6.1 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att undersöka skolkuratorns sociala arbete och vad de professionella upplever att elever främst behöver stöd med. Vidare ämnade studien undersöka hur
skolkuratorn upplever att det är att arbeta med ‘digital natives’. Skolkuratorernas arbete är varierande men består främst av individuella samtal med elever, arbete inom elevhälsoteam och samverkansmöten. Tidsbrist är ett vanligt förekommande problem, vilket påverkar det förebyggande och hälsofrämjande arbetet som kan utföras av skolkuratorn. Mycket av det sociala arbetet urskiljs främst i det förebyggande arbetet som en del skolkuratorer uppger att de hinner utföra och i det stöd skolkuratorn tillhandahåller elever genom att koppla in samhälleliga resurser, såsom BUP och socialtjänst. En del skolkuratorer utför, och en del önskar utföra, arbetsuppgifter som mer upplevs beröra det sociala arbetets fält, bland annat föreläsningar och diskussioner om olika ämnen i större grupper av elever. Skolkuratorns förutsättningar att arbeta förebyggande påverkas i hög grad av organisatoriska ramar och framförallt av hur mycket övrig personal i elevhälsoteamen som också finns tillgängliga för eleven.
Skolkuratorerna upplever att de främst behöver stödja elever med psykisk ohälsa i form av ångest, oro och stress samt sömnproblem, relationer, konflikter och problematiska
hemförhållanden. Skolkuratorerna upplever att mobiltelefon och internet är en stor del av elevernas vardag och att användningen främst syftar till att upprätthålla kontakt med vänner via olika chattforum. Skolkuratorerna får till följd av elevers användning av mobiltelefon och internet stödja elever med konflikter, kränkningar, utfrysning, missförstånd samt ryktes- och bildspridning som sker över olika sociala medier.
6.1.1 Individualisering påverkar skolans sociala arbete
En stor del av skolkuratorernas tid går åt till individuella stöttande samtal med enskilda elever. Samtalen grundar skolkuratorn ofta på individbaserade metoder, såsom MI och KBT. Samtalen kan kretsa kring kartläggningar över elevens situation och ge stöd för att hjälpa
eleven hur han eller hon på bästa sätt kan lösa sin situation själv. Författarna upplever att ett stort fokus läggs på hur eleven kan påverka sin situation själv istället för hur eleven påverkas av sin omgivning. Författarna problematiserar det arbetssättet i relation till socialt arbete då eleven indirekt riskerar att skuldbeläggas för sitt mående, när ett stort fokus läggs på att tillhandahålla eleven verktyg för att ’lösa’ sin egen situation. Även fast det inte upplevs vara skolkuratorernas avsikt. Houston (2010) beskriver att den ökande individualiseringen i samhället påverkar det sociala arbetet, vilket författarna anser kan vara en alternativ
förklaring till skolkuratorns individinriktade arbetssätt. Vidare menar Houston att samhället allt mer präglas av en syn på individen som själv skapar och påverkar sin livssituation, något skolkuratorerna i studien kan tänkas vara influerade av. En annan förklaring skulle kunna vara att socionomutbildningen är en generalistutbildning som inte ger specialiserad kunskap till särskilda yrkesgrupper och således inte tillräcklig kunskap om hur socialt arbete ska utföras inom skolor. Brist på verktyg i skolkuratorns arbete kan bidra till att stort fokus läggs på det invanda kurativa arbetet som förekommer kring kuratorsrollen i skolan. Samtidigt är skolkuratorn ofta ensam i sin yrkesroll och förväntas arbeta med stöttande samtal,
förebyggande arbete, den psykosociala miljön, krishantering och så vidare. Arbetet kretsar ofta kring flera hundra elever som kan behöva stöd på olika sätt och handledning av övrig personal. I detta ljus upplevs det inte som anmärkningsvärt att skolkuratorn tvingas prioritera en del arbete före annat och att de individuella samtalen då tar störst plats.
6.1.2 Skolkuratorn och det systemiska perspektivet
Trots ett stort individfokus i de individuella samtalen går det av resultatet ändå att urskilja en förståelse hos skolkuratorerna för hur eleven kan påverkas av de system han eller hon är en del av, exempelvis skolan, vänskapsrelationer och familjen. I intervjuerna framkom det att dessa system i elevens omgivning kan vara det som påverkar elevens mående och att skolkuratorn kan arbeta med eleven och de systemen på olika sätt. Payne (2015) beskriver hur ett systemiskt perspektiv hos socialarbetare bidrar med att fokus skiftas bort från individen och istället riktas mot de system individen befinner sig i och påverkas av.
