8.1 Inriktningsmål 1, - vikten av tillgänglighet
Det studien kan påvisa genom resultatet och analysen är att de tre professionerna i
verksamheterna arbetar för att verksamheterna ska vara tillgängliga. Både verksamhetschefen och utvecklingschefen poängterar att de arbetar för att verksamheterna ska vara tillgängliga och mer närvarande för patienten. De båda belyser att patienterna kan kontakta
vårdcentralerna via webben eller genom applikation oavsett tid på dygnet. Verksamhetschefen har även alternativ för den äldre generationen som inte är digitala för att kunna fortsätta med att vara närvarande för denna målgrupp. Ingen av verksamheterna arbetar med att patienten själv kan beställa prover, men i utvecklingschefens verksamhet och i läkarens kan patienten boka tid för att ta provet, när det har beställts av en läkare. I verksamhetschefens verksamhet är det läkaren som beställer proverna och patienten får en bekräftelse på detta, men patienten kan själv inte boka en tid. Däremot i alla tre professioners verksamhet kan patienten boka en tid själv via antingen en applikation eller via vårdcentralens hemsida. En slutsats i relation till
35
detta inriktningsmål är att i professionernas verksamheter arbetar de med att öka
tillgängligheten för patienterna. Framför allt verksamhetschefen och utvecklingschefen (vilket är naturligt då de sitter högre upp i implementeringskedjan än läkaren) arbetar med att skapa mer tillgänglighet och närvaro för patienterna genom olika digitala lösningar.
8.2 Inriktningsmål 2, - digitala kunskapsstöd
Det som kan tolkas utifrån resultatet och analysen är att läkaren säger att i deras verksamhet får de ibland digitala kunskapsstöden (i form av filmer) vid införande av digitala lösningar i verksamheten. Läkaren påpekar dock att oftast är det kort information om förändringar men att de i stor utsträckning får lära sig själva. Detta vittnar även verksamhetschefen om, då hen inte förespråkar handböcker eller dylikt utan att de ”bygger flygplanet medan det flyger”. Utvecklingschefen betonar vikten av att utbilda och informera deras medarbetare, men att detta bygger på en frivillighet. Verksamhetschefen och utvecklingschefen arbetar utifrån resultatet och analys inte med digitala kunskapsstöd. En slutsats som studien kan dra är att det behövs mer arbete med digitala kunskapsstöd från ledningen till medarbetarna för att kunna uppfylla detta inriktningsmål.
8.3 Inriktningsmål 3, - kompetens och resurser
Anmärkningsvärt är att ingen av professioner direkt säger att de har haft en utbildning om Vision e-hälsa 2025 eller om digitalisering, förutom utvecklingschefen som har samverkat på konferens kring digitalisering. Dessutom är det ingen av professioner som anger att de samarbetar aktivt i dagsläget med andra verksamheter inom sjukvården, förutom deras egna verksamheter. Verksamhetschefen berättar att de har ett samarbete med ett IT-företag för att kunna skapa deras digitala plattform. I dennes verksamhet verkar de lägga stor vikt i interna utbildningar och att alla hjälps åt. Det som kan tolkas när det gäller utvecklingschefen har de tidigare samarbetat med KRY, för att kunna utbyta erfarenheter och kunskap men detta samarbete är inte aktivt. I analysen framgår det även att läkaren påpekar bristerna som kan komma när arbetet införs då man i stora drag får ”lära sig själv”. Alla tre professioner påpekar att de till viss del har de resurser som behövs för att kunna digitalisera verksamheterna och arbeta vidare. Slutsats är att det saknas en stor pusselbit till professionerna och det är konkret utbildning och information om Vision e-hälsa 2025. Denna vision som verkligen berör dessa professioner borde vara mer insatta och framför allt veta mer om Vision e-hälsas 2025 mål och förutsättningar. Däremot beskriver professionerna en stor kompetens, naturligt hos
36
verksamhetschefen och utvecklingschefen, inom digitalisering men inte inom Vision e-hälsa 2025.
