I detta kapitel besvaras och diskuteras forskningsfrågorna. Vidare presenteras studiens slutsatser, bidrag till teoriutveckling samt avslutningsvis förslag till fortsatt forskning.
6.1 Svar på forskningsfrågorna och diskussion
Under fallstudieanalysen framkom en upplevd skillnad i djup mellan svensk och norsk empiri och analys, där den norska upplevdes djupare och mer omfattande än den svenska. Frågan väcktes vad det kunde bero på, där brister i empiriinsamling var en tänkbar orsak. Dock var det svårmotiverat med tanke på författarens bakgrund och djupare förförståelse för det svenska fallet. Vidare reflekterades över huruvida analysordningen, att Norge analyserades före Sverige, påverkade det upplevda djupet. En tanke var att författarens förförståelse, inklusive yrkesmässig självkritik till det egna (svenska) systemet där det, precis som i alla organisationer, finns problem av olika slag, skapade en romantiserad eller idealiserad bild av Norge, vilken skulle färga studien? I slutändan visade det sig att den svenska empirin åtminstone kvantitativt var mer omfattande än den norska empirin. Denna reflektion har fått tjäna som kvalitetssäkring för fallstudiernas objektivitet.
6.1.1 Vilka markoperativa förändringar på Nordkalotten genomförs av Norge och Sverige?
I bägge länderna syns satsningar både på brigadsystem och territorialförsvarsförband. Militär innovation - utveckling av ny taktik, teknik och struktur - kan exemplifieras med hur Norge säger sig utveckla nya underrättelsesystem med obemannade farkoster som kopplas ihop med långräckviddiga bekämpningssystem. Adaption sker i bägge fallen på bred front, då befintliga medel och metoder återanvänds för aktuella och framtida behov, exempelvis genom att återta befintliga materielsystem och faciliteter. Sannolikt förekommer också den tredje förändringsledstången kopiering, i och med att de studerade fallen är tätt sammanlänkade med övriga västvärldens militära utveckling men också ett resultat av motståndarstudier. Leder denna innovation, adaption och kopiering då till någon större militär förändring, enligt Farrell och Terriffs resonemang? Respektive fallstudie pekar på solitära projekt (exempelvis nya norska system för långräckviddig bekämpning), förändringsbehov (svensk omorganisation av en brigad till att kunna verka i subarktisk miljö vintertid) och önskemål om utveckling (högre tillgänglighet på territorialförband i norra Sverige). Å ena sidan finns det gott om drivkraft, aktiva projekt, pengar och utvecklingsbehov. Å andra sidan ses inte i något av fallen någon enad och tydligt sammanhållande kraft för den militära markoperativa förändringen. I Sverige anser sig inte ens den markterritoriella nivån tillhöra armén. Om större militär förändring inte nås förrän de nya medel och metoder som utvecklats har resulterat i nya målsättningar, strategier och organisationer, enligt Farrell och Terriff (2002, 6), kommer då de förändringar och förmågor som den norska och svenska politiska makten beställt att nås?
6.1.2 Hur påverkas krigföringsförmågan av förändringarna?
Sett ur ett krigföringsförmågeperspektiv ses många likheter rörande fysiska faktorer mellan de två fallen, i form av exempelvis nya materielsystem till brigaderna men också satsningar på infrastruktur och träningsfaciliteter. I den norska empirin är satsningar på moderna långräckviddiga bekämpningssystem i system med lämpliga sensorer mer framträdande än i den svenska, men utifrån det går inte att dra några slutsatser kring vilka som först kommer ha tillgång till sådana system. På konceptuell nivå sticker den norska utvecklingsplanen ut och tecknar ett slags konceptuell framtidsplan, med möjliga implikationer för alla tre pelarna i
krigföringsförmågan. En liknande plan har inte hittats för svensk räkning, därmed inte sagt att det inte finns. Eventuella förändringar i de studerade fallen rörande moraliska faktorer upplevs minst, i förhållande till fysiska och konceptuella faktorer.
