I avsnittet nedan kommer resultatet och anlays från 7. Analys att diskuteras. Diskussionen kommer presenteras och diskuteras i två olika avsnitt. Först kommer diskussion att föras kring analysen kopplat till 3. Forskningsöversikt. Sedan kommer en mer allmän diskussion genomföras kring metoden som använts i arbetet.
8.1 Resultat kopplat till forskningsöversikten
Pojkar visar att de i högre utsträckning har ett högre självförtroende än vad flickorna har då de dels är fler i antal inom kategorin högt självförtroende samt lägre till antalet i de övriga två kategorierna
någorlunda självförtroende och lågt självförtroende. Detta överensstämmer med vad Brandell m.fl (2013),
Skolverket (1996) samt Grevholm (1994) beskriver liknande i respektive studier om att attityden till ämnet matematik skiljer sig mellan könen. Pojkar generellt tror mer på sin egen matematiska förmåga och skattar sig högre än vad flickorna gör som tenderar att ha sämre tro på sin matematiska förmåga och skattar sig lägre. Brandell m.fl. (2013) skriver att flickor generellt inte anser sig vara lika duktiga som pojkar inom matematik vilket kan kopplas till vad som utläses i analysen. Dock framkommer det undantag i analysen som motsäger detta då ett antal flickor var lägre än antalet pojkar som skattar sin matematiska förmåga lågt. Analysen visar dock i begränsade fall att flickor i en negativ självuppskattning av sin egen matematiska förmåga var färre än antalet pojkar. Detta motsäger att pojkar tenderar att tro på sin egen matematiska förmåga i högre mån än vad flickorna gör vilket utläses i olika formuleringar utifrån Brandell m.fl (2003), Skolverket (1996) och Grevholm (1994). Vidare att flickor generellt har ett sämre matematiskt självförtroende skiljer sig från vad Giota (2006) kommit fram till i sin studie, där Giota menar att relationen mellan självförtroende och kön inte går att urskilja i ämnet matematik. Vad som också påvisas i analysen är elevers olika uppfattningar om självförtroende då det förekommer liknande medelvärde mellan grupper av elever som skattar sin matematiska förmåga olika.
I analysen utläses att medelvärdet i prestation mellan respektive kön är marginellt liten. Det skiljer endast ca fyra poäng mellan flickor och pojkar till de sistnämndas fördel. Detta påminner om vad Robinson-Cimpian m.fl (2014) beskriver att skillnaderna i prestation i yngre åldrar är mycket liten där det inte är någon nämnvärd skillnad i förskoleklass. Klyftan ökar dock vid högre ålder vilket påvisas i analysen då skillnaden i årskurs 4 har ökat marginellt till pojkarnas fördel. Denna marginella skillnad i medelvärde, men de facto skillnad överensstämmer med Ng’ang’as m.fl (2018) forskning om att pojkar generellt sett är bättre på att utnyttja de resurser som finns tillgodo inom matematik som stöd för att utveckla sin matematiska förmåga och höja sina resultat. Wernersson (2013) lyfter att pojkar generellt sett uppnår ett lägre betyg, men att flickors prestation generellt är sämre, vilket analysen påvisar med en marginell skillnad. En huvudförklaring Wernersson (2013) presentar är att flickors receptiva period infaller efter skolperioden, vilket kan antas vara en förklaring till vad analysen påvisar. Prestationen är dock så pass marginell mellan könen som tidigare nämnt att denna huvudförklaring inte får någon större vikt i detta anseende.
Analysen visar att elevernas självförtroende och prestationer utifrån kön uppvisar ett svagt samband vilket återkopplas till studiens syfte: att ur ett kön och- genusperspektiv diskutera sambandet mellan svenska elevers inställning och resultat i matematik. Analysen påvisar dock att eleverna med högt
självförtroende har ett betydligt högre medelvärde än elever med lågt självförtroende. Sambandet mellan självförtroende och prestation är starkt. Dock är sambandet baserat på kön lågt då flickorna och
pojkarnas självuppskattning är olika i viss mån men har en mycket liknande prestation resultatmässigt. Detta kan antas påvisa det Forgasz, Leder och Kaur (1999) kommit fram till i sin forskning att matematiken är ett könsneutralt ämne då små skillnader mellan flickors- och pojkars medelvärde inom respektive kategori (högt självförtroende, någorlunda självförtroende och lågt
självförtroende) kan utläsas i analysen. Sambandet självförtroende och prestation är betydligt starkare än
om man kopplar in sambandet tillsammans med kön. Det generella resultatet i studien som genomförts visar att pojkar i högre utsträckning har ett högre självförtroende än vad flickorna har. Det går att likna vid eleverna i Singapore svarade i undersökningen gjord av Forgazs, Leder och Kaur (1999) som drar slutsatsen att skillnader mellan könens självskattning beror på kulturella normer, så som lärarens- och föräldrarnas förväntningar på eleverna. Detta skiljer sig från resultatet i samma studie men som genomfördes på eleverna i Australien, som inte påvisade någon skillnad i självskattning inom matemtik beroende av kön (ibid).
