För att direkt återknyta till mina frågeställningar:
- Varför förekommer det gravar i områden med fossil åkermark? - Varför är röjningsrösen och gravrösen så likartade i sin uppbyggnad?
- Kan forskningen angående skärvstenshögar tillföra något tolkningsmässigt till förståelsen av röjningsrösena?
De två första frågeställningarna överbryggar varandra men för tydlighetens skull håller jag dem separerade så långt som det går i min diskussion.
På den första frågeställningen vill jag börja med att ta upp Åsa Jönsson och hennes studie av kopplingen mellan röjningsrösen och gravar. Som hon påvisade finns det en rumslig koppling mellan dessa anläggningstyper. Genom att materialet som den studien bygger på är stort går det inte heller att säga att det bara är en tillfällighet att denna koppling finns. Dock är det inte så att alla röjningsröseområden som Jönsson påvisade innehåller gravar eller att alla gravar återfinns i åkermark. Men kopplingen finns där. Dessutom finns felkällorna som till exempel att vissa röjningsrösen kan vara gravar eller tvärtom och som bland annat Svanberg och Hansson påpekar i kapitel 5.2.
Ur en funktionell synvinkel, som bland annat undersökningen i Järparyd påvisade, kan man även ha bott i den fossila åkermarken. Man levde, odlade och begravde sina döda i samma område vilket inte nödvändigtvis behöver tolkas ur en symbolisk synvinkel utan en praktisk. Men återigen som jag tog upp i teoridelen kan det ha funnits en koppling mellan jordbruket, och synen på döden, den cykliska tanken med liv, död och återfödelse. Denna tanke framförs av flera av forskarna. Kaliff ser även brukandet av jorden som en ritual som gick ut på att grödan skulle växa och få liv. Parallellen menar han finns i ritualer som genomfördes i samband med dödskult att hjälpa den döde till sitt nya liv. Varenius framför en liknande syn då han jämför att sådden av ett frö var av en liknande symbolik som att placera/strö de brända benen efter den avlidne i graven. Att gravar placerades i åkermarken kan vara en del av detta. I teoridelen tog jag även upp rituell plöjning, vilket påvisar att i alla fall människor som uppfört gravar känt till att de placerades på bearbetad åkermark, enligt mig ett faktum som ytterligare förstärker kopplingen mellan åkermarken och gravarna ur en symbolik synvinkel, att bearbeta marken var ett sätt som var nödvändigt för att få grödan att växa och få liv, kanske denna symbolik smittade av sig i dessa sammanhang på gravarna och den begravda. Peter Skoglund ser både ett funktionellt och symboliskt samband mellan gravar och röjningsrösen, där dels stenen från röjningsrösena behövdes för att bygga upp gravrösena samtidigt som att stenen från åkern speglade landskapet, med de olika händelser och arbete som fört stenen till graven. Denna tanke menar jag inte är helt fel, men som jag kommer att komma in på i nästa frågeställning så finns det en formmässig likhet mellan gravrösen och röjningsrösen, vilken känns onödigt ur en funktionell aspekt och borde enligt mig vara kopplad till synen mellan åkerbruket och synen på döden. Dock som Jönsson påvisar i sin studie i den rumsliga kopplingen mellan gravar och röjningsrösen (kapitel 5.1), fanns det andra gravtyper än rösen, såsom resta stenar i åkern, vilket i så fall gör att materialet inte var den primära anledningen till uppförandet av gravar i åkermarken. Lotta Högrell ser också ett samband med att sten från röjningsrösen eller åkermarken användes till gravrösen. Detta innebar att kopplingen till åkermarken i gravarna förstärktes ytterligare. Hon menar vidare att placeringen av de döda släktingarna i åkermarken innebar att dessa kunde påverka grödan genom sin kontakt med gudarna. Denna teori är mycket intressant och är enligt min synvinkel
inte helt omöjlig. Men personligen tror jag snarare att det var tänkt att den fossila åkermarken skulle påverka den döde, kopplat till det cykliska tänkandet i jordbruket.
