Nalle-Majas förskola

Nalle-Majas förskola är en kommunal förskola med ca 70 barn. De har åldersindelade avdelningar med ca tio barn i åldrarna 1–2 år per avdelning.

7.4.1 Inomhusmiljö

Lokalen som observerades innefattar egentligen två avdelningar, eller två barngrupper. Båda grupperna har tio barn var och samtliga barn är 1–2 år. Observationen försvårades delvis för att vi kom på morgonen och mycket stod uppställt för golven hade städats över helgen. Jag har tagit mig frihet att anta mycket baserat på hur material har varit uppställt. När jag frågade

personalen sade de att vissa saker står uppställt men tas ned vid behov. Jag kan själv inte bekräfta hur ofta det är.

Avdelningarna delar på lokalerna i stor mån. Ett mellanstort rum är gemensamt och båda grupperna har avgränsade rum som leder till det gemensamma rummet. Det verkar relativt öppet, men samtliga rum har dörrar med normala handtag i standardhöjd.

Möblerna är relativt storleksanpassade, det är modellen högre bord jämfört med tidigare förskolor. Stolarna är tripptrappstolar. Det finns flertalet höga hyllor och vägghyllor i högre höjd. Mycket av materialet står på vägghyllorna, bland annat pysselmaterial, byggmaterial, böcker, bilar, och pussel.

När det kommer till material är plastleksaker av Fisher Price väl representerade. Även aktivitetsbrädor av olika slag finns. Det finns även pussel, kulbanor, ljuskub, spegelplattor, kulbana, kulram, spel, plastdjur med bondgård, ritmaterial och duplo.

Det finns lite flyttbara material förutom stolar. När det kommer till väggbilder finns det delvis, både informativa och dokumentation av verksamheten. Möjlighet till grovmotorisk träning finns i form av stolar, soffor, mjuk hörn-scen och stora mattor.

Miljön erbjuder möjligheter till att både bygga och sortera. Klossar, duplo och kaplastavar finns, även om kaplastavarna inte är tillgängligt i och med att de står högt upp. När det gäller naturmaterial finns det kottar framme i barnhöjd. Musikinstrument hittas i ett skåp med handtag i vuxenhöjd.

Dockor och dockkläder finns, med tillhörande och dockvagn. Flertalet bilar och en bilmatta finns också tillgängligt, samt en tågräls i trä. Mjukisdjur finns. När det kommer till böcker finns flera pekböcker och bilderböcker, men inga strukturböcker.

7.4.2 Utomhusmiljö

Nalle-majas förskola har två gårdar med ett stängsel emellan. Den ena gården är lite mindre och till för de yngre barnen. Den används av alla barn under morgonen men de stora barnen går sedan över till den andra gården. Den gården är större och mer anpassad för äldre barn.

Vid stängning används den stora gården till alla barn, men jag har valt att lägga fokus på den lilla gården då det är tydligt att den är anpassad för de yngsta barnen.

Gården utformning gör att personalen har bra uppsikt och man kan se alla delar av gården.

Enda stället man inte kan se är i de små lekhusen som finns på gården. Sandlådan på gården är relativt stor och har en låg kant.

Denna gård erbjuder grovmotorisk träning till viss del. Det finns en rutschkana som har en bred liten trappuppgång för att ta sig upp till toppen på. Denna rutschkana samt båten med djupa trappsteg erbjuder barnen motorisk träning.

Gården har ett förråd som står öppet medan barnen är ute. I förrådet (eller ute på gården) finns det bob-bilar, små trehjulingar, sandlådematerial, gåvagnar, plastgungbräda, sopkvast, innebandyklubbor, skottkärra och bollar i olika storlekar och färger. Det står även penslar inne i förrådet som används till vattenlek. Även en balja med vattenleksaker (båtar och hinkar i olika storlekar) finns där, som erbjuds under varma dagar. Utöver penslarna och baljan får barnen vattenlek genom en vattenslang som kan kopplas till ett uttag ute på gården.

Det finns två spiralgunghästar som erbjuder barnen att uppleva gravitation men inga gungor.

