I detta kapitel presenteras en diskussion av studiens syfte och frågeställningar. I första delen redogör vi för hur den tidigare forskningens har yttrat sig i vår studie. Därefter redogör vi för vår analys i form av en resultatdiskussion. Hur vår studie står i relation till vårt framtida yrke som grundlärare i fritidshem skildras under titeln Yrkesrelevans. Vi återknyter dessutom till metodkapitlet av studien genom att föra en metoddiskussion där vi ger våra tankar och reflekterar kring våra valda tillvägagångssätt. Avslutningsvis tillhandahåller vi förslag till kommande forskningsområden som berör extra anpassningar.
6.1 Diskussion av tidigare forskning
I anknytning till tidigare forskning som presenterades i 2.1–2.2, upptäckte vi ett antal likheter utifrån såväl tidigare forsknings som vår egen resultatdel. Dessa likheter som uppkom kan jämföras med studien vid titel Fritidspedagogers förståelse av det kompletterande
uppdraget som verkställdes av Perselli och Hörnell (2019). De berör främst vikten av
samverkan mellan deltagande fritidshemslärare samt klasslärare och dess positiva aspekter på kvalitetsarbete i skolverksamheten. I likhet med de deltagande personerna i Persellis och Hörnells kvalitativa studie hade somliga av våra informanter uttryckt, att ett gott samarbete och fungerande samverkan med sina medarbetare var väsentliga faktorer för att främja elevernas utveckling och lärande. Deras utsagor tydde på att stödet som tillämpades för att i sin tur inkludera alla individer ofta samordnas tillsammans med klassläraren. Inte minst sammanfogar det olika parters (till exempel specialpedagoger, speciallärare och kuratorer) yrkeskompetenser för att tillsammans utarbeta de mest ultimata förutsättningarna för elever i form av extra anpassningar eller särskilt stöd. Generellt upplevdes studien som
applicerbar i examensarbetet med tanke på de överensstämmande konklusionerna samt det centrala ämnet, nämligen samverkan.
En ytterligare forskningsartikel som vi tog del av lyfte fram aspekter utifrån det relationella perspektivet som låg till grund för arbetet. Studien The punctual fallacy of participationav von Wright (2006) pekade på vikten av lärarens förståelse gentemot elevens behov och vidare dess påverkan på elevens delaktighet i olika sammanhang. Likväl i vår analys upptäckte vi fritidshemslärare i stort sett väljer att arbeta ur en synvinkel där elevens skolsvårigheter söks i mötet med lärmiljöer i stället hos individen. Det som indikerar på detta är framför allt de
deltagandes uttalande att skolmiljön och omgivning anpassas allt oftare efter elevens behov. Detta för att i sin tur öka samt stimulera elevens förståelse och utveckling.
6.2 Resultatdiskussion
Den första frågeställningen i vår studie berörde vilka utmaningar med extra anpassningar som fritidshemslärarna upplevde i fritidshemsverksamheten. Utifrån den insamlade empirin som vi tillhandahållit lyckades vi dra flera slutsatser utifrån fritidshemslärarnas utsagor. Två fritidshemslärare uppgav att de upplevde att elevgrupperna var stora vilket i sin tur bidrog till att det var svårt att lära känna samtliga elever på djupet (Fritidshemslärare C & E). Två andra fritidshemslärare berättade att en utmaning är att veta vad som fungerar för just en elev (Fritidshemslärare D & G). Utifrån fritidshemslärarnas uttalanden applicerade vi det relationella perspektivet i analysen. Även om fritidshemslärarnas svar skiljde sig åt, så fanns det en gemensam faktor som var viljan att förhålla sig relationellt. Betydelsen och värdet av att kunna lära känna en elev på djupet för att kunna stötta och veta vad som fungerar för just den enskilde eleven gick att utläsa från flera fritidshemslärare. Det överensstämmer med vad Persons (2019) skriver om det relationella perspektivet, nämligen vikten av att besitta en god pedagogisk kompetens som är användbar vid anpassningar som berör elevernas förutsättningar.
Den andra frågeställningen i vår studie utgick ifrån fritidshemlärarnas syn på uppföljning och dokumentation gällande extra anpassningar. Samtliga fritidshemslärare beskrev att de hade en positiv syn på att skriftligt dokumentera extra anpassningar. Huruvida de bedrev skriftlig dokumentation varierade i deras svar. Två fritidshemslärare som inte
dokumenterade skriftligt nämnde andra former av uppföljning såsom utvärdering av verksamheten som helhet tillsammans med de andra kollegorna (Fritidshemslärare A, B & G). Vår slutsats är att fritidshemslärarnas vilja att dokumentera grundar sig i ett relationellt synsätt. Detta då de ger uttryck för att tillsammans med sina kollegor upprätthålla en dialog kring eleverna i fråga. Som tidigare nämnt menar Runström Nilsson (2019) att samarbete lärare emellan för att undersöka vilket stöd en elev behöver kännetecknas av det relationella perspektivet.