Framförallt tycks skolkuratorn använda system i samhället för att stötta de elever som är i behov av det, exempelvis BUP eller socialtjänst. Bertalanffy (1968) beskriver hur en process av in- och utflöde av energi i sociala system påverkar systemen på olika sätt, en process skolkuratorn kan tänkas avse för eleven när exempelvis andra samtalskontakter kopplas in för att stötta eleven.
Akademikerförbundet SSR (2020) beskriver att skolkuratorn främst ska arbeta med den psykosociala miljön på skolan, vilket av resultatet att döma är svårt att uppfatta hur mycket skolkuratorerna har möjlighet till. Hälften av skolkuratorernas tid ska gå åt till förebyggande och hälsofrämjande arbete, vilket författarna upplever påverkas av vilka organisatoriska förutsättningar skolkuratorn har i sitt arbete. Skolkuratorer som ingår i ett starkt
elevhälsoteam eller har kuratorskollegor hinner med fler av de arbetsuppgifter som ingår i skolkuratorns roll, än enbart individuella samtal med elever. De skolkuratorer som upplever sig ensamma och överbelastade hinner främst med det akuta i arbetet, vilket oftast är att finnas till för och stötta den enskilda eleven. Författarna urskiljer hur de organisatoriska ramarna, i form av mer personal som finns som stöd för eleven, påverkar skolkuratorns handlingsutrymme. Bronfenbrenners (1979) ekologiska systemiska begrepp kan förklara hur skolkuratorn hamnar i den sitsen. Makrosystem i form av samhälleliga politiska beslut sätter ekonomiska ramar för skolan att röra sig inom, vilket påverkar skolans organisation som mesosystem och vilken personaltäthet som möjliggörs. Det i sin tur har inverkan på skolkuratorn som mikrosystem då arbetet påverkas av hur mycket stöd eleverna har i det resterande elevhälsoteamet på skolorna. Författarna kan urskilja en stor vilja hos
skolkuratorerna att utföra mer arbetsuppgifter som befinner sig inom det sociala arbetets fält; arbete i större grupper där de kan informera och diskutera viktiga ämnen och samtidigt uppleva eleverna i sin psykosociala miljö. Skolkuratorerna upplevs besitta kunskap som
skulle gynna socialt arbete på skolorna men oftast inte ha rätt organisatoriska förutsättningar för att kunna genomföra det i praktiken, vilket även forskning (Dupper m.fl., 2014) pekar på.
6.1.3 Socialt arbete i ett digitalt samhälle
I dagsläget är ett individualiserat perspektiv på mänskliga problem i framkant (Houston, 2010) vilket tros bidra till att förklaringar om mobiltelefonens konsekvenser också får ett stort individfokus (Hansen, 2019). Författarna menar att detta kan förklara varför skolkuratorerna till viss del beskrivit elevers relation till mobiltelefon och internet ur ett biologiskt eller individuellt perspektiv. Inom socialt arbete är det dock viktigt att förstå individen i sitt sociala sammanhang. Författarna menar därför att skolkuratorer, och socialarbetare överlag, behöver lyfta hur problematisk mobil- och internetanvändning ska förstås inom det sociala arbetet. Detta så att det individualiserade perspektivet inte ska bryta mer mark inom det sociala fältet. Författarna upplever att mobiltelefon och internet, precis som med allt annat, kan användas på ett destruktivt eller konstruktivt sätt, beroende på hur en individ mår och vilka förutsättningar han eller hon ställs inför. Skolkuratorerna nämnde att det nästintill är alla elever som använder mobiltelefon och internet mycket, men att inte alla drabbas negativt av det. Det blir således av vikt att inte skuldbelägga mobiltelefonen som den orsakande faktorn för konsekvenser, utan förstå den som ett verktyg olika människor använder på olika sätt utifrån skilda livssituationer och förutsättningar. Författarna tar emellertid hänsyn till den forskning Hansen (2019) beskriver som pekar på att det finns en biologisk komponent som gör mobiltelefoner lockande och i vissa fall beroendeframkallande. Detta kan förklara varför relationen mellan eleven och mobiltelefonen beskrivs i studien som “fastklistrad”. Trots detta drabbas inte alla av negativa konsekvenser av mobil- och
internetanvändning, vilket enligt författarna blir en viktig indikator på att mobilanvändandet behöver belysas ur sociala perspektiv också och inte bara individuella.
