråkratin talar Johansson (2007) om ett visst handlingsutrymme. Vidare menar författaren att handlingsutrymmet måste ge möjlighet för yrkesutövaren att fatta beslut som påverkar den typ av service klienten erhåller. Det handlingsutrymme som tas upp innefattar möjligheter att göra bedömningar, ta ställning och vid behov även ifrågasätta klientens krav (ibid.).

Johansson (2008) menar att det som utmärker gräsrotsbyråkratin mest och som är viktigast är arbetet med klienterna och relationerna till dem. Den relation som finns mellan yrkesutövare och klient bestäms till stor del av den organisation som gräsrotsbyråkraten arbetar inom. Det kan för gräsrotsbyråkraten bli en konflikt där klientens önskemål och organisationens krav drar åt olika håll. Svensson (2008) tar som exempel upp socialarbetaren, han menar att socialarbetaren representerar organisationen dels utifrån hur den är uppbyggd med regler ramar och traditioner. Dels hur socialarbetaren själv uppfattar organisationen. Socialarbetarna befinner sig i en skärningspunkt mellan det offentliga och det privata (ibid.). Detta kan tolkas som att socialarbetaren möter klienten, en människa i samhället som vill ha hjälp, men har samtidigt ett handlingsutrymme med lagar och regler som begränsar vilken hjälp socialarbetaren kan erbjuda klienten. Svensson (2008) menar att socialarbetaren är i direkt kontakt med personer som söker hjälp och intar därmed positionen utifrån en gräsrotsbyråkrati. Socialarbetarens roll är enligt Svensson (2008) både att se till klientens behov och ur organisationens uppdrag. Detta kan skapa ett dilemma. Socialarbetaren ska både förhålla sig som medmänniska till sin brukare och samtidigt som en representant för en organisation och dess intressen.

Johansson (2007) beskriver att gräsrotsbyråkratens arbete utmärker sig genom att de gör individuella bedömningar av sina klienter med hjälp av generella regler och direktiv.

Yrkesutövaren arbetar med situationer där formella regler och instruktioner inte är möjliga att följa. Det krävs både improvisation och sunt förnuft av en gräsrotsbyråkrat i deras arbete (ibid.). Då alla arbetssituationer och möten med klienter är olika krävs det att gräsrotsbyråkraten har en viss frihet att ta beslut på eget bevåg, det kallar Johansson (2007) för handlingsutrymme. Vidare menar författaren att utöver handlingsutrymmet har

11 gräsrotsbyråkraten en gränsöverskridande roll. Det innebär att gräsrotsbyråkraten har kunskap om organisationens möjligheter att möta klientens behov och har även förstahandsuppgifter om klienten. Gräsrotsbyråkraterna är ensamma om denna roll inom organisationen och detta innebär en form av makt för dem (ibid.).

I denna studie kunde både lärarna och socialarbetarna ses som gräsrotsbyråkrater. Att se socialarbetarna som gräsrotsbyråkrater kändes självklart. De arbetade inom en offentlig verksamhet, befann sig i en organisation som var hierarkiskt uppbyggd och att de hade en direkt kontakt med klienterna. Lärarna kunde ses som gräsrotsbyråkrater eftersom de hade daglig kontakt med barnen, men även för att skolan är en offentlig verksamhet och de politiska besluten styr deras arbete. Skolan är en organisation som är hierarkisk styrd genom att professionerna inom skolan har olika makt, rektorerna är de som är högst upp i hierarkin på skolan. Svensson (2008) beskriver hur relationen till klienten är det som utmärker gräsrotsbyråkraten. Detta kan ses som att läraren får ofta en annan och kanske bättre relation, i detta fall till eleven, än vad ledningen och rektorerna får. Socialarbetarna kan även de antas ha bättre kontakt till sin klient än vad chefen på arbetsplatsen har. Organisationen och dess lagar och regler styr hur de yrkesverksamma kan arbeta. Johansson (2007) lyfter fram att gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme påverkas av organisationens lagar och riktlinjer.

Sekretessen är lagstadgat och kan påverka vilket handlingsutrymme gräsrotsbyråkraterna i denna studie har.

12

4. Metod

I metodavsnittet kommer vi presentera val av datainsamlingsmetod och urval. Vi kommer även diskutera vad som ger studien trovärdighet och äkthet. Vidare beskrivs vårt tillvägagångssätt och de etiska överväganden som vi har gjort.

Det finns olika vetenskapstraditioner att göra en studie utifrån och beroende på vilken ingång en forskare har kan de få olika resultat (Thomassen 2007). Vår studie har hermeneutiska inslag då vi ville få förståelse för respondenternas upplevelse av samverkan. Thomassen (2007) tog upp att hermeneutiker har en föreställning om att alla människor befinner sig i en meningsbärande verklighet, att människor har en viss förförståelse till saker och är färgade av sin livssituation. Hermeneutiker försöker få förståelse för individers syn på sin situation (ibid.). Att få förståelse för någonting är en viktig utgångspunkt i vår studie.

