Diskussion

6.2.1 Utagerande barn

I vår analys under förskollärarnas definition beskriver de intervjuade förskollärarna utagerande barn som att det handlar om ett beteende som visar sig fysiskt, exempelvis att bitas och slåss. Vi utgår ifrån Wikings (1991) samt Kinges (2009) definition av utagerande barn, i dessa ligger det fysiska perspektivet och även de barn som hörs och syns mer utan att det måste innebära att barnet slåss. Vi tolkar vår empiri som att de intervjuade förskollärarna i stor utsträckning syftar på utagerande beteende riktat mot andra när de ger sin definition av begreppet. I relation till det vill vi lägga lite fokus på att det inte måste vara så, utan det kan också vara så att ett utagerande beteende kan handla om en sorts inre oro samt svårighet att uttrycka och hantera sina känslor.

När det gäller arbetssätt menar vi, precis som de vi intervjuade, att en öppen och ständigt pågående dialog arbetskollegor emellan är avgörande för att hitta ett förhållningssätt i arbetet med de utagerande barnen som alla kan ta till sig. Vi anser att en viktig del av den dialogen bör innefatta att förskollärare och barnskötare vågar dra nytta av varandras erfarenheter istället för att se det som ett nederlag att någon annans sätt att arbeta fungerar bättre än ens eget. Lyckas ett arbetslag hitta ett gemensamt förhållningssätt till det utagerande barnet så menar vi att det leder till en bättre relation med barnet, då minskar risken för att en pedagog sitter och känner sig otillräcklig, att någon annan måste komma in och lösa situationen åt henne eller honom.

För alla barn men särskilt för de utagerande barnen menar vi att det är viktigt att vara nära som pedagog, att samtala med dem under de lugna perioderna samt utmana dem att tänka på vad de gör och varför. Dessa barn är i större behov av att veta att de får känna det de känner, att ingen kan ta det ifrån dem, än andra barn. Däremot måste pedagogerna finnas där för att kunna hjälpa de utagerande barnen att välja ett lämpligt sätt att uttrycka dessa känslor på.

Vårt stycke om det sociala samspelet kom till största delen att handla om leken. Det ligger i enlighet med vår teoretiska förankring, där vi tar upp varför barn behöver leka samt vad de kan lära sig av det. Det är intressant att vår empiri avseende detta pekar åt två håll, dels att de utagerande barnen har svårt att ta sig in i leken och dels att de kan ta

36

sig in i leken men sedan har svårt att följa lekens gång. När vi var precis i början av undersökningen tänkte vi på de utagerande barnen och leken som att svårigheterna låg i att ta sig in i leken och kunna stanna kvar. Efter intervjun med Lotta, där hon menar att svårigheterna mer ligger i att följa lekens gång, har vi fått upp ögonen för att även detta kan vara en svårighet för dessa barn. Därför menar vi att förskollärare måste tänka på att det kanske inte räcker att hjälpa de utagerande barnen in i leken utan att de måste finnas där under lekens gång också.

Karin pratar om att utagerande barn ofta får skulden för incidenter trots att de inte ens varit där samt att detta i förlängningen leder till att de andra barnen sätter en stämpel på det barnet. Vi tolkar det som att Karin upplever att det är barnen själva som sätter den här stämpeln på det utagerande barnet. Vi menar istället att stämplar som ibland återfinns bland barnen i barngrupper kommer ifrån vuxna i barnens närhet. För att motverka detta menar vi att förskollärare och andra vuxna måste vara medvetna om vad de säger om och till barn, till vem de säger det, vem som lyssnar när de säger det samt att det är upp till dem att skapa en positiv bild kring barnet så att den sedan kan återspeglas i barngruppen.

