Samverkan med vårdnadshavare

Samtliga intervjuade fritidshemslärare fick en fråga gällande huruvida vårdnadshavare till elever med extra anpassningar blev involverade vid införandet av dessa (se bilaga 1). Svaren varierade men det fanns flera gemensamma nämnare som överensstämde. B och C beskrev att det beror på vilken typ av extra anpassning det handlade om, och om det var en större anpassning så diskuterades den med vårdnadshavarna. Båda fritidshemslärarna lyfter även fram att de för en dialog med vårdnadshavarna. A betonar att det delvis beror på att föräldrarna ska känna sig säkra och trygga med att ha sina barn på fritids. C nämner ett exempel på en elev som har extra anpassningar som har skett i samråd med

vårdnadshavarna i följande citat:

[...] Vi har till exempel ett barn som inte går ut på eftermiddagen, efter mellanmål. Som inte går ut med stora barngruppen. Så sitter man inne med en pedagog och läser en bok, spelar spel för att varva ner i tjugo eller trettio minuter. För att sen orka fram till halv fem. Och det är en extra anpassning som jag pratade med föräldrarna om. (Fritidshemslärare C)

I citatet uttrycker fritidshemsläraren C att de har hittat ett arbetssätt som fungerar såväl för eleven och lärarna som för vårdnadshavarna, vilket har bidragit till att eleven nu klarar av att spendera tid på fritidshemmet fram till hen ska hem. Fritidshemsläraren G för ett liknande resonemang som A, B och C, nämligen om det är en anpassning som avviker så diskuteras det med vårdnadshavarna. Tillsammans med vårdnadshavarna för de bland annat en diskussion kring vad som fungerar hemma för eleven. G beskriver specifikt en elev och kontakten med vårdnadshavaren i citatet nedanför:

[...] det var någon vårdnadstagare som vi pratade med, då pratade vi om att ha hörselkåpor på deras barn. De föreslog egentligen det, för att de hade varit med om det någon annanstans, med en annan elev. Och det hade funkat då. Men det har vi diskuterat och det tyckte kanske inte vi var en bra lösning. Men vi har ändå en dialog med föräldrarna om extra anpassningar, så de är medvetna i de fallen då det är något lite mer annorlunda, som sticker ut lite. (Fritidshemslärare G)

Fritidshemsläraren G beskriver att hen har diskuterat elevens svårigheter i samråd med vårdnadshavarna, och även om fritidshemslärarna och vårdnadshavarna inte var eniga kring vilken extra anpassning som eleven i fråga behövde skedde en öppen dialog.

Fritidshemsläraren D svarar först nej på frågan kring om vårdnadshavare involveras men lyfter fram att de pratar med vårdnadshavarna om elevernas eventuella problematik. Samtidigt menar D att vilken typ av anpassning som ska implementeras inte sker i samråd med vårdnadshavarna vilket kan utläsas i citatet nedan:

Nej, det kan jag inte påstå. Oftast så pratar vi med vårdnadshavare om elevens problematik och pratar kring hur man tänker att ordna det för eleven under dagen. Men inte att man går in på djupet kring vilka extra anpassningar man gör. [...] (Fritidshemslärare D)

I citatet ovan beskriver D hur de samtalar med vårdnadshavarna kring en elevs problematik vilket går att applicera under det relationella perspektivet. Detta eftersom det förs en diskussion med vårdnadshavarna kring hur de ska ordna dagen för en elev. Vi läser även in ett punktuellt perspektiv i Ds utsagor, då hen inte till vårdnadshavarna framhåller på djupet vilka anpassningar som hen tillhandahåller eleven. Huruvida vårdnadshavarna blir delaktiga i beslutet som berör extra anpassningar nämns inte. Von Wright (2006) menar, som tidigare nämnts att det är problematiken som är i fokus och inte faktorer såsom exempelvis vilken miljö och sociala kontext som eleven befinner sig i. Vår analys är därmed att D delvis intar ett mer punktuellt perspektiv, eftersom hen inte samtalar med vårdnadshavarna kring hur eleven har det i andra miljöer utanför skolan och fritidshemsverksamheten.

Fritidshemsläraren E som även samverkar i klass under skoltid, lyfter fram att extra anpassningar sker från uppdrag av klassläraren men att hen ändå är involverad. Detta berättar E om i citatet nedan:

Ofta är det så här att allt mer eller mindre, om det görs extra anpassningar så sker det med uppdrag från klassläraren. [...] om jag samverkar i en klass då är ju jag inblandat i det. Och där frågar man hur den här eleven fungerar på fritids och så vidare. Där är ju alla involverade i detta. (Fritidshemslärare E)

Här förklarar E att trots att extra anpassningar görs i uppdrag från klassläraren är hen även med i processen då det är en del av samverkansuppdraget. E förklarar även senare i

intervjun att fritidshemspersonalen hade bättre kontakt med vårdnadshavarna innan pandemin eftersom förutsättningarna för att skapa en god kontakt vid fysiskt möte har minskat därefter. Vår tolkning av det E beskriver i citatet är att det finns en slags hierarkisk infallsvinkel där klassläraren är den som har en större bestämmanderoll kring vilka extra anpassningar som ska ske för en specifik elev. Förvisso beskriver E att det råder samverkan

mellan hen och klassläraren, men slutligen är det fritidshemspersonalen som ansvarar för fritidshemsverksamheten och genomför de didaktiska valen som baseras på deras

kompetens och erfarenhet. Vi reflekterar även över att en elevs behov av extra

anpassningar kan skilja sig från de behov som hen har i klassrummet och fritidshemmet. Fritidshemmets verksamhet ska enligt läroplanen komplettera skolans lärande, däremot ska lärandet vara mer situationsstyrt och upplevelsebaserat (Skolverket 2019). Med detta i åtanke är vår analys att lärandesituationerna och förutsättningarna för eleven kan se väldigt olika ut beroende på vilken verksamhet som hen befinner sig i, och därmed även elevens extra anpassningar.

Vår analys av samtliga fritidshemslärares utsagor är att det finns ett intresse att kommunicera med vårdnadshavarna. Hur kommunikationen ser ut och hur

fritidshemslärarna är engagerade i att involvera vårdnadshavarna i beslut som rör extra anpassningar skiljer sig en aning. Vi tolkar att de fritidshemslärare som betonar att involvering av vårdnadshavare och deras synpunkter kring extra anpassningar värdesätter deras kunskap och den relation som de har med barnet. En grundtanke inom den

relationella pedagogiken enligt Aspelin och Persson (2011) är den pedagogiska relationen som beaktar elevens utveckling. När en elev har förtroende till sin lärare och andra relationer inom skolsystemet i sin helhet samt samhället, kan det i sin tur ge positiva effekter. Utifrån detta synsätt drar vi paralleller till de fritidshemslärare som involverar vårdnadshavarna. Detta eftersom fritidshemslärarna tar vara på vårdnadshavarnas förståelse för eleven vilket därmed kan bidra till att fritidshemsläraren får en mer nyanserad

uppfattning hur eleven fungerar i andra sammanhang. Vår analys är därmed att kunskapen kring eleven kan bidra till fritidshemslärarens relationsarbete med eleven vilket Aspelin och Persson (2011) menar är en väsentlig utgångspunkt för en framgångsrik pedagogik.