Val av datainsamlingsmetod

Levin (2008) tar upp skillnaden mellan en kvantitativ och en kvalitativ forskningsstudie. Den kvantitativa studien söker kausala orsakssammanband medan kvalitativa studien söker förståelse, innebörd och begreppsutveckling. Kvale och Brinkmann (2009) beskriver den kvalitativa forskningsintervjun som ett sätt att försöka förstå världen utifrån intervjupersonernas perspektiv. Intentionen med intervjuer i vår studie var att få en förståelse för de yrkesverksamma upplever samverkan mellan skola och socialtjänst, utifrån våra frågeställningar. Kvale och Brinkmann (2009) tar upp att forskningsintervjun är en intervju där individer utbyter åsikter om ett visst tema. Runt detta tema, i vårt fall samverkan mellan skola och socialtjänst finns det dessutom ett ömsesidigt intresse. Vi intervjuade respondenterna om detta tema under intervjuerna, det var någonting som vi alla, åtminstone under själva intervjutillfället, hade ett ömsesidigt intresse om.

Vi har intervjuat en deltagare åt gången. Fördelen med detta är att den som blir intervjuad inte behöver ta hänsyn till vad andra tänker och tycker och kan därmed lägga fram sina tankar relativt fritt (Jacobsen 2012). Enskilda intervjuer ger ofta en bra utgångspunkt till att skapa tillit mellan intervjuaren och respondenten och detta kan i sin tur leda till en öppenhet.

13 Individuella intervjuer är även lämpliga för att få fram enskilda uppfattningar och åsikter som deltagarna har kring ett fenomen (ibid.). Genom den interaktion som bildas mellan intervjuaren och respondenten konstrueras kunskap (Kvale & Brinkmann 2009). Vi är medvetna om att vårt deltagande i intervjun kan ha påverkat det empiriska materialet då vi var med och konstruerade kunskap. Det gjorde vi bland annat genom hur vi ställde frågorna och vilka följdfrågor vi ställde.

Något som är viktigt att ha med vid intervjuer är hur intervjun struktureras upp. Det talas oftast om öppen eller strukturerad intervju (Jacobsen 2012). En öppen intervju har inga begränsningar eller styrningar från intervjuarens sida medan en strukturerad har tydliga teman. Jacobsen (2012) tar även upp prestrukturering, vilket innebär att intervjuaren på förhand väljer vilka ämnen och teman som fokus ska ligga på under intervjun. Vi har använt oss av prestrukturerade intervjuer. Detta innebär i vår studie att vi har gjort en intervjuguide som vi använt oss av vid intervjuerna (se bilaga 2). Vår intervjuguide har inte respondenterna tagit del av utan den har varit som en vägledning för oss under intervjuerna. I intervjuguiden hade vi utformat frågor som var tematiserade utifrån studiens syfte och frågeställningar. Vi började med frågor av mer allmän karaktär till exempel hur länge de hade jobbat på arbetsplatsen. Sedan ställde vi frågor som var mer tematiserade och inriktade på vår studie, samverkan, handlingsutrymme och organisation.

Urval

I denna studie har vi använt oss av en kombination av urvalsmetoder. Vår första tanke var att använda oss av tvåstegsurvalet. Vi valde först vilka organisationer som skulle undersökas och gick sedan vidare till att plocka ut vilken profession inom organisationen som kunde bidra i studien. Vi stötte på motgångar när vi försökte få tag på respondenter och fick då ta hjälp av snöbollsmetoden. Vi kommer tydliggöra tvåstegsurvalet och snöbollsurvalet nedan. Vi vill även förtydliga att vi har använt oss av respondenter i detta arbete och inte informanter.

Jacobsen (2012) lyfter att respondenter representerar den grupp som ska undersökas och har en direkt kännedom om ett fenomen. Vidare är informanter personer som inte själva representerar och är deltagare av gruppen som ska undersökas, men som har en god kännedom om gruppen som undersöks (Jacobsen 2012).

14 Ahrne och Eriksson-Zetterquist (2011) pekar på att forskningsfrågorna i en studie är avgörande för urvalet och Jacobsen (2012) tar upp att urvalet bör vara styrt av syftet med studien. Tvåstegsurval som vi använde oss av, sker som ordet i sig avslöjar, i två steg. Först görs ett urval av vilka organisationer som ska undersökas. Vi valde skola och socialtjänst, två organisationer som arbetar med barn och som bland annat har till uppgift att se till att barns behov tillgodoses. I texten som följer har vi gjort en liten presentation av de organisationer som vi valde ut i det första steget i tvåstegsurvalet.

En av organisationerna som blev aktuell att ha med i studien var skolan. I Sverige har vi skolplikt vilket innebär att det är obligatoriskt för varje barn att gå i skola. När en elev inte uppfyller de lägst satta kunskapsmålen ska detta utredas skyndsamt och en kontakt med socialtjänsten kan bli aktuell. Skolan styrs av skollagen SFS (2010:800). Jakobsson och Lundgren (2013) menar att för att alla eleverna ska uppnå kraven krävs det samverkan inom skolan, både för det pedagogiska arbetet och för elevhälsoarbetet. Genom samverkan inom skolan kan lärarna utbyta kunskap för att hjälpa eleverna så att deras behov kan tillgodoses och eleverna kan utvecklas. I skollagen 29 kapitlet 13 § finns bestämmelser om att samverkan med andra samhällsorgan, organisationer och andra som berörs av barn som far illa eller riskerar att fara illa ska utföras.

