Vår studie har gått ut på att ta reda på vilka möjligheter inomhus- och utomhusmiljön erbjuder de yngsta barnen och vidare vilken tillgång de yngsta barnen har till förskolans material. Resultatet har sedan analyserats med hjälp av begreppen barnperspektiv och barns perspektiv samt barns platser och platser för barn. I detta avsnitt kommer vi att sammanfatta våra delstudier samt diskutera dessa. Vi har skrivit denna diskussion tillsammans.
Vår studie har utgått från följande frågeställningar Frågeställningar
● Hur är innemiljön anpassad efter de yngsta barnen?
● Vilken tillgång har de yngsta barnen till material i innemiljön?
● Vilka möjligheter erbjuder utemiljön de yngsta barnen?
● Vilken tillgång har de yngsta barnen till material i utemiljön?
8.1 Diskussion
I vår studie insåg vi att inomhusmiljön i mångt och mycket är anpassad efter de yngsta barnen - alla förskolor vi observerade hade storleksanpassade bord och stolar, samt även bokhyllor och arbetsytor som barnen kunde nå upp till. Alla hade möjlighet till grovmotorisk träning, anpassat efter de yngsta barnen. Även böckerna var åldersanpassade och låg i linje med barngrupperna som vistades på avdelningarna. Tillgången till materialet i inomhusmiljön var varierat - Nalle-Maja hade mycket av sitt material högt uppe, vilket vi anser ger en dålig tillgång för barnen. Skalman, som hade en blandad åldersgrupp, hade majoriteten av sitt material i höjd som barnen nådde. Även där de yngsta barnen inte kunde nå själv kan de äldre barnen på avdelningen det, vilket vi räknar som bättre tillgång. Annars har de yngsta barnen endast personal att förlita sig på när det gäller hjälp med att nå saker. Allt pysselmaterial/ateljématerial stod högt uppe eller bakom stängda dörrar på alla förskolor.
Av detta kan vi sammanfatta att de yngsta barnen har delvis men rätt liten tillgång till de material som finns på förskolan, men att resterande ålder på barngrupp spelar roll för den allmänna tillgången - äldre barn förenklar tillgången för de yngsta barnen. På samtliga förskolor har barnen fri tillgång till åtminstone material så som dockor, plastmat, böcker.
Möjlighet till att ändra om miljön med hjälp av större material (Björklid, 2005) fanns knappt överhuvudtaget - stolar fanns på samtliga förskolor och Bamse stod ut med i och med att de hade anpassat material för att förändra lekmiljön. I inomhusmiljön noterades inga direkta platser för barn, då miljön signalerade barns plats efter vuxenperspektiv. Vårt resultat av inomhusmiljön visar att de som utformar miljön använder sig av ett barnperspektiv, även om personalens syn på barnen skiljer sig från förskola till förskola. I vissa fall kan man även se barnets perspektiv i hur barnen har möjlighet att röra sig i miljön samt i och med vilket material som ligger framme.
Från resultatet av utomhusobservationerna kan vi se att utegårdarna generellt inte ger personalen full uppsyn över barnen. Det finns alltid ställen på gården där barnen inte syns.
Alla förskolor har inte uppdelade gårdar utan det är olika från förskola till förskola. Det visade sig att sandlåda är något som alla förskolor har. Vad som skilde sig med dessa är hur hög kanten på sandlådorna är, vilket gör det olika svårt för barnen att ta sig in i sandlådan.
Grovmotorisk träning har visat sig erbjudits på alla förskolor på olika sätt, samt att alla förskolor erbjudit vattenlek och vinterlek. Naturmaterial på gården var relativt vanligt och tre av fyra förskolor hade rikligt med både naturmaterial och en naturlik miljö. Det var endast Bamses förskola som inte hade en naturmiljö eller naturmaterial. Barnen har på alla gårdar lätt att få tag i material då förråden är öppna under barnens utevistelse. Dock har Lille Skutts förskola mycket material i lådförråd vilket kan vara svårt för de yngsta barnen att nå ner i.
Slutligen kunde vi se att rutschkanor fortfarande är vanlig på förskolegårdar då tre av fyra gårdar har det, men att gungor är något som plockats bort. Av detta kan vi sammanfatta att barnen till stor del har tillgång till materialen som erbjuds på förskolegården, att barnen till viss del själva kan välja vad det vill leka med. Av detta är det synligt att ett barnperspektiv har använts för att ge barn en chans att själva påverka och göra val på gården. Även barnens perspektiv kan ha använts i utbudet av material på gårdarna, detta är dock svårare att se endast genom miljö-observationer.
