I detta kapitel kommer undersökningens metod, huvudresultat och slutsatser att diskuteras genom egna erfarenheter. Vidare i kapitlet kommer det att presenteras svar på frågeställningarna, förslag på fortsatt forskning samt en sammanfattning och sammanställning av de slutsatser som dras i diskussionerna.
5.1 Metoddiskussion
Det har varit mycket lärorikt för mig att intervjua de utvalda pedagogerna. Intervju som metod anser jag har varit effektiv i min studie. Det har gett mig både förslag på konkreta arbetsmetoder, tillgång till olika uppfattningar, ställningstaganden och gedigna erfarenheter inom det valda området. Intervjuerna har gett mig underlag för att besvara mina frågeställningar. Beslutet att söka information hos pedagoger som både tidigare arbetat som lärare och som sedan vidareutbildat sig till specialpedagoger visade sig ge mig ytterligare en dimension i innehållet. Urvalet av informanter är viktigt och dessutom beroende av problemområde och frågeställningar (Johansson & Svedner, 2004). Förarbetet och sammansättningen med intervjuguiden (mätinstrumentet) har varit avgörande och betydelsefullt eftersom det är av stor betydelse för validitet och reliabiliteten (Patel & Davidsson, 1994). Sammansättningen har utförts dels tillsammans med handledaren och dels genom en pilotstudie. Det grundliga förarbetet ledde till att jag som intervjuare kände att jag hade relevanta frågor om de områden som skulle behandlas. Jag behövde endast ställa huvudfrågorna till informanterna och vid behov ställa följdfrågor.
Jag kunde efter varje ställd fråga aktivt lyssna och visa mitt deltagande genom ögonkontakt, nickningar och en hummande respons. I de flesta intervjusituationerna gled respondenten över till de andra frågornas område och pedagogen talade fritt om sina tankar och erfarenheter utan att bli avbruten. Genom detta sätt att genomföra
intervjuerna anser jag att jag undvek en så kallad intervjuareffekt (Patel & Davidsson, 1994). Jag fick på så vis tillgång till ett resultat som låg nära det ”sanna värdet” och så en god reliabilitet. En situation som uppstod i samtliga fall var att när det hade gått cirka 30-40 minuter in i intervjuerna var jag tvungen att avbryta informanterna. De var alla entusiastiska och mycket positiva och ville ge utförliga och detaljrika beskrivning av sin arbetssituation. Jag hade kunnat lyssna länge på dessa informanters erfarenheter, men jag hade då fått ett material som förmodligen blivit ohanterligt att bearbeta inom omfånget för denna studie. Jag fick, tack vare min intervjuguide, svar inom samtliga tre områden som jag hade för avsikt att undersöka, individnivå, alternativa lärverktyg samt övriga pedagogers kunskapsbild och förhållningssätt.
5.2 Resultatdiskussion och slutsatser
Hur såg arbetet ut på individnivå? Slutsats och svaret på första frågeställningen är att arbetet med elever med läs- och skrivnedsättning/dyslexi varierar stort beroende på vilken nivå och omfattning som svårigheterna innebär för individen. Det finns en mångfald gällande individers nivå med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Det som stödjer och hjälper en elev passar inte den andre. Jag anser att med den vetskapen och med de förutsättningarna är det mycket viktigt att alla pedagoger är insatta i elevens svårigheter så att de kan hjälpa eleven individuellt med exempelvis anpassad studieteknik direkt i den ordinarie undervisningen. Detta tror jag skulle kunna leda till en större förståelse för och ett avdramatiserande av detta funktionshinder bland de övriga eleverna. Skolan har ett stort ansvar och spelar en viktig roll när det gäller att informera alla elever om denna funktionsnedsättning och vad det innebär för de enskilda individerna. Jag tror att detta skulle generera stärkt självkänsla/självförtroende hos elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Jag anser att elev som är i behov av specifikt stöd inte bör lyftas ut från sin ordinarie undervisning. Detta för att eleven ska känna sig inkluderad och få samma förutsättningar och villkor att nå sin fulla potential som de övriga eleverna direkt i klassrummet.