Socialtjänsten är den myndighet som har huvudansvaret när det kommer till frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Deras uppgift är att ansvara för insatser och se till att barnen får det stöd som de har behov av. De ska även se till att samverkan kommer till stånd i frågor där flera verksamheter och organisationer är berörda. Detta står bland annat i socialtjänstlagen (SFS 2001:453) 5 kapitlet 1a §. Ofta behöver socialtjänsten inhämta uppgifter från hälso- och sjukvård och skola för att kunna göra en allsidig och rättvis bedömning. Myndigheter som arbetar med barn har anmälningsskyldighet när de misstänker att barn far illa (Jakobsson & Lundgren 2013).

Då både skolan och socialtjänsten i vår studie är kommunala verksamheter så styrs deras sekretess av offentlig och sekretesslagen SFS (2009:400). Där beskrivs att sekretessen medför ett förbud att röja en uppgift, för vilket det finns en bestämmelse om sekretess om. Detta

15 gäller både muntligt, skriftligt samt genom utlämnande av en allmän handling. I bland annat 8 kapitlet 1 § står det:

”En uppgift för vilken sekretess gäller enligt denna lag får inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i denna lag eller i lag eller förordning som denna lag hänvisar till.”

Det finns dock tillfällen då en sekretessbelagd information måste lämnas ut. Skolan måste exempelvis lämna information om ett barn till socialtjänsten då socialtjänsten begär det. Detta gäller dock inte i omvänt fall. I SFS (2009:400) 6 kapitlet 5 § står det:

”En myndighet ska på begäran av en annan myndighet lämna Information som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång.”

Ahrne och Eriksson-Zetterquist (2011) tar upp att nästa steg i tvåstegsurvalet är att välja vilka individer inom organisationen som ska intervjuas. Det är viktigt att redovisa hur urvalet av dessa individer görs. Vidare menar författarna att urvalet kan göras slumpmässigt, exempelvis genom en lista på anställda som ledningen låtit forskaren ta del av. Det kan även göras genom att ledningen väljer ut några personer som får tillåtelse att vara med i studien. Trovärdigheten kan i detta fall ifrågasättas då ledningens intresse kan vara avgörande för vilka personer de väljer ut för studien. Vid längre intervjuer är det dock svårt för ledningen att ge en tillrättalagd bild av en verksamhet. Det är viktigt att reflektera kring urvalet i resultatet av intervjuerna (ibid.). I studien ville vi vända oss till de yrkesverksamma som varit delaktiga i ärenden där skola och socialtjänst har samverkat och där den yrkesverksamma har haft en direkt kontakt med det berörda barnet. De yrkesverksamma som vi valde att vända oss till är lärare på skolor som arbetat i situationer där socialtjänst varit involverade. Vi valde att intervjua socialarbetare inom socialtjänsten som arbetar med frågor som berör barn. Olika kommuner har olika uppdelning på barn och unga vid socialtjänstkontor vilket innebär att det har varit svårt för oss att ringa in en viss ålder på barnen som berörs i denna studie. Inom skolan intervjuades lärare som arbetar med barn i åldrarna 7-11 år. Vårt mål har varit att intervjua fyra personer från varje organisation. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2011) tar upp att det sällan räcker med en eller ett par intervjuer för att nå trovärdighet men redan vid sex till åtta intervjuer i en särskild grupp så ökar trovärdigheten på materialet. Tanken var att vi skulle vända oss till skolor och

16 socialtjänstkontor som arbetade inom samma kommun. På så sätt skulle undersökningen vara mer avgränsad geografisk och undersökningen skulle bli mer trovärdig. Vi har dock stött på stora svårigheter med att hitta yrkesverksamma som har tid att ställa upp på intervjuer vilket gjorde att vi fick söka ur ett större geografiskt område.

Förutom tvåstegsurvalet kom vi även att använda oss av snöbollsmetoden. Detta är en insamlingsmetod som öppnar upp för flexibilitet. Snöbollsmetoden innebär att till exempel fråga efter tips eller kontakter på respondenter från den som redan har intervjuats. På så vis uppstår en snöbollseffekt som kan rulla vidare (Jacobsen 2012). Vi har själva varit kritiska till att använda denna metod då vi anser att vi blir beroende av att våra respondenter kan bidra till vidare kontakter. Precis som Jacobsen (2012) tar upp så kan snöbollen plötsligt sluta rulla och då skulle vi stå utan tillräckligt med material. Det blev det ändå så att vi fick ta till denna metod då vi hade problem att få tag i respondenter. Vi har hört av oss till ett flertal socialtjänstkontor där de flesta berättade att de hade mycket arbete och därför inte tid att ställa upp på intervjuer. Vi fick därför gå utanför vår grundtanke och tänka om kring hur vi skulle få tag på respondenter. Det blev då aktuellt att vända sig till de som tackat ja att delta i studien för att se om de kände några som kunde ställa upp på intervju.

