När det gäller frågan om vad historielärarna tycker om att historia blir ett kärnämne, så är de fyra intervjuade lärarna eniga om att det är bra att historia blivit ett kärnämne. Denna slutsats kan tyckas banal, men är tydlig även hos de lärare som fått ge avkall på
samhällsvetenskapen. Lärarna presenterar flera olika argument till varför det är viktigt att historia blir ett kärnämne. Historia anses vara allmänbildande och viktigt för elevernas utveckling till goda och demokratiska medborgare. Ämnet anses också kunna motverka konspirationsteorier. Samtidigt framförs viss kritik mot den nya kärnämneskursen Historia
1a1. Lärarna hade gärna sett att kursen var något mer omfattande. De 40-50 timmar som nu
finns till förfogande anses inte ge tillräckliga tillfällen till reflektion och djup i
undervisningen. Kärnämneskursen i sig har redan en begränsning i och med att den har fokus på modern historia, vilket är en innehållsreduktion och en form av förenkling.
Hermansson Adler (2009) diskuterar angående förenklingar av historieundervisningen, och han menar att det vid förenklingar behövs kronologiska linjer och uppräkningar för att skapa sammanhang, något som några av de intervjuade lärarna också uppger att de använder. Legitimiteten hos förenklingar är enligt Hermansson Adler beroende av att läraren klargör för eleverna hur ämnet begränsats. Mina intervjuer har dessvärre inte gett svar i vad mån detta sker.
Beträffande frågan om lärarna upplevt att undervisningen behöver anpassas till den nya elevgruppen, så pekar resultaten mot att så är fallet. Lärarna upplever ett större behov av att motivera eleverna än vad man är van vid från de teoretiska programmen. Man upplever också att yrkeseleverna har större behov av variation i undervisning. Undervisningspassen får inte bli för långa och enformiga. Läsförståelsen är ofta bristfällig och enligt en av de intervjuade lärarna är elevernas självförtroende i teoretiska ämnena svagt. Baserat på vad historiedidaktiker framför menar jag att ett starkare fokus på den estetiska dimensionen i undervisningen troligtvis kan vara av godo för dessa elever, särskilt för deras motivation. Det finns många möjligheter att bedriva en historieundervisning, som är tillgänglig även för
lässvaga elever. Exempel på detta är narrativa berättelser och olika former av empatisk historia, t ex rollspel. Vidare lyfter historiedidaktikerna fram vikten av att koppla undervisningen till historien utanför skolan för att göra undervisningen relevant för eleverna. Av denna anledning ser jag lärarnas användning av spelfilm som positivt.
Filmvisning och filmanalyser ger skolan möjlighet att utveckla elevernas kritiska tänkande kring kommersiell historieförmedlingen. En sådan undervisning kan minska risken för att eleverna tror på fiktiva redogörelser i media. Intressant är att ingen av lärarna tar upp kontrafaktisk historia, något som Jensen (1997) nämner som ett viktigt redskap i
undervisningen för att tydliggöra hur olika företeelser kunde varit annorlunda. Eleverna är ju också skapare av historia och behöver öva sin scenariekompetens. När det gäller val av undervisningsmetoder konstaterar Larssson (2005) att det bäst löses genom hög kvalité på lärarutbildningen och goda ämneskunskaper hos lärarna.
Tre av fyra intervjuade lärare påpekar att det vore bättre om den nya kärnämneskursen inte låg i början av årskurs ett utan kunde placeras i ett senare skede av utbildningen, såsom redan sker vid många skolor. Beträffande betygsättningen så tycks lärarna överlag mena att flertalet elever kommer att uppnå betygskriterierna och bli godkända på kursen Historia
1a1. Elever som önskar högre betyg kan eventuellt få problem pga undervisningens basala
karaktär. Oro finns för att betygen kommer bli orättvisa. Ett förslag för att stävja
problematiken som lyfts fram är centrala prov. Vad gäller kursens arbetsbörda så bedöms denna vara normalstor för såväl elever som lärare. De senare upplever dock viss frustration som bottnar i svårigheter att hinna med.
I efterhand är det ofta lätt att vara efterklok. Jag gick in i min undersökning med en bred ansats och ett öppet sinne. Därför valde jag en halvstrukturerad intervjumetod, och utökade därmed mina möjligheter att göra “fynd” som jag inte hade förväntat mig. Samtidigt förstod jag vid bearbetningen att några frågor som kom upp i en del intervjuer knappt berördes i andra, vilket i en del fall gjorde det omöjligt att jämföra delar av de olika intervjuerna och att i ett senare skede besvara alla frågor på ett tillfredsställande sätt. Slutsatsen är kanske att man i ett större arbete först borde göra några mer explorativa intervjuer för att veta vilka
frågor man bör ställa, och på så sätt se till att man får mer jämförbar data i senare skeden. Med tanke på att endast fyra lärare deltagit i undersökningen är det svårt att veta om resultaten verkligen är representativa. Möjligheterna till fortsatt forskning är stora. En uppföljning av hur det faktiskt gått med implementeringen av kärnämneskursen kan vara av intresse. En annan fråga, som jag inte kunnat få svar på, är hur progressionen från
kärnämneskursen till fortsättningskursen fungerar. Kommer dessa två 50-poängskurser sammantaget att motsvara 100-poängskursen på de teoretiska programmen? En tänkbar fördjupning är hur historiedidaktiken påverkas av yrkesklassernas elevgrupper, som ofta är mer homogena när det gäller kön jämfört med de teoretiska klassernas. Såväl Nord (2002) som en av de intervjuade lärarna har noterat skillnader i flickors och pojkars intressen för historia.
