11.1 Metoddiskussion
Vi är nöjda med vårt metodval och anser att studien har varit rolig och lärorik att genomföra. Vi känner att vi utvecklats på olika sätt sedan vi genomförde vår förra kvalitativa studie. Vår intervjuteknik har förbättrats, vilket gjorde att vi kände oss mer avslappnade i de olika intervjusituationerna och inte var så bundna av frågeställningarna. Vår förförståelse gjorde det enklare för oss att ställa bra följdfrågor. Reliabiliteten och validiteten ökade när vi genomförde en pilotstudie (Kvale, 1997; Patel & Davidsson, 2003). Vi övervägde att genomföra en kvantitativ studie eftersom vi då skulle fått en större bredd i våra intervjusvar. Då vi valde att göra en kvalitativ studie vann vi i djup det vi förlorade i bredd. Kvale (1997) ifrågasätter den tonvikt som läggs på generalisering som mål, då tonvikten i en kvalitativ undersökning istället bör ligga på kunskapens kontext och heterogenitet. Vi förstod vikten av att delge respondenterna frågeområdena innan intervjuerna, då vi vid ett tillfälle intervjuade en respondent som var oförberedd. Denna intervju blev betydligt kortare än de övriga, kanske på grund av att respondenten inte var förberedd. Vi upplevde under intervjuerna att samspelet var lätt och naturligt.
Kvale (1997) rekommenderar inspelning av intervjun, så att intervjuaren kan koncentrera sig på själva intervjusituationen. Vi upplevde att diktafonen var ett ovärderligt hjälpmedel både under intervjuerna och vid transkriberingarna. Alla respondenter gav sitt godkännande till att vi spelade in intervjun, men vi fick en känsla av att vissa var lite obekväma med att bli inspelade. Ibland under intervjun tyckte vi att vi fått svar på en fråga och att allt kändes klartgjort, men vid transkriberingen visade det sig sedan vara otydligt. I några fall valde vi då att kontakta de berörda respondenterna igen för att få klarhet i frågan. Under intervjuerna framkom det att samtliga specialpedagoger har utbildat sig vid Malmö högskola, vilket kan påverka resultatet, då vi inte känner till hur de andra högskolornas utbildningsplaner ser ut.
11.2 Resultatdiskussion
Syftet med vår studie är att undersöka om lärares och specialpedagogers uppfattning om specialpedagogens uppdrag skiljer sig åt. Vi har valt att se på undersökningen ur ett
systemteoretiskt perspektiv, då vi fokuserat på helheten utifrån relationer, samspel och kommunikation. I resultatdelen kommer vi att se på vilka likheter och skillnader som finns i uppfattningen om uppdraget samt vilka möjligheter och hinder i samarbetet som finns mellan de olika yrkeskategorierna.
Undervisning i och utanför klassrummet
På två av skolorna tolkar vi det som att både specialpedagogerna och lärarna ansåg att det specialpedagogiska stödet i första hand ska ges i en inkluderande miljö i klassrummet. Alla respondenterna var dock eniga om att det kan förekomma situationer då exkludering kan vara ett alternativ. Här framkom dock en skillnad mellan lärarna beträffande stödets utformning. Vi tolkar det som att vissa lärare ville använda specialpedagogen som en ”kliniklärare”. Detta framkom även i Heimdahl Mattsons (2006) studie där det främst var äldre lärare som efterfrågade en ”kliniklärare”, istället för en specialpedagog. På den tredje skolan beskriver specialpedagogen sin roll ur ett relationellt perspektiv, medan lärarna skildrar uppdraget utifrån ett kategoriskt synsätt. Enligt alla respondenter på den tredje skolan, ges stödet utanför klassrummet. Ur ett systemteoretiskt perspektiv förordas inkludering då eleven är en del i ett system, en grupp eller klass (Gjems, 1997; Bladini, 2004). Vi ställer oss frågan: Är det så enkelt att en elev är inkluderad endast genom sin fysiska närvaro? Handlar det inte även om en känsla av delaktighet? I sådana fall skulle eleven kunna känna sig inkluderad i en exkluderande miljö likväl som exkluderad i en inkluderande miljö.
