Kombinerade perspektiv

Empirin som ovan kategoriserats teorivis med TURVLUS och DOTMLPF-I kombineras i detta avsnitt med varandra, till att presenteras i åtta perspektiv, motsvarande DOMTLPF-I påverkansområden, enligt operationalisering i tabell 4.3 på sidan 21.

Tabell 5.2 Doktrinperspektiv

Doktrinperspektiv

Tillgänglighet Armén måste klara att lösa uppdrag med kort varsel.

Underrättelser En ökad systemintegration av sensorer, bearbetningsförmågor och verkanssystem kommer kräva en doktrin som medger snabbare beslutsförlopp.

Doktrinär riskacceptans kanske minskar om kombinationen av obemannade sensorer och långräckviddiga bekämpningssystem utvecklas, vilket kan sätta spår i andra systemdelar där riskacceptans fortfarande måste finns?

Verkan Verkan ska nås genom att skapa gemensamma effekter i olika domäner genom att kombinera stridskrafters olika system.

Ledning En redundant ledningsförmåga där det ”elektromagnetiska spektrumet är utmanande” kräver ledningsmetoder och -koncept som är redundanta, där verksamheten kan fortsätta trots uteblivna eller påverkade lednings- och sambandsmöjligheter.

Tabell 5.3 Organisationsperspektiv

Organisationsperspektiv

Tillgänglighet Delar av BN (Främst Telemarkbataljonen) består av anställda soldater. Hemvärnsförband

Gränsbevakningsförband Underrättelser Jägarförband inom brigaden

Obemannade farkoster utvecklas

Rörlighet Ingenjörförband för rörlighet utökas när BN växer Obemannade farkoster utvecklas

Verkan Kombination av långräckviddiga sensorer och verkanssystem ska öka, för att med integrationstänkande öka effekten av systemen.

Ledning Insats- och produktionsorganisationerna är inte åtskilda. Redundans måste råda i ledningsorganisationen.

FLF helhetssyn på användande av markförband i Finnmark Uthållighet Brigadorganisationen innehåller förmågor för uthållighet. Skydd Organisatoriska möjligheter till spridning ökar skyddsförmågan

Tabell 5.4 Träningsperspektiv

Träningsperspektiv

Rörlighet Terrängens och klimatets särart kräver att förband som ska verka där också måste tränas där.

Verkan Mer avancerade processer för att nå verkan kräver mer träning.

Den norska armén måste vara beredd att själv ta ansvar för de mest krävande uppgifterna.

Ledning Moderna ledningsmetoder och -system kräver annan träning än tidigare.

Tabell 5.5 Materielperspektiv

Materielperspektiv

Tillgänglighet För att ha tillgänglighet på förband med anställda soldater krävs att relevant materiel finns gripbar. Dyrare materiel räcker till färre enheter.

Underrättelser En rad avancerade utvecklingsprojekt rörande sensorer, obemannade farkoster pågår.

Det ska råda balans mellan hög- och lågteknologiska system.

Rörlighet Nya artillerisystem är bandgående, vilket ger en ökad förmåga till taktisk rörlighet.

Obemannade farkoster kan tillföra möjligheter till rörlighet.

Verkan Nya stridsvagnar, stridsfordon, luftvärnssystem och långräckviddiga precisionsbekämpningssystem anskaffas.

Ledning Ledningssystemsmateriel måste vara redundant och motståndskraftiga. Tillgång till fast ledningsinfrastruktur planeras.

Uthållighet Genom förhandslagring av allierad materiel och förnödenheter förbättras den operativa uthålligheten.

Uthålligheten ska, i allmänna ordalag, utökas i armén.

Tabell 5.6 Ledarskaps- och utbildningsperspektiv

Ledarskaps- och utbildningsperspektiv

Rörlighet De topografiska och klimatologiska begränsningarna för rörligheten i Nordnorge ställer höga krav på soldatens och förbandens utbildning, för att förstå och se möjligheter och begränsningar med terrängen.

Nya aspekter på rörlighet, som exempelvis med obemannade farkoster eller rörlighet i det elektromagnetiska spektrumet, ställer nya krav på utbildning och förståelse för framtida operationsmiljöer.