Tillvägagångssätt

Hela studien är presenterad av både Jolin Seidlitz och Sofia Sjödahl. Vissa delar har vi tillfälligtvis delat upp för att var för sig arbeta djupare med. Vi har träffats regelbundet för att stämma av och planera fortsatt arbete. Genom att använda oss av ett speciellt datorprogram har vi kunnat skriva i samma dokument samtidigt vilket har underlättat arbetet. På så sätt har vi kunnat hjälpa och stötta varandra genom examensarbetets alla delar.

Vi började arbetet med att använda oss av vår ursprungsidé, samverkan mellan BUP socialtjänst och skola, hur dessa organisationer själva såg på samverkan i ärenden kring barn som var i behov av hjälp. Vi ringde runt och skickade ut e-post och fick snabbt ihop lärare som ville ställa upp. Det började med att vi kom i kontakt med en lärare som sedan frågade sina kollegor om det var någon som kunde tänka sig att ställa upp. Ett så kallat snöbollsurval.

Ganska snabbt fick vi in fyra lärare som alla hade erfarenhet av samverkan med

17 socialtjänsten. Vi kontaktade socialtjänsten i samma kommun som skolan och fick tag på en respondent som kunde ställa upp på intervju. Då tyvärr bara en respondent inom socialtjänsten i denna kommun kunde, fick vi höra av oss till andra närliggande kommuner. Till slut fick vi tag på totalt fyra respondenter inom socialtjänsten, från olika kommuner. Ur organisationen BUP var det svårare att få tag på respondenter. Vi fick efter ett par veckor endast tag på en respondent, som dessutom senare fick förhinder. Vi beslutade oss då i samråd med vår handledare att ändra studiens syfte och endast fokusera på skola och socialtjänst. Vi plockade därmed bort BUP helt från undersökningen. Thomasson (2010) beskriver att målet i studier kan komma att ändras under tidens gång. När urvalet av respondenter var färdigställt, skickade vi ut ett informationsmail till de berörda (se bilaga 1). Där presenterade vi vilket universitet vi kom från, vad studien skulle handla om, respondenternas konfidentialitet och deras frivilliga medverkan.

Vi hade åtta intervjuer framför oss i de södra delarna av Sverige. För att förbereda oss inför dessa utformade vi en intervjuguide (se bilaga 2). Innan intervjuerna drog igång gjorde vi en pilotstudie på en lärare, en bekant, för att se om frågorna lämpade sig för vår studie. Vid pilotstudien upptäckte vi att vissa frågor skulle förtydligas något och att andra frågor flöt in i varandra. Vi gjorde några ändringar för att intervjuerna skulle ge oss material till att besvara frågeställningarna. Vid intervjuerna upplevde vi att det gick bättre men vi känner i efterhand att intervjuguiden kunde ha förberetts ytterligare, något som vi återkommer till i metoddiskussionen.

Vi gjorde två av intervjuerna tillsammans där den ena hade en framträdande roll som intervjuare och där den andra agerade som observatör. Den som var observatör hade möjlighet att ställa frågor om hon kände att det behövdes. Det finns enligt Thomasson (2010) både för och nackdelar med att intervjua tillsammans. Det ges en större helhetsbild då den som observerar kan komplettera med frågor och fylla i luckor som saknas. Samtidigt kan detta bidra till att respondenten får en känsla av underläge. Thomasson (2010) beskriver vidare hur maktpositionen i sådana situationer blir annorlunda mot om det bara var en intervjuare. Detta var dock ingenting som vi märkte av under intervjuerna. De resterande sex intervjuerna delade vi upp och gjorde tre stycken var. Intervjuerna varade cirka 30-40 minuter och hölls på respondenternas respektive kontor eller klassrum. Sju av åtta intervjuer spelades in.

18 Intentionen med att spela in intervjuer är enligt Thomasson (2010) att höra deltagarnas egna ord, hänvisningar och personliga tolkningar. En av respondenterna valde att tacka nej till att bli inspelad, vilket självklart respekterades. Vi valde i detta fall att anteckna. En annan anledning till att spela in var att vi lättare kunde transkribera och tolka materialet i efterhand.

Vi transkriberade materialet så fort som möjligt efter att intervjuerna hade genomförts för att minnet av materialet skulle vara så färskt som möjligt och att vi inte skulle glömma viktiga detaljer.

När vi sedan skulle börja bearbeta det transkriberade materialet, strök vi under svaret på våra frågeställningar med olika färger, varje färg representerade en frågeställning. Vi fick flera gånger gå tillbaka och fråga oss om informationen vi strukit under verkligen var relevant, något som vi upplevde som svårt. Upplevelsen var att allt material vi samlat in var viktigt och det var svårt för oss att sortera ut och fokusera på det som vi verkligen frågar efter i våra frågeställningar. Precis som Rennstam & Wästerfors (2011) tar upp måste materialet läsas om och om igen, delas upp och ordnas till, något som vi har lagt mycket tid på.

Tillförlitlighet och äkthet

Genom att använda sig av flera metoder för att undersöka ett och samma fenomen, en så kallad trianguleringsmodell, vill forskare se om likartade resultat uppnås, och på så vis få en så trovärdig studie som möjligt (Ahrne & Svensson 2011; Bryman 2008). Vår studie kommer inte bestå av olika metoder som vid en triangulering. Avsikten med att vända sig till olika organisationer är dock densamma; att få flera perspektiv på det som undersöks och därmed ge studien högre trovärdighet, samt att få bredare och djupare förståelse kring våra forskningsfrågor.

