Vilket samband kan iakttas mellan självförtroende och resultat?

Tabell 4. visar sannolikhetsvärden i matematik utifrån kön och prestation, vilket kopplas till den tredje forskningsfrågan: Vilket samband kan iakttas mellan självförtroende och resultat? Tabellen innehåller data hämtat från tre olika variabler sammanfogat, det vill säga en korstabell av tre variabler (kön, självförtroende och prestation). Kön och självförtroende är kvalitativa variabler och prestationen är en kvantitativ variabel. Tabellen presenterar könsfördelningen i antal utifrån det matematiska indexet för självförtroende, medelvärde, prestation och standardavvikelsen. Längst ned i tabellen presenteras Eta, Eta2 och signifikansresultatet.

Tabell 4. Sammanfattning av kön, självförtroende och medelvärde

Självförtroen de inom matematik

Kön Medelvärde Antal Standardavvikelse

Högt Flickor 553.454876 615 65.3270801 Pojkar 554.084607 767 70.5309767 Total 553.804372 1382 68.2406213 Någorlunda Flickor 516.485758 980 68.7249350 Pojkar 516.524508 915 68.6838709 Totalt 516.504468 1895 68.6869738 Lågt Flickor 478.102774 329 62.9262912 Pojkar 479.319640 275 64.5132180 Total 478.656810 604 63.6035751 Totalt Flickor 521.739399 1924 71.4429275 Pojkar 526.017230 1957 73.4382926 Total 523.896502 3881 72.4782023 Eta: 0.356 Eta2: 0.126 Signifikans: <0.001

Tabell 4. påvisar medelvärdet i ytterligare en grupp, en korstabell har använts för att korsa variablerna: kön, självförtroende samt medelvärde. Dels beräknas skillnaden i medelvärde mellan könen, men även medelvärde baserat på självförtroende. Tabell 4. visar således medelvärde för pojkar, flickor, genomsnitt i medelvärde samt självförtroende. Hur medelvärdet beräknas förklaras i stycket ovan, samt i Tablå 2. under metodkapitlet. Tabell 4. visar en liten skillnad i flickors och pojkars respektive medelvärde utifrån självförtroendet. Flickorna med högt självförtroende fick medelvärdet avrundat 553.5 där pojkarna fick 554.1. Dock är pojkarna fler i antal (767) kontra flickorna (615). Dock påvisar pojkarna en större standardavvikelse (ca70.5) kontra flickornas standardavvikelse (ca 65.3) det vill säga flickorna har en mindre spridning än vad pojkarna har i

prestation. Flickorna med någorlunda starkt självförtroende fick medelvärdet avrundat 516.49 och

pojkarna fick medelvärdet avrundat 516.50 vilket är en mycket marginell skillnad. Antalet flickor inom denna kategori är 980 kontra pojkarnas antal 915 vilket är en betydligt mindre antalsskillnad än i kategorin högt självförtroende (615 kontra 767). Standardavvikelsen inom någorlunda självförtroende är också marginell då flickornas visar avrundat 68.72 kontra pojkarnas standardavvikelse avrundat 68.68.

Medelvärdet inom kategorin lågt självförtroende fick flickorna avrundat 478.1 kontra pojkarnas avrundat 479.3. Antalet flickor inom denna kategori är 329 kontra pojkarnas antal 275. Eta2 påvisar 0.126 och signifikansen <0.001 vilket innebär ett svagt samband mellan kön, självförtroende och prestation. 12.6% av eleverna påvisar ett samband mellan kön, självförtroenden och prestation med 99.9% säkerhet.

Totalt kunde 3881 (97.8%) svar utläsas vilket ger ett bortfall på 84 (2.2%) som inte kan utläsas.

I Tabell 4. utläses att det finns ett mycket positivt och starkt samband mellan högt självförtroende och

prestation. Eleverna som uppskattar sin matematiska förmåga högt har också ett högre medelvärde

än de som skattar sig lägre självförtroendemässigt. Detta stämmer överens med Shoenfelds (1989, s.342) teori där det framgår att det finns ett positivt samband mellan elever med högt självförtroende kopplat till hög prestation samt ett negativt samband mellan elever med lågt självförtroende kopplat till lägre prestation. Eleverna inom kategorin högt självförtroende inom matematik har ett medelvärde på 553.8 vilket uppnår Hög nivå enligt TIMSS internationella nivåer där eleverna med lågt självförtroende inom

matematik precis kommer upp till Medelgod nivå med medelvärdet 478.7 (Skolverket, 2020-a, s.20).