Verkan Mer avancerade system för att kombinera verkanssystem, sensorsystem och ledningssystem kan ställa högre krav på utbildningsbehov.

Armén ska kunna genomföra de mest krävande uppgifterna, vilket kräver lämplig utbildning och ledarskap.

Ledning Ökad användning av ledningssystem kan möjligen reducera förekomsten av fysiskt ledarskap.

Uthållighet -

Skydd En operativ miljö där moderna, nya hot förekommer utan att skyddsförmågan anpassats tillräckligt riskerar att påverka ledarskap.

Tabell 5.7 Personalperspektiv

Personalperspektiv

Tillgänglighet Delar av arméförbanden består helt eller delvis av anställd personal och kommer så bestå.

Övriga är värnpliktiga.

Tabell 5.8 Facilitetsperspektiv

Facilitetsperspektiv

Rörlighet -

Uthållighet Förhandslagring av allierad materiel.

Tabell 5.9 Interoperabilitetsperspektiv

Interoperabilitetsperspektiv

Underrättelser Information måste kunna delas mellan allierade och norska verkans- respektive sensorsystem.

Rörlighet Förmågan att träna och genomföra strid i arktisk miljö måste överföras till allierade.

Verkan Information måste kunna delas mellan allierade och norska verkans- respektive sensorsystem.

Allierat eldunderstöd skall kunna användas i norska arméns egna operationer.

Ledning Ledningsmetoder och -system måste möjliggöra att BN hamnar under allierat befäl såväl som får allierade delar underställd sig.

Uthållighet Hemvärnets förmåga att transportera förhandslagrad materiel och förnödenheter åt allierade förband skall öka.

5.2.4 Norsk krigföringsförmåga

I detta avsnitt analyseras krigföringsförmågan med DOTMLPF-I påverkansområden fördelade till faktorerna enligt tabell 4.2 på sidan 21.

5.2.4.1 Fysiska faktorer

Organisatoriskt fortsätter BN bilda manöverstommen i de norska markoperativa förbanden på Nordkalotten, men kompletteras med FLF för ett tydligt territorialansvar och befäl över hemvärns- och gränsbevakningsförband i Finnmark. Styrkorna är allsidigt sammansatta med TURVLUS förmågor representerade och till huvuddel bestående av värnpliktig personal. Balansen mellan dem har ej studerats, men man nämner till exempel att när brigadens manöverdelar växer kommer också stödstruktur med exempelvis ingenjörförband för rörlighet att växa. Organisationen ska utveckla förmågan att kombinera långräckviddiga sensorer med verkanssystem.

Terrängens och klimatets särart ställer redan idag hårda krav på soldaten och förbanden som skall verka där, vilket innebär att de också måste utbildas och tränas på plats i den miljön. Materielmässigt är den norska armén inne i en expansiv fas. Man anskaffar nya verkanssystem med hög tekniknivå, till exempel stridsvagnar och luftvärnssystem. Man har också utvecklingsprojekt rörande moderna och möjligen obemannade sensorer för att förbättra underrättelseförmågan på markarenan. Överlag är tekniknivån stigande, men man för en diskussion om att ha balans mellan hög- och lågteknologiska lösningar för att ha redundans och förbättra förmågan till skydd.

Rörande faciliteter, verksamheten på Porsangmoen i Finnmark utökas som en följd av etableringen av FLF. Framtida utmaningar för klimatförändringarnas påverkan på faciliteter för rörlighet, det vill säga vägar, har inte kunnat undersökas inom denna studie.

Norska förband är redan interoperabla med sina allierade och partnernationer. Man värnar denna kapacitet inför framtiden och ser utvecklingsbehov inom till exempel informationshantering där verkans- och sensorsystem av olika nationstillhörigheter även i framtiden måste kunna vara interoperabla för att nå erforderlig verkan inom nödvändig tid. Vidare ses förmågan att ge stöd till tilltransporterade allierade förband, ett slags interoperabilitet, som oerhört viktig. Inom denna uppgift bär hemvärnet ett stort ansvar.

