5.1 Diskussion
I vår diskussionsdel, återknyter vi till vårt inledande syfte och vår frågeställning. Syftet med detta
uppsatsarbete har varit att studera plop art i offentligt rum. Närmare har vi undersökt plop arten Points of
view och dess interaktion med människorna i den offentliga miljön på Konsthallstorget. Vi har även funderat
på om den aktuella plop arten anses passa in, och på vilket sätt den samspelar eller bryter mot sitt rumsliga sammanhang. Vi menar att syftet är uppfyllt inom ramen för vår fallstudies omfång och metod, då vi genom teoretiska resonemang, empiri och analys, i möjligaste mån redogjort syftets mål som helhet.
Genom vår fallstudie har vi kommit fram till ett huvudresultat där samtliga parter är eniga, samt tre övriga slutsatser som grundar sig i respondenternas uppfattningar.
• Huvudresultatet visar sig i att den allmänna opinionen, dvs. respondenterna på torget, Arkitektfirman White, artiklarnas skribenter och de författare, konstkritiker, arkitekter och stadsplanerare som återfinns i teoriavsnitten, alla talar om den offentliga platsen som önskvärd och i behov av meningsfull estetik och utsmyckning.
Genom våra analysverktyg och intervjuer har vi dessutom kommit fram till tre primära slutsatser: • De intervjuade funderar på vad Points of view föreställer och vad det betyder.
• De har för det mesta en positiv känsla kring konstverket.
• De anser att platsen Konsthallstorget, för övrigt är hårt och kalt.
I det som följer går vi igenom våra två respektive forskningsfrågor, och försöker uttömmande besvara hur
Points of view upplevs av människor som besöker Konsthallstorget, och på vilket sätt konstverket påverkar
människors uppfattning av miljö och plats. (Fråga 1.)
Angående hur Points of view upplevs av människor som besöker Konsthallstorget.
Så som det empiriska materialet visar så framkommer flera delar som svar på denna fråga. Dels hur
respondenterna ser, och om de ser Points of view, när de besöker torget. Men även om detta sker direkt, eller om de ser konstverket först efter en stunds vistelse. Med denna typ av analys är tanken att få reda på om konstverket lockar till omedelbar dialog i och med den konstnärliga gestaltningen såsom form, färg och storlek. Detta är viktigt mot bakgrund av teorierna, och konstkritikerna Miles och Kwons utlåtanden om att plop arts skiljer sig från sin miljö, eller utmanar sin miljö i fråga om att dra uppmärksamhet till sig. Empirin och analysen har visat att de flesta respondenterna tycker att Points of view utmärker sig på sin plats. Den utgör således ett blickfång som ger torget en karaktär och en känsla för design i tid och rum.
Ett annat delsvar på denna fråga är platsens och konstverkets förhållande till varandra, då respondenterna styrker Kwons och Miles påstående att den abstrakta skulpturen är placerad i ett “sterilt” urbant
sammanhang. Vi kan därför bekräfta att empirin stödjer teoretisk bakgrund till Points of views placering. Även denna vinkel har koppling till hur konstverket upplevs. Förutom att konstverket fångar
uppmärksamhet i en övrigt stor och bitvis kal yta, så upplevs verket vidare som något spännande och roligt. Konstverket gör något, det händer något i torgets gestaltning som lockar till perception, det vill säga, varseblivning om konstverkets varande i det offentliga rummet. Den försiktiga nyfikenhet som många visar, kommer alltså ur upplevelsen att Points of view är något positivt för de allra flesta. Det fanns dock
respondenter som kände sig ambivalenta och även några som mer eller mindre har tagit avstånd. Kanske kan vi sätta detta i samband med Miles och Fagerströms åsikter om exkludering, som uttryck i stadsrummet. Det finns en tolkande dimension i detta som leder betraktaren till upplevda känslor. Då det kan kännas svårt att se och förstå ett konstverk som Points of view, i den bemärkelsen att det behöver vara något, betyda något eller ens föreställa något. Då människor inte känner delaktighet genom förståelse - kan detta leda till känslor av exkludering, såväl i gestaltning som i symbolisk mening.