Shoenfeld (1989, ss.346-348) beskriver vidare de olika uppfattningarna som är vanliga inom matematik hos dem med lågt respektive högt självförtroende. Det kan antas utifrån Tabell 5. att en vanlig uppfattning om matematik bland de eleverna med lågt självförtroende är att man skall komma ihåg matematiska regler utantill och samt att man löser uppgifterna fort. Vad som kan antas vara en vanlig uppfattning hos de eleverna med högt självförtroende är att de anser att träning och repetition ligger som grund för deras bedrifter inom ämnet. Vidare till det tredje perspektivet i GeMa (Brandell m.fl., 2003, ss.21-24), dekonstruktion lyfter olikheterna mellan flickorna som måste belysas för dem. Tabell 4. kan antas påvisa en sådan olikhet mellan flickorna då flickornas medelvärde skiljer sig markant mellan de olika kategorierna (högt självförtroende, någorlunda självförtroende och lågt

självförtroende) 553.5, 516.5 och 478.1. Detta kan innebära en risk för flickorna att bli medvetna om

då deras olikheter står i centrum och deras likheter står utanför centrum det vill säga att flickornas resultat skiljer sig markant beroende på deras självförtroende inom matematiken. GeMas sista perspektiv (ibid), konstruktion belyser gruppen män som starkare än gruppen kvinnor vilket inte överensstämmer med vad som påvisas i Tabell 3. samt tabell 4. Som tidigare nämnt kan det antas

att flickorna överpresterar om man ställer deras generella självförtroende mot deras prestation vilket motsäger Shoenfeld (1989, ss.146-155) om att flickors matematiska ångest genererar deras sämre

självförtroende vilket då leder till ett sämre resultat. Flickors generellt sätt lägre självförtroende påvisas i

Tabell 2. samtidigt som deras prestation är mer eller mindre likvärdig med pojkarnas. Wernerssons (2013) två sistnämnda diskurser lyfter att skillnaderna mellan könen är irrelevanta då alla individer är unika med egna erfarenheter där man inte skall kategoriseras utifrån kön. Alla människor ingår i en maktordning där kön bara är en av många faktorer för orättfärdiga maktrelationer vilket kan liknas med vad som påvisas i Tabell 4. att könen endast skiljer sig marginellt utifrån prestation samt att könen har olika syn på självförtroendet.

7.3.1 Enskilda påståenden, självförtroende & prestation

Tabell 4.1 visar resultatet utifrån varje enskilt påstående som eleverna svarat på (indexet ovan) i TIMSS 2019 gällande deras självförtroende samt vilket medelvärde varje elevgrupp inom varje påstående presterat utifrån vilket av de fyra alternativen eleven kryssat i (Stämmer helt, Stämmer delvis, Stämmer lite och Stämmer inte alls). Tabell 4.1 är Tabell 4. nedbruten ytterligare ett steg för att belysa likheter och skillnader mellan könen, självförtroende- och prestationsmässigt (se Metodkapitlet). Efter respektive påstående i Tabell 4.1 står en bokstav, tex (A) varpå är benämningen för påståendet nedan i analysen av tabellen. Som nämnt i Metodkapitlet utläses inte bortfall, standardavvikelse, ETA, ETA2 och signifikans i Tabell 4.1 då de inte avviker från resultatet som redovisas i Tabell 4.

Tabell 4.1 Resultat, samtliga påståenden inom index

Elevers självförtroende inom matematik

Kön Stämmer helt Stämmer delvis Stämmer lite Stämmer inte alls

Antal *M. Antal *M. Antal *M. Antal *M.

Vanligtvis gör jag bra i från mig i matematik (A)

Flickor 838 538.9 917 514.7 138 477 28 454.7

Pojkar 1003 539 757 520 144 481.8 41 475.6

Matematik är svårare för mig än för mina klasskamrater (B)

R

Flickor 160 475.5 219 488.4 485 512 1033 540.9

Pojkar 144 473.1 190 489.3 411 515.7 1184 543

Jag är helt enkelt inte bra på matematik (C)

R

Flickor 158 466.7 276 491.6 573 518.6 886 543.4

Pojkar 181 476 251 490.2 474 525.3 998 545.2

Jag lär mig matematik snabbt (D)

Flickor 630 536.7 856 528.5 305 492.5 102 463.7

Pojkar 805 536.8 742 533.9 270 494.4 107 476.6

Matematik gör mig nervös (E)

R

Flickor 112 468.7 290 506.9 547 523.1 940 532.9

Pojkar 112 475.6 224 505.5 455 527.2 1124 535.5

Jag är duktig på att lösa svåra matematiska problem (F)

Flickor 294 543 856 536.5 543 505.8 207 474

Pojkar 523 548.2 818 534.2 410 504 177 475.6

Min lärare säger att jag är duktig på matematik (G)

Flickor 703 525.6 829 525.5 249 508.3 87 504.7

Pojkar 863 530.8 734 529.8 199 502.1 91 509.5

Matematik är svårare för mig än andra ämnen (H)

R

Flickor 160 475.5 219 488.4 485 512 1033 540.9

Pojkar 144 473.1 190 489.3 411 515.7 1184 543

Matematik förvirrar mig (I)

R

Flickor 163 475.7 328 499.7 541 523.8 873 537.8

Pojkar 176 475.9 261 504.5 478 527.8 1017 539.3

*M. Står för medelvärde, avrundat till en decimal. “R” står för “omvänt kodad (reverse coded)” och är negativa påståenden (se metodkapitlet).