Vår tredje frågeställning var att belysa hur fritidshemslärarna uppfattade att samverkan fungerar med klasslärare, övrig skolpersonal och vårdnadshavare i relation till extra
anpassningar. Majoriteten av de deltagande personer såg samverkan med sina medarbetare som en viktig del av arbetet. De valde frekvent att sammanställa sina egna
yrkeskompetenser med andras genom att samarbeta, efterfråga hjälp eller bara samtala om potentiella problem och lösningar. En gemensam aspekt för fyra av de intervjuade
informanterna var att de tar vara på elevhälsoteamets kompetenser i arbetet med extra anpassningar (Fritidshemslärare C, D, E & F). De övriga talade om vikten av samverkan i skolverksamheten utan att nämna specifikt vilka parter det handlade om (Fritidshemslärare A, B & G). Utöver det anser vi att våra informanter fann klassläraren som ett viktigt stöd för vägledning av deras egen kompetensutveckling inom det specialpedagogiska området. Således förblir vår slutsats utifrån det sista frågeställningen att samverkan mellan
medarbetare inom skolverksamheten är en viktig faktor för de fritidshemlärare som deltog.
6.3 Yrkesrelevans
Vår studie har bidragit till en ingång i sju fritidshemslärares syn på extra anpassningar i fritidshemsverksamheten. Utifrån den insamlade datan kunde vi undersöka gemensamma faktorer och analysera dem. Det har i sin tur tillfört ytterligare perspektiv på verksamheten när det gäller dokumentationsprocesser, samverkan och utmaningar gällande extra
anpassningar.
6.4 Reflektion av metodval
Christoffersen och Johannessen (2015) påtalar att miljön kan utgöra en viktig aspekt vid genomförandet av en intervju. Samtliga informanter blev intervjuade på sin arbetsplats via videosamtalsprogrammet Zoom. En del av fritidshemslärarna befann sig i ett enskilt rum och andra hade kollegor som hördes i bakgrunden. Det kan i sin tur ha bidragit till att informanterna anpassade sina svar. Vissa frågeställningar som berör arbetsplatsen och övrig personal kan vara känsliga frågor, och befinner sig kollegor i närheten är det desto svårare att uttrycka sig helt sanningsenligt. Ett krav från vår sida för att kunna delta i en intervju skulle därmed kunnat vara att informanten skulle befinna sig ensam. Som tidigare nämnt, var rekommendationen från Malmö universitet att genomföra intervjuerna online. Vi tror att det fysiska mötet som vi gick miste om i denna studie påverkade den personliga
kontakten med informanterna. Det kan i sin tur haft en inverkan på informanternas svar av våra frågeställningar. Om förutsättningarna för vår studie sett annorlunda ut hade vi
definitivt valt det fysiska mötet. En möjlig nackdel med att mejla rektorerna i första hand är att rektorerna kanske har tagit kontakt med de fritidshemslärare som hen vill ska
representera skolverksamheten. Det kan i sin tur resultera i att svaren från informanterna är annorlunda jämfört med om vi tagit kontakt med informanterna direkt.
6.5 Förslag på framtida forskning
I detta examensarbete har vi genomfört en kvalitativ studie kring fritidshemslärares syn på extra anpassningar och samverkan mellan fritidshemlärarna och övrig skolpersonal. Falkner och Ludvigsson (2016) påpekar att det mest undersökta området inom
fritidspedagogiken omfattar just samverkan och integration mellan fritidslärare och den obligatoriska delen av skolverksamheten. Däremot anser de att studier i anknytning till samverkan med vårdnadshavare inte har förekommit synnerligen ofta. Detta visade sig tydligt under vår egen undersökning där vi upptäckte att sådan forskning är bristande i dagsläget.
I Falkners och Ludvigssons (2016) översikt framkommer det att vårdnadshavare sällan har en uppfattning av fritidshemmets syfte och uppdrag. Vidare konstaterar de att dialog mellan fritidshem och vårdnadshavare är nödvändig för att förstå elevens lärande, behov samt utveckling. Således är vårt förslag på framtida forskning inom det berörda fältet kopplad till vårdnadshavarna samt deras perspektiv på samverkan med fritidshemsverksamheten. En ytterligare aspekt som kan undersökas vidare avser vårdnadshavarnas kännedom av skolans och fritidshemmets arbete med extra anpassningar eller särskilt stöd.