Då Miles och Fagerström menar att plop art är exkluderande, vill vi här påpeka att de flesta tillfrågade visade positiv nyfikenhet och påtalar inte någon känsla av exkludering i fallet med Points of view - utan snarare motsatsen. Vi har även sett att Panofskys modell visar på medborgarnas förmåga att identifiera attribut, efter egna erfarenheter och kunskaper, vilket leder till ytterligare positiva känslor då många har svarat med futuristiskt, modernistiskt och modernt, samt att detta är kul. Här drar vi slutsatsen att Points of
view har kvaliteter som lockar passerande medborgare till eftertanke och i viss mån även stimulans.
När vi analyserat allmänhetens reaktion på Points of view, hur de vill beskriva konstverket och vilka
känslor som uppkommer, säger flera att de inte känner koppling [varken till plats eller egen reflektion], men att konstverket lyfter platsen och att det är roligt. Den kopplingen som saknas i det fysiska intrycket, kan bero på att Points of view “bryter” mot omgivningens arkitektur i färg, form och storlek. Allmänheten gör därmed en korrekt iakttagelse för vad som kännetecknar en plop art. Den kopplingen som de inte säger sig kunna “känna” är dock delvis verkets förmåga att kommunicera med betraktaren. Detta menar vi kan tolkas som ovana vid betraktelser, där inga svar serveras, vilket är fallet med abstrakta konstverk. Att man “känner” att Points of view “är” någonting, visar ändå på ett lyckat diskursivt uttryck.
Sammantaget är upplevelserna av Points of view av varierande resultat. Människors närvaro och tolkning är central för den upplevda trivseln och vistelsen på Konsthallstorget. Vi vill härmed påpeka att Points of view kan vara en bidragande faktor till att torget upplevs som välkomnande och livligt. Att Points of view skulle vara provokativ eller exkluderande är inget som respondenterna varken uttalar eller säger sig uppleva. Vi drar därmed slutsatsen att den “positiva stadsmiljön” är uppnådd genom känslor av njutning och estetik, men också av att Konsthallstorget är en livlig och i det närmaste familjär nod i en väldigt central del av staden Malmö.
(Fråga 2.)
Angående vår andra fråga om på vilket sätt konstverket påverkar människors uppfattning av miljö/plats. Ett av plop artens främsta kännetecken är att den kan ses som frikopplad från dess miljö. Den ingår inte från start i ett planeringssammanhang, utan är snarare något som pådyvlas platsen i efterhand. Frågeställningar huruvida konsten ska spegla det historiska arvet, eller vara modern och nyskapande är en diskussion som hör den offentliga konsten till. Det blir även relevant vid vår fallstudie; konstverket Points of view bidrar med form, färg och uttryck. Den sätter sin prägel på torget, och torget och platsen blir en del av denna gestalt- ning, detta uttryck. Istället för att blicka bakåt i historien, framkommer det ur intervjusvaren att platsen får en touch av något nyskapande och modernt; konstverket är skapat av en internationellt erkänd konstnär, och staden är nu en i ledet av dessa världsmetropoler som innehar ett konstverk av skaparen Tony Cragg. Points
of view manifesterar så ett uttryck, ett budskap, en kosmopolitisk karaktär, till själva platsen, Konsthallstor-
get. Vi har även funderat över hur konstverket påverkar rörelsen och de besökandes lägesförändring; vi men- ar att Points of view bidrar med en dynamisk aspekt, och en teoretisk tanke utgår från Whytes analyser kring triangulering; dvs hur ett konstverk inbjuder till cirkulation och därmed integration, i denna process föds ett möte mellan betraktare, konst och miljö.
Vi ser att allmänheten trots allt väljer att väga in Points of view, som en del av de övriga artefakterna; någon beskriver just hur konstverket samspelar med den övriga rumsliga utformningen; de estetiska uttrycken kommer besökande till buds via konsten, men även via grönska i form av träd och planteringar. Konsthallstorgets övriga fysiska strukturer, i form av skateboardramp, bänkar och sittplatser, är inget som står i strid med konstverket. I denna kontext kan konstverket tyckas harmlöst, samt att det harmonierar väl med dess omgivning. Det är en artefakt i rummet som en av alla andra, den förändrar inte torgets
egenskaper, den är snarare en av alla dessa rummets artefakter.