Gården är rik på naturmaterial såsom pinnar, stenar och kottar. På gården finns det även buskar och träd som bidrar till en naturrik miljö. Underlaget är mestadels mjukt gummi men det finns även ytor med gräs.

Det är tydligt att denna gård är till för de yngre. En snabb titt på den stora gården visar att klätterställningen är större och kanten på sandlådan högre. Trehjulingarna och vissa av materialen är även större på den gården.

7.5 Analys

7.5.1 Inomhusmiljö

Samtliga förskolor har storleksanpassade bord och stolar. Nalle-Maja skiljer sig i och med att de har modellen högre bord och mindre tripptrappstolar. De andra förskolorna har vanliga stolar, med eller utan armstöd. Bamses förskola har utöver detta även några stolar med byglar. Detta går ihop med det Markström (2007, s. 101) menar om att förskolans miljö är karaktäristiskt ändamålsenlig med syfte att anpassas till förskoleåldern. Tanken med att ha stolar som barnen själva kan komma in och ur passar bra in i barnperspektivet, att barnen själv kan agera och de vuxna tagit hänsyn till detta (Biteus & Engholm, 2016, s. 73).

Barnens tillgång till materialet skiljer sig från de olika förskolorna, det skiljer även hur mycket material som erbjuds. På Bamse har barnen god tillgång till materialet men det finns inte en stor variation på vilket sorts material som finns jämfört med de andra förskolorna.

Både Lille Skutt och Skalman erbjuder en stor blandning av material som barnen har tillgång att använda fritt. Värt att nämna är att Skalman har en blandad åldersgrupp vilket märks i inventeringen av materialet. På Lille Skutt var majoriteten av barnen runt tre år, vilket vi vill klargöra då vårt syfte egentligen ligger på att undersöka de yngsta barnens tillgång till miljöer och material. Men vi valde att ha kvar Lille Skutt i vårt studie, då avdelningen var tänkt att husera de yngsta barnen.

Vad samtliga förskolor har gemensamt är att diverse pyssel-material (pärlor, osv), ritmaterial (papper, pennor) och ateljé-material (färg, penslar) står högt uppe. Huruvida detta beror på

tradition eller säkerhetstänk är något som skulle kunna föreslås för vidare forskning. Som Johansson och Pramling Samuelsson (2009, s. 149) menar kan ett förtroende för barnen att fritt välja material hjälpa till med barnens lärande. Änggård (2007, s. 162) skriver att när det rör bildskapande införlivas regler som speglar konsensus som existerar i samhället - som att man inte ska slösa samt lära barn att vara sparsamma med resurser. Min analys baserat på detta är att personalens barnperspektiv är att de förväntar sig att barnen ska agera slösaktigt med materialet, utifrån den norm som Änggård (2007) beskriver.

Intressant nog har Nalle-Majas förskola mycket av det allmänna materialet på höga hyllor, vilket man kan ställa i kontrast till att Nalle-Maja är den förskola som enbart har 1- till 2-åringar på sin avdelning. Även om personalen vi förde informellt samtal med sade att material tas ner vid behov, kan vi inte bekräfta detta. På så sätt har jag valt att se det som att Nalle-Maja har mycket av det vardagliga materialet otillgängligt för barnen. Utifrån barnets perspektiv blir detta hämmande då de inte kan agera själva i vissa av miljöerna eller interagera med det material de vill. Vidare, något som alla förskolor har gemensamt är att ingen av barnen har direkt tillgång till några musikinstrument. De ligger i angränsande förråd eller i stängda skåp. Enligt Strandberg (ref. i Engfors, 2009, s. 6) tillför otillgängligt material ingenting till miljön och eller barnens lärande.

När det gäller material finns det ett klart mönster. Samtliga förskolor har duplobyggklossar, ritmaterial, plastdjur, skumgummiklossar och bilderböcker. Tre av fyra förskolor har även plastservis och plastmat. Något som också förekommer i stor utsträckning är Plusplus-byggklossar, kulbanor, pussel och enklare spel. De material som är mindre förekommande, men värda att notera, är ljusbord, overhead, kulramar och speglar. På det stora hela känns det som ett genomgående barnperspektiv med barn som kreativa och nyfikna varelser skiner igenom på så sätt att de erbjuds flera olika sorters material. I och med att förskolans uppdrag är att barnen ska utvecklas och lära sig är inte detta konstigt.