Grupphandledning och pedagogiska samtal
Samtliga specialpedagoger nämnde grupphandledning som en del i uppdraget, men endast en skola hade schemalagd grupphandledning. Alla tre specialpedagoger belyste vikten av pedagogiska samtal i olika former. På två av skolorna upplevde vi att lärarna var eniga om att den handledande funktionen är viktig och ingår som en del av uppdraget. Endast en av dessa två skolor hade erfarenhet av grupphandledning och kunde därmed se handledning som en möjlighet att utveckla arbetet i en strävan att undanröja hinder för elever. Bladini (2004) menar att handledningssamtal är en form av specialpedagogiskt stöd där arbetslagen stärks. Även alla lärare belyste vikten av pedagogiska samtal. Alla nio respondenter ansåg att pedagogiska samtal är något som bör prioriteras och att tid avsätts för detta. Enligt Gjems (1997) består en stor del av specialpedagogens arbete av samtal med elever, pedagoger, elevhälsopersonal,
skolledare och föräldrar, för att se eleven ur ett helhetsperspektiv. I ett socialt system påverkas alla delar av varandra, till exempel ett handledande samtal mellan specialpedagog och lärare kommer på ett eller annat sätt att påverka hela systemet. I kapitel 6.3 redogör vi för olika författares reflektioner om handledningens betydelse. Killén (2008) poängterar att det borde vara en rättighet för varje enskild pedagog att få professionell handledning. Hon menar att det i takt med att samhället förändras, ändras även kraven på pedagogernas relationskompetens, vilket i sin tur skapar behov av handledning. Vår uppfattning är att det finns ett behov av individuell handledning, men framförallt behov av grupphandledning, ute på skolor idag. Vår erfarenhet är att genomslagskraften fram till nu varit ganska liten. Orsaker till detta är svårt att svara på. Möjligen kan en orsak vara att det fortfarande råder oklarheter i fråga om specialpedagogens profession. Vi finner stöd för detta i Malmgren Hansens (2002) studie, som bekräftar att det tar tid för en ny yrkesprofession att befästas, så att den stämmer överens med utbildningens syfte och mål.
Pedagogisk utredning
På alla tre skolorna utfördes pedagogiska utredningar. Vad som ingick i en pedagogisk utredning skiljde sig dock åt. På två av skolorna lades vikt vid diagnostiska prov i syfte att kartlägga behoven, medan den tredje skolan främst använde sig av observationer. Alla tre skolorna betonade värdet av samarbete med elevhälsoteam eller resursteam, där specialpedagoger, rektor, psykolog, skolsköterska samt kurator kan ingå. Sett ur ett systemteoretiskt perspektiv är det viktigt att ha ett här-och-nu tänkande och uppmärksamma elevens behov och möjligheter (Lundahl & Öquist, 2002). Efter en utredning bör miljön kring eleven förändras, till exempel genom att sätta in kompensatoriska hjälpmedel eller förändra något annat i elevens miljö. I Malmgren Hansens (2002) studie framkom vikten av att kartlägga hela elevens skolsituation. Det är i linje med ett relationellt synsätt, där fokus läggs på elevens svårigheter utifrån individ-, grupp- och organisationsnivå. Det framkom i Byström och Nilssons (2003) studie att den pedagogiska utredningen fick stå tillbaka till förmån för undervisningen. I vår studie uppfattade vi det som att pedagogisk utredning var en betydelsefull del i det specialpedagogiska uppdraget på skolorna. Samtliga lärare i studien, ansåg att arbetet med att skriva åtgärdsprogram ingick i specialpedagogens uppdrag, enligt vår tolkning av resultatet. Specialpedagogerna däremot bekräftade att ansvaret ofta låg hos dem, vilket de gärna ville förändra. Vidare framhöll de vikten av samarbetet kring
upprättandet av åtgärdsprogram. Vår uppfattning är att lärarna är i behov av avlastning och att detta kan vara en bidragande orsak till att specialpedagogen får i uppdrag att upprätta åtgärdsprogram. I examensordningen för specialpedagoger (SFS 2007:638) står det att specialpedagogen ska delta i arbetet med att upprätta åtgärdsprogram i samverkan med berörda aktörer. Detta tolkar vi som att läraren har huvudansvaret, men att specialpedagogen ska vara behjälplig.
