Detta avsnitt kommer att diskutera resultatet och analysen i relation till uppsatsens syfte och frågeställningar. Forskningsfrågorna kommer att besvaras och resultatet kommer även att diskuteras i relation till tidigare forskning och nya frågeställningar inom forskningsområdet presenteras. Därefter följer slutsatser och funderingar kring uppsatsens övergripande frågeställning kring digitalisering och tillgång till
information.
7.1 Återkoppling till syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att genom ett sociotekniskt perspektiv undersöka och synliggöra äldres informationspraktiker och digitala vanor för att nyansera bilden av den digitala klyftan i ett allt mer digitaliserat samhälle. För att söka svar på det beskrivna syftet formulerades fördjupade frågeställningar som besvaras nedan. Den första frågeställningen handlar om vilka utmaningar, hinder, möjligheter och attityder som intervjupersonerna har kring digital information och digital teknik i förhållande till ett allt mer digitaliserat samhälle. En ökad digitalisering i samhället medför inte per automatik att grupper blir digitalt utanför och känner sig
exkluderade. Den digitala klyftan uppstår inte av sig själv eller med givna
förutsättningar där det bara är ålder som påverkar om man får biljett till att åka med det digitala tåget eller ej. Här skulle man kunna beskriva det som en gråzon. Flera olika faktorer och förutsättningar samspelar där utmaningar, hinder, möjligheter och attityder påverkar. Intervjupersonerna i denna studie beskriver sina förutsättningar väl och ser snarare möjligheterna än hoten med den ökade digitaliseringen i samhället. Intervjupersonerna har tillgång till digital teknik, är uppkopplade via internet och känner sig digitalt delaktiga.
Den andra frågeställningen belyser vilka upplever intervjupersonerna har kring tillgång till digital information och på vilka olika sätt det framkommer i intervjumaterialet hur de hanterar och söker information. Att ha tillgång till information är en förutsättning för att kunna vara delaktig i det demokratiska samhället. Allt mer information blir digital och allt mer information behöver vi som individer i samhället leta upp istället för att få tillskickat oss. Digitaliseringen lär inte avstanna. Här gäller det att inte bli lämnad kvar på perrongen när det digitala tåget redan är i rullning. Dock finns det inget syfte för intervjupersonerna att ligga i framkant av den digitala utvecklingen. Att ha tillgång till digital information innebär inte att man behöver vara först med den nya digitala tekniken. Men att inte alls ha tillgång till det digitala samhället och uppleva ett digitalt utanförskap skapar en allt djupare digital klyfta. Intervjupersonerna beskriver att flera av deras vardagliga praktiker är digitaliserade utan att de egentligen har funderat så mycket på det. Att titta på tv eller göra bankärenden är numera en digitaliserad vardagspraktik. Slutligen, den tredje frågeställningen, som berör vad den digitala klyftan innebär och hur man kan förstå och tolka digitalt utanförskap i relation till intervjuper-sonernas egna upplevelser. Denna uppsats har genom en intervjustudie belyst att den digitala klyftan är komplex. Uppsatsen har inte för avsikt att generalisera genom statistisk representativt resultat. Men den digitala klyftan går inte att förneka. Dock
är den något mer nyanserad och svårare att definiera än vad det först verkar.
Intervjupersonerna upplever sig inte vara i digitalt utanförskap. Dock finns det både begrepp och fenomen som de inte känner till eller kan beskriva i den digitala miljön men de är uppkopplade, har smarta mobiler och rör sig obehindrat i den digitala informationen. De har den digitala tekniken, kompetensen och motivationen att använda men när det kommer till att beskriva den digitala miljön blir svaren något svävande. Enligt studien i denna uppsats är gruppen äldre inte någon homogen grupp där alla över 70 år befinner sig i digitalt utanförskap. Den digitala klyftan är något mer nyanserad än så
7.2 Tidigare och fortsatt forskning
De tidigare studier som är belysta i avsnittet Tidigare forskning handlar om digital litteracitet, digitala klyftor samt äldre personers användning av internet. De handlar också om informationslitteracitet och informationssökning som praktik genom vardaglig och personlig hantering av information och digital teknik. Studien som är gjord i denna uppsats fokuserar på att belysa individens upplevelse kring ökad digitalisering i samhället och tillgång till information.