5.2.4.2 Konceptuella faktorer

Den norska utvecklingsplanen Konsept for utvikling av haeren – Morgendagens haer kan sägas fungera som en doktrin, utan att vara det i ordets rätta bemärkelse. Den fyller en doktrinär funktion, då den pekar ut utvecklingsriktningen för den norska armén. Det är rimligt att anta att möjligheter som kommer med den kommande teknikutvecklingen inom bland annat underrättelseförmågan kommer skapa behov av en doktrin som medger snabba eller möjligen autonoma beslutsförlopp i vissa avseenden. I övrigt ligger uppdragstaktik och decentraliserad ledning kvar som ledningsfilosofiska doktrinära grunder inför framtiden.

En konceptuell aspekt på organisation är att man i Norge inte har separata insats- och produktionsorganisationer, så förbanden som ska ingå i BN och FLF utbildas också av BN och FLF. Några effekter av detta har inte undersökts i studien, men är en ofta diskuterad fråga inom professionen vilken inte låter sig beskrivas svart eller vitt. Vidare betonas redundans i ledningsorganisationen, vilket dels kan vara en fråga med fysiska faktorer, dels en fråga med konceptuella faktorer. Redundans kräver konceptuellt att doktrin och organisation medger

möjligheter både ledningsfilosofiskt såväl som tekniskt och organisatoriskt för information och beslut att kunna ta olika vägar, att beslut fattas även om ordinarie ledningsvägar inte fungerar med mera. Där är både tekniska lösningar så väl som uppdragstaktik och decentraliserad ledning viktiga pusselbitar.

Interoperabilitet skapas genom att tekniska system är anpassade att fungera tillsammans mellan olika nationers system. Interoperabilitet ska underlätta organisatoriska lösningar som att blanda nationalitet på exempelvis delar av en bekämpningskedja där verkans- och sensorsystem av olika anledningar kan ha olika nationalitet.

5.2.4.3 Moraliska faktorer

Det är tufft och svårt att vara soldat i Nordnorge. Att skapa förmåga med militära förband att kunna överleva och verka bland de topografiska och klimatologiska begränsningarna i Nordnorge ställer höga krav på ledarskap och utbildning. Ledarskapet i Nordnorge ska utövas på lägsta nivå, och för att säkerställa detta försöker man låta gruppbefäl tjänstgöra under längre tid för att hinna få mer erfarenhet.

Huvuddelen av personalen är värnpliktiga och kommer från södra Norge. I framtiden, när klimatförändringarna gjort att vädret blivit hårdare, förstärks miljöskillnaden mellan soldatens hemort och utbildnings- och krigsterrängen i Nordnorge, vilket gör att det kommer ställas ännu högre krav både på enskild soldat och på ledarskap på alla nivåer.

Interoperabilitet skapas bland annat genom att konceptuellt kravställa att styrkorna ska kunna verka med andra, vilket görs i såväl de politiska styrdokumenten, utvecklingsplanen och framkommer i intervjun med respondenten. Genom doktrinära styrningar som liknar allierade och partnerländer skapas en konceptuell byggsten för att nå interoperabilitet.

5.2.5 Sammanfattning

Den norska armén genomför en del förändringar kopplade till fysiska faktorer, som införandet av ny materiel och utökning av förbandsmängder samt tillväxt på nygamla garnisonsorter. Kopplat till konceptuella faktorer ses en röd tråd till de fysiska faktorerna där ny avancerad materiel anskaffas, vilken kräver konceptuella anpassningar för att nå bästa effekt. Samtidigt bibehåller man konceptuellt också en uttalad vilja att kunna verka på lågteknologisk nivå vid behov. Rörande moraliska faktorer betonas ledarskap på lägsta nivå, för att klara av att verka i den hårda miljön.

5.3 Sverige

Nedan presenteras den svenska fallstudien. 5.3.1 TURVLUS

Bägge respondenterna framför vikten av helhet och balans mellan de grundläggande förmågorna, både i nutida och framtida organisationer. Uttryck som ”system av system” används av bägge, för att illustrera hur allting hänger ihop och är ömsesidigt beroende (R2; R3).