8.4 Inriktningsmål 4, - digital kompetens i alla professioner och stöd för implementering
Verksamhetschefen säger sig ha en stor digitala kompetens, trots att hen inte har gått några utbildningar. Verksamhetschefen visar ett stort intresse för digitalisering och arbetar mycket i deras verksamhet att den ska vara så digital som möjligt. Utvecklingschefen arbetar också i en organisation där de har förstått att digitalisering är en viktig del för de framtida
vårdcentralerna och att det är viktigt att fortsätta arbetet framåt, men långsamt.
Utvecklingschefen visar en kompetens för att leda utvecklingen säkert i hens argument att det är bra att digitaliseringen tar sin tid, för att undvika fallgropar. Läkaren som är i slutet av implementeringskedjan arbetar inte på samma sätt som verksamhetschefen och
utvecklingschefen, då läkaren är den som egentligen ”verkställer” deras beslut. Därför är det svårt att bedöma dennes enskilda digitala kompetens, dock arbetar läkaren med digitala besök. I verksamhetschefens intervju framgår det en tydlig negativitet kring stöd från framför allt regionen i implementeringsfaser. Medan utvecklingschefen nästintill hyllar regionen och påvisar en stor nöjdhet med att arbeta med regionen. Läkaren tycker precis som
verksamhetschefen att det ofta är beslut som är tagna som inte känns helt genomtänkta, att det bara är att rätta in sig i ledet och acceptera beslutet. Slutsatsen blir därför att det behövs mer stöd från regionen för att kunna tillgodose digital kompetens i alla professioner. Dessutom behövs det mer stöd för implementeringen av Vision e-hälsa 2025 i vissa verksamheter. 8.5 Avslutande diskussion
8.5.1 Stöd från tidigare forskning
I kapitel 3.1.1 framgår ett antal bristande faktorer vid implementering som Vedung tar upp i sin studie. Läkaren och verksamhetschefen pekar på en bristande kommunikation från regionen, och läkaren påpekar även vissa brister från ledningen. Vedung (1997) menar att detta kunde leda till dålig förståelse och låg motivation och det är precis vad som har hänt. Verksamhetschefen visar knappt något intresse för visionen på grund utav att hen är trött på ”top-down styrningen” från regionen och läkaren beskriver en bristande motivation att införa vissa beslut på grund av dålig information om varför. Vedung (1997) framhåller att resurser (till exempel utbildning av personal, informationsspridning) också kan vara ett problem och
37
alla tre professioner saknar en egentlig utbildning och beskrivande information om Vision e-hälsa 2025 och vad som egentligen förväntas av dem som professioner. Detta går hand i hand med den bristande faktorn som Vedung (1997) tar upp om motstridiga och otydliga mål. Hur ska professionerna arbeta för Vision e-hälsa 2025 när de egentligen inte vet vad den innebär? Det infaller naturligt vid digitaliseringen att professionerna arbetar mycket med digitalisering och därför ”uppfyller” de vissa mål naturligt, men det är osannolikt att de når hela reformen av en ”slump” när de inte vet vilka förbättringsområden Vision e-hälsa 2025 faktiskt
innehåller.
Blix och Levay (2018, 7) hävdar att digitaliseringen kan medföra färre fysiska vårdbesök och detta framhåller även alla tre professioner, läkaren påpekar dessutom att ur miljösynpunkt är det en fördel att man kan digitalisera vissa besök. Läkaren poängterar att det är viktigt att tänka på att digitala vårdbesök inte är för alla och vissa grupper kan ha svårt med det, så som äldre och patienter med funktionsnedsättning. Detta argument går hand i hand med Hinders och Greenhalghs (2012), Ekelands, Bowes och Flottorps (2010) och Carlsson och Lindbergs (2018, 62) studier, där de påpekar att digitaliseringen inte är för alla patientgrupper. Vilket även verksamhetschefen lyfter och att de även arbetar för att dessa, framför allt äldre, ska ha möjlighet att enkelt kontakta dennes vårdcentral. Boers et al. (2020, 30) påpekade att
digitaliseringen kan medföra att relationen mellan läkaren och patienten kan bli svårare. Vilket läkaren bekräftar när hen nämner att det är svårare att uppfatta hur en patient egentligen mår i vissa fall och att det är svårt att fånga känslan i rummet när mötet sker digitalt. Detta är även något verksamhetschefen ger stöd för i och med att deras psykosociala enhet har flaggat på brister med digitaliseringen för deras patienter.