En av de intervjuade förskollärarna menar att strukturen är viktig för de utagerande barnen. I den tidigare forskning vi tidigare presenterat har vi sett att det inte är möjligt att vara välstrukturerad alltid för att oförutsedda händelser kommer att inträffa, såsom frånvarande personal eller snöstorm. Vi ställer oss frågan hur detta påverkar de utagerande barnen samt om det påverkar dem, hur mycket i så fall? Med hänsyn till det menar vi att en välstrukturerad vardag är viktig, däremot när vi är ute och arbetar som förskollärare tar med oss i tankarna att de utagerande barnens utveckling inte skadas om det inte alltid blir exakt som det var tänkt. Karin och Malin tar upp hemförhållandena som en orsak till ett utagerande barns beteende. Vi upplever det som att det är en smal stig att vandra på att tänka på hemförhållanden som en orsak till utagerande beteende, då vi menar att det är risk att det lyser igenom vid kontakt med föräldrarna. I förlängningen anser vi att detta kan försvåra samarbetet med föräldrarna till exempel när det gäller att söka deras samtycke när förskollärarna vill ta hjälp av en specialpedagog.

De intervjuade förskollärarna ser positivt på att utagerande barn är integrerade i vanliga barngrupper även om det kan finnas några nackdelar också. Även vi ser detta som positivt eftersom alla barn berikar en grupp och om fokus läggs på barnens positiva sidor så blir barngruppen en positiv normalmiljö för alla barn som ingår.

37

6.2.2 Lärandemiljö

Vår syn på vad lärandemiljö är delar vi med tre av de intervjuade förskollärarna medan den fjärde ser detta på ett annat sätt. Lotta menar att barnen ska lära sig något nytt varje dag samt att gör de inte det anser hon att hon inte har gjort sitt arbete. Vi anser att det står i motsats till de mål som läroplanen för förskolan säger att de som arbetar i verksamheten ska sträva mot, då det Lotta säger låter mer som uppnåendemål. Vi ställer oss även frågande till hur Lotta ska kunna veta om barnen har lärt sig något nytt samt vad det i så fall är utan att göra en bedömning på barnen.

Karin berättar att hon och hennes arbetskollegor uppmuntrar, speciellt de utagerande barnen, till att sitta längre med en och samma aktivitet. I det sammanhanget funderar vi över hur detta går till, vad är lite längre och vem bestämmer det? Det är även intressant att fundera över vad det är för sorts aktiviteter det handlar om, väljer barnen dessa aktiviteter eller är det pedagogerna som står för det valet? Vi anser att det är individuellt för varje barn vad som kan tyckas vara en längre stund samt att det kan vara svårt för någon annan än barnet själv att avgöra när det är tillräckligt. Vi menar även att beroende på om det är barnet eller pedagogen som har valt aktiviteten kan det vara mer eller mindre motiverande att sitta längre med den. I de pedagogstyrda aktiviteterna är det avgörande att lyckas väcka särskilt de utagerande barnens intresse för att de ska lyckas hålla koncentrationen längre, det är lättare att uppnå detta om barnen tycker det är roligt. Lotta säger att de utagerande barnens dagsform avgör vilka dagens aktiviteter blir. Vi anser att hänsyn bör tas till detta men om det finns ett eller två utagerande barn i en barngrupp verkar det för oss inte rimligt att det enbart är deras dagsform som avgör hur dagen blir. Vi menar att risken finns att det då blir på bekostnad av de andra barnens viljor och önskningar.

Lotta berättar också att på hennes förskola har de en tavla i hallen, där sätter de upp bilder på hur barnen fungerar tillsammans i olika situationer, både bra och dåliga situationer. Vi ställer oss frågande till meningen med denna tavla och kan förlika oss med tanken att sätta upp bilder på de situationer som fungerar, eftersom det är vår erfarenhet att det görs på många förskolor. Det vi inte kan förstå är hur de motiverar inför föräldrarna uppsättningen av de bilder där det inte fungerar. Vi fick inte möjligheten att se tavlan men av det som Lotta berättade så tolkar vi det som att där

38

sitter bilder på när barn sitter och skriker eller kanske till och med slåss. Det framstår för oss som tvivelaktigt vad för pedagogisk tanke som kan finnas bakom en sådan tavla, vi undrar även hur själva fotograferandet går till samt vem som sedan väljer vilka bilder som ska sättas upp.