5.3.1.1 Tillgänglighet

Rörande tillgänglighet talar respondent 2 om att organisera värnpliktiga beredskapsförband i Kiruna, och refererar till beredskapsplutoner/kompanier som fanns organiserade förr i tiden. Detta skulle ge högre tillgänglighet än att heltidsanställda soldater, då de, enligt respondenten kan ha semester, vård av barn, slut på arbetstid eller vara geografiskt spridda (R2). Det ska dock betonas att detta endast uttrycktes som en önskan från respondenten. Det finns ingen annan empiri i denna studie som pekar på införandet av värnpliktiga beredskapsförband.

Rörande beredskapstider beskriver försvarsbeslutet att hela Försvarsmakten skall kunna lösa krigsuppgifter inom en vecka efter mobilisering. Delar med högre beredskap ska kunna sättas in tidigare och möta ett överraskande angrepp (Regeringen 2020, 100). De nyuppsatta regementena i nedre Norrland, med lokalt uttagen personal, motiveras bland annat ”ur beredskapshänseende” (Regeringen 2020, 116).

5.3.1.2 Underrättelser

Rörande förmågan underrättelser nämner bägge respondenterna obemannade flygfarkoster (UAV). Den ena anger att UAV-system till hemvärnsförbanden kommer köpas in under denna försvarsbeslutsperiod (R2). Den andra lyfter vädrets begränsningar och exemplifierar med hur svårt det var att använda flygande system i hårt väder i norra Norge (R3).

Respondent 3 siar att inhämtning nog lättare kan ske i gles ödemarksterräng än i infrastrukturrik terräng, då den senare innehåller så mycket mer elektromagnetisk information. Kombinerat med autonoma farkoster som sensorbärare skulle förbandens förmåga till inhämtning i ödemarksterräng öka. Kombinerat med långräckviddig bekämpningsförmåga kan man genom att hitta genombrottsplatser skapa ett blixtkrigsliknande scenario, liknande Ukraina och Armenien (R3).

Kopplat till klimat och vinterförmåga lyfter systemutvecklingsplanen hur spårbildning och ökade värmekontraster påverkar möjligheten att upptäcka förband. En motåtgärd kan vara vilseledningsåtgärder som skengrupperingar och -spår. Dock rör inte underrättelser bara parterna, utan systemutvecklingsplanen lyfter också behovet av underrättelser för rörlighet, där snöläge och plogningsinformation, tjäldjup och istjocklek är viktiga parametrar, både för ens egen rörlighets skull men också för att bedöma motståndarens rörlighet (Arméstaben 2019, 16).

5.3.1.3 Rörlighet

Idag saknas förband för operativ rörlighet i den markterritoriella chefens grundtilldelning av förband. Där är hänvisningen Trafikverket och deras reservkapacitet med broar, vilket enligt respondenten känns ”lite lättviktigt” (R2).

Behovet av stridsteknisk och taktisk broförmåga i organisationen är större i norra Sverige än i södra Sverige, baserat på att vägnätet i norr är glesare. Detta gör de få broarna än viktigare än söderut, där det finns fler övergångar. Detta påverkar bland annat ”den konstnärliga friheten” i hur befälhavaren taktiserar med sina förband. I starkt kanaliserande terräng, som i Nordnorge men också med norra Sveriges glesa vägnät, blir det väldigt svårt att vara kreativ och komma på något nytt och oprövat taktiskt upplägg (R3).

Det svenska artillerisystemet Archer är hjulgående, med viss terrängframkomlighet. Djup snö är inte framkomlig utan där krävs förberedande plogning för att dels artillerisystemen ska kunna köra in, gruppera, skjuta och omgruppera, dels för tillhörande ammunitionsfordon vilka idag är lastbilar utan översnökapacitet. Det kan ta 5–6 timmar att ploga upp ett nytt område med tillräcklig rörlighet för artilleriet, med full vägkapacitet för ammunitionsfordon och omgruppering. Därför måste artilleriet få vara ”kung på vägen” i brigaden, för annars kan de inte verka (R3).

Framdrivningsmässigt ses idag en blandning av band- och hjulgående fordon på brigaden. Vintertid, med höga plogkarmar och djup snö bredvid vägen, skapas snabbt egna friktioner med dikeskörningar eller felorienteringar där den hjulgående logistikkedjan fördröjs. Glappet mellan dagens förmåga och det respondenten kallar subarktisk förmåga till rörlighet är idag stort, då stora delar inte har terrängframkomlighet (R3).