Den digitala klyftan enligt van Dijck (2005, s. 6, 2020, s. 130) beskriver
ojämlikheter i informationssamhället och består av skillnader i digital delaktighet där den digitala tekniken bidrar till att intensifiera ojämlikheten. Vidare beskriver van Dijk (2005, s. 20-21) att digital delaktighet uppnås genom successiv tillgång och motivation att använda digital teknik, innehav av dator och internetuppkoppling. Studien i denna uppsats bekräftar van Dijcks beskrivningen i att överbrygga den digitala klyftan då intervjupersonerna successivt har skaffat sig digital teknik och motivation att använda den. Samtidigt kommer det fram i studien att det inte riktigt räcker att bara ha den materiella tillgången till digital teknik för att vara digitalt delaktig. Det krävs kompetens, begreppsförståelse och en föreställning om sitt eget digitala innanför- eller utanförskap för att vara på rätt sida av den digitala klyftan. Den tidigare gjorda studien av Pendell, Withers, Castek och Reder (2013, s. 105-125) beskriver att ett utbildningsprogram för digital litteracitet skulle kunna hjälpa till att minska den digitala klyftan med de nödvändiga färdigheter som behövs i ett digitalt samhälle och därtill göra kraven och förväntningarna på bibliotekarier i offentliga bibliotek tydligare. Denna studie tillsammans med Jaeger, Bertot, Thompson, Katz och DeCoster (2012, s. 1-20) studie om policyutformning inom offentliga bibliotek som rör digital litteracitet skulle kunna bidra till att minska den digitala klyftan. Dock framkommer det i intervjuerna i studien i denna uppsats att ingen av personerna använder sig av de offentliga biblioteken för att utnyttja datorer eller trådlöst nätverk. Ingen av intervjupersonerna nämner att de ser biblioteken som ett samhällsfundament för ökad digital litteracitet.
Forskningen som har inriktning mot äldre och digital delaktighet gjord av van Deursen och Helsper (2015, s. 171-187) samt Hargittai, Piper och Morris (2019, s. 881-890) undersöker vilka faktorerna är för användning eller icke-användning av internet och digital teknik. Här framkommer det att gruppen äldre inte är någon homogen grupp utan den digitala ojämlikheten varierar. Intervjupersonerna i uppsatsens studie är mellan 70-80 år men är digitalt delaktiga och upplever sig inte
vara i digitalt utanförskap. En av intervjupersonerna (IP K, 2021) nyanserar bilden av äldre genom att beskriva att en utmaning kan vara att man exkluderar äldre personer i samhället som aldrig har använt någon dator i sitt tidigare arbetsliv eller personer som har en funktionsnedsättning. Detta bekräftar bilden av att äldre inte är någon homogen grupp.
Tidigare gjorda studier kring informationspraktiker så som informationslitteracitet och informationssökning i ett sociotekniskt perspektiv har Tuominen, Savolainen och Talja (2005, s. 329-345) och Jones (2007, s. 453-504) gjort där de belyser de vardagliga aktiviteterna. Individen interagerar med andra människor och teknik i olika informationsmiljöer. Därtill kan det vara utmanande för användare att lära sig ytterligare sätt att hantera information. Den digitala utvecklingen skapar nya problem och kan även förvärra befintliga. En av intervjupersonerna (IP A, 2021) nämner att så fort ett program på datorn behöver uppdateras så är hennes upplevelse efter uppdateringen att hon kan ännu mindre än hon kunde innan. Det finns en viss frustration över att digital teknik ändras snabbt och därmed upplevs vara
annorlunda.
7.2.1 Framtida forskning
Framtida forskning kring digitalisering och tillgång till information hade varit intressant ur ett jämförande perspektiv. Att jämföra denna studies åldersgrupp med andra åldersgrupper och se om de skiljer sig. Det hade också varit intressant att jämföra inom åldersgruppen. Det är inte bara ålder som påverkar digital delaktighet utan andra faktorer så som socioekonomisk bakgrund, utbildningsnivå eller
bostadsort.
Ytterligare forskning hade varit intressant att göra för att jämföra det vardagliga perspektivet av en ökad digitalisering i samhället i förhållande till hur individen upplever andra mer specifika situationer. Det relativt lilla urvalet av
intervjupersoner i denna studie hade kunnat utökas för att få en bredare kunskap och större förståelse. Fortsatt forskning skulle kunna göras i form av en kombinerad enkätundersökning tillsammans med semistrukturerade samtalsintervjuer för att få nyanserade och fördjupade svar.