Mair, May och Murray (2010) visar i sin studie på svårigheterna vid implementering av e-hälsa och att utfallet kan variera stort. Framför allt påpekar de att de tar tid att sätta sig in i de nya förändringarna. Utvecklingschefen nämner också att det är viktigt att inte rusa i väg utan att faktiskt arbeta med det man har, och här speglar även tidsaspekten in som Mair, May och Murray (2010) också lyfter i sin studie.
8.5.2 Förstå, vill och kans betydelse
I studien har implementeringsteorin och delkomponenterna förstå, vill och kan utgjort basen för undersökning kring om och hur Vision e-hälsa 2025 implementeras inom olika
professioner. Den övergripande slutsatsen är att det är tydligt att även om professionerna har en kunskap, och arbetar i verksamheter där resurser finns, så har de inte någon djupare
38
kunskap inom Vision e-hälsa 2025. Vid en implementeringsprocess är det oerhört viktigt att de implementerande professionerna förstår vad som förväntas av dem och framför allt förstå varför något implementeras. Professionerna i denna studie saknar en egentlig förståelse för Vision e-hälsa 2025 och en av tre respondenter kan endast kort nämna vad visionen innebär. Redan här har det uppkommit ett implementeringsproblem där information och kunskap saknas om visionen. Dock visar alla tre professioner en relativt hög förståelse till varför primärvården måste digitaliseras och varför digitaliseringen genomföras. Sett ur
digitaliseringens aspekter har de en förståelse men sett till visionen som helhet saknas en förståelse på grund av bristande information och kunskap om Vision e-hälsa 2025. Vedung (2016, 109) poängterar att professionernas vilja att genomföra implementeringen har en stor påverkan på resultatet. Vilket vi även kan se i framför allt verksamhetschefen som inte visar större intresse för just Vision e-hälsa 2025 men däremot en stor vilja till att digitalisera
verksamheten, vilket självklart går hand i hand men att denna verksamhet ska uppnå visionens mål krävs det som tidigare nämnt en förståelse och en medvetenhet om de faktiska målen. Olsson et al. (2019, 159) påpekade att det inte är ovanligt att anställda sätter sig på tvären vid förändringar, vilket studien kan påvisa i alla tre professioner. I resultatet och analysen framgår att utvecklingschefen beskriver att det var en väntad reaktion när de började med att
digitalisera verksamheten och att hen anser att de fick räkna med en viss negativitet i början. Läkaren som visar sig vara den av de tre professionerna som kanske är mest skeptisk till vissa digitala lösningar, påtalar negativa konsekvenser med digitaliseringen. Detta kan också tolkas utifrån att läkaren är den som arbetar i fronten och ska förverkliga implementeringen i
realiteten. Vilket innebär att det är viktigt med en förståelse och vilja hos medarbetarna lägre ner i organisationen. Den tredje byggstenen i implementeringsprocessen är att kunna
genomföra. De tre professionerna beskriver utifrån deras verksamheter att de har goda förutsättningar till att kunna genomföra förändringar som Vision e-hälsa 2025.
Utvecklingschefen påpekar att tiden är en centralaspekt för att kunna genomföra förändringar. Läkaren påpekar också detta att det tar längre tid för dem att utföra sitt arbete när de får klara instruktioner hur saker och ting ska gå till.
Framtida studier inom implementeringen av Vision e-hälsa 2025 är en självklarhet för att kunna tolka hur visionen fungerar i verkligheten och göra mer generaliserbara iakttagelser, och på sikt även utvärdera dess genomförande. Det hade varit oerhört intressant att få studera vidare, utan en pågående pandemi, med fler respondenter och vårdcentraler för att se hur Region Jönköping arbetar vidare med Vision e-hälsa 2025.
39