Avslutningsvis kan det antas att matematiken fortfarande pekar mot att vara en manlig domän vilket överensstämmer vad Brandell m.fl. (2003) beskriver där mannen är den dominerande i antal inom matematiska yrken och bedriver i större utsträckning forskning inom ämnet. Hoffman m.fl. (2006) beskriver i sin forskning att könsförtroendet är viktigt för välbefinnandet. Att förbise könsstereotyperna i samhället och låta individer själva forma deras uppfattningar kring kön. En anledning som ligger bakom flickornas sämre självförtroende kan antas vara att matematiken fortfarande ses som en manlig domän, därav känner de en matematisk ångest inför ämnet då det klassas in som en manlig kvalité att vara bra inom. Hoffman m.fl (2006) menar att diskussioner kring detta kan hjälpa individer att inse att vi alla har olika egenskaper och att man inte skall vara rädd för att stärka sig själv med dessa egenskaper oavsett om samhället klassificeras dessa egenskaper i fråga som manligt eller kvinnligt. Det kan antas att om läraren blir medveten om detta kan hen föra en diskussion kring detta likt Hoffmans m.fl. (ibid) förslag om hur man kan gå tillväga för att belysa detta för eleverna. Det kan antas att finna trygghet i sig själv och sin egen förmåga är en väg mot en bättre prestation inom matematik då analysen påvisar ett starkt samband mellan
självförtroende och prestation. Brandell m.fl. (2003) skriver också att jämställhet skall genomsyra den
svenska läroplanen. Analysen påvisar liknande resultat oberoende av könstillhörighet vilket tyder på att läroplanens krav på en jämställd undervisning följs. Dock påvisar analysen mindre jämlikhet mellan könen då pojkarna i högre utsträckningen har ett högre självförtroende än vad flickorna påvisar. Analysen påvisar också att de majoriteten av flickorna som genomförde TIMMS 2019 känner att deras lärare tror på deras matematiska förmåga, vilket motsäger att läraren tenderar att underskatta flickorna matematiska förmåga vilket Ng’ang’a m.fl. (2018) menar i sin forskning är en av anledningarna till flickornas sämre självförtroende inom ämnet. Det kan också antas utifrån detta att lärarna inte följer samhällets könstereotyper kring att matematik är en manlig domän då flickorna i stor mån har en tilltro till att deras respektive lärare som utifrån analysen lyfter deras matematiska förmåga i stor mån. Detta kan antas innebära att läraren inte ser matematiken som manlig och lyfter elevernas egenskaper oavsett vilket kön dessa egenskaper kopplas till vilket Hoffman m.fl. (2006) skriver som en positiv faktor när det kommer till att stärka elevers
könsförtroende, det vill säga självförtroendet inom könet. Skolverket (2019, s.7) menar att skolan aktivt skall arbeta aktivt så att varje individ ges utrymme och känner tillfredställelse att övervinna hinder och svårigheter i syfte att öka självkänslan.
8.2 Metoddiskussion
Detta arbete har som syfte att diskutera sambandet mellan självförtroende och prestation utifrån kön. Arbetet innefattar eleverna i årskurs 4 som genomförde TIMSS 2019. Det är ett slumpmässigt urval av skolor runt om i Sverige vilket resulterar i att TIMSS-resultaten är stickprov. Utifrån stickprov kan endast generella slutsatser dras av populationen. Andra resultat kan prägla arbetet om tex en liknande datainsamling genomförs på tidigare genomförda TIMSS-tester (från tidigare år). Andra resultat kan också inträffa vid undersökandet av årskurs åtta som också genomför TIMSS. Tex nämner Robinson-Cimpian m.fl (2014, ss.1263-1266) att prestationsskillnaderna mellan könen ökar desto äldre eleverna blir vilket kan vara intressant att undersöka om det finns eventuella skillnader mellan årskurs fyra och åtta inom självförtroende samt prestation. Wernersson (2013, s.5) lyfter som tidigare nämnt i en av diskurserna att man skall se alla människor som unika individer med egna erfarenheter. Det kan alltså vara problematiskt att analysera kvalitativa variabler såsom självförtroende då det kan antas att alla ser olika på detta begrepp och vad som definierar högt respektive lågt självförtroende när man svarar på påståenden gällande sin egen matematiska förmåga. Svarar en elev tex inom kategorien högt självförtroende genom indexet klassas eleven därefter utan att man egentligen vet hur eleven i fråga ställer sig till detta påstående. Andra resultat kan antas påvisas vid användandet av andra datafiler, som tex 2nd plausible values. Detta arbete innefattar 1st plausible values, som är en av fem värden man kan använda i sin analys. Den Data som har används har inte viktats i studien på grund av att studien endast skall bygga på elever som faktiskt genomfört stickprovsundersökningen TIMSS 2019 och inte innehålla dubblett-elever, vilket också kan ge ett annorlunda resultat.