Björklid (2005, s. 10) skriver att det är fördelaktigt att ha större flyttbara material för att barnen själv kan utforma sin lekmiljö. Där föreslås kartonger, kuddar och stolar. På förskolorna i vår studie finns stolar men några kuddar eller kartonger. Utöver de nämnda föremålen finns knappt något annat flyttbart material. Detta är svårt att argumentera ur barnets perspektiv, då vi inte vet hur de relevanta barngrupperna hade använt de flyttbara materialen. I vårt samhälle existerar en norm att det ska vara rent och prydligt - man städar innan man får gäster. Renlighet och ordning värderas. Men det kan vara värt att fundera på hur mycket den normen tar plats i förskolan. Av egen erfarenhet uppmuntras sällan stora lekar som involverar möblering av inomhusmiljön på grund av oordningen den skapar samt hur detta kräver mer städning. Men varför måste det städas undan? Kan det inte vara en idé att låta barnen få återkomma till sin lekmiljö när tillfälle ges? Såklart beror det på när och hur de stora materialen används, om alla stolar har flyttats precis innan lunch är det fördelaktigt att flytta tillbaka dem. Det är eventuellt ett medvetet val att välja att inte ha flyttbara material, för att barnperspektivet är att det inte skulle bli undanplockat eller helt enkelt för stökigt.

Utformningen på lokalerna skilde sig delvis mellan de olika förskolorna. Tre av fyra förskolor har angränsande smårum medan den sista enbart har ett stort rum. Hälften av förskolorna har dörrar till smårummet, medan den sista förskolan med angränsande smårum har valt att inte ha några dörrar alls. På Nalle-Maja, en av förskolorna med handtag, har de vanliga handtag, medan på Skalman är de handtagen sneda för att försvåra barns möjlighet att öppna dem. Värt att notera med Nalle-Maja är att man kan fråga sig själv huruvida en ett- till två-åring når upp till ett vanligt handtag. Enligt Skolverkets allmänna råd (2018, s. 17) är det viktigt att förskollärarna ska ha översyn över barnen, vilket försvåras av att ha flera smårum.

Väggbilder finns på alla förskolor, men i olika omfattningar. Lille Skutts förskola har mycket på väggarna - både material som tagits fram på förskolan och material som har med olika ämnen att göra (matematik, språk, naturvetenskap). Den förskola som sticker ut är Bamse, som knappt har något på väggarna, de har lite dekorativa bilder men lite av barnens egna alster. Av de väggbilder de har är majoriteten relaterade till ämnen som matematik, språk, naturvetenskap o.s.v.

Bamse står även ut när det gäller möjlighet till grovmotorisk träning, då det är den enda förskolan som har relativt stor möjlighet till detta. Resterande förskolor har scener och till stor del mjukt material att ta sig fram på, oftast i form av mattor. Samtliga förskolor har en soffa på avdelningen.

En av de få sakerna som alla förskolor har gemensamt är att alla erbjuder barnen en variation av byggmaterial. Klossar, duplo-byggklossar, kaplastavar och magnetiska byggmaterial är de vanligaste förekommande materialen.

Naturmaterial förekommer i mer eller mindre mån på nästan alla förskolor, Bamses förskola är den som inte har något naturmaterial framme i inomhusmiljön. Den förskola som har mest naturmaterial är Lille Skutt, som har ett helt rum för utforskande av material de tagit utifrån.

Skalmans förskola har även små burar med maskar i som del av sitt pågående projekt.

Ett ytterligare mönster som finns att notera är att alla förskolor har miljöer för “hem”-lek (lek som kopierar livet i hemmet), men med olika material. Leksaksspisar med material för

”matlagning” finns på två förskolor, medan dockor finns på alla utom en av förskolorna.