Precis som Högrell tar upp har stenen i sammanhanget mer än funktionella egenskaper, som jag tog upp i kapitel 3.1 påpekar flera av författarna att den tidigare kontexten för stenen var viktig. Att stenen kom från åkern borde ha inneburit att denna fick en tillskrivelse utifrån detta, kanske var det en fruktbarhetstanke som tillskrevs denna typ av sten, som sedan användes i gravar. Stenens hårdhet och till synes eviga existens är troligen en orsak till att den nyttjades i exempelvis gravar. Men kanske inte Gren är helt fel ute då han menar att röjningsrösen kan visa på en hävd av marken (såsom gravrösen ibland tolkas göra). Genom de eviga röseformade odlingslämningarna var åkern befäst under all evighet, även Carlie är inne på liknande tankar. Gravarna kanske ytterligare förstärkte denna hävd av marken genom att dessutom föra in förfäderna i den.
Björn Varenius ser elden som ett viktigt inslag i samband med dessa fornlämningskategorier, där elden i gravsammanhang och bränningen av den döda kroppen var till för en pånyttfödelse. Samma sak skedde då man brände marken inför odlingen, och livet uppstod i den aska som bildades. Enligt detta synsätt förstärks ytterligare kopplingen till varför gravar placerades i åkermarken. En liknande syn framförs även i samband med skärvstenshögar som jag kommer att ta upp senare i denna diskussion.
För att ge ett kort svar på den första frågeställningen: Jag tror att gravar placerades i den fossila åkermarken som en del i en fruktbarhetstanke. Man ville att den döde skulle återuppstå på samma sätt som grödan. Men den funktionella aspekten är inte heller att förringa, att ett stenmaterial från röjningsrösena eller åkern användes var praktiskt, men det var inte den främsta orsaken. Detta stenmaterial kan ha symboliserat åkern och därigenom förstärktes sambandet ytterligare mellan grav och röjningsröse/åker.
Varför är röjningsrösen och gravrösen så likartade i sin uppbyggnad?
Till att börja med kanske man ska uppmärksamma de ”hybrid”-lämningar som tas upp i kapitel 5.2 i denna uppsats, där anläggningar är svåra att direkt placera som antingen grav eller röjningsröse. De kan vara utformade som gravar med kantkedja och vällagd stenpackning, men de innehåller inga fynd. Eller tvärtom att anläggningar som först tolkades vara röjningsrösen var gravar. Är dessa lämningar transitionsanläggningar som Anders Kraft är inne på? Jag tror inte att han är helt fel ute när han menar att dessa anläggningar uppfördes för att påverka bördigheten inom jordbruket. Denna övergångsform kanske användes för att förstärka kopplingen mellan åkern och röjningsrösena och gravar. Kanske uppfördes de i samband med missväxt, då något mer krävdes för att få igång grödan. Möjligen var det en form av offerplatser eller så kallade harg som Kaliff talat om i samband med skärvstenshögar. En intressant sak som skiljer flera av forskarna åt är ett en del anser att det var röjningsrösena generellt som utstrålade en symbolisk laddning, exempelvis Högrell och Varenius, medan bland annat Svanberg menar att det var dessa svårtolkade anläggningar som snarast utryckte något utöver den funktionella aspekten. Svanbergs studie är intressant men det känns som han enligt mig avfärdar några av anläggningarna allt för snabbt då dessa inte innehåller några direkta fynd. Att några av anläggningarna trots att de är vällagda får epitetet röjningsröse känns enligt mig felaktigt. Som det går att se i min genomgång av dels den rituella aspekten av sten samt det påtagliga rituella inslaget i jordbruket borde dessa anläggningar tyda på något mer en ”bara” ett röjningsröse ur hans synvinkel, vilken han dock kanske med viss tvekan
kallar anläggningen i brist på annat. Till viss del har dock Svanberg rätt i att man ska vara försiktig i tolkningar, men om inga tolkningar framförs så står arkeologin stilla.
