Syftet med denna undersökning har varit att analysera hur hinduism och buddhism framställs i text- och bildmaterial i de tre läromedel som jag har valt ut i religionskunskap för gymnasiet. Undersökningen har utgått från postkolonial teoribildning och ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Jag har undersökt om det finns orientalistiska tendenser i framställningarna om hinduism och buddhism och om kvinnor och män får lika stort utrymme samt hur respektive kön framställs. Frågeställningarna undersökningen svarar på är:
1. På vilket sätt yttrar sig eventuella orientalistiska tendenser i kapitlen om hinduism och buddhism i gymnasieböckers text- och bildmaterial?
2. Får kvinnor och män lika stort utrymme och hur framställs respektive kön i kapitlen om hinduism och buddhism i gymnasieböckers text-och bildmaterial?
I undersökningen har jag kommit fram till att alla tre läromedlen i någon grad innehåller orientalistiska tendenser i både text- och bildmaterial. Samtliga läromedel påvisar att det finns spår av ett vi- och dem-perspektiv där hinduism och buddhism framställs utifrån både ett eurocentriskt och kristocentriskt perspektiv. Vid ett flertal tillfällen ställs hinduism och buddhism i kontrast till de abrahamitiska religionerna, och då primärt kristendomen. Utgångspunkten är alltså vad Kamali (2006, s. 51-52) kallar en västcentrisk bild som hinduism och buddhism ställs i motsats till. Två av författarna väljer att inleda sina kapitel om hinduism genom att skildra religionen utifrån ett västerländsk perspektiv. Författarna beskriver hur britterna under 1700-1800-talet koloniserade Indien, observerade den vediska religionen och myntade beteckningen hinduism. De båda inledningarna tar upp att hinduerna själva gärna använder ordet sanatana dharma för att beskriva sin religion och för att tala om att deras tro alltid har funnits och att den är evig. Jag menar att det därför är relevant att fråga sig varför vi i väst använder begreppet hinduism när hinduerna själva använder begreppet sanatana dharma. Kanske är det tid att byta ut begreppet hinduism? Att författarna väljer att inleda sina kapitel utifrån en västerländsk synvinkel menar jag speglar ett vi- och dem-perspektiv. Hinduerna får inte representera sig själva utan istället är det västs syn på hinduismens som får inleda kapitlen. Said (2000, s. 205-210) menar att dessa tankar fortfarande dominerar västerländska idéer och att man därmed inte låter öst representera sig själva. I längden förhindrar det en nyanserad förståelse av landets historia, religion och kultur (Said, 2000, s. 205-210). Det finns alltså
tydliga drag av andrafiering i dessa två böcker där eurocentriska perspektiv värderas högre än österländska sådana. I en av böckerna lyfter författaren engelsmännens syn av religionen hinduism under 1800-talet. Britterna beskrev religionen med en barbarisk och nedvärderande ton. Författaren gör inga försök att förklara denna text, utan lägger istället värderade uppfattningar i texten som därmed på ett subtilt sätt överförs till eleverna.
Stort fokus ligger vid helighetsidealet inom båda religionerna. Både text- och bildmaterial fokuserar på religiösa ritualer och lite uppmärksamhet riktas till det faktum att t.ex. Indien är en del av världens industrialisering och globalisering. Både hinduism och buddhism är utsatta för exotifiering och romantisering och det tar sig uttryck på många ställen i samtliga läromedel. Inom båda religionerna beskrivs tron på magi och onda andar som central. Myter, lokala traditioner och anpassningar lyfts fram och de framställs som en central del av religionen snarare än kulturen de verkar i. Bildmaterial ger också uttryck för exotism och romantisering. Bilder som skildrar hinduismens pluralistiska och färgsprakande gudavärld, gatuaktiviteter, bilder på helveten och de många religiösa ritualer är ett genomgående tema i båda religionerna. Plank (2015, s. 254) har alltså rätt i att det i västvärlden finns tendenser att exotifiera och romantisera religioner från orienten och österlandet. En konsekvens av detta blir onekligen att väst särhålls från öst och att dessa presenteras som antiteser. Det finns därmed tendenser att västerlandet målas upp som rationellt och utvecklat i kontrast till österlandet som målas upp som mystiskt och exotiskt. Hinduismen och buddhismen skildras indirekt utifrån dikotomier där syftet är just att särhålla occidenten från orienten, precis som Thörn, Eriksson och Eriksson Baaz (1999, s. 17-19) beskriver det.
