Kapitel 4. Empiri och analys
4.3 Hur fungerar interaktionen mellan Points of view, människorna och miljön?
I mötet med konsten och det offentliga rummet
I beskrivningen av Points of View;
“En blandning av futuristiskt, och typ lite såhär gammalt förortstorg, ja förortstorg. Jag får lite så... miljonprogramskänsla typ”.
Points of View beskrivs här ovan som ett konstverk präglat av en diversitet; den framkallar associationer
både framåt i tiden, som futuristisk, men beskrivs även vara präglad av ett slags “gammalt” miljonprogram. På så sätt har den förmågan att interagera på en plats på många olika vis; den kan ses som ett konstverk med diametrala aspekter, den kan prägla och påverka atmosfären på flera, helt olika vis.
Angående miljön säger Carr et al. (i Carmona 2003, s. 166f), som har studerat stadsrummets inverkan på människor, att de noterade att välbesökta allmänna platser ofta stimulerar till olika grader av engagemang. Det passiva engagemanget består i all enkelhet ofta av “people-watching”; alltså helt enkelt “att titta på folk”. Aktivt engagemang innebär en ökad nivå av kontakt och interagerande med platsen. Offentlig konst kan uppmuntra till såväl passivt, som aktivt engagemang, och fungera som en länk mellan den privata sfären och den publika miljön. En av intervjupersonerna pekar på detta i beskrivningen av torget;
“... Och att fastän att det är mycket liv, så kan man ändå ha ett litet hörn, som är stilla. Ett hörn att observera ifrån”.
Att skapa livfulla miljöer, som innehåller ett element i form av upptäckande, anses enligt Carr et al. (2003, s. 168) vara ett vinnande koncept, i ett kvalitativt stadsrum. En av intervjupersonerna beskrev Points of view på följande vis.
“Eh, man kan se det som något som växer ur marken, precis som fontänerna, och gräset. Det är positivt.”
Den dynamiska aspekten är tydlig - konstverket förmedlar liv och rörelse. I interaktionen mellan människan, torget och konsten bidrar den med ett mervärde; den får människor att stanna upp, reflektera och fundera. Respondenterna vill gärna tala om det fysiska intrycket, men samtidigt också få fram att torget har kvaliteter som en social plats, ett exempel är:
“...de har ju ändå fått in parken i bakgrunden på ett fint sätt. Så det blir ändå lite liv i det”.
På liknande vis uttryckte sig en annan person;
“...oväntat mycket, ja liv”.
Konsten verkar fungera i sin helhet; många uttalar sig positivt om platsen - konsten är inget som stör eller distraherar. Någon fäller följande uttryck i hur konsten samverkar med platsen.
“Jag tycker det är fint. Lyfter upp stället”.
Vid denna genomgång framkom också övriga estetiska intryck, såsom planteringar och vattenspel; två röster angående torgets positiva aspekter ges av;
och ytterligare,
“ ... de fina fontänerna och så statyn där också”.
I enlighet med Gehls (2010, s. 239) kvalitetsteorier så är det först när grundläggande krav på säkerhet och skydd, som vi kan ta till oss andra aspekter såsom njutning och estetik. I denna bemärkelse lever
Konsthallstorget upp till nivån, där dessa särskilda sinnesintryck, kan komma till godo. Här följer några röster som betonar dessa mer grundläggande krav;
“Att det är en gågata, att man kan gå igenom, istället för att det är bilar som kör.”
En annan uppger vikten av att kunna slå sig ner, ta plats - möjligheten till uppehälle. “Eh, ja... modernt och inbjudande, både till lek liksom, och att bara sitta”.
Överlag verkar människor uppskatta Konsthallstorget i sin helhet. Interaktionen mellan de olika aktivite- terna, verkar fungera väl. Gehl (ibid) beskriver just hur dessa olika aspekter tillsammans samverkar och då fyller rummet med grader av trivsel. Två uttalande om Konsthallstorget bekräftar detta;
“Det är öppet och alla slags människor trivs här.”
samt,
“Ytan är bra, att det är en stor plats, att många kan samsas”.