7.3 Avslutning
Den inledande meningen ”Det är ju bara att digitalisera all information så blir den
tillgänglig för alla!” har genomsyrat arbetet och processen med denna uppsats.
Svaret på den övergripande retoriska frågeställning Digitalisering och tillgänglighet
- är information tillgänglig bara för att den är digital? och uppsatsens
forskningsfrågor är komplex och en ansats till ett nyanserat svar är utkomsten av denna uppsats.
Den ökade digitaliseringen i samhället är både inkluderande och exkluderande. Digitaliseringen har för intervjupersonerna i denna studie blivit vardaglig på många sätt och för de som redan tycker sig vara bekväma i digitaliseringen är det lätt att nå information och vara delaktig i samhället. De som känner digitalt utanförskap riskerar att fortsätta att känna sig exkluderade utan att få hjälp och kunskap om digital information och teknik. Ju snabbare den digitala utvecklingen går desto
större är risken att hamna på efterkälke. Hur får man tillgång till information som bara finns digitalt när man inte har kunskap, förutsättning eller förmågan att nå den? Mängden digital information i samhället ökar på ett påtagligt sätt. Det är så mycket information att kunna ta del av att det är svårt att förstå vidden. Åsikter blandas med fakta. Debatter med artiklar. Fabulerade nyheter med faktagranskade reportage. Vi lägger mycket tid på att leta efter information och det finns stora volymer av information, dokument, system och digitala plattformar som individen i samhället förväntas kunna hantera. Digitaliseringen lär inte minska eller avstanna. Varken nu eller i framtiden.
Man måste känna till historien för att förstå sin samtid. Unga människor har vuxit upp med digital information och digital teknik. Några av oss har varit med om telefoner där man slog telefonnumret via en snurrande skiva och andra i samhället hanterar nästan ingen digital information alls. Det är intressant att följa
samhällsutvecklingen och se om alla kommer att åka med det digitala tåget, om skillnader kommer att suddas ut och om vi kommer att se en allt större digital utjämning där de digitala klyftorna minskar och den digitala delaktigheten ökar. Eller kommer vi att få se en balansering av den ökade hastigheten av
digitaliseringen i samhället genom att vi behåller analoga alternativ så som pengar av metall, information på papper, vägbeskrivningar i kartböcker och recept ur gammelmormors receptbok.
Sammanfattning
Denna uppsats handlar om den ökade digitaliseringen i samhället i förhållande till tillgång till information. Uppsatsens rubrik antyder att det finns en relation mellan digitalisering och tillgänglighet. Att vara uppkopplad via internet och ha tillgång till digital information, nyheter, samhällsfunktioner och sociala medier kräver att man har både den digitala tekniken och kompetensen att använda den. Det vill säga att man upplever att informationen är tillgänglig.
Uppsatsen har för avsikt att belysa aspekter kring digitalisering och tillgång till information. Genom en intervjustudie kring informationspraktiker med personer som är mellan 70-80 år framkommer det att en ökad digitalisering i samhället inte per automatik medför att grupper blir digitalt utanför och känner sig exkluderade. Den digitala klyftan uppstår inte av sig själv eller med givna förutsättningar utan kan snarast beskrivas som en gråzon. Flera olika faktorer och förutsättningar samspelar där utmaningar, hinder, möjligheter och attityder påverkar. Den ökade digitaliseringen är både inkluderande och exkluderande.
Syftet med denna uppsats är att genom ett sociotekniskt perspektiv undersöka och synliggöra äldres informationspraktiker och digitala vanor för att nyansera bilden av den digitala klyftan i ett allt mer digitaliserat samhälle.
Uppsatsens övergripande frågeställning är Digitalisering och tillgänglighet - är
information tillgänglig bara för att den är digital? Resonemangen i uppsatsen kring
tidigare forskning, teori, metod, resultat, analys, diskussion och slutsatser siktar på att söka svar på frågan.
För de som redan tycker sig vara bekväma i digitaliseringen är det lätt att nå information och vara delaktig i samhället. De som känner digitalt utanförskap riskerar att fortsätta att känna sig exkluderade utan att få hjälp och kunskap om digital information och teknik. Ju snabbare den digitala utvecklingen går desto större är risken att hamna på efterkälke i den digitala klyftan.