Under våra observationer har vi noterat att tillgången till material är mycket olika från förskola till förskola. Om vi börjar med att titta på inomhusmiljön, kan en förklaring till detta vara att de olika förskolorna inte hade likadana barngrupper. Den åldersblandade gruppen hade mer utbud av tillgängligt material. Detta antar vi beror på att miljön är anpassade efter såväl äldre barn som yngre barn.
När det gäller utomhusmiljö noterade vi sättet att förvara materialet både hade likheter och olikheter. De flesta förskolorna hade små förråd, för att underlätta åtkomsten av materialet för barnen. Men för vilka barn underlättas detta? De små förråden var ändå så pass höga att de yngsta barnen ändå inte kunde få tillgång till innehållet. Vi tänker att detta skulle kunna spegla personalens barnperspektiv. Är det så att de yngsta barnen inte förväntas ha vilja, kunskap eller färdigheter att själv kunna välja material? Tänker personalen att de yngsta barnen är nöjda med en spade och en hink? Och vidare på detta, är de yngsta barnen nöjda med en spade och en hink? Detta kan vi inte svara på då vi enbart har observerat materialet, vi kan endast spekulera. På en av förskolorna valde personalen dock att ta ut allt material från de små förråden för att på så sätt förenkla för samtliga barn. Även förskolan med endast stora förråd valde att ta ut visst material för lättare tillgång. Visar detta på ett annat barnperspektiv? Ser personalen olika på de yngsta barnens färdigheter vid de respektive förskolorna? Eller hänger detta samman med den förut nämnda samhällsnormen som Änggård (2007, s. 162) nämner, som vi överför till barnen - att det ska vara rent och fint och att vi ska ta hand om de material vi har?
Någonting vi skulle vilja lyfta är indelningen av Nalle-Majas gårdar, ett bra exempel på hur gårdar kan utformas efter både äldre och yngre barn. Den “mindre” delen av gården var bättre anpassat efter de yngsta barnen, och den “större” var anpassad efter de äldre - detta
var den enda gården som faktiskt hade en storleksanpassad utomhusmiljö för olika åldrar med bland annat lägre sandlådekanter och mindre klätterställningar på gården. Detta skulle kunna visa på att de vuxna, i utformningen av gårdarna, har tagit till vara på barnens perspektiv och utifrån ett barnperspektiv gett samtliga barn tillgång till en anpassade utomhusmiljö.
En sak vi noterade var att samtliga förskolor saknade gungor på gården. Vi har spekulerat mycket över anledningen till detta. Var är alla gungorna? Niss och Söderström (2006, s. 88) rekommenderar gungor, gunghästar och gungbrädor som ett sätt för barnen att stimulera sitt balanssinne. Vi funderar över om avsaknaden av gungor har att göra med ett säkerhetstänk.
Av egen erfarenhet av förskoleverksamheten har vi stött på gårdar utan gungor, där anledningen varit att det blev bråk och det var en säkerhetsrisk då barnen nedanför gungorna riskerade att få gungan i huvudet. En sak att fundera över är huruvida avsaknaden av gungor har någon effekt på barnens utveckling av balanssinnet. Vi har själva sett på förskolor som har gungor att gungorna oftast är populära bland såväl yngre som äldre barn. Slutligen kan det vara värt att fundera över om det är ur ett vuxenperspektiv som gungorna tagits bort för att underlätta för personalen. Ger ersättningar, i form av gunghästar och gungbrädor, samma utvecklingsmöjligheter?
Som de Jong (2010) skriver har förskolans inomhusmiljö pendlat från att vara ett substitut för hemmet till en pedagogisk institution. Ur Miljö och material i förskolan (1976), när förskolan fortfarande delvis agerade som ett substitut för hemmet, rekommenderas soffor för avslappning. Sedan vill vi argumentera för att soffor tillhör en mer hemlik miljö snarare än en miljö för pedagogisk institution. Idag eftersträvar förskolan, i sin roll som pedagogisk institution, en skollik miljö, med miljöer som ska hjälpa barnen att lära och utvecklas. I och med denna vändning har många förskolor frångått traditionen att ha soffor och gardiner m.m.
- något vi själva har erfarenhet av. Trots denna strömning, observerade vi soffor på alla förskolor. Även andra möjligheter till läsning och avslappning fanns, i alla fall på de flesta av de observerade miljöerna. Vi anser att det är en intressant observation att sofforna finns kvar, trots pendlingen från hemlik förskolemiljö till skollik pedagogisk institution. Vidare resonerar vi att soffor erbjuder en möjlighet till grovmotorisk träning för de yngsta barnen, då det krävs koordination och utvecklig av de grovmotoriska färdigheterna för att komma upp i en soffa.