Tabell 4.1 påvisar likt Tabell 4. flickors generellt sett lägre självförtroende samt liknande prestation gentemot pojkarna inom matematik. Tex påstående A där 838 flickor kryssat i alternativet Stämmer

helt och har medelvärdet 538.9 kontra 1003 pojkar som kryssat i samma alternativ och har

medelvärdet 539.0. Tabell 4.1 påvisar även ett generellt mönster hos flickorna, att fler flickor till antalet tenderar att svara i de negativa påståendena (B, C, E, H och I) Stämmer inte alls och uppnå ett högre medelvärde inom dessa påståenden än vad de svarar på positiva påståenden i alternativet

Stämmer helt (A, D, F och G) både i antal och i medelvärde. Tex påstående G där 703 flickor svarade

Stämmer helt och har medelvärdet 525.6 kontra påstående I där 873 flickor svarade i påståendet

Stämmer inte alls där medelvärdet är 537.8. I påstående G utläses att 703 flickor som valde alternativet Stämmer helt och fick medelvärdet 525.6 kontra 829 flickor som svarat alternativet Stämmer delvis och

gavs medelvärdet 525.5 vilket är en mycket marginell skillnad. Tabell 4.1 påvisar även att fler pojkar än flickor har svarat Stämmer helt i det negativa påstående I, 176 pojkar kontra 163 flickor. I det negativa påståendet E valde lika många flickor som pojkar (112) alternativet Stämmer helt. Förutom dessa (påstående I, Stämmer helt och påstående E, Stämmer helt) är pojkarna fler till antalet och har ett marginellt högre medelvärde i Tabell 4.1 inom alternativen Stämmer helt i positiva påståenden och Stämmer inte alls i negativa påståenden.

Som tidigare nämnt tenderar flickorna utifrån Tabell 4.1 att generellt prestera bättre och vara fler i antalet inom de negativa påståendena än inom de positiva påståendena. Detta kan antas ha grunder i att flickorna i högre mån har erfarenheter som bygger på missuppfattningar som missgynnar deras självförtroende inom matematik vilket beskrivs av Shoenfeld (1989, ss.341-343) i sin teori att vi människor ofta utgår från våra tidigare erfarenheter när vi agerar i olika situationer. Vilka val vi gör bottnar i vilka tidigare erfarenheter vi har inom det vi står inför. Shoenfeld (1989, s.342) menar även i sin teori att kvinnor tenderar att se matematisk framgång som negativt då det är en manlig egenskap att vara bra inom ämnet. Att kvinnorna känner matematisk ångest och rädsla för att lyckas i ämnet vilket skulle kunna förklara varför flickorna i Tabell 4.1 tenderar att prestera bättre och vara fler i antalet i de negativa påståendena kopplade till matematik kontra de positiva påståendena. Tabell 4.1 påvisar även i begränsade fall att fler antal pojkar tror mindre på sin egen matematiska förmåga än antalet flickor. Detta motsäger Shoenfelds (ibid) teori om att flickors lägre självförtroende leder till en sämre prestation inom matematik. En likhet mellan flickorna som tidigare nämnt är att de generellt tenderar att skatta sin matematiska förmåga högre inom de negativa påståendena då de både är fler i antalet och uppnår ett högre medelvärde än i de positiva påståendena. En annan likhet som påvisas i Tabell 4.1 grundar sig i det positiva påstående där de flickor som svarat alternativet

Stämmer helt och Stämmer delvis uppnår ungefär samma prestation. Perspektivet dekonstruktion

(Brandell m.fl., 2003 ss.21-24) belyser flickors olikheter. Att flickor med olika etnicitet, sociala klasser, ålder och individuella skillnader ger olika förutsättningar att lyckas. Risken med detta är att det är flickornas likheter som påvisas i Tabell 4.1 inte uppmärksammas på något sätt utan att man helt enkelt endast jämför gruppen flickor med gruppen pojkar vilket inom detta perspektiv inte är möjligt att göra. En medvetenhet inom pedagogiken inom detta måste belysas utifrån detta perspektiv (ibid). Tabell 4.1 påvisar även i begränsade fall att fler antal pojkar inom ett påstående har lägre självförtroende än antalet flickor, vilket motsäger att helheten gruppen pojkar är starkare än gruppen flickor, vilket lyfts i perspektivet konstruktion (Brandell m.fl., 2003, ss.21-24). Att tabellen påvisar en blandning i favörer åt båda könen inom självförtroende överensstämmer med en viss likhet mellan könen, det vill säga att könen har samma förutsättningar att lyckas vilket lyfts i

ändå ses som normen med tillhörande attityder vilken kan antas påvisas i Tabell 4.1 då pojkar i större mån visar på ett högre självförtroende samt högre prestation än vad flickorna gör. Detta kan stämma in med att män ses som överordnad kvinnan vilket konstrueras och fortgår i den svenska skolan vilket Wernersson (2013, s.5) lyfter som negativt.