Att inte behöva bli stigmatiserad och exkluderad på grund av en funktionsnedsättning tror jag stärker dessa elever i sin självkänsla/självbild som ofta förmodligen inte är den bästa. Teorin KASAM där begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet står i fokus
anser jag är en utmärkt filosofi att grunda all sin undervisning på. Det känns viktigt för mig att alla inblandade lärare kring elever i behov av stöd har goda kunskaper om bemötandet av deras svårigheter som exempelvis inom läs- och skrivproblematik i alla undervisningssituationer. Jag vill förespråka ett aktivt ansvar i den bemärkelsen att varje lärare verkligen begrundar och funderar på hur man skulle kunna förbättra för den enskilde elevens förutsättningar att lyckas ännu bättre. Jag skulle önska ett mera aktivt deltagande av läraren än att endast utföra det man av specialpedagogen är ombedd att göra, exempelvis skriva anteckningar från genomgångar och se till att eleven har sin dator med sig.
Jag är av den uppfattningen att på högstadiet bör inte stödet handla om ”drillträning” av eleverna utan att istället hjälpa dem att hitta passande alternativa lärverktyg, strategier och studieteknik. Detta för att hjälpa eleverna att bli effektiva i sitt kunskapande samt att förbereda dem så att de kommer att kunna fungera tillfredställande i samhället med sitt funktionshinder. Skolan har ansvar och möjlighet att förbereda eleverna med läs- och skrivproblematik så att de klarar de framtida villkor och samhällskrav som kommer att ställas på dem. Skolans verksamhet påverkar dessa elevers kommande framtid och livskvalitet på så vis att dessa elever får en större möjlighet att välja fortsatta studier eller olika yrken.
Hur såg arbetet ut med de alternativa lärverktygen? Några långtgående slutsatser kan inte dras av denna undersökning, eftersom den berörde endast fyra skolverksamheter. Jag fick dock uppfattningen att i de skolor jag besökte arbetades det ivrigt och med ett stort engagemang hos specialpedagogerna och i viss mån hos ämneslärarna så att eleverna med läs- och skrivsvårigheter fick tillgång till anpassade alternativa lärverktyg. Det fanns dock en specialpedagog i undersökningen som ansåg att de kompensatoriska hjälpmedlen inte var hennes största intresse och att det fanns andra pedagogiska insatser som hon hellre arbetade med. Jag anser att det är bra att undersöka olika pedagogiska metoder, men det bör inte vara pedagogens intresse ska styr val av stöd. Jag anser att det är hennes skyldighet i läraruppdraget ta reda på och hitta de hjälpmedel som individuellt passar och stöttar eleven bäst. Att utesluta ett hjälpmedel som stöttar en elev effektivt på grund av att man som pedagog inte är intresserad är enligt min mening oacceptabelt. Enligt informanterna så hade skolorna god tillgång till alternativa lärverktyg och de användes frekvent av eleverna. Det tyder på att eleverna har stor hjälp och ett behov av att använda dessa i skolan och således inte bör uteslutas. Slutsats och svar på
frågeställning två är att de kompensatoriska hjälpmedlen är till stor hjälp för dessa individer både för att klara skolarbetet och samhällets normer på läs- och skrivkompetens. Kunskapen inom detta område kräver ständig uppdatering av pedagogen.
Hur såg kunskapsbild och förhållningssätt ut från övriga pedagoger och skolledning? Det är inte helt orimligt att anta att ämneslärarna gärna lägger över ansvar, kartläggning och undersökningsarbete gällande elever med läs- och skrivproblematik på specialpedagogen. Det är trots allt en del av det arbete som specialpedagogen har ansvar för i skolverksamheten. När kartläggningen är utförd har mentorn/ämneslärarna ansvar för att undervisningen följer åtgärdsprogrammet och dessa får inte lägga över sitt ansvar på specialpedagogen eftersom det yttersta ansvaret ligger hos mentor/ämneslärarna. De måste ta sitt ansvar och se till att eleven med sina alternativa lärverktyg hänger med i den ordinarie undervisningen. Kommentaren: ”det måste ju även fungera i klassrummet också”, är en inställning som borde vara självklar hos alla lärare, enligt min åsikt.
Min uppfattning är att det nog inte alltid fungerar med delat ansvar i skolan i dag. Jag fick det bekräftat av en informant när hon sa att: ”allt som är avvikande faller under specialhjälpen” och att specialpedagogerna har en uppgift att lägga tillbaka delar av ansvaret på lärarna igen. Det är viktigt med en tydlig ledning, anser jag. Rektorer och ledning har ett stort ansvar att i sådana lägen engagera sig och delta i planering och målsättning för elever med läs- och skrivproblematik. Det kan nog lätt uppstå konflikter kollegor emellan om riktlinjerna för vem som gör vad och vem som har ansvar för vad, inte är tydligt kartlagda i verksamheten. Jag anser att specialpedagogen inte ska behöva vara elevens ”advokat” och behöva ta diskussioner om vem som ansvarar om vad med eventuellt motvilliga kollegor.