För mig har den här uppsatsen haft ett stort värde genom att jag på ett helt annat sätt än tidigare har satt mig in historiedidaktiken som ämne. Jag kommer troligen ha stor nytta av dessa litteraturstudier i min undervisning, särskilt tankarna kring att utveckla elevernas historiemedvetande. Jag har också dragit stor nytta av de erfarenheter som de intervjuande lärarna besitter. De har fått mig att reflektera över olika aspekter av undervisningen på nya sätt. Jag hoppas att detta kommer bli framtida elever till nytta.
6. Referenser
Ahonen, S. (1997). Historia som kritisk process. I: Karlegärd, C. & Karlsson, K-G. (Red.). Historiedidaktik. Studentlitteratur, Lund.
Andersson, L. (2010). Om historieprovs nytta och skada. I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan i
historia och historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
Backman Löfgren, C. (2010). Det förflutna i framtiden. I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan i
historia och historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
Berntsson, K. (2010). “Allt som har hänt i historien har en påverkan på framtiden”. I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot
framtiden. Forskarskolan i historia och historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö
högskola.
Bjuväng, N. (2006). Attityder till IT bland historielärarna på gymnasiet. Examensarbete. Malmö: Historievetenskap och lärande. Lärarutbildningen. Malmö högskola.
Casservik, M. (2005). Vad styr? Om lärares planering av historieundervisning. I: Ericson, H-O., Johansson, P.G. & Larsson, H.A. (Red.). Historiedidaktiska perspektiv.
Dahl, S. (2010). Folkmord som fiktion. I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan i historia och
historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
de Laval, M. (2010). Hälsan i Norrköping under första världskriget. I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden.
Forskarskolan i historia och historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
Danielsson Malmros, I. (2010). Meningen med Stora tabberaset i Katthult och andra
berättelser om förr. I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.)
Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan i historia och historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
Dysthe, O. (1996). Det flerstämmiga klassrummet. Studentlitteratur. Lund.
Fahlgren, O. (2005). Elevers attityder till ämnet historia. En attitydundersökning i två
klasser i andra året på gymnasiet. Examensarbete. Luleå: Inst. för utbildningsvet. Luleå
tekniska univ.
Grimberg, C. (1927). Sveriges Historia för folkskolan. Åttonde upplagan. P.A. Nordstedt & söner. Stockholm.
Gunnemyr, P. (2010). I huvudet på en finländsk provkonstruktör. I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan
i historia och historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
Hagman, M. (2005). Vad och varför: elevers intresse för historieämnet och dess innehåll. Examensarbetet. Malmö: Lärarutbildningen Skolutveckling och ledarskap. Malmö högskola.
Hermansson Adler, M. (2009). Historieundervisningens byggstenar: grundläggande
pedagogik och ämnesdidaktik. Stockholm: Liber.
Hultman, A. (2010). Genealogisk och genetisk lokalhistoria. I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan i
historia och historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
Jensen, B.E. (1997). Historiemedvetande - begreppsanalys, samhällsteori och didaktik. I: Karlegärd, C. & Karlsson, K-G. (Red.). Historiedidaktik. Studentlitteratur, Lund.
Karlegärd, C. & Karlsson, K-G. (Red.) (1997). Historiedidaktik. Studentlitteratur, Lund. Karlegärd, C. (1997). Den historiska berättelsen. I: Karlegärd, C. & Karlsson, K-G. (Red.). Historiedidaktik. Studentlitteratur, Lund.
Karlsson, K-G. (1997). Historiedidaktik och historievetenskap - ett spänningsfyllt
förhållande. I: Karlegärd, C. & Karlsson, K-G. (Red.). Historiedidaktik. Studentlitteratur,
Lund. Karlsson, K-G (1998): ”Till alla HLF-medlemmar!”, i Historielärarnas f renings årsskrift 1997/98, s 9–10.
Karlsson, K-G. (2000). Varför sekelskiftets förintelseintresse? I: T. Lökensgard Hoel & O. Haugalökken (Red.). Historiedidaktik i Norden 7. NTNU. Trondheim.