Formspråket som finns i gravar, röjningsrösen men även härdar uppmärksammas av Varenius där den runda formen utstrålar en kvinnlighet, en symbol för fruktbarhet/pånyttfödelse. Detta kan vara en orsak till att röjningsrösen men även gravar uppförs i denna runda form. Dessa runda kraftformationer kanske ansågs krävas för att få en god skörd.
Det behöver inte alltid finnas en direkt koppling till gravar utan generellt menar jag att röjningsrösen ingick i en föreställningsvärld där själva formen och likheten med gravar speglade en fruktbarhetssyn, vilket även gör att de inte alltid behöver uppträda tillsammans. Som Skoglund påvisar började röjningsrösen och gravrösen i hans undersökningsområde att dyka upp samtidigt. Huruvida det är röjningsrösena eller gravrösena som efterliknar varandra anser jag vara en svår fråga, men som jag menade i den förra frågeställningen så var snarast dödskulten kopplad till åkern och jordbrukscykeln än tvärtom. Men i vissa fall är gravrösen mer vällagda än röjningsrösena som kan vara mer hafsigt uppförda, storlek är en annan faktor som även kan uttryckas olika i de olika lämningstyperna. Detta motsäger inte att de påminner om varandra, men som påvisats fanns det många av dessa anläggningar som kan vara mycket lika varandra. I och med att gravar uppfördes mer sällan än röjningsrösen, kanske man valde dels av denna aspekt men säkert många fler att lägga ner mer tid och energi på dem, men som bland annat framförs i kapitel 5.2 kanske även själva gravbegreppet behöver problematiseras. Högrell framför bland annat att röjningsrösen kan liknas vid en rituell begravning av stenen. Även Kaliff påpekar samma tes. Detta förstärker ytterliggare kopplingen mellan röjningsrösena och gravrösena samt förbindelsen mellan jordbrukscykeln och dödskulten. Men hur som helst valde man att uppföra såväl gravrösen som röjningsrösen i en oftast rund högform. Människor föredrog denna form framför andra vilket tyder på att man hade en tanke bakom detta, där stenen verkar att behandlats efter vissa regler, se även diskussionen om skärvstenhögarna. Dock som jag belyste i forskningshistorikskapitlet menar Pedersen & Jönsson att formen på röjningsrösena hade en brukningsteknisk funktion, och jag menar att de även hade detta, men att det bara är en del av deras funktion. Jag kanske även bör förtydliga att jag anser att anledningen till röjningsrösen överhuvudtaget uppförs är för att underlätta brukning av marken. Men som framgår i uppsatsen menar jag att de även kan ha tillskrivits och utryck andra meningar förutom denna funktionella aspekt.
För att klargöra min ståndpunkt i frågan Varför är röjningsrösen och gravrösen så likartade i
sin uppbyggnad? Så menar jag att likheten avsåg att belysa kopplingen från åkermarken och röjningsrösena till gravrösena, vilket grundade sig på tanken om återfödelse och fruktbarhet ur ett jordbrukscykliskt perspektiv. De svårtolkade lämningarna som även påträffas i röjningsröseområdena kan ha varit ett sätt att ytterliggare förstärka denna koppling.