Skolutveckling
Resultatet visar på att skolutveckling ingick som en del av specialpedagogens uppdrag på två av skolorna. Skolutvecklingsarbetet bestod främst av kompetensutveckling av kolleger och revidering av befintliga dokument. På en av skolorna framhöll specialpedagogen en önskan om att skolledningen skulle ta tillvara på hennes kompetens i större utsträckning. Malmgren Hansen (2002) poängterar i sin studie betydelsen av att specialpedagogen får mandat av skolledningen att driva förändringsarbete. På den tredje skolan framkom, från alla respondenter, en önskan om att i högre grad lyfta skolutvecklings frågor. I Byström och Nilssons (2003) studie visade resultatet att skolutveckling tog upp en liten del av specialpedagogens arbetstid. Olika orsaker till att skolutvecklingen fick stå tillbaka var till exempel brist på tid, okunskap om handledningens funktion samt kollegers efterfrågan på specialundervisning. Detta stämmer till viss del överens med vårt resultat, där en respondent belyste bristen på tid vad gällde att sätta sig in i olika skolutvecklingsfrågor. I specialpedagogexamens målbeskrivning (SFS 2007:638) nämns bland annat att specialpedagogen ska genomföra uppföljning och utvärdering samt leda utvecklingen av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta behoven hos barn och elever. Vi tolkar det, utifrån de resultat vi fått, att synen på vad skolutveckling innebär skiljer sig åt mellan de olika yrkeskategorierna. För att få en gemensam syn på vad skolutveckling är, bör frågan lyftas upp till diskussion till exempel på konferenser och i skolutvecklingsgrupper.
11.3 Specialpedagogiska implikationer
Både i litteraturen (Malmgren Hansen, 2002; Byström & Nilsson, 2003; Bladini, 2004; von Ahlefeld Nisser, 2009) och i undersökningen anser vi oss fått belägg för att specialpedagogens uppdrag är både omfattande och övergripande. Både Malmgren Hansen (2002) samt Byström och Nilsson (2003) nämner specialpedagogens
övergripande roll. Vår bild av det specialpedagogiska uppdraget är att specialpedagogen sitter som ”spindeln i nätet” och ska väva samman alla trådarna till ett nät. Under utbildningen har vår förståelse för yrkets komplexitet växt fram. Är det en alltför övergripande roll? Bidrar kollegernas förväntningar till en känsla hos specialpedagogen av att vara otillräcklig? Om specialpedagogens balansskapande roll skriver Asmervik (2001) och Malmgren Hansen (2002). Bidrar detta balansskapande till att elever i behov av stöd får stå tillbaka? Vi tror att det handlar mycket om att klargöra för både skolledning och kolleger, vad som ligger i specialpedagog rollen, för att på sikt få en samsyn. Malmgren Hansen (2002) skriver att det inte är ovanligt att specialpedagogen förväntas arbeta som speciallärare. Vidare har vi funderat på om namnvalet ”specialpedagog” har haft en betydelse i frågan om sammanblandningen med speciallärare. Eftersom orden lärare och pedagog ofta används synonymt i andra sammanhang, tror vi att det kan vara en bidragande orsak till okunskapen om att det finns två olika yrkeskategorier.
11.4 Slutsatser
Vår tolkning av resultatet är att uppfattningen om specialpedagogens uppdrag skiljer sig åt på en av skolorna. Lärarna kände till den individuella delen, med bland annat stöd till enskilda elever, men var ovetandes om tillgången till handledning och skolutveckling. På de andra skolorna uppfattar vi det som att specialpedagogernas och lärarnas uppfattningar om uppdraget är mer samstämda. Enligt specialpedagogerna är deras huvudsakliga uppdrag att ha ett övergripande ansvar för det specialpedagogiska stödet både på individ- grupp- och organisationsnivå. Det stämmer väl överens med Utbildningsplanen för Specialpedagogprogrammet vid Malmö högskola (2008). Den viktigaste funktionen är dock, enligt lärarna, att specialpedagogen ska finnas till för eleverna på individnivå. Vår slutsats är att specialpedagogen kan ses som en kugge i hjulet för att förbättra hela skolans lärmiljö, utifrån visionen om att skapa ”en skola för alla”.