Karlsson, K-G. & U. Zander (red). (2004). Historien är nu. En introduktion till
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Larsson, H.A. (2005). Vad, varför och hur? En betraktelse kring kärnämnet Historia. I: Ericson, H-O., Johansson, P.G. & Larsson, H.A. (Red.). Historiedidaktiska perspektiv. Lilliestam, A-L. (2006). Historia som kärnämne: en didaktisk utmaning. Paper vid
Rikskonferensen i ämnesdidaktik 4-5 maj i Kristianstad. Göteborg: Historiska
institutionen. Göteborgs universitet.
Lindblom, J. & Pedersen, J.( 2006). Historia som kärnämne. Examensarbete. Luleå: Institutionen för utbildningsvetenskap. Luleå tekniska universitet.
Nord, F. (2002). Gymnasieelevers åsikter om historieämnet. En kvantitativ studie med
elever från samhällsvetenskapliga programmet. Examensarbete. Karlstad: Institutionen
för utbildningsvetenskap. Karlstad universitet.
Nordqvist, A. (2010). Historien tillhör oss alla! I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan i historia och
historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
Ohlin, M. (2010). Learning Study i historia. I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan i historia och
historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
Polisen.http://www.polisen.se/Bli-polis/Om-ansokan/Formella-krav/Sarskild-behorighet/ (1.9.2013)
Rosenlund, D. (2010). Är en förklaring alltid en förklaring? I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan i historia och historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
Rova, C-G.( 2011). Skolämnet Historia: Vad? När? Och varför? En historiedidaktisk
studie över historieämnet i dagens skola. Examensarbete. Luleå: Institutionen för konst,
kommunikation och lärande. Luleå tekniska universitet. Rüsen, J. (2004). Berättande och förnuft. Daidalos. Göteborg.
Shüllerqvist, B. (2005). Svensk historiedidaktisk forskning. Vetenskapsrådets rapportserie,
nr 9. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Sjöland, M. (2010). Historia över disk. I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan i historia och
historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola. Skolverket. http://www.skolverket.se/ (1-9-2013).
Skrak, H. (2010). Berättelsen, en vankslig väg till historiemedvetande. I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden.
Forskarskolan i historia och historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola. SR.http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5468889 (1.9.2013). Thorkelsson, M. (2000). Hvorfor er historien anderledes? I: T. Lökensgard Hoel & O. Haugalökken (Red.). Historiedidaktik i Norden 7. NTNU. Trondheim.
Warming, B. (2000). Den historiske fortaelling og story-line. I: T. Lökensgard Hoel & O. Haugalökken (Red.). Historiedidaktik i Norden 7. NTNU. Trondheim.
Wilson, M. (2010). Nu är det väl revolution på gång? I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan i
historia och historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
Virta, A. (1997). Evaluering, kunskap och historieuppfattning. I: Karlegärd, C. & Karlsson, K-G. (Red.). Historiedidaktik. Studentlitteratur, Lund.
von Nolting, J. (2010). Kulturell formstöpning eller vidgade vyer? I: Eliasson, P., Karlsson, K-G., Rosengren, H. & Tornbjer, C. (Red.) Historia på väg mot framtiden. Forskarskolan
i historia och historiedidaktik. Lunds universitet. Malmö högskola.
Zander, U. (1997). Historia och identitetsbildning. I: Karlegärd, C. & Karlsson, K-G. (Red.). Historiedidaktik. Studentlitteratur, Lund.
Bilaga 1.
Intervjuguide
Hur är er syn på att historia nu blivit ett kärnämne på gymnasiet?
Hur skiljer sig den nya kursen innehållsmässigt från motsvarande kurs på de teoretiska programmen?
Hur har ni planerat inför den nya kursen?
Hur såg er första lektion på kursen ut? Skiljde den sig mot hur ni brukar göra? Hur skiljer sig undervisningen på den nya kursen från den ni bedrivit tidigare?
Hur påverkas er undervisning av att det kanske är många elever i gruppen som har problem med
läsförståelsen?
Upplever ni att eleverna på yrkesprogrammen är mindre motiverade? Om ja, hur försöker ni motivera den nya elevgruppen och hur skiljer det sig från hur ni tidigare brukat försöka motivera elever?
Hur anpassar ni stoffet gentemot gruppen?
Hur upplever ni att arbetsbördan ni lägger på den nya elevgruppen är i jämförelse med den ni lägger på eleverna på de teoretiska programmen?
Vad tycker ni om de nya läroböckerna för kursen?
Vad har varit mest positivt med den nya kursen och den nya elevgruppen?
Vad tycker ni om resultatet av er hittillsvarande undervisning på den nya kursen? Varför tror ni att utfallet av undervisningen blivit det nu aktuella?
Vad är era bästa tips till lärare som ska hålla i denna kurs för första gången? Varför vill ni lämna just dessa tips?
Bilaga 2