Kan då forskningen angående skärvstenshögar tillföra något till synen på röjningsrösen? Till att börja med kanske man ska peka på likheterna mellan dessa båda lämningstyper. Både i kapitel 5.2 och i 5.4 uppmärksammas att skärvstenshögar i framför allt övertorvat skick är väldigt svåra att skilja från röjningsrösen såväl som gravar. Detta gör att den formmässiga kopplingen är lika påtaglig här som mellan röjningsrösen och gravrösen. Vidare kan såväl röjningsrösen som gravar innehålla varierad mängd av skärvig/skörbränd sten. I och med att min studie av röjningsrösen främst behandlar Kronobergs län, är de skärvstenshögar som finns där extra intressanta. I rapporten som skrevs av Martén påvisades att det var svårt att avgöra huruvida det var en grav, röjningsröse eller skärvstenshög. Dessutom förekommer
även de få skärvstenshögar som är funna i Kronobergs län främst i den fossila åkermarken. Som bland annat Dahlin tog upp tolkas skärvstenshögarna olika beroende på kontexten. Kanske gör detta att skärvstenshögar som påträffas i åkermark även hade en symbolisk koppling till den. Den stora likheten mellan de olika lämningstyperna är hanteringen av stenen, där man har valt att samla den i högar. Att man i vissa fall valde att endast placera den skärviga stenen i speciella högar, tyder på att man ansåg denna form av sten speciell. Synsättet som Kaliff och Högrell framför, att man rituellt kan ha begravt stenen kan även tillämpas här. Att det som i Perssons undersökning finns röjningsrösen i anslutning till skärvstenshögen tyder på att den skörbrända stenen lika väl kunde ha lagts på röjningsröset eller att skärvstenshögen hade täckts med röjningssten, som i undersökningen i Järparyd där skärvstenshögen var täckt med röjningssten. Pedersen & Jönssons tolkning är att övertäckningen skedde i folkvandringstid, kanske hade den tidigare skärvstenshögen mist sin laddning under denna senare period, kanske samtidigt som fruktbarhetssymboliken började mista sin betydelse i röjningsrösena.
Dahlin påpekar att skärvstenshögar främst tillhör bronsålder men uppförs i vissa fall även under äldre järnåldern. Att de inte uppförs under senare perioder hör enligt Dahlin samman med att deras betydelse började gå förlorad. I Kronobergs län där de flesta av de upptagna teorierna angående röjningsrösen och gravar har tagits upp, har de daterats till äldre bronsålder. Att det även finns skärvstenshögar från senare perioder här tror jag inte är helt omöjligt. Om skärvstenshögarna miste sin betydelse under den äldre järnåldern, kan det kanske höra samman med att fruktbarhetskulten också började ersättas. Kopplingen mellan gravar och röjningsrösen som jag har tagit upp tidigare började möjligen även under denna period att tunnas ut. Utifrån ett sådant perspektiv kan man se dessa lämningar som en del i samma föreställningsvärld.
Skärvstenshögar skulle kunna passa in i Varenius resonemang om eldens förnyande egenskaper och livgivande egenskaper. Kaliff är inne på denna tanke då han framför att elden i samband med röjningseld, kremering och bränning av sten kan kopplas till en övergångsrit. Både skärvstenhögar, gravar och röjningsrösen menar Kaliff skulle kunna tolkas som olika delar som ingått i samma föreställningsvärld.
Andra element än eld åberopas även av Kaliff och Karlenby som menar att även vatten involverades. Exempelvis kan vatten ha påförts för att få stenarna att spricka, vilket enligt Kaliff gjorde denna sten mer betydelsefull. Kanske var det därför man valde att samla den i speciella högar. Sten som är sprucken kan ses som att den inneboende kraft som fanns i stenen var frisläppt. Man begravde sedan stenen på samma sätt som med stenen i gravrösen eller röjningsrösen.
Karlenby som fokuserar på föremålen i högen ser skärvstenshögen som en transformator och avfallshög för föremål som har passerat från ett tillstånd till ett annat. Som exempel på detta är bland annat deglar, som använts för att förvandla den obehandlade råa metallen till formgivna föremål. En tanke är kanske att man kan se röjningsrösen som en transformator, där jorden genom ett uppfört röjningsröse tas i besittning och blir till en åker, den går från obearbetad till brukad. Karlenby menar även att de olika elementen eld, vatten, jord finns i skärvstenshögen och till viss del är i motsatsförhållande till varandra. Om man ska utgå från en sådan tanke kan man faktiskt se hela åkern som en plats där olika element möts. Åkern är en plats där alla de olika elementen måste samverka; vatten, sol, eld, jord. Brukandet av jorden, som i sin tur behöver vatten och sol för att få grödan att växa, röjning med eld.