12. Fortsatt forskning
Vi har i vår studie koncentrerat oss på likheter och skillnader i uppfattningen om specialpedagogens yrkesfunktion. Vi valde att fokusera på några specialpedagogers och lärares syn på det specialpedagogiska uppdraget. Givetvis hade man kunnat genomföra studien i en större omfattning och/eller med en annan metod, vilket kunde ha gett ett generaliserbart resultat. Under vårt arbete med studien väcktes nya frågeställningar som vi anser bör klargöras i fortsatt forskning inom detta område.
Vilken kunskap har skolledare om specialpedagogens yrkesfunktion? Eftersom skolledningen är ytterst ansvarig för resursfördelningen är deras kunskap och inställning viktig i sammanhanget.
Hur ska informationen om specialpedagogens uppdrag nå ut till fler skolor, så att det blir en naturlig del i skolans organisation?
Kan man se en skillnad utifrån ålder eller kön, angående förväntningarna på specialpedagogens uppdrag.
Hur uppfattar förskollärare specialpedagogens uppdrag? Hade vi fått liknade resultat?
Hur ser specialpedagogens uppdrag ut på gymnasieskolan? Skiljer det sig från grundskolan?
Referenser
Ahlberg, Ann (2001). Lärande och delaktighet. Lund: Studentlitteratur.
Ahlberg, Ann (2007). Specialpedagogik – ett kunskapsområde i utveckling. I Claes Nilholm & Eva, Björk-Åkesson (Red.), Reflektioner kring specialpedagogik (s. 66-84). Stockholm: Vetenskapsrådet.
Ahlberg, Ann (2009). Kunskapsbildning i specialpedagogik. I Ann Ahlberg (Red.), Specialpedagogiskforskning – en mångfasetterad utmaning (s. 9-28). Lund: Studentlitteratur.
Ahrenfelt, Bo (2001). Förändring som tillstånd. Lund: Studentlitteratur. Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (2008). Tolkning och reflektion. Lund: Studentlitteratur.
Andersson, Birgitta & Thorsson, Lena (2007). Därför inkludering. Specialpedagogiska Institutet. Hämtat 7 september 2009, från www.sit.se
Andersson, Inga (1999). Samverkan för barn som behöver. Stockholm: HLS Förlag. Asmervik, Sverre (2001). Vad är specialpedagogik? I Asmervik, Sverre, Ogden, Terje & Rygvold, Anne-Lise (Red.), Barn med behov av särskilt stöd (s.8-15). Lund: Studentlitteratur.
Asp-Onsjö, Lisa (2006). Åtgärdsprogram – dokument eller verktyg? Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Atterström, Hans & Persson, Roland S (2000). Brister eller olikheter? Lund: Studentlitteratur.
Avramidis, Elias & Norwich, Brahm (2002). Teachers´ attitudes towards
integration/inclusion: a rewiev of the literature. European Journal of Special Needs Education, 17(2), 129-147.
Barnkonventionen (1989). FN:s konvention om barnets rättigheter. Hämtat 16 oktober 2010, från www.unicef.se
Berglund, Lars, Malmgren, Lise-Lotte, Riddersporre, Bim & Sandén, Ingrid (2007). Profession, forskning och praktik: 30 rektorers syn på specialpedagogisk
professionalitet. I Björn Sundmark (Red.), Educare (s. 39-51) Malmö: Lärarutbildningen Malmö Högskola.
Bergman, Susanne & Blomqvist, Camilla (2004). Uppskattande samtalskonst. Stockholm: Mareld.
Björk-Åkesson, Eva (2007). Specialpedagogik - ett kunskapsområde med många dimensioner. I Claes Nilholm & Eva, Björk-Åkesson (Red.), Reflektioner kring specialpedagogik (s. 85-99). Stockholm: Vetenskapsrådet.
Björck-Åkesson, Eva & Nilholm, Claes (2007). Inledning. I Claes Nilholm & Eva, Björk-Åkesson (Red.), Reflektioner kring specialpedagogik (s. 7-16). Stockholm: Vetenskapsrådet.
Bladini, Kerstin (2004). Handledning som verktyg och rum för reflektion. Karlstad: Institutionen för utbildningsvetenskap, Avdelning för pedagogik, Universitet. Brodin, Jane & Lindstrand, Peg (2010). Perspektiv på en skola för alla. Lund: Studentlitteratur.
Bruce, Barbro (2010-09-15). Enkät som metod. Föreläsning på SOL, Malmö Högskola. Byström, Annette & Nilsson, Ann-Charlotte (2003). Specialpedagogers verksamhet efter examen. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö Högskola.