En kvalitativ studie värderas efter tillförlitlighet och äkthet (Bryman 2008). Vidare menar författaren att tillförlitlighet definieras av flera kriterier som bland annat överförbarhet, pålitlighet och kriteriet en möjlighet att styrka och konfirmera. Överförbarheten och pålitligheten betyder att vara så tydliga med hur studien har gått tillväga att den ska kunna utföras i en annan miljö, vi har försökt vara så tydliga som möjligt i vår beskrivning. Kriteriet, möjlighet att styrka och konfirmera, betyder att vara tydliga med att personliga åsikter och

19 värderingar inte medvetet ska påverka resultatet i studien (Bryman 2008). Vi har varit medvetna om att våra åsikter och värderingar kan ha påverkat resultatet, därför har vi verkligen försökt hålla dessa för oss själva. För argumentet att en studie ska ha äkthet, finns även flera delkriterier. Det bedömningskriterie, för att studien ska ha äkthet, som vi kommer lyfta fram är kriteriet, en rättvis bild. Det betyder enligt Bryman (2008) att undersökningen framställer respondenternas åsikter och uppfattningar rättvist. Det vill säga att vi kommer att framföra vad respondenterna har sagt och inte omformulera och tolka deras uttalanden vid transkriberingen av materialet. Om intervjuaren bortser från visst material och lägger extra betoning på andra delar kan det dock undergräva trovärdigheten (Kvale & Brinkmann 2009).

Detta kan ses som problematiskt då det i uppsatsen inte framkommer vem som sagt vad då våra respondenter ska vara konfidentiella.

Resultatet i vår studie inte är helt objektivt vilket vi inte heller hade som utgångspunkt. Det går enligt Thomasson (2010) aldrig att hävda att en studie med god kvalitet är helt objektiv.

Med en god kvalitet menar författaren att läsaren ska förstå bakgrund, tillvägagångssätt och hur analysen har gått till. Det ska framgå tydligt så att läsaren själv ska kunna ta ställning till om tolkningarna som forskaren har gjort är rimliga. En studie med god validitet menar författaren är en studie där forskaren studerat det som den menat att studera samt har använt sig av tillförlitliga metoder. I vår studie har vi undersökt det som vi hade som avsikt att studera. Vi har dessutom använt oss av metoden, kvalitativ intervju, vilket kan anses vara en tillförlitlig metod.

Etiska överväganden

Vissa studier inom samhällsvetenskaplig forskning kräver en etisk prövning innan en den påbörjas för att skydda människors individuella livsförhållande. I vår studie var inte en sådan etisk prövning nödvändig då respondenterna svarade som en profession och inte ansågs vara någon utsatt grupp. Vi har inte röjt deras personuppgifter och studien innefattar inte uppgifter om lagöverträdelser, vilket innebar att vi inte behövde göra en etisk prövning.

Vid intervjuer är det svårt att vara opartisk, att hålla sin relation som professionell till den som intervjuas (Kvale & Brinkmann 2009). Då vi träffade respondenterna under en så kort tid gick

20 det bra att hålla sig professionell under intervjuerna. Vi tror dock att det skulle vara svårare att vara opartisk och professionell om studien innefattat en mer omfattande materialinsamling och vi hade fått träffa respondenterna under längre tid. Viktiga etiska aspekter som vi har reflekterat över i samband med studien var, informerat samtycke, konfidentialitetskravet, konsekvenser för deltagarna och forskarens roll, något Kvale och Brinkmann (2009) beskriver. De menar att informerat samtycke innebär att forskaren försäkrar sig om att intervjupersonerna informerats om det allmänna syftet med studien och vilka risker och fördelar som finns för dem som deltar. Det är även viktigt att forskningsdeltagarna vet att det är frivilligt att delta i studien och att de har rätt att dra sig ur när som helst (ibid.). Redan när vi initierade kontakten med respondenterna var vi noggranna med att beskriva vad vår studie handlade om. Alla har fått ta del av ett informationsbrev (se bilaga 1) där vi beskrev vad vi skulle använda materialet till. Informationsbrevet lyfte även fram vilka som skulle ha tillgång till materialet samt att respondenterna deltog frivilligt och att de närsomhelst kunde dra sig ur studien.

Kvale och Brinkmann (2009) beskriver att konfidentialitetskravet syftar till att skydda respondenterna från att bli uthängda när materialet väl presenteras. Våra respondenter skyddas genom att andra människor inte ska kunna utläsa vilka de är. Vi har gett respondenterna fiktiva namn och utelämnat vilken arbetsplats och kommun de jobbar inom. Det centrala i vår studie har legat i respondenternas upplevelse av samverkan därmed har deras riktiga namn och var deras arbetsplats ligger geografiskt en mindre betydelse för vårt resultat. Samtidigt som konfidentialitet ska hållas, ges forskare ett tolkningsföreträde då denne kan tolka sitt material utan att bli ifrågasatt (Kvale & Brinkmann 2009). När vi tolkade materialet var det viktigt att inte läsa mellan raderna och därmed göra egna tolkningar, som respondenten kanske inte alls hade menat. Kvale och Brinkmann (2009) menar att problematik kan uppstå när den personliga informationen om intervjupersonerna tas bort. Detta eftersom vetenskapliga studier kräver att andra forskare ska kunna upprepa studien, vilket är svårt då all information om studien inte går att utläsa. Thomasson (2010) lyfter att intervjuare och respondenten inte alltid tolkar orden och frågorna på samma sätt. För att se så lika på intervjufrågorna som möjligt beskrev vi emellanåt mer ingående vad vi menade med frågorna samt gav respondenten utrymme att fråga oss vad vi menade. Vi skickade även ut den färdigställda studien till respondenterna och gav dem möjlighet att kommentera innehållet.