Vidare tar Kaliff upp ett flertal tolkningar angående skärvstenshögar, bland annat påvisar han att de kan vara rester efter gravbål. Att de är offerplatser (harg) är något som också framförs. Som det redan har påpekats var skärvstenshögars betydelse troligen olika beroende på kontexten. I detta fall är de alltså som mest intressanta då de uppträder i åkermarken. Kanske var skärvstenshögarna i dessa sammanhang en form av offerbål eller offerplatser till någon fruktbarhetsgudinna/gud. Pedersen & Jönsson som jag tar upp i kapitlen 4 påvisar att mat och dryck kan ha offrats på skärvstenshögen i deras undersökning. Även Ericsson menar att hans undersökta anläggning var av en liknande typ.
En annan aspekt som Ericsson tar upp är att skärvstenshögarna kan ses som statussymboler, i stil med senare tiders gödselstackar. En stor skärvstenshög kunde visa på ett välstånd. Röjningsrösen kan möjligen ses ur samma synvinkel, vilket även exempelvis Gren påpekar. Ett kort svar på frågeställningen är att jag till viss del tror att forskningen angående skärvstenshögar kan hjälpa till med tolkningsmodeller för röjningsrösena, men även det omvända. Jag menar att det kan ha funnits en koppling mellan dessa anläggningar. Även om de inte är helt lika finns punkter som gör att de till viss del har ingått i samma idévärld som Kaliff är inne på. Vissa punkter kan man gå vidare med, den formmässiga likheten, kontexten de uppträder i, brukandet av elden och hanteringen av stenen.
8. SAMMANFATTNING
Denna uppsats har utifrån ett forskningshistoriskt angreppssätt behandlat frågan om röjningsrösen och deras koppling till gravar. Ett antal utvalda arkeologer och forskare har tagits upp, och deras olika teorier har presenterats.
De frågeställningar som har berörts i uppsatsen är följande:
- Varför förekommer det gravar i områden med fossil åkermark? - Varför är röjningsrösen och gravrösen så likartade i sin uppbyggnad?
- Kan forskningen angående skärvstenshögar tillföra något tolkningsmässigt till förståelsen av röjningsrösena?
Några av dessa teorier som har framförts av Lotta Högrell och Peter Skoglund menar att sten ifrån åkern och röjningsrösen har använts vid uppförandet av gravrösen i åkermarken. Bland annat Björn Varenius ser en formmässig koppling mellan de olika anläggningarna vilka skulle kunna syfta på en fruktbarhetskult. Jag har även tagit upp några forskare som ser röjningsrösen som strikt funktionella, där bland annat Leif Häggström menar att den långa tidsmässiga period som röjningsrösen har funnits, bronsålder – historisk tid, talar för att de inte har någon innebörd utöver den praktiska. Vidare har jag även tagit upp teorier om skärvstenshögar som i ett led för att se om dessa skulle kunna tillföra något till tolkningarna över röjningsrösena. Bland annat tar jag upp Anders Kaliff som menar att röjningsrösen, skärvstenshögar och gravar till viss del kan ha ingått i samma föreställningsvärld. Som utgångspunkt på min uppsats har jag tagit upp att sten i olika sammanhang har tillskrivits symboliska egenskaper, främst utifrån den kontext de ursprungligen kommer ifrån. Vidare har jag även tagit upp forskning som stödjer att det rituella inslaget i jordbruket var påtagligt under förhistorien, där jordbrukscykeln varit en tydlig del även i dödskulten.
Till sist har jag i uppsatsen gjort en fallstudie över platsen Nylanda i Öjaby socken, Växjö kommun, där jag har tillämpat några av de olika forskarnas teorier för att se på kopplingen mellan det gravområde och röjningsröseområde som finns på lokalen.
De slutsatser som jag drar utifrån mina frågeställningar är att röjningsrösen och gravar ingick