Men leder en utvecklingsplan till utveckling? Enligt Friedmans problematisering används krigföringsförmågans principer som checklistor, snarare än analysverktyg hos teknikorienterade militärmakter (Friedman 2017, 9). Kan en alltför teknikorienterad utvecklingsidé, likt den norska men också den svenska, stjäla fokus till materielfrågor snarare än förmågefrågor? Enligt MSD16 måste krigföringsförmågan ses i växelverkan med fiendens styrkor och svagheter, alltså inte isolerad och självständig (Försvarsmakten 2016, 26). Ett exempel på detta är hur man i Sverige sagt att befintliga stridsvagnar inte automatiskt måste ersättas med nya stridsvagnar, utan man i stället måste titta på vilket hot som finns och hur man ska hantera det. Det kan vara med nya stridsvagnar, men det kan också finnas andra lösningar, vilket redovisades i den svenska analysen ovan. Ytterligare en risk med att alltför ensidigt fokusera på fysiska faktorer är att man då, enligt Friedman, glömmer bort moralens tidlösa påverkan på krigföringen. Genom att se krigföringsförmågans tre faktorer som simultana angreppslinjer på fienden bidrar respektive faktor till övrigas framgång, likt fysiska kombinerade vapen i ett konceptuellt och moraliskt system av system (Friedman 2017, 9f). Huruvida krigföringsförmågan de facto påverkas av de studerade förändringarna är svår att isolera i en kvalitativ studie, då dels krigföringsförmågan inte kan ses solitärt i en tabell utan sammanhang, utan måste ses i den miljö den ska uppnås, i relation till en motståndare. Först då kan ett tydligt facit levereras på en så pass djuplodande fråga kring fysiska, konceptuella och moraliska faktorers påverkan på förmågan att föra krig. Detta leder till en följdfråga kring huruvida konceptet krigföringsförmåga ens är relevant, då det bygger på svårmätbara abstrakta antaganden kring ens egna fysiska, kognitiva och moraliska förmåga relativt en motståndares dito vilka är än mer svårmätbara.
6.1.3 Slutsatser
Som tidigare beskrivits genomför de bägge länderna utökningar av brigadorganisationen och brigadförmågan med bland annat satsningar på ny materiel och utökning av organisation samt bättre anpassning av brigadförbanden till de särskilda krav som ställs givet miljön på Nordkalotten. Territorialförsvarsförbanden utökas även de i antal och förmåga. Relaterat till studiens titel så ses förändringar både mot norrlandsskytte och autonoma bekämpningskedjor. Vad som dock inte studerats djupare är tidsförhållanden för denna tillväxt, vilket i kombination med studier av rysk förmågeutveckling kopplat till tid skulle kunna ge intressanta slutsatser. En generell slutsats att dra ur studien är att ställa frågan om vad som driver en viss förändring? Varför ska förändringen ske? Vad är det som ska uppnås? Vad ska det studerade systemet klara av? Vilket är hotet, vad ska kunna mötas och hur kan detta mötas? Denna studie indikerar att andra anledningar än strikt militär nytta kan ligga bakom vissa krav på förändring, vilket belystes redan i problemformuleringen. Det kan vara ekonomiska orsaker, att återvinna befintlig materiel och kunskap i en nygammal organisation. Det kan av säkerhetspolitiska skäl vara viktigare att satsa på en god interoperabilitet med partnerländer och allierade än på själva krigföringsförmågan i krigsförbanden. Det kan vara av nostalgiska skäl som ett ryggmärgssvar på frågor om vad som skulle behövas och hur det skulle kunna lösas, som krigsförbandstyper från det kalla krigets arméer lyfts fram som möjliga lösningar på framtidens problem. En tänkbar förändringsanledning skulle kunna vara militärindustriella anledningar, men det beläggs inte i studien.
Avslutningsvis dras också slutsatsen att även om klimatförändringarna idag eller inom överskådlig tid inte påverkar markoperationernas direkta förande så kommer de så småningom att göra det. Därför bör frågan inte glömmas bort i kommande studie- och utvecklingsprojekt rörande markoperativa koncept för övre Norrland och Nordkalotten. Denna slutsats kan rimligen också generaliseras till andra arméförband kring Arktis.