De intervjuade förskollärarna menar, för att kunna göra de förändringar i lärandemiljön som är nödvändiga behövs det mer tid och mer resurser. Vi menar att det inte behöver handla så mycket om att nya saker behövs för att kunna förändra lärandemiljön utan att det är lika viktigt att gå igenom det som redan finns på förskolan samt fundera över hur det används. I enlighet med Vygotskij (Strandberg, 2006) menar vi att när vi är ute och arbetar som förskollärare vill vi arbeta mer med den fysiska lärandemiljön speciellt i förhållande till de utagerande barnen, till exempel genom att noggrannare tänka igenom hur rummen på förskolan används i förhållande till vad vi som förskollärare vill att de ska användas till. När det gäller det är det också viktigt att ta hänsyn till vad ett rum har för kod, alltså vad det inbjuder barnet till att göra. Det räcker inte att säga att något behöver göras med den fysiska lärandemiljön, tid måste läggas på att tillsammans med barnen i barngruppen utforma samt omarbeta den. Vi finner det intressant att ingen av de intervjuade förskollärarna ens nämnde de saker som ofta fyller väggarna ute på förskolorna, så som teckningar och information till föräldrarna. Vår tanke är ju att när det blir för mycket sådant på väggarna, blir det för mycket stimuli för de utagerande barnen att sortera. Med detta anser vi inte att det ska vara tomt på väggarna men det kan finnas en mening i att tänka över vad som sätts upp och varför.

6.2.3 Specialpedagogiskt perspektiv

De intervjuade förskollärarna pratar på samma sätt om kontakten med specialpedagogen, att tyngdpunkten i första hand ligger på handledning. De känner att specialpedagogen är en bra kontakt att bolla med när det gäller arbetet med de utagerande barnen samt att de i dessa samtal kan få tillfälle att vädra sina känslor angående dessa barn. Vi menar att om en bra kontakt kan etableras mellan förskollärare och specialpedagog så kan det vara en fördel, eftersom det kan vara lättare att prata om de situationer när ens arbetssätt inte fungerar tillräckligt bra, med en person som man

39

har en god kontakt med. Dessutom anser vi precis som de intervjuade att arbetet med att förändra lärandemiljön fungerar bättre om tips och förslag på ändringar kommer från någon som inte ingår i arbetslaget. Specialpedagogen har en möjlighet att se det på ett annat sätt dels i egenskap av sin profession och dels för att specialpedagogen inte går i det varje dag.

Anni (den intervjuade specialpedagogen) menar att ett barn med utagerande beteende är miljöberoende samt situationsberoende, det kan vara utagerande i en situation men inte i en annan. Även vi delar denna uppfattning, att den fysiska miljön spelar en stor roll, därför anser vi att det kan vara gynnsamt att lägga ner mer tid på att fundera över, utforma samt omarbeta lärandemiljöerna för de utagerande barnen. Anni, liksom de intervjuade förskollärarna, pratar också om storleken på barngrupperna som helhet samt att dela dem i mindre arbetsgrupper. Detta anser även vi är viktigt, särskilt när det finns utagerande barn i gruppen, eftersom vi menar att det kan vara så att det utagerande beteendet inte kommer fram lika mycket i de mindre grupperna.

Som avslutning på det specialpedagogiska perspektivet vill vi i enlighet med Lutz (2006) lägga fokus på att i arbetet med de utagerande barnen är det verksamheten samt lärandemiljöerna som ska granskas och förändras inte barnet som individ vilket Anni också påpekar.

Vi avslutar vår diskussion med följande citat för att det belyser vår syn på hur förskollärare bör möta utagerande barn.

Oavsett vad vi beskriver som primära orsaker till ett barns problematiska beteende är dess behov och budskap till världen alltså inte: ”Lär mig att samarbeta och anpassa mig!” Det är istället: ”Dra försorg om min integritet och lär mig att göra det själv på ett sätt som gör att jag lär känna mig själv och så att andra människor står ut med att vara tillsammans med mig.” (Juul & Jensen, 2003, s. 255)

Vi anser att vårt arbete med studien som helhet har fungerat bra trots att vi stött på hinder då och då längs vägen. Det var skönt att redan ha projektplanen att utgå ifrån när vi påbörjade arbetet med själva studien även om vi har fått ändra och skriva om delar av den under arbetets gång. Vi hade från början en tanke om att intervjua fler förskollärare än det sedan blev men vi fann ganska snabbt att det stoff vi fick ut av de intervjuerna vi hade var fullt tillräckligt. Vi är över lag nöjda med våra intervjufrågor, de ledde till att vi fick svar som gav en tillräckligt omfattande empiri. Däremot märkte vi redan under den andra intervjun att vår fråga om förskollärarnas definition av de utagerande barnen inte var tillräckligt tydlig. Vi märkte att vi behövde delge dem vi intervjuade vår definition av utagerande barn eftersom vi annars höll på att missa den grupp av barn vi ser som