Det är betydelsefullt och viktigt för en skolas verksamhet att det finns en stabil och tydlig pedagogisk ledning, förståelse och ett bra samarbete kollegor emellan om man ska lyckas nå goda resultat med dessa elevers utveckling. Slutsats och svar på frågeställning tre är att det saknas viss kompetens hos lärarna gällande hanteringen av de kompensatoriska hjälpmedlen. Det är viktigt med kompetenta pedagoger i skolan som kan handleda och utbilda dessa elever i olika studietekniker och strategier för att kunna hantera sin funktionsnedsättning på bästa sätt. Skolledningen prioriterar inköp av
de kompensatoriska hjälpmedlen men försummar utbildning av personalen att hantera dessa. Skolledning måste i denna fråga ta ett större ansvar.
5.3 Vidare forskning
Trots alla insatser från pedagoger med hjälp av olika metoder och alternativa lärverktyg så går ändå ett stort antal elever ut ur grundskolan utan att kunna läsa och skriva tillfredställande enligt samhällets normer. Var i länken brister det? Frågan ger bäring för fortsatt forskning inom området läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. En ytterligare fördjupning av denna studie vore att intervjua ämneslärarna för att få tillgång till deras syn och uppfattning av situationen gällande läs- och skrivproblematiken i klassrummet. En annan forskningsstudie som också skulle kunna ge intressanta svar inom området vore att analysera, jämföra och diskutera alla de olika läsinlärningsmetoderna som existerar i skolan idag, som exempelvis Rydaholms- och Wittingmetoden. Vidare skulle en undersökning av lärarutbildningens prioriteringar gällande läs- och skrivsvårigheter/dyslexi inom de olika lärarprogrammen vara intressant att studera.
Hur mycket fokus läggs egentligen på utbildning av blivande lärare på att bemöta elever med läs- och skrivproblematik eftersom samtliga lärare är i kontakt med läsande och skrivande elever i sitt yrke. I dag går man ut som utbildad språklärare i exempelvis svenska utan att ha utbildning i undervisning av elever med läs- och skrivproblematik. Jag anser även att det har varit för stort fokus på ämnesrelevant faktakunskap och för lite fokus på den pedagogiska kunskapen. Detta anser jag är olyckligt eftersom vi i Sverige propagerar för en skola för alla. Forskning är mycket viktigt och vem vet vad vi människor kommer att kunna åstadkomma för hjälp, stöttning och åtgärder för dessa elever i framtiden, det skall bli mycket spännande att följa.
Referenser
Andersson, Bodil, Belfrage, Louise & Sjölund, Eva (2006). Smart start vid lässvårigheter och dyslexi. Stockholm: Bokförlaget Natur och kultur.
Antonvsky, Aaron (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Bokförlaget Natur och kultur.
Föhrer, Ulla & Magnusson Eva (2003). Läsa och skriva fast man inte kan. Kompenserande hjälpmedel vid läs- och skrivsvårigheter. Lund: Studentlitteratur. Henricson, Morgan (2007). Läskompensation i klassrummet. I Jacobson & Svensson
(Red.), 10 uppsatser om läs- och skrivsvårigheter. (s.122-131, kap.9) Växjö. Institutionen för pedagogik, rapportserier, Växjö universitet.
Holmberg, Göran & Hanson, John (2007). Vad gör en skola framgångsrik? I Jacobson & Svensson (Red.), 10 uppsatser om läs- och skrivsvårigheter. (s.66-73 kap.4) Växjö. Institutionen för pedagogik, rapportserier, Växjö universitet.
Høien, Torleiv & Lundberg, Ingvar (2001). Dyslexi- från teori till praktik. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.
Høien, T. & Lundberg, I (2004). Dyslexi. Stockholm. Natur och Kultur.
Jacobson, Christer & Svensson, Idor (2007). Bakgrund till tio uppsatser om läs- och skrivsvårigheter. I Jacobson & Svensson (Red.), 10 uppsatser om läs- och skrivsvårigheter. (s.2-26 kap.1)Växjö. Institutionen för pedagogik, rapportserier, Växjö universitet.