Trivseln består i form av en mångsidighet; människor kan samsas under gemensamma former trots att de utgörs av vuxna såväl som barn. Aktiviteterna är skiftande, men den ena människan utgör inget hinder för en annan. En av intervjupersonerna beskriver torget på följande vis.
“Jo, men det är väl bra att det är lite liv, och sen tänker jag på plattan där borta, där de kör med sina skateboard och sånt. Ja, men det är liv och en lite rolig plats, tänker jag.”
De olika aktiviteterna bidrar med liv och rörelse; den dynamiska aspekten är ett uppskattat inslag. Även den utombords interaktionen framgår i beskrivningen av Konsthallstorget;
“Fint, och som en mellanlänk mellan Operan och Konsthallstorget.”
En annan poängterar också Konsthallstorgets kommunikativa aspekter;
“Jag tycker det är en fin central mötesplats. Lite av allt möjligt, lite barnfamiljer, lite “skaters”, och så är det ju väldigt centralt, så många går förbi och så”.
Passagen utnyttjas effektivt, då folk förflyttar sig mellan centrum och de mer perifera delarna av staden.
Points of view är därmed utplacerad på en plats, där den kan ses av en strid ström människor. Den är en
primär nod i staden och kan med sin utmärkande gestaltning i form av höjd och färg, ses som ett utmärkande element, ett landmärke; den blir så en slags representation för Malmö stad.
Grönskan, och de olika strukturerna, såväl konstverket Points of View, som betongplattorna och
skateramper, är artefakter som utgör platsens karakteristik. Arendt (i Madanipour 2003, s. 170) menar att det är artefakterna i rummet, som binder samman de sociala relationerna, och så skapar sammanhang och mening. Points of View är en del av denna helhetsupplevelse, den är en del av denna interaktion.
Konsthallstorget - en plats med attribut för en plop art?
I enlighet med Lynchs (i Carmona 2003, s. 88f) analysverktyg, är omgivande strukturer, en viktig faktor, vid olika perceptiva sammanhang. De omgivande strukturerna [golv, väggar, gångbanor, stadsmöbler, etc.] bidrar till ett helhetsintryck, och kan betraktas som en scen. Torget beskrivs ofta av intervjupersonerna, som grått och trist; som exempel ges;
“Alltså, lite tråkigt, grått”,
och,
“... Kanske att det ser lite ödsligt ut, möjligen”.
På så sätt kontrasterar konstverket till omkringliggande strukturer och miljö. Respondenterna för här fram, att de omgivande strukturerna är lågmälda och oansenliga till färg och form; något som ytterligare
framskjuter Points of view på torget. En av intervjupersonerna uttrycker detta på ett talande vis,
“Tomt, förutom det som är där, konstverken”.
Plop arts placeras ofta i miljöer, som är avskalade och oansenliga till form, färg och uttryck; på så sätt konkurrerar konsten i den byggda miljön, och approprierar på platsen i dess helhet. I denna anda stämmer
Points of view, väl in på plop artens karakteristik och dess förutsättningar.
Points of View framstår här som i det närmaste sakral, med en slags intighet som fond. Points of view är med
sina självklara attribut, en stark självständig karaktär. Vi återkommer till slutsatsen att Points of View har en tydlig identitet, något som Lynch (i Carmona 2003, s. 88f) betonar vikten av, vid olika perceptiva samman- hang.
Dock är Konsthallstorget en offentlig plats menad för alla; och utifrån debatten i Sydsvenskan framgår det som tydligt att vi människor har olika preferenser. På så sätt uppstår en konkurrens i det offentliga rummet, de olika uttrycken i form av fysiska strukturer, ramar in det som är rummets praktiker (Kwon 2002, s. 64; 3; 53). Gabrielsson (2006, s. 23) beskriver det som att det föreligger en spänning i relationen mellan det
politiska och det estetiska. Via konsten förmedlas dessa ideal. Och så framstår det offentliga rummet som ett forum för värderingar och ideologier.
Avslutningsvis fäller en av intervjupersonerna ett kort och koncist uttalande, men ramar trots allt in ett beskrivande helhetsintryck.
“Natur och arkitektur.”
I mötet med naturen, skapar människan och så uppstår kultur, i denna fundamentala, ja nästan simpla miljö, verkar plop arten; denna konst, mer eller mindre betydelsefull för alla och envar.