Bilar är också ett genomgående material, även om Bamse mest erbjuder bilar som hör till duplo-byggsatserna. Dockvagnar finns på Skalman och Nalle-Maja men inte på de andra förskolorna. Mjukdjur i olika former och storlekar finns också på alla förskolor.

Alla förskolorna erbjuder ett rikt omfång av böcker. Både pekböcker och bilderböcker finns det tillgång till medan strukturböcker, det vill säga böcker som användas för känsel hos yngre barn knappt finns alls. På samtliga förskolor hittade jag sammanlagt två strukturböcker på två olika förskolor. Bilderböcker är det mest förekommande.

7.5.2 Utomhusmiljö

Vad som uppmärksammades i observationerna angående storleken på gårdarna är att tre är uppdelade i två gårdar medan en av dem är en stor gård för alla förskolebarn. De förskolor som har uppdelning av sina gårdar förklarade varför denna uppdelning finns. På Bamses handlar det om yta, att förskolan ligger på ett sådant sätt att en stor gård inte får plats och därav har de två små istället. På Lille Skutts handlar det om antalet barn på förskolan, även om gården jag tittade på är stor och rymlig är det inte tillräckligt stor yta för alla barn på förskolan, därav finns det två. Nalle-Majas förskola använder den lilla gården för de yngre barnen och den stora gården för de äldre, då allt är mindre på den lilla gården och det därav blir lättare för de yngre barnen att leka och använda materialet i frågan. Gården är anpassade i form av mindre klätterställningar med ramp för att ta sig upp som barnen kan välja att krypa eller gå upp för, men finns även en klätterställning med låga trappsteg. Sandlådekanten är lägre vilken gör det lätt för barnen att ta sig i och ur sandlådan samt att trehjulingarna är mindre. Här kan man tydligt se hur utformningen av Nalle-Majas gårdar visar på ett barnperspektiv där de vuxna anpassat miljön efter vad de anser barnen klarar av och vad som är möjligt för dem (Biteus & Engholm 2016, s. 73).

Uppsikt av barnen på gårdarna är densamma på alla gårdar. Det går inte att se alla barn samtidigt på gården. Men det är lättare på Bamse och Nalle-Maja då deras gårdar är mindre och inte har lika mycket saker som kan skymma. Det är också viktigt att tänka på att när en gård är större, finns det fler barn på gården och då fler personal som har uppsikt över gården.

Min tolkning är att en av de viktiga punkterna med att ha uppsikt över alla barn är självklart säkerheten och att se till att alla barn har det bra, men även att se var barnen håller hus någonstans. Eftersom de yngsta barnen har svårare att kommunicera via tal är det viktigt att personalen uppmärksammar vad barnen väljer att leka med för att ta reda på barnens prioritering och kan därmed se barnens perspektiv (Arnér, 2009, s. 30). Uppsikt över barnen hjälper alltså personalen att förstå barnen och kan därmed få ett bättre barnperspektiv.

Något som alla gårdar har gemensamt är sandlådan. Vissa har två beroende på hur stor gården är, men det finns minst en sandlåda på varje gård. Vad jag uppmärksammade under mina observationer av sandlådorna är hur kanten på sandlådan såg ut, då med fokus hur hög den är. Bamses förskola har en väldigt hög kant på sin sandlåda vilket kan ge de yngsta barnen en tuff utmaning att ta sig över och riskerar att ramla när de ska i och ur. Lille Skutts och Skalmans förskola har ingen kant på sina sandlådor på utsidan, utan de är nedgrävda i marken som en pool. Detta gör det lätt för de yngsta barnen att ta sig in i sandlådan. Att ta sig ut blir även lättare då de endast behöver ta sig upp till en plan yta och inte över ett hinder och sedan ner igen. Nalle-Majas förskola har precis som Bamses förskola en kant på sandlådan, men denna är lägre och mer anpassad för just de yngsta barnen. Detta visar på ett tänk ur ett barnperspektiv där det ska vara lätt att ta sig i och ur sandlådan och de vuxna har tänkt på de yngre barnen i utformningen av sandlådorna. Niss och Söderström (2006, s. 87) skriver om de yngre barnens upplevelse i sandlådan och hur många känslor som berörs. Med en hög kant till sandlådan hämmas barnen att få uppleva dessa känslor genom sandlådan.