Undersökningen visar också att samtliga läromedel framställer buddhismen utifrån ett västerländskt perspektiv, och därmed är buddhismen utsatt för en slags omvänd orientalism. Buddhismen presenteras genomgående som en fredlig religion som är kompatibel med en sekulär världsbild. Stort fokus ligger på buddhismen som filosofi snarare än religion, och i någon bok ägnas mer än halva kapitlet åt att redogöra för den filosofiska läran. Plank (2015, s. 227) skriver att detta är ett uttryck för en romantiserad exotism där väst väljer bort de orientalistiska inslag västerlänningar inte kan förstå. Härenstam (2000, s. 20) kallar detta fenomen för exportbuddhism. Genomgående är att inga eller få försök görs att problematisera denna syn, istället lämnas läsaren att själv reflektera och försöka svara på frågan kring denna västerländska syn på buddhismen.
I undersökningen har jag vidare kommit fram till att samtliga läromedel brister i att ge kvinnor och män lika stort utrymme i både text- och bildmaterial. Mannen framställs som normen och prototypen inom religionen och kvinnan får en undanskymd roll, ingen roll alls eller värderas gentemot mannen. Genomgående i alla läroböckerna är att den religiösa människan, homo religiosus, i regel är en man, precis som Sky (2009, s. 23) beskriver det. Det är mannen som syns och det är han som framstår som normen för den religiösa människan (Sky, 2009, s. 23). Texter som t.ex. beskriver den religiösa människans livsstadier behandlar enbart den religiösa mannens livsstadier. Kvinnans roll utesluts helt eller ställs i kontrast till mannens. När genusperspektiv behandlas är det primärt mannens syn på kvinnan som lyfts och hur kvinnan ska förhålla sig gentemot mannen enligt genuskonstruktionen. Vid ett genusperspektiv bör lika mycket fokus ligga på mannens roll som kvinnans. Vidare blir berättelsen om kvinnan många gånger en tilläggskategori eftersom hon inte ingår i den generella beskrivningen av religionen. Sky (2009, s. 23) menar att en sådan uppdelning skildrar religionen som en manlig företeelse, något som män har tillgång till. Jag ser också en benägenhet hos författarna att, primärt inom hinduismen, måla upp en ålderdomlig syn på kvinnan. En traditionell syn på kvinnan har starkt fotfäste i Indien. Självklart finns det också krafter som verkar för en mer jämställd religion och tillvaro. Få försök görs dock att ge en mer nyanserad bild av genusroller. I och med att inte många andra perspektiv får ta plats bidrar detta till att denna syn blir normaliserad.
I samtliga kapitel om hinduism och buddhism syns fler män än kvinnor i bildmaterialet. I något kapitel är könsfördelningen jämn, men i resterande kapitel är det fler män än kvinnor som syns i bilderna. Det finns även en tydlig tendens att kvinnor inte skildrar samma helighetsideal som männen. Genomgående är att männen i både hinduism och buddhism i större utsträckning skildrar religiösa ritualer medan kvinnorna utför vardagssysslor. Könen företräder helt enkelt olika verksamheter där det andliga värderas högre. Det finns också en tendens att i bild porträttera kvinnan i förhållande till andra män. Männen står för sig själva, men det gör inte kvinnorna i lika hög utsträckning. Anmärkningsvärt är att en av böckerna inte nämner en enda kvinna vid namn i kapitlet om buddhism. De två andra böckerna nämner en buddhistisk nunna vid namn, en kvinna som Buddha diskuterade teologi med och svenska kvinnliga buddhister.