40

utagerande. I intervjuerna som följde hade vi därför istället ett samtal med informanten om definitionen av utagerande barn där vi kunde flika in vår syn om det behövdes. Vi bestämde oss tidigt för att vi skulle vänta med att intervjua specialpedagogen eftersom det inte var huvudfokus i studien, det var inte meningen att det skulle bli ett stort avsnitt i uppsatsen, vilket det heller inte blev.

Att vårt val av metod i studien blev att göra kvalitativa intervjuer berodde på att det som var vårt syfte att öka kunskapen om hade varit svårt att uppnå genom till exempel enkäter. Med det menar vi att vår frågeställning hade varit svår att komma åt på annat sätt än genom enskilda intervjuer där vi till exempel kunde ställa om frågorna på andra sätt eller ställa kompletterande frågor vid behov. Vi ville göra intervjuerna med förskollärare från olika förskolor för att ha en möjlighet att hitta olikheter i svaren. Vi gjorde det valet med vår erfarenhet av att ha skrivit det självständiga arbetet på grundnivå tillsammans i tankarna. Då gjorde vi också kvalitativa intervjuer men alla vi intervjuade då arbetade på samma förskola. Detta ledde i förlängningen till att de transkriberade svaren var för lika varandra.

Med tanke på vår kommande yrkesroll som förskollärare så kommer vi att ha denna studie i åtanke när vi möter utagerande barn och att vi då inte enbart tänker på förhållningssätt till och bemötande av dessa barn utan även tar den fysiska miljön i beaktande. Vidare hoppas vi att vi kommer att lägga arbete på att ha en god relation med föräldrarna eftersom det underlättar när barn har behov av särskilt stöd.

41

7. Referenslista

Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi (2:a upplagan), Lund: Studentlitteratur.

Gustafsson, Lars H (2000). Lotsa barn – att fostra med känsla och sunt förnuft. Stockholm: Norstedts Förlag.

Hellström, Agneta (1993). Ungar är olika – Hur kan förskolan hjälpa barn med

svårigheter? Stockholm: Liber Utbildning AB.

Juul, Jesper & Jensen, Helle (2003). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Runa Förlag.

Lutz, Kristian (2006). Konstruktionen av det avvikande förskolebarnet – En kritisk

fallstudie angående utvecklingsbedömningar av yngre barn. Malmö: Holmbergs.

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera,

genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Sandberg, Anette (red.)(2009). Med sikte på förskolan – barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur AB.

Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98 – Reviderad 2010. Stockholm: Fritzes.

Strandberg, Leif (2006). Vygotskij i praktiken – Bland plugghästar och fusklappar. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.

Wiking, Barbro (1991). Bråkiga barn - praktisk psykologi för pedagoger i förskola och

skola. Stockholm: Liber Utbildning. www.vr.se. 2011-06-01.

42 Bilaga 1

Intervjufrågor

1. Vad är ett utagerande barn för dig?

2. Hur gör du/ni när ni träffar på ett sådant barn?

3. Upplever ni att dessa barn har svårt i det sociala samspelet? På vilket sätt? 4. Vad tror du att det kan bero på?

5. Hur arbetar ni för att hjälpa dem? (I samspelet med barn/barn och pedagoger) 6. Vad är lärandemiljö för dig?

7. Hur arbetar ni med lärandemiljön för de utagerande barnen?

8. Anser du att det behöver göras förändringar i lärandemiljön? Varför? Varför inte? 9. Vilka förändringar kan behöva göras? Finns möjligheten att göra dem?

10. Tar ni hjälp av specialpedagog gällande dessa barn? När kopplar ni i så fall in specialpedagogen?

43 Bilaga 2

Intervjufrågor till specialpedagogen

1. Vad är ett utagerande barn för dig?

2. Hur skall man som pedagog arbeta med dessa barn?

3. Vad händer när en förskola har kontaktat dig?

4. Hur ser du på lärande miljön för dessa barn?

5. Hur skall man som pedagog arbeta med lärande miljön för dessa barn?