Men man kan också argumentera hur denna kant ger barnen en utmaning till grovmotoriska träning i försöken att klättra över, även om de riskerar att göra sig illa.

En annan punkt som alla förskolor har gemensamt är möjligheten till grovmotorisk träning.

Alla har en kulle eller backe på sin gård som är ett självklart sätt för motorisk träning. De resterande sätten erbjuds på olika sätt på förskolorna, Skalmans förskola lägger ut långa pinnar för att erbjuda fler sätt för barnen att träna. Bamses har valt att halvt gräva ner stockar i marken som en mer permanent lösning. Utöver dessa pinnar och stockar finns det klätterställningar på tre av 4 gårdar vilket också är ett självklart sätt till motorisk träning. De förskolor som försökte påverka sin miljö genom att lägga till övningen genom pinnar och stockar har tagit till sig vad barnen vill göra och har antingen tagit ett barnperspektiv och försökt se vad barnen behöver, eller tagit reda på vad barnen vill ha och genom det gjort om gården efter deras behag och har därav tagit barnens perspektiv (Biteus & Engholm 2016).

Bamses förskola är den enda av de fyra som inte har en naturrik miljö då det mesta är konstgjort, som till exempel konstgräs. Det finns varken träd, buskar eller gräs på gården.

Därav finns det inte naturmaterial såsom pinnar, stenar och kottar. De övriga gårdarna däremot har en rik naturmiljö med buskar och träd. Från detta kommer det naturligt fram kottar och pinnar. Skalmans förskola som precis som Bamses har en konstgjord utemiljö i grunden har valt att tillsätta en liten skogsdel med höga buskar och jord som mark. Enligt Björklid (2005, s. 12) visar forskningen på att barn med tillgång till en naturrik miljö leker fler lekar. De vuxna har här skapat en avsedd plats för barnen med en ny miljö som är skapt för att stödja barnens utveckling (Rasmussen, 2004, s. 171).

Vattenlek erbjuds på alla förskolor i olika omfång under sommarhalvåret. Det finns material såsom båtar och hinkar på alla förskolor och en balja som skiftade i form och storlek på de olika förskolorna men som alla har i syfte att användas till vattenlek. Niss och Söderström (2006, s. 87) berättar att det är vanligt att många lokaler inte erbjuder vattenlek inomhus och det därför är viktigt att barnen får chans till det i utemiljön då vattenlek erbjuder sinnesupplevelser och uppmuntrar experiment.

Vinterlek är precis som vattenlek och kan bara erbjudas under en viss tid på året. Alla förskolor är utrustade med stjärtlappar i förråden och två av dem har några pulkor. Eftersom alla gårdar har kullar i olika storlekar finns det möjlighet för alla att åka pulka på förskolegården. Skalmans förskola är den enda som har en backe som är inhägnad, därav blir det mer säkert men samtidigt svårare för barnen att få tillgång till den då den är inhägnad.

Här har då vuxna skapat en utsedd plats för barnen och precis som Rasmussen (2004, s. 171) skriver skapat platser för barn.

Tre av de fyra förskolorna har rutschkana på gården. Skalmans förskola är den enda som inte har det. Alla rutschkanor är små och relativt lättillgängliga för de yngre barnen vilket gör att de kan ta sig upp för kanan på eget initiativ. Att saker är tillgängliga för barnen och att de kan klara av saker på egen hand gör att barnen kan utforska hela utegården och själva välja vart de vill vara någonstans. Om vissa platser är otillgängliga utan stöd blir barnen beroende av personalens stöd för att utforska och leka på dessa platser. Rasmussen (2004, s. 171) skriver om barns platser och menar att detta är platser som barnen väljer att göra till sina

egna, en plats som dem själva har valt. Men om barnen kräver stöd för att nå vissa platser kan de inte göra dessa platser till sina egna då de inte kan ta sig dit på egen hand.

egna, en plats som dem själva har valt. Men om barnen kräver stöd för att nå vissa platser kan de inte göra dessa platser till sina egna då de inte kan ta sig dit på egen hand.