Points of views avspel på konsthallstorget kan tolkas både som en sammanbindande kraft, i form av en
estetisk, kollektivt uppskattad markör; men den kan även ses avspegla ett sinande intresse för den offentliga konsten i sin helhet. Vi lyfter även ett frågetecken huruvida detta är vad allmänheten egentligen vill ha. Oavsett konstverkets implementering upplevs torget ofta som kalt, och intetsägande.
Vi kan inte tolka det annorlunda än att det är just detta stilistiska “moderna” uttryck, som man har velat förankra i platsen. Med sitt centrala läge, och med närhet till kommunikationer är Konsthallstorget en
uppenbar nod i Malmö stad. På så vis är Points of view utplacerad, menar vi, på en strategiskt vald plats; den blir ett ansikte utåt och ett landmärke; en image för Malmö stad.
Vi menar att Points of view smälter in i platsen ganska väl med tanke på detta stadsrums scenografi och tidstypiska markörer. Vidare anser vi att Points of view, i sammanhang av en postmodern gestaltning av konstverk och torg, kan samspela med sitt sammanhang. Därmed kan Points of view mycket väl ses som en representativ del av platsen.
5.2 Slutledning
Generellt menar vi att plop artens primära kännetecken i form av att vara frikopplad från en initial planering, inte är något som behöver stå i motklang huruvida plop arten kan fungera i ett rumsligt sammanhang.
Istället bidrar den med något nyskapande, och kombinationen av äldre och nyare inslag i den offentliga miljön, bidrar med spänning och dynamik. Det är även vår uppfattning att allmänheten snarare gläds åt förändring, än stretar åt det traditionella. Vidare menar vi att plop arten ofta fångar det första intrycket och utmärker sin existens, i den byggda miljöns hierarki av rummet och arkitekturen. Vi ser i empiri, analys och teori att den har en mångfald av intellektuellt, ideologiskt, filosofiskt och kulturellt innehåll som kraftfullt signaleras ut till förbipasserande medborgare och uppmanar till individuell reflektion.
Vi tolkar detta som en del av förklaringen till kritiska, mediala debatter om dess varande i den offentliga miljön. Den allmänna mediala diskursen problematiseras genom till vem eller vad den riktar sig, vad den har för syfte, och slutligen vad den i så fall tillför i detta allmänna rum som betraktas som allas, av alla. På så sätt når den sin existens fulländning, då bra konst är menad att ha en dialog med sina åskådare, vilket är ett mått på estetisk kvalité som bra konst ska åstadkomma. Den har inte ett tydligt budskap som tidigare offentliga konstuttryck med riktade och gestaltade budskap, eller ens en tydlig förankring till
platsidentitet. Den från tidigare epoker, riktade, gestaltade offentliga konsten kan sägas ha en generell dialog till alla betraktare, medan den abstrakta offentliga konsten har en individuell dialog med mottagaren.
Mottagaren bestämmer själv vad konstverket “är” och följaktligen också vad det betyder, om det betyder något, eller om det härleder till praktiska eller teoretiska sammanhang.
Om plop arten besitter en rikedom av intellektuell stimulans, eller är så fattig på innehåll att den inte kan tolkas, kvarstår som obesvarat. Är den då hegemonisk och elitistisk? Eller är den lekfull och laddad med demokratiska värden? - Både - och, skulle vi säga, då den enligt Kwon är en progress av ideologiska, samhälleliga och politiska värden. Den är en hybrid i experimentell och innovativ anda, och upp till var och en att tolka utifrån egna erfarenheter, men där den allmänna debatten inte alltid respekterar tolkningens integritet genom individens upplevelser.
Plop artens kontroversiella budskap, behöver heller inte vara något negativt; som tidigare konstaterat ska konst uppmuntra till diskussion; det offentliga rummets uttryck bör beröra viktiga frågor som demokrati, mångfald och deltagande. På så sätt föds ett engagemang inför det allmänna, och det skapas en relation mellan ledning, medborgare och övriga intressenter. Denna relation, menar vi, är det viktiga - inte vem som får det sista ordet; istället bör konstens implementering i det offentliga rummet, vara just en sådan
sammanhållande kraft, i form av det meningsutbyte som den framkallar.