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2004). Examensarbetet i lärarutbildningen. Kunskapsföretaget i Uppsala: AB Läromedel & utbildning.
Johansson, Maj-Gun (2006). Läs- och skriv. Frösön: MG Läs- och skrivkonsult AB. Mossige, Margunn, Røskeland, Marianne & Skaathun, Astrid (2007). Flera vägar mot mål.
Stockholm: Liber.
Patel, Runa & Davidsson, Bo (1994). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Rönnåsen, Björn & Ekstedt, Curt (2007). Datorn som kompensatoriskt hjälpmedel. I Jacobson & Svensson (Red.), 10 uppsatser om läs- och skrivsvårigheter (s.86-99 kap.6) Växjö. Institutionen för pedagogik, rapportserier, Växjö universitet. Samuelsson, Stefan (2009). Dyslexi och andra svårigheter med skriftspråket.
Stockholm: Natur och kultur.
SAOL, (1998). Svenska akademins ordlista, (12:e uppl). Stockholm: Nordstedts Akademiska Förlag.
Stadler, Ester (1994). Dyslexi, en introduktion. Lund: Studentlitteratur.
Säljö, Roger (2002). Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.
Vygotskij, Lev Semyonovich (1978). Mind in society - the development of higher psychological processes. London: Harvard University press.
Vygotskij, Lev Semyonovich (1962). Thought and language. New- York: The Massachusetts Institute of Technology.
Elektroniska källor
www.codex.vr.se (2010-11-02) www.dyslexiforeningen.se (2012-07-24) www.rydaholmsmetoden.se (2012-10-18) www.regeringen.se (2012- 08-21) www.socialstyrelsen.se (2012-08-07) www.skolverket.se (2012-08-21) www.skolverket/lgr11.se (2012-08-21) www.unesco.com (2012-08-06) www.wittingforeningen.se/wittingmetoden.asp. (2012-10-18)Bilaga 1
Intervjuguide
Individnivå:
Hur länge har du arbetat som lärare?
Kan du beskriva hur du arbetar med problematiken kring elever med läs- och skrivsvårigheter?
°(Vad anser du om olika metoder för att förbättra: läsning, skrivning, stavning, förståelse och arbetsminne?)
Hur ser du på systematisk, kontinuerlig, aktiv, intensiv, anpassad ”drill- träning” medelever med läs- och skrivnedsättning?
°(Är det för sent med aktivträning i högstadiet?)
°(Hur ser du på uppfattningen om att eleven bör stödjas i sina egna fungerande strategier och kompensationer i sin funktionsnedsättning?)
°(Anser du att det behövs ges strategier för att möta framtida studier i gymnasie- och högskola?)
Upplever du att eleven med läs- och skrivsvårigheter har sämre självkänsla/självbild? °(i så fall vad är dina tankar om vad som kan göras för att avhjälpa detta problem?)
Hur tänker du omkring upprättandet av åtgärdsprogram i samband med läs- och skrivsvårigheter?
°(Hur ofta bör de följas upp och modifieras?)
°(Finns det tid att utvärdera, reflektera och modifiera din egen undervisning med eleverna med läs- och skrivsvårigheter?)
Kompensatoriska hjälpmedel:
Vad anser du är viktigt att tänka på i samband med kompensatoriska hjälpmedel?
°(Hur avgörs det vilka hjälpmedel som passar till vilka elever?)
Vad finns det för olika fördelar och nackdelar i samband med kompensatoriska hjälpmedel?
Vilken kompetens anser du dig inneha angående kompensatoriska hjälpmedel?
Driver du på dina kollegor att alla ska lära sig om kompensatoriska hjälpmedel eller fungerar elevernas undervisningssituationer inom alla ämnen?
Pedagogernas kunskap och deltagande i elevernas läs- och skrivnedsättnings- undervisning:
Kan du beskriva hur samarbetet ser ut mellan dig och de övriga pedagogerna gällande elever i behov av stöd med sin läs- och skrivnedsättning?
Anser du att pedagogerna är inlästa på vad Lgr11 förespråkar, d.v.s. vad för krav den ställer på dem som lärare angående elevers rättigheter i behov av särskilt stöd gällande deras läs- och skrivnedsättning i undervisningen?)
Hur ser samarbetet ut med föräldrar och deras delaktighet? °(Hur aktiva är de att driva på?)
Hur ser inställningen ut från skolledningen/rektor angående läs- och skrivsvårighetsproblematiken?