Inom socialt arbete är det viktigt att förstå vilken roll sammanhanget spelar i de svårigheter en individ möter. Därför blir det viktigt att som socialarbetare även se svårigheter individen möter inom digitala forum i sitt sammanhang och inte som individuella problem bara för att de sker över en digital plattform istället för en fysisk. Av resultatet tycks en del individer, redan i barn- och ungdom, möta olika sociala konsekvenser av mobil- och
internetanvändning. Det kan därför tänkas vara så att framtiden kommer innehålla
människor som möter olika digitala konsekvenser på grund av att de använder mobiltelefon och internet på ett destruktivt sätt. Till följd av att teknologin med mobiltelefoner och internet endast är i startgropen, men faktiskt redan nu är en stor del av både barns och vuxnas liv, kan det tänkas vara så att det kommer att påverka det sociala arbetet i större utsträckning i framtiden.
6.2 Metoddiskussion
Bryman (2011) förklarar att den kvalitativa metoden är positiv när forskarna vill undersöka sociala kontexter där upplevelser och åsikter hos någon grupp är centralt. Författarna anser att den kvalitativa metoden, i form av intervjuer, har givit studien givande material och svar på dess frågeställningar. Semi-strukturerade intervjuer möjliggjorde ett levande samtal där det gavs möjlighet att undersöka syftet på ett fruktbart sätt.
Till följd av tidsramen försvann tid som hade behövts för att göra en genomarbetad intervjuguide. Författarnas ovana vid intervjuer gör att de anser att intervjuguiden är ett viktigt verktyg. Intervjuguidens utformning möjliggjorde en bred undersökning av
skolkuratorns arbete. Emellertid fastnade intervjun lätt på specifika områden, vilket gjorde att andra områden fick mindre utrymme och viktig information upplevdes gå förlorad. Till
följd av undersökningens bredd upplevdes materialet i efterhand innehålla en del skilda teman, vilket också bidrog till att undersökningen under processens gång har saknat en röd tråd. Att tiden som beräknades för intervjuerna inte gick att hålla är också en indikator på att undersökningen blev bred. Ett mer specifikt syfte med studien från början hade kunnat tänkas bidra med en mer hanterbar intervjuguide och gjort det lättare författarna att samla relevant material. Vidare hade ett mer specifikt syfte kunnat bidra till en lättare analysering av materialet då tematiseringen i undersökningen blev ett svårt och tidsödande moment. Trots den kritik som lyfts bidrog de deltagande intervjupersonerna med mycket rikt, intressant och värdefullt material. För att göra intervjupersonerna än mer rättvisa hade en mer genomgripande analys av materialet varit önskvärt. Avslutningsvis är det av vikt att nämna att författarna gjort sitt bästa för att göra deltagare och metoden rättvisa. Kunskapen kring forskning och kvalitativa intervjuer har ökat avsevärt.
6.3 Etikdiskussion
Författarna har i största möjliga mån följt de forskningsetiska principerna som inledningsvis har informerats alla intervjupersoner både skriftligt och muntligt. Författarna ansåg att det viktigt att alla deltagare i undersökningen kunde ta ställning till vad de deltog i. Därav valde författarna medvetet att endast intervjua myndiga personer. Emellertid har det varit svårt för författarna att specifikt kunna beskriva studiens syfte under arbetets gång. Inledningsvis var huvudområdet som skulle undersökas inriktat mot vilket stöd skolkuratorerna upplever att elever främst är i behov av, samt hur de upplever elevers mobil- och internetanvändning, vilket framkommer i missivbrevet (se BILAGA A). Under arbetsprocessen och via
handledning har studiens fokus också skiftats mot skolkuratorns sociala arbete. Ytterligare har det varit av vikt att låta det som framkommer av intervjupersonerna styra studien. Ur en etisk aspekt kan detta ses som både positivt och negativt. Det öppna förhållningssättet har bidragit till att hänsynsfullt visa intresse och undersöka stora delar av skolkuratorernas yrkesroll och inte enbart vissa delar. Risken är dock att intervjupersonerna i efterhand eventuellt kan känna att studien de blivit informerade att delta i inte helt stämmer överens med slutprodukten. Detta kan uppfattas inskränka informationskravet i de forskningsetiska principerna. Författarna är däremot av uppfattningen att det som informerades
intervjupersonerna om studiens syfte inte har förändrats i en avsevärd riktning. Efter samtliga intervjuer förekom det en del småprat med intervjupersonerna, så trots att
författarna inte specifikt frågade deltagarna om hur det kändes efter intervjun, fick de tid att lyfta tankar och åsikter om de hade några. Förövrigt ser inte författarna att några andra etiska svårigheter dykt upp i samband med studiens genomförande.