Forskning säger att barnen enbart kan få inflytande baserat på vad de vuxna ger dem (Westlund 2011, s. 70). Vi har räknat inflytande som hur barnen kan påverka sin tillvaro i det material de använder och i de miljöer de har tillgång till. Genom att sätta material på höga hyllor förlorar barnen på så sätt inflytande över vilka aktiviteter de ska ägna sig åt. Vår analys är att det är efter barnperspektiv och samhällets normer som bland annat ateljé- och pysselmaterial står utom räckhåll för barnen. Men i och med att de gör det, minskas barnens inflytande över att själv välja dessa aktiviteter då de måste få godkännande och hjälp av en personal. Vidare kanske det kan te sig som en säkerhetsfråga att inte låta de yngsta barnen utan tillsyn hantera material som de riskerar att skada sig på, bland annat genom att sväljas/sättas i halsen. Men vår fråga är, kan vi problematisera den här normen? Hämmar vi
de yngsta barnen genom att begränsa deras tillgång till material som eventuellt är en säkerhetsrisk eller kan man tänka kritiskt och ta fram ett system att låta barnen använda dessa material under säkra omständigheter?
8.2 Slutsats
Vi har noterat att de yngsta barnen riskerar att inte ha tillgång till de material som förskolan erbjuder. Vissa av förskolorna vi observerade hade mer tillgång till material och miljöer och vissa hade lite mindre tillgång. Materialen som varje förskola erbjöd var varierat. Den med mest tillgängligt material var den åldersblandade avdelningen. De yngsta barnen riskerade att inte få tillgång till visst material på förskolorna på grund av placeringen av dessa. På de förskolorna där de hade mindre tillgång till miljöer och material begränsades barnens möjlighet till inflytande. Utefter detta kan vi anta att personalen inte hade ett barnperspektiv som går i linje med den aktuella forskningen.
Personalens barnperspektiv speglas i utformningen av miljön. De yngsta barnens färdigheter ifrågasätts och förskoleverksamhetens miljö är bundet till samhällsnormer. I mångt och mycket är utomhusmiljön strukturerad efter de äldre barnen.
Från vår studie kom vi fram till att en utegård anpassad endast för de yngsta barnen är inte vanligt förekommande, då utegården ofta används av alla åldersgrupper. Men mer åldersanpassade gårdar skulle kunna visa på att de vuxna tagit till vara på barnens perspektiv för att erbjuda en plats för de yngsta barnen.
Avsaknad av gungor på gårdarna kan tyda på ett säkerhetstänk eller för att undvika bråk.
Men eftersom gungor är ett effektivt sätt att träna barnens balanssinne kan man fundera över om endast gungbrädor och gunghästar räcker som supplement.
Trots strömmingen mot en mer skollik förskolemiljö finns det ändå hemlik inredning i form av soffor på varje förskola. Vi anser att det är en intressant iakttagelse att sofforna blivit kvar, trots att förskolorna i studien oftast erbjöd andra former av grovmotorisk utveckling eller möjlighet till avslappning/läsning.
Personalen har kontroll över hur mycket inflytande barnen har, huruvida det är genom materialtillgång eller mängden påverkan barnen har i sin vardag. Sedan är det efter samhällets normer och genom ett barnperspektiv som visst material ligger utom räckhåll för barnen på grund av skaderisk. Men detta resulterar i att barnen hämmas i sitt inflytande. Att problematisera denna norm och tänka kritiskt kanske kan leda till att även de yngsta barnen kan få en chans att välja aktivitet och påverka sin vardag på förskolan.
I dagsläget är styrdokumenten som rör förskolans miljö så pass diffusa att de inte värnar om de yngsta barnens utveckling och möjligheter. Detta baserar vi på att de förskolor vi varit på
skiljer sig i så pass stor grad. Med detta i åtanke är vår åsikt att styrdokumenten bör specificera mer om miljön, för de yngsta barnens största möjliga utveckling.
För fortsatt forskning föreslår vi en större observationsstudie, med observationer både av miljö och hur barn/personal interagerar i dessa miljöer. Vidare, för att få en bättre insikt i personalens barnperspektiv, föreslår vi fortsatt forskning på barnsynen hos personal. Dessa två kan med fördel kombineras för att på ett mer utstuderat sätt ta reda på de yngsta barnens tillgång till miljöer och material i förskolan.
9. Referenser
Arnér, Elisabeth (2009). Barns inflytande i förskolan: en fråga om demokrati. 1. uppl. Lund:
Studentlitteratur.