21 Forskare ska reflektera över vilka konsekvenser som undersökningen kan ge deltagarna samt de konsekvenser som kan uppstå för den grupp som deltagarna representerar (Kvale &

Brinkmann 2009). Exempel på detta är att en respondent inom socialtjänsten i vår studie skulle representera alla socialarbetare i Sverige, vilket inte är meningen. Det som socialarbetaren har sagt kan påverka hur andra uppfattar övriga socialarbetare runt om i landet. Det är därför viktigt att vi lyfter fram att resultatet i vår studie grundar sig i det som våra åtta respondenter svarat och att det inte innebär att övriga yrkesverksamma inom samma profession med säkerhet ser på samverkan på samma sätt. Vi har reflekterat kring hur respondenterna framställs i vår studie och har gjort vad vi kan för att vara respektfulla och ödmjuka såväl innan och efter som under intervjuerna gentemot respondenterna.

22

5. Resultat och analys

I denna studie kommer resultat och analys vara under samma gemensamma huvudrubrik. Det finns sedan underrubriker där vi tematiserat upp materialet. Dessa avslutas med en liten sammanfattning. Detta har vi gjort för att göra det lättare för läsaren att följa med i texten.

Inledningsvis kommer en kort beskrivning om respondenterna i studien och hur de motiverar samverkan.

Respondenterna i studien var åtta yrkesutövare, fyra socialarbetare från socialtjänsten och fyra lärare från skolan. Lärarna arbetade inom samma organisation medan socialarbetarna representerade socialtjänsten i olika kommuner. Alla respondenter från skolan hade lärarutbildning men en av dem jobbade numera som specialpedagog. Som specialpedagog hjälper den yrkesverksamma barn som är i behov av extra stöd i skolan. Specialpedagogen sitter även med i skolans trygghetsteam. I detta team diskuterar olika professioner frågor som dykt upp från lärare, det kan till exempel handla om oro kring ett barn och om en anmälan till socialtjänsten ska göras. Socialarbetarna har i grunden socionomexamen, men hade lite olika titlar på sina arbetsplatser. Alla arbetade dock med utredningar som berör barn och familjer.

Motivera samverkan

Det som alla åtta hade gemensamt var att de varit med om samverkan mellan skola och socialtjänst. Resultatet som presenteras i studien är utifrån materialet som kommit in från de åtta respondenter som deltagit. Vi tyckte det var viktigt att först presentera hur de yrkesverksamma motiverade samverkan. Beroende på om respondenterna var positivt eller negativt inställda till samverkan så kunde det avspeglas i svaren på det vi valt att undersöka.

Att motivera samverkan är en öppen fråga och kan tolkas på flera sätt. Alla respondenter var överens om att samverkan var nödvändigt och att samverkan var till för att uppnå det bästa för barnet. Kajsa som var lärare och specialpedagog och som hade arbetat i över 40 år lyfte fram att vi lever i ett komplext samhälle där det är nödvändigt med samverkan. Hon nämnde även att under sina år som lärare kunde hon se att samverkan kommer mycket mer naturligt nu än vad det gjorde förr. Samverkan beskrevs av några av respondenterna på följande sätt:

23

“Jag tycker det är jättebra att få helhetsbilden, att alla jobbar, vi jobbar med samma barn. Sen så den helheten att få höra utifrån skolans perspektiv och att man kan liksom, jag har ju då tillåtelse då av föräldrar att prata liksom öppet och man går in i varandras litegrann. Man kan stötta barnet och familjen på ett helt annat sätt. [...]” Kristina (socialtjänsten)

“Syftet med samverkan är barnets bästa. Barnet är i centrum.

Sen underlättar det arbetet för professionerna. Vi kan ge värdefulla pusselbitar till varandra. [...] Möjlighet till lösningar, det är

därför man samverkar. Ju fler som drar sitt strå till stacken ju bättre.”

Kajsa (lärare)

“ [...] vi kan inte plocka ut en tårtbit ur barnens liv och tro att vi gör skillnad utan vi måste samverka [...] för när samverkan inte fungerar, det är då föräldrar säger att de inte hjälper eller uttrycker det så iallafall.” Ester (socialtjänsten)

Sekretessens roll

De yrkesverksamma inom skola och socialtjänst är styrda av sekretesslagar och får därmed inte delge andra information hur som helst. Socialtjänsten och dess yrkesverksamma har den strängaste sekretessen vilket betyder att de får samla in information från skolan men inte lämna ut, så länge de inte har fått samtycke från föräldrarna. Skolan i sin tur får endast ge ut information men får inte samla in från socialtjänsten². Sekretessen upplevdes lite olika från lärarnas och socialarbetarnas håll. Vissa lärare upplevde att de inte hade så stor koll på hur sekretessen såg ut, då de inte jobbade med sekretess i det dagliga arbetet.