Samtliga läromedel behandlar Buddhas syn på kvinnan. Författarna skriver något i stil med att Buddha först var tveksam till att släppa in kvinnorna i sanghan, men att han sedan tillät kvinnorna att bli nunnor. Någon författare lägger egna värderingar där Buddha framställs mycket motvillig till att kvinnorna skulle inkluderas. Dessa typer av beskrivningar menar jag
bidrar till att porträttera orientens kvinnosyn som avvikande från en modern svensk och västerländsk kultur. Till sist konstaterar jag att det finns problem i hur dessa läroböcker beskriver kvinnans roll. Vid ett flertal tillfällen är det tydligt vem som är subjekt och vem som är objekt. De religiösa kvinnorna är inte primärt religiösa, utan först och främst kvinnor. Detta är t.ex. tydligt när buddhistiska kvinnor beskrivs i en av böckerna. De buddhistiska nunnorna beskrivs som en fara och frestelse för männen. Nunnorna ska vara underordnade munkarna och ska undvika att se på, tala till och vara i närheten av män. Sky (2009, s. 24) menar att dessa formuleringar beror på att vi är så vana vid att tänka på kvinnan som den andra. Sky (2009, s. 25) skriver att man kan förklara och ursäkta detta med att läromedelsförfattarna många gånger bara beskriver de föreställningar som finns inom religionen. Det problematiska med detta är dock att de kvinnodiskriminerande element som syns inom religionen ofta också sätter spår i det som skrivs om religionen. Det går att konstatera att just detta sker i läroböckerna. Alltså när författarna beskriver föreställningarna inom religionen, en deskriptiv religionsvetenskap, så påverkar det även hur författaren skriver om religionen.
De tre läromedel som jag har analyserat uppvisar i viss mån orientalistiska tendenser och brister alla i genus- och jämställdhetsperspektiv. Böckerna En människa, tusen världar, Religion och
sammanhang och Söka svar i kapitlen om hinduism och buddhism har alltså alla stora brister.
Men visst är det så att alla läromedel, inte bara dessa tre, har brister i olika bemärkelser. Inget läromedel kan vara tillfredsställande på alla sätt. Som lärare kommer vi alltid i viss mån att använda oss av läromedel, och det vilar därför ett ansvar hos läraren att vidga perspektiven i vad de förmedlar. Jag vidhåller att denna typ av undersökning är viktig för att lärare ska kunna förhålla sig till det som skrivs i läroböckerna om religionerna hinduism och buddhism. Min förhoppning är att läsaren av denna undersökning kan ta med sig dessa perspektiv som jag har gjort analysen ifrån för att själv kunna använda dessa för att öka medvetenheten kring vad läromedlen förmedlar. Vilken ställning läroböcker har i undervisningen är helt beroende på läraren och lärarkollegiet. Lärobokens position varierar från att ha en stark funktion i undervisningen till att inte ha någon roll alls. Oavsett hur läromedel används i skolan är det av vikt att läraren har kunskap i vilket stoff som presenteras och vilka värderingar som genomsyrar religionerna. Det är också viktigt att kunna se de skiftningar som finns mellan de olika läromedlen som finns att tillgå. Carlsson & von Brömssen (2011, s. 17) skriver att skolans pedagogiska texter kan ses som en social kodifiering av vad som gäller i och utanför skolan och att den därför konstruerar och reproducerar normer. Det är alltså av högst angeläget att lärare
alltså att denna undersökning ska ha ökat insikten kring de perspektiv jag använd mig av för att sedan själv kunna använda sig av dessa glasögon i liknande och andra läroböcker för gymnasiet.