Arnér, Elisabeth (2006). Barns inflytande i förskolan: problem eller möjlighet för de vuxna?
Licentiatavhandlingar vid pedagogiska institutionen. Örebro universitet.
Barnkonventionen. FN:s konvention om barnets rättigheter. UNICEF Sverige.
http://unicef.se/barnkonventionen (2018-10-15).
Barnkonventionen [Elektronisk resurs] : FN:s konvention om barnets rättigheter. (2009).
Stockholm: UNICEF Sverige. https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#full (2018-12-14).
Bell, Judith & Waters, Stephen (2016). Introduktion till forskningsmetodik. 5., [uppdaterade]
uppl. Lund: Studentlitteratur.
Biteus, Jenny & Engholm, Teres (2016). Utveckla barns inflytande: Verktyg för förskolan.
1. uppl. Författarna och Gothia Fortbildning AB.
Björklid, Pia (2005). Lärande och fysisk miljö: En kunskapsöversikt om samspelet mellan lärande och fysisk miljö i förskola och skola. Forskning i fokus. Nr. 25. S. 1–206.
de Jong, Marianne (2010). Förskolans fysiska miljö. I Bit Riddersporre och Sven Persson (red.), Utbildningsvetenskap för förskolan, s. 253-274. Stockholm: Natur & Kultur.
Emilson, Anette (2007). Young children´s influence in preschool. International journal of early childhood. Vol. 29. s. 11-38.
Engfors, Eva (2009). Pedagogers syn på småbarns inomhusmiljö och barn i behov av stöd.
Magisteruppsats. Uppsala universitet (institutionen för didaktik).
Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann E. & Wängnerud, Lena (2017). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. Femte upplagan Stockholm: Wolters Kluwer.
Halldén, Gunilla (2007). Barns plats och platser för barn - platsens betydelse i en analys av barndomen. I Gunilla Halldén (red.), Den moderna barndomen och barns vardag, s. 81–96.
Stockholm: Carlsson.
Hodneland, Kari Bjørka (2007). Room for children's participation ? reflections on communicative practice in an educational context / Kari Bjørka Hodneland. Diss. Oslo : Arkitektur- og designhøg̜skolen i Oslo, 2006.
Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2009). Kreativa lek- och lärandemiljöer i pedagogisk verksamhet. I Mikael Jensen och Åsa Harvard (red.), Leka för att lära - utveckling, kognition och kultur, s. 145–162. Lund: Studentlitteratur.
Jonsson, Agneta (2011). Nuets didaktik: Förskolans lärare talar om läroplan för de yngsta.
Licentiatuppsats: Göteborgs universitet, inst för pedagogik, kommunikation och lärande.
Korpela, K., Kyttä, M., & Hartig, T. (2002). Restorative experience, self-regulation, and children's place preferences. Journal of environmental psychology, volym 22, nr 4, 387-398.
Kyttä, M. (2004). The extent of children's independent mobility and the number of actualized affordances as criteria for child-friendly environments. Journal of environmental psychology, volym 24, nr 2, 179-198.
Lpfö98 (2016). Läroplan för förskolan. Reviderad 2016. Stockholm: Skolverket.
Løkken, Gunvor (2008). Toddlarkultur: om ett- och tvååringars sociala umgänge i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Markström, Ann-Marie (2007). Hallen - en plats i skärningspunkten mellan privat och offentligt. I Gunilla Halldén (red.), Den moderna barndomen och barns vardag, s. 97–118.
Stockholm: Carlsson.
Miljö och material i förskolan. 4. uppl., 2. tr. (1976[1975]). Stockholm: LiberFörlag
Niss, Gunilla & Söderström, Anna-Karin (2006). Små barn i förskolan: Den viktiga vardagen och läroplanen. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Rasmussen, Kim (2004). Places for Children - Children’s Places. Childhood, vol. 11, nr 3, s. 155-173.
SFS 2010:800. Skollagen. Stockholm: Utbildningsdepartement.
Skolverket (2018). Barn och personal i förskolan 2017.
https://www.skolverket.se/publikationer?id=3949 (2018-11-26).
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Westlund, Kristina (2011). Pedagogernas arbete med förskolebarns inflytande: en demokratisk studie. Malmö Högskola.
Änggård, Eva (2007). Platser för bildskapande - arenor för samspel och utforskande av gränser. I Gunilla Halldén (red.), Den moderna barndomen och barns vardag, s. 140–163. Stockholm:
Carlsson.
10. Bilagor
Bilaga 1
Bilaga 2