Vi vill påstå att den offentliga konsten på så sätt kan sägas inneha en funktion, vilken betyder något för den enskilda människan, och bidrar till positiva sinnesupplevelser. Plop arten ses också som ett komplement till den miljö där den är placerad då en typ av detta verk alltid placeras i en miljö som anses vara i behov av försköning, alternativt i behov till diversitet, såsom empirin har visat.
Den postmoderna eran, nyliberala progressen och kulturella, socialkonstruktivistiska tanken, är kanske ännu inte förstådd och uppskattad. Vi vill här tillägga att sk. helhetsmiljöer - miljöer som helt speglar olika epoker - har ett kulturhistoriskt, och även ett mänskligt värde, för identifikation. Detta gäller också den nuvarande eran, den postmoderna och nyliberala designen, inklusive dess brister.
Vi kommer till slutsatsen att de öppna och ofta “rena, sterila ytor” som eftersträvas i postmodernismens stadsrum är “öppna mål” för exempelvis plop arts eller andra nya tillskott i planeringen. Många gånger ser både allmänheten och stadsbyggnadskontoret [i detta fall; Malmö stad], dessa ytor som ogästvänliga, obrukbara rum där man ignorerar designens nyliberala estetik. Själva betydelsen av människors
vardagsmiljö, verkar ha en försvinnande liten del i den postmoderna fysiska planeringen. Vi tänker därför att vi som stadsplanerare och arkitekter i planerings- och gestaltningssammanhang, bör fundera på hur man kan arbeta med de behov allmänheten har, och vilken typ av samhällelig progress vi tror att vi kan förvänta oss. På så sätt undviker vi om möjligt att det planerings- och gestaltningsarbete vi utfört blir missuppfattat eller senare omgestaltat med nya tillägg och intentionen går om intet.
På Malmö stads hemsida (Malmö stad b, 2016) står att läsa om “det strategiska arbete genom samverkan”, som är receptet på en attraktiv stad; med hjälp av olika intressenter, så genomförs evenemang och projekt med syfte att skapa en konkurrenskraftig destination. Ooi belyser hur konst som marknadsföring dels är riktad utåt för att attrahera arbetskraft, och turism; men att det även är ett sätt för ledningen att rikta budskap gentemot stadens residenter. Det är en väg i målet att hitta en identitet, och ledningen uppmuntrar så samhällsmedborgarna att tänka och utvecklas i en viss riktning. På så sätt kan Points of view ses både som en markör för att utmärka sig och konkurrera på internationell basis, men även som ett sätt att stärka den inhemska miljön, och direkt erbjuda Malmöborna att ta del av exklusiv konst. Det skeppsvarv (Malmö stad a, 2016) som en gång utgjorde en basis för staden, har nu kommit att bli ersatt av modern konst. Och som en estetisk fond, banar den väg och riktning för kommande generationer.
Utifrån detta tankesätt, vill vi blicka framåt och framföra några avslutande ord. Vi tror att plop art framöver inte kommer att vara det senaste moderna uttrycket för konst i stadsmiljö. Vi har tagit fasta på det
strategiska arbetet genom samverkan, och menar att art in public interest, samt art as public space, är två konstformer på frammarsch. Dessa två former kan inverka på olika sätt i de offentliga sammanhangen. Journalisten Christine MacDonald (Curman 2019, b) uttalar sig i tidskriften Konstnären; uttrycket “art washing” belyser hur den offentliga konsten är menad att lyfta ett område och göra det mer attraktivt. I takt med att de offentliga anslagen för offentlig konst har minskat, har storföretag tagit över, och styr nu en allt växande marknad. Gatubloggaren R.J Rushmore menar att det uppstår nya situationer och problem, i samband med de privata företagens inblandning; samråds- och medborgarsamtal riskerar att kringgås och resultatet blir en allt mer dold beslutsprocess. Dessa två konst- och ämnesområden, i kontext med city branding, är något som vi ser som högintressant, och väl värt att forska vidare på.