Framtida projekt är bland annat att på sikt skaffa nya stridsfordon, där de som idag studeras har samma framkomlighet i snö som befintliga stridsfordon 90, men observationer under storövningen Northern Wind 2019 visade att de som använde den moderna modellen ur stridsfordon 90-familjen nästintill inte hade någon rörlighet alls i terrängen. Vidare lyfts skyddsbehovet kopplat till rörlighet. En ledningsplats oavsett nivå måste ha översnökapacitet för att kunna framrycka med andra enheter och signaturmässigt inte sticka ut från helheten. Därigenom nås ett högre skydd mot upptäckt (R3).

Systemutvecklingsplanen tecknar en mängd beprövad erfarenhet rörande vintertida miljö. Intressant är att vinterförmågan begränsas när mekaniserade förband tilldelas hjulfordon eller inte har erforderlig plogningskapacitet, vilket kan kopplas till R3:s resonemang om artillerisystem och översnöförmåga (Arméstaben 2019, 23).

5.3.1.4 Verkan

Kopplat till verkan och terrängens beskaffenhet nämns behovet av att kunna genomföra långräckviddig bekämpning. Inte bara kinetisk bekämpning nämns utan också att bekämpning i det elektromagnetiska spektrumet kommer behövas. Enligt respondenten uttrycker sig Försvarsmakten i termer om att utveckla en långräckviddig luftbaserad markbekämpningsförmåga och inte att utveckla en markbaserad långräckviddig markbekämpningsförmåga (R3).

Politiskt talar försvarsbeslutet om att divisionsartilleriförband bör utvecklas, med eldrörsartilleri. Där nämns inte långräckviddig markbekämpningsförmåga. Samtliga archer- system bör organiseras i förband. Huruvida detta påverkar de nordliga arméförbanden står inte att finna i empirin (Regeringen 2020, 103).

5.3.1.5 Ledning

Den territoriella chefen har inte har annat än hemvärnsbataljoner tilldelad sig i fredstid. För att kunna lösa territoriella uppgifter behöver han fler grundtilldelade förband. Vissa förmågor kan disponeras efter samverkan med andra totalförsvarsmyndigheter, där ledningsförhållandena förvisso inte är direkta ordervägar utan samverkansvägar men där den stödjande myndigheten visat sig väldigt samarbetsvillig (R2).

Klimatet utsätter ledningsmaterielen för hårda prövningar, där master och sambandsantenner kan blåsa sönder (R3).

Noterbart är att ansvaret för förbanden mellan fred och krig är delat, då brigadchefen under fredstid inte har produktionsansvar över brigadens ingående delar, utan det ligger hos de regementschefer där ingående delar utbildas och produceras (R3).

Från politisk sida har beslutats att en divisionsledningsnivå bör införas, vilken då också föranleder en omorganisation för att anpassa ledningsförbanden till framtidens brigad- och divisionsledningsbehov. Divisionsledningsförmågan ska inte bara kunna leda och samordna nationella resurser utan även tillkommande markförband från tredje part (Regeringen 2020, 102f, 109).

5.3.1.6 Uthållighet

Logistikförband står högt på den territoriella chefens önskelista, för att operativt kunna understödja övriga försvarsgrenars operationer i Norrland, samt eventuella partnerländer (R2). Från politiskt håll skrivs att logistiken för närvarande omorganiseras för att knyta taktisk/främre logistik till respektive försvarsgren, men också skapa operativa logistikresurser för att knyta samman logistikkedjan nationellt och internationellt (Regeringen 2020, 108f).

Brigadlogistiken är idag bunden till väg, då den i huvudsak består av hjulfordon. Minsta problem med framkomligheten skapar följdverkningar för brigadens försörjning (R3).

Bland den beprövade erfarenheten i systemutvecklingsplanen skrivs hur vintertid miljö försvårar logistik, att logistik tar längre tid på grund av minskad framkomlighet och begränsningar i grupperingsplatser. Drivmedelsförbrukningen ökar på grund av kyla och snö. En gles och begränsad infrastruktur ökar behovet av att medföra egna resurser. Mer resurser behöver avsättas vintertid för att behålla stridsvärdet på förbanden (Arméstaben 2019, 14ff).