”Jag vet ju inte sekretess. Det enda jag vet är att man inte ska sprida saker och ting vidare som inte gynnar […].” Rita (lärare)

2 Se en vidare förklaring av sekretesslagen under avsnittet Urval på sida 15.

24 Nästan alla respondenter upplevde att samverkan fungerade bra trots att sekretessen fanns som hindrade de yrkesverksamma från att dela viss information. Sekretessen var till för att skydda människors integritet. Flera respondenter lyfte att så länge de hade samtycke från föräldrarna så utgjorde sekretessen inget större hinder. Kajsa som jobbade som lärare menade att så länge de frågade föräldrarna om lov så var det inga problem. Då kunde de prata mer öppet med varandra. Men sekretessen kunde samtidigt vara svår nämnde flera. Det var svårt för lärarna i studien att säga något om sekretessen då de inte medvetet arbetade med den i det dagliga arbetet. Det var ofta ledningen och då rektorerna som hade hand om kontakten med socialtjänsten och som därmed kunde antas beröras av sekretessen i högre grad. Både lärare och socialarbetare nämnde att sekretessen var bra, lärarna behövde inte veta allt om barnet.

Rita som arbetade som lärare beskrev att även om de fått veta mer om barnet så var det inte säkert att de hade haft möjlighet att hjälpa barnet på rätt sätt i skolan. En av lärarna ansåg att det inte behövde finnas någon sekretess mellan dem. En annan lärare hoppades att de trots sekretessen ändå fick veta allt de behövde för att klara av skolmiljön. Även om nästan alla respondenterna i denna studie såg sekretessen som något bra som inte var något större hinder i samverkan mellan skola och socialtjänst lyftes kritik fram. De flesta av våra åtta respondenter upplevde att socialtjänsten mest skyllde på sekretessen i frågor som berörde samverkan. Detta ledde till konsekvenser i form av utdragna utredningar och insatser som därmed blev missgynnande för barnet. Det som kunde ses i studien var alltså att å ena sidan var respondenterna överrens om att sekretessen var bra för att den skyddade människors integritet och det finns sätt att arbeta för att komma förbi sekretessen. Å andra sidan upplevde några av respondenterna sekretessen som negativ då många yrkesverksamma använde sekretessen som en ursäkt vid samverkansfrågor vilket bland annat ledde till långdragna utredningar.

På grund av sekretessen kunde inte socialarbetaren alltid ge ut den information som han eller hon hade om en klient och socialarbetarens handlingsutrymme blev i och med detta begränsat.

Respondenterna från skolan lyfte fram problematiken kring att de var tvungna att ge information till socialtjänsten men att de sällan fick något tillbaka. Vi tolkade det som att det leder till en frustration som påverkar samverkan mellan dessa organisationer. Socialarbetare i denna studie menade bland annat att skolan inte behövde veta allt och måste lita på att socialtjänsten gjorde sitt bästa i varje ärende. Sekretessen hindrade inte lärarens handlingsutrymme i samma utsträckning som hos socialarbetaren. Detta kunde bland annat

25 bero på att deras sekretesslagstiftning inte var lika sträng. Det kunde även bero på att det förväntades av skolan att de skulle ta kontakt med socialtjänsten när de ansåg att det blev aktuellt och dela med sig av nödvändig information. Socialarbetarna upplevde att även om sekretessen påverkade deras handlingsutrymme så kunde de oftast arbeta kring det genom att få samtycke från föräldrarna.

Sammanfattningsvis visar studien på att sekretessen upplevdes olika i olika sammanhang.

Sekretessen var bra för att den skyddade människors integritet. Sekretessen kunde även vara negativ på så sätt att professioner använde sekretessen som något att skylla på vid samverkan med andra organisationer och utredningar kunde då bli väldigt långa. Sekretessen hade även påverkan på de yrkesverksammas handlingsutrymme. Då lärarnas primära arbete, det vill säga det pedagogiska, inte påverkades så mycket av sekretess upplevde de inte på samma sätt som socialarbetarna att det påverkade deras handlingsutrymme. Socialarbetarna däremot hamnade mer dagligen i situationer där deras handlingsutrymme påverkades av sekretessen, speciellt i frågor som berörde samverkan, de fick inte lämna ut vilken information som helst.

Avsaknad av återkoppling

En annan viktig sak som togs upp i intervjuerna och som går in lite i sekretessproblematiken var återkoppling. Lärarna berättade att när en anmälan väl var gjord kände de ofta en frustration att de inte fick information om vad som hände med barnet och hur arbetet fortskred. Veronica som är lärare menade att de ger information, de berättar om barnet och hur de upplever saker och ting men får inte någonting tillbaka. Detta upplevde hon som mycket svårt och frustrerande. Hon sa att hon inte var intresserad av detaljer om barnet men ansåg att det hade varit bra om hon hade fått återkoppling. Flera av respondenterna från socialtjänsten kände till denna frustration. De sa att det nu fanns en ny lag som gjorde att de kunde återkoppla till skolan om en utredning hade inletts eller ej. Denna lag återfinns i socialtjänstlagen (SFS 2001:453) 14 kapitlet 1b §. Denna lag var det inte många av lärarna som kände till uppfattade vi. Inte heller vi kände till denna nya lag innan intervjuerna gjordes.