6.2 Utveckling av teorin om krigföringsförmåga
Syftet med studien har varit att, med hjälp av beskrivningen av de norska respektive svenska reformerna, utveckla teorin om krigföringsförmåga som militärstrategiskt analysramverk. Detta genom att kombinera de lägre analysramverken TURVLUS och DOTMLPF-I med krigföringsförmåga. Överbryggningen från teknisk och taktisk nivå till militärstrategisk nivå låter sig inte göras i en handvändning, men har i denna studie operationaliserats i tabellerna 4.2–4.3. Operationaliseringen baserades på författarens subjektiva fördelning av DOTMLPF-I påverkansområden till relevant faktor. Denna fördelning kan komma se annorlunda ut beroende på andra forskares subjektivitet eller syften med studierna då de använder sig av denna teorikombination, vilket inte nödvändigtvis är fel. Det är nyttan av vertikal kombination av teorier som är det utvecklade bidraget, inte just denna studies operationalisering av förhållandet mellan krigföringsförmågans faktorer och särskilda påverkansområden ur DOTMLPF-I. Kombinationen belyser behovet av helhetsbild, att se de studerade delsystemens plats och roll i de större vertikala systemen samt kunna se om och hur eventuella förändringar bidrar till helhetens ökade krigföringsförmåga. Dock bör inte denna kombination ske slentrianmässigt utan även fortsättningsvis kan och bör analyser med enbart TURVLUS eller DOTMLPF-I räcka till för smalare syften, likt beskrivet för respektive koncept av Andersson (2020, 10).
6.3 Metodreflektion
Som nämndes i slutsatserna ovan väcks en fråga om huruvida de studerade förändringarna går att isolera i en kvalitativ studie. Detta har orsakat problem längs vägen, bland annat när forskningsfrågan fick ändras för att bättre matcha den empiri som de facto gick att samla in. Därmed väcks frågan om studien har validitet eller inte? En reflektion är att ett så komplext begrepp som krigföringsförmåga kanske inte låter sig fångas inom endast en metod, som här i den kvalitativa, utan kanske behöver kombineras med kvantitativa metoder? Exempelvis skulle fysiska faktorer kunna mätas kvantitativt samtidigt som konceptuella och moraliska faktorer mätas kvalitativt, för att på så sätt mäta rätt saker och öka studiens validitet.
6.4 Förslag på fortsatt forskning
Studien har pekat på brister i sammanhållning av militärt utvecklings- och förändringsarbete. Finns det en koherent målbild för de inblandade att arbeta mot? Vilken kunskap finns att hämta kring detta?
Hur kan markoperativa förändringsbehov kopplade till klimatförändringarna prognosticeras i militärt utvecklings- och förändringsarbete, för att ha relevanta förmågor färdigutvecklade i tid? Går det att genom jämförande studier av skillnader i norsk respektive svensk produktions- och insatsorganisationsledning dra organisationsmässiga slutsatser kring vilken ledningsmodell i fred som bäst passar organisationernas behov?
REFERENSER
Andersson, Dennis, Fredrik Ringblom, Magnus Sparf, och Mirko Thorstensson. (2011). Modellbaserad förmågeutveckling. 3386. Stockholm: FOI.
Andersson, Henrik. (1999). Modellering av markstrid under vinterförhållanden. FOA-R-99- 01064-201--SE. Stockholm: Försvarets forskningsanstalt.
Andersson, Kent. (2020). Notes on Military Capability Concepts and Their Relevance for Analysis of System Characteristics. Stockholm: Försvarshögskolan.
Anteroinen, Jukka. (2013). Enhancing the development of military capabilities by a systems approach. Helsingfors: National Defence University.
ArcticStat. (2021). Map. Hämtad 2021-05-07 från https://arcticstat.org/map
Arméstaben. (2019). Bilaga 1 till Systemutvecklingsplan Försvarsmaktens Vinterförmåga