5.3.1.7 Skydd

Skyddsmässigt berörs förutsättningar för att skydda förbanden mot upptäckt i det elektromagnetiska spektrumet, där signaturanpassningar och cyberhot blir aktuella. En stridsvagn kan hypotetiskt bli hackad och då skyddas dess förmåga delvis av att det finns icke- elektriska (mekaniska och hydrauliska) reservsystem för att exempelvis rikta och avfyra stridsvagnskanonen. Signaturanpassningar krävs för att hindra staber och andra särskilda förband från att sticka ut ur mängd-bruset vid spaning med telekrigssensorer (R3).

Terrängen erbjuder vintertid både möjligheter i form av att gräva snövärn mot finkalibrig eld och splitterverkan, men också begränsningar i form av att tjälen försvårar att gräva värn och

skyddsrum mot tyngre vapen. Det är generellt svårare att dölja infraröda signaturer när omgivande temperaturer är lägre (Arméstaben 2019, 15f).

5.3.2 DOTMLPF-I 5.3.2.1 Doktrin

Doktrinär vinterförmåga innehas av den individ, system eller det krigsförband som trots klimatpåverkan från snö, is och kyla fortfarande kan lösa sin huvuduppgift. Vinterförmågan indelas i fem nivåer (Arméstaben 2019, 17f).

Hösten 2021 inleds en arméstudie kring framtidens markstridskoncept i övre Norrland, under ledning av chefen för Norrbottens regemente. Den ska bland annat beskriva operationsmiljön och förmågebehov för operationer i övre Norrland. (Försvarsmakten 2021, 3).

Försvarsbeslutet betonar det utvecklade samarbetet med Finland som särskilt viktigt, där bland annat lagar anpassas för att bemyndiga regeringen att lämna och ta emot militärt stöd. Man avser överse möjligheter för vissa svenska markförband att kunna verka i Finland (Regeringen 2020, 72f).

Försvarsbeslutet pekar ut behovet av ett fördjupat samarbete med Norge, bland annat på grund av närområdets geografiska förhållanden. Man betonar ett ökat samarbete mellan svenska och norska markstridskrafter som särskilt betydelsefullt. Detta skulle kunna ge en möjlig koordinerad operationsplanering mellan Norge, Sverige och Finland rörande de norra områdena (Regeringen 2020, 73).

Arktisstrategin lyfter fram att den militära förmågan att verka i norra Sverige med grannområden ska stärkas, och att samtliga säkerhetspolitiska instrument ska kunna användas samlat i regionen. (Regeringskansliet 2020, 21f).

5.3.2.2 Organisation

Ansvaret att producera (utbilda) hemvärnsförbanden har överförts från regementena till militärregionerna. Hemvärnsbataljonerna är de förband som i öppen redovisning är grundtilldelade militärregionchefen. Nya så kallade lokalförsvarsskyttebataljoner ska sättas upp i nedre Norrland och produceras av armén, dit militärregionerna inte räknas. Lokalförsvarsskyttebataljonerna grundtilldelas sedan militärregionchefen. De värnpliktiga hos utbildningsgrupperna i Kiruna och Östersund placeras i regionala insatskompanier, underställda militärregionchefen. Dessa kompanier ska ses som ett embryo till lokalförsvarsskyttebataljonerna (R2).

Organisationsmässigt lyfts ett behov av gränsjägarförband. Dessa kan bestå av så kallade överföringssoldater, vilka är soldater som av åldersskäl omplaceras från sin första krigsplacering i fältförband till territorialförband. Vad dessa gränsjägare ska lösa för uppgifter nämns inte. Vidare lyfts behovet av en helhet, då militärregionchefen idag saknar såväl logistik- som ingenjörförband (R2).

Militärregionchefen poängterar att Sverige har väldigt liten permanent närvaro i Arktis, och då egentligen bara på Lapplandsjägargruppen i Kiruna. Ökad utbildningsverksamhet i Kiruna skulle kunna skapa större svensk militär närvaro i Arktis och på sikt också leda till en större