”Vi får återkoppla huruvida vi har inlett en utredning eller inte och även återkoppla det här med avslut och de.” Maria (socialtjänsten)

26 De yrkesverksamma hade mer eller mindre handlingsutrymme i sitt arbete. Detta handlingsutrymme medför både möjligheter och ansvar menar Svensson (2008). Förr hade inte socialarbetarna möjlighet att återkoppla till lärare då deras handlingsutrymme är påverkat av lagar som socialarbetaren måste följa. Då det idag finns en lag som säger att socialarbetaren får återkoppla medför att socialarbetarens handlingsutrymme i frågor som berör samverkan med skola ökar. Dock har respondenterna från skolan inte märkt något större resultat av lagändringen än då återkoppling fortfarande kommer upp som något negativt i diskussionen kring samverkan. Om det beror på att lagen är så pass ny så den inte hunnit praktiseras eller om den faktiskt inte bidrar med något nytt är tyvärr inget som denna studie kan svara på. Lagen ger socialarbetare möjlighet att återkoppla. Det ska ändå lyftas fram att socialarbetaren fortfarande har sina begränsningar i handlingsutrymmet trots lagen om återkoppling. De är fortfarande begränsade i att ge ut information i ärenden och lagen bidrar bara till att de får informera skolan om utredning öppnats, pågår eller är avslutad.

Sammanfattningsvis var återkoppling var ett känt problem som de båda yrkesgrupperna kände till. Lärarna upplevde ofta en frustration av att de inte hörde något från socialtjänsten när anmälan var gjord. Socialarbetarna var begränsade i sitt handlingsutrymme att kunna återkoppla. Genom lagen som ger socialarbetaren möjlighet att återkoppla till skolan om en utredning öppnats, pågår eller är avslutad kommer förhoppningsvis avsaknaden av återkoppling att minska.

Organisationernas skilda uppdrag

I denna del har skolans och socialtjänstens skilda uppdrag diskuterats utifrån vilken betydelse det har vid samverkan. På grund av att skolan och socialtjänsten är två organisationer som har olika primära uppgifter, skolan har det pedagogiska och socialtjänsten har utredningar, kommer det i detta avsnitt att diskuteras hur ansvarsfördelningen sker mellan dessa organisationer i frågor som berör samverkan. Vi har även diskuterat kring hur samverkan fungerar inom organisationerna.

Mellan organisationerna

De flesta av respondenterna upplevde fördelar med att samverka men de som arbetade inom socialtjänsten var överrens om att det fanns en problematik kring vem som hade ansvaret.

27 Bland annat upplevde Kristina inom socialtjänsten upp att det lätt blev att de från skolans sida tog bort sitt eget ansvar och sköt över det på socialtjänsten. Hon menade att när skola eller BUP visste att socialtjänsten blivit inkopplad så abdikerade dem. Från skolans sida trodde hon att det var en sådan belastning så när de visste att socialtjänsten var inkopplad så blev det en befrielse att slippa bära på ansvaret. Kristina menade att det kunde bli en frustration mellan organisationerna. Ester från socialtjänsten tog upp att de organisationer som socialtjänsten samverkar med stödjer sig på att socialtjänsten har det yttersta ansvaret och menade att någon som är med barnet, mer än de fyra månader som socialtjänsten har på sig för en utredning, ska ta ansvaret. Två andra socialarbetare sa:

“Jag tar ansvaret när jag jobbar för annars gör ingen det. Jag ser ofta mig som spindeln i nätet, behöver inte ha så mycket insatser. Nu när man har gjort om barnavårdsutredning så har man den här fyra månaders gräns tyvärr, men är jag nöjd med en utredning så är det för att jag har lyckats få ihop familjens sammanhang och sen kan vi backa ur [...].

Men om jag lyckats samordna alla runt omkring då är jag nöjd och då blir det att vi, då blir vi samordnare, det är ju inget som vi är skyldiga till.” Stina (socialtjänsten)

“[...] vi tänker att, det här borde skolan göra tycker vi och så tycker vi inte att de gör som dom ska. Vi tycker de lägger ansvar på oss som är skolans.” Maria (socialtjänsten)

Stina som arbetade inom socialtjänsten, upplevde att hennes möjligheter att själv bestämma över sitt arbete och vilka hon ville samverka med var stora så länge det var inom kommunen och de interna insatser som fanns att ta till. Vidare sa Stina att om hon skulle vilja använda sig av externa insatser, det vill säga insatser som inte var inom kommunen, så handlade det plötsligt om pengar och då hade hon som socialarbetare inga befogenheter. Stina menade då att det var viktigt att vara bra på att argumentera till varför kommunen skulle betala för externa insatser. Stina såg det som något positivt att ha stort handlingsutrymme och att detta handlingsutrymme gav henne ansvar i hennes arbetsroll, det var det som är utredningsarbete för henne. Genom att hon började jobba i det stora breda i ett ärende och att arbetet allt