En kritik till mitt metodval är att undersökningen helt och hållet bygger på min analys och min tolkning. Jag har genomfört en närläsning av text och bild för att försöka förstå vad dessa förmedlar, värderar, porträtterar och beskriver. Analysen bygger alltså enbart på min tolkning och förståelse. I och med det finns en stor brist i undersökningen. Kanske hade en annan som tagit sig an samma uppgift inte alls tolkat och värderat text och bild på samma sätt som mig och därmed kommit fram till en annan slutsats. För visst associerar och refererar jag till text och bild utifrån min egna erfarenheter och den kunskap jag besitter. Det kan därför vara ett problem med metoden kvalitativ innehållsanalys som jag utgått från i denna undersökning.
Det hade varit intressant att i vidare forskning analysera en större mängd material för att se om man kommer fram till samma resultat som jag har gjort i denna undersökning. Jag har enbart analyserat tre läromedel i religionskunskap för gymnasiet, och det kan därför tänkas att resultatet hade blivit annorlunda med en större mängd material. Likaså hade det varit intressant att analysera läromedel som sträcker sig över en längre tid. Om det är så att läromedel som skrevs under 1900-talet är mer eller mindre nyanserade i perspektiv som orientalism, genus och jämställdhet. Likaså hade det varit av vikt att studera läromedelsanalyser som har gjorts på andra språkområden inom hinduism och buddhism.
Referenser
Berge, B. (2011). ”Jämställdhet och kön” I Ammert, N. (red.) Att spegla världen:
läromedelsstudier i teori och praktik. (s. 157-175). (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Boréus, K. & Bergström, G. (red.) (2018). Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. (Fjärde [omarbetade och aktualiserade]
upplagan). Lund: Studentlitteratur.
Carlsson, M. & Brömssen, K.V. (red.) (2011). Kritisk läsning av pedagogiska texter: genus,
etnicitet och andra kategoriseringar. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Esaiasson, P. (2007). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. (3., [rev.] uppl.) Stockholm: Norstedts juridik.
Härenstam, K. (2006). Forskarrapport: En granskning av hur religion/trosuppfattning
framställs i ett urval av läroböcker. Underlagsrapport till Skolverkets rapport ‘I enlighet med
skolans värdegrund?’. Stockholm: Skolverket.
Härenstam, K. (2000). Kan du höra vindhästen? Religionsdidaktik - om konsten att välja
kunskap. Lund: Studentlitteratur.
Loomba, A. (2008). Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält. (2., [omarb. och utvidgade] uppl.) Stockholm: Tankekraft.
Masoud, K. (2006). ”Skolböcker och kognitiv andrafiering” I Sverige. Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering (2006). Utbildningens dilemma: demokratiska ideal
och andrafierande praxis: rapport. (s. 47-102). Stockholm: Fritze.
Ohlander, A. (2010). Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia: en granskning på
Plank, A. (2015). ”Buddhister och buddhism – asiatisk migration, konvertiter och sekulär meditation” Andersson. I D. & Sander, Å. (red.) (2015). Det mångreligiösa Sverige: ett
landskap i förändring. (s. 203-262). (3., [rev., omarb. och uppdaterade] uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Said, E.W. (2000). Orientalism. ([Ny utg.]). Stockholm: Ordfront.
Shankar, S. (2001). Textual traffic: colonialism, modernity, and the economy of the text. Albany: State University of New York Press.
Sky, J. (2009). Genus och religion. Stockholm: Natur & kultur.
Thörn, H., Eriksson, C. & Eriksson Baaz, M. (red.) (1999). Globaliseringens kulturer: den
postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Nora: Nya Doxa.
Läromedel
Mattsson Flennegård, M. & Eriksson, L. (2012). Söka svar: religionskunskap kurs 1 och 2. (4. omarb. och utök. uppl.) Stockholm: Liber.
Ring, B. (2013). Religion och sammanhang 1 och 2. (4. [utök.] uppl.) Stockholm: Liber.
Tuveson, R. (2015). En människa, tusen världar: religionskunskap 1. (1. uppl.) Stockholm: Gleerups.