Clark, Catherine, Dyson, Alan & Millward, Alan (2002). Theorising special education. London: Routledge.
Djurfeldt, Göran, Larsson, Rolf & Stjärnhagen, Ola (2003). Statistisk verktygslåda. Lund: Studentlitteratur.
Ds 2008:23. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Hämtat 16 oktober 2010, från www.regeringen.se
Egelund, Niels, Haug, Peder & Persson, Bengt (2006). Inkluderande pedagogik i skandinaviskt perspektiv. Stockholm: Liber AB.
Elowson, Folke (1995). Specialundervisning under fyra decennier. Stockholm: HLS Förlag.
Emanuelsson, Ingemar (2000). Specialpedagogen på marknaden. I Att undervisa nr 5:2000, 6-9.
Emanuelsson, Ingemar (2006). Betyget godkänd i en skola för alla. I Eva Forsberg & Erik Wallin (Red.), Skolans kontrollregim - ett kontraproduktivt system för styrning (s. 46-59). Stockholm: HLS Förlag.
Emanuelsson, Ingemar, Persson, Bengt & Rosenqvist, Jerry (2001). Forskning inom det specialpedagogiska området. Stockholm: Liber
Florian, Lani, Hollenweger, Judith, Simeonsson, Rune J, Wedell, Klaus, Riddell, Sheila, Terzi, Lorella, & Holland, Anthony (2006). Cross-Cultural Perspectives on the
Classification of Children with Disabilities: Part I. Issues in the Classification of Children with Disabilities. Journal of Special Education, 40(1), 36-45.
Gjems, Liv (1997). Handledning i professionsgrupper. Lund: Studentlitteratur. Grundskoleförordningen, 1994:1194. Hämtat 16 oktober 2010, från www.notisum.se Hargreaves, Andy & Fink, Dean (2008). Hållbart ledarskap i skolan. Lund:
Haug, Peder (1998). Pedagogiskt dilemma specialundervisning. Stockholm: Skolverket. Heimdahl Mattson, Eva (2006). Mot en inkluderande skola. Skolledares syn på
specialpedagogiska insatser. Specialpedagogiska institutet. Lärarhögskolan i Stockholm. Stockholm.
Heimdahl Mattson, Eva (2008). Mot en inkluderande skola. Elevers syn på specialpedagogiska insatser. Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Stockholm.
Helldin, Rolf (2007). Klass, kultur och inkludering. Pedagogisk Forskning i Sverige, 12(2), 119-134.
Holmberg, Ulla (2001). Handledning i praktiken. Uppsala: Konsultförlaget/Uppsala Publ. House.
Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997). Forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur.
Juul, Jesper & Jensen, Helle (2003). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Runa Förlag.
Killén, Kari (2008). Professionell utveckling och handledning. Lund: Studentlitteratur. Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lang, Lena & Ohlsson, Lisbeth (2009). Ytterst berörd – sällan hörd: Att som forskare lyssna till berättelser. I Björn Sundmark (Red.), Educare (s. 35-59). Malmö: Malmö Högskola.
Lantz, Annika (2007). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.
Leijnse, Emma (2010, 10 oktober). När skolan är som allra bäst. Sydsvenskan, s. A6-A9.
Lorentz, Hans (2009). Specialpedagogik- mer än dyslexi och ADHD. Specialpedagogik (4), 57-60.
Lpo94 (1998). Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Lund, Ingrid (2006). Hon sitter ju bara där! Lund: Studentlitteratur.
Lundahl, Christian & Öquist, Oskar (2002). Idén om en helhet. Lund: Studentlitteratur. Läroplan för grundskolan: [Lgr 62] (1962). Stockholm: Skolöverstyrelsen.
Läroplan för grundskolan Lgr 69 (1969). Stockholm: Skolöverstyrelsen, Stockholm Utbildningsförlag.
Läroplan för grundskolan Lgr 80 (1980). Stockholm: Skolöverstyrelsen, Stockholm LiberLäromedel/Utbildningsförlaget.
Malmgren Hansen, Audrey (2002). Specialpedagoger -nybyggare i skolan. HLS Förlag. Stockholm.
NE (Nationalencyklopedin). Hämtat 14 oktober 2010, från www.ne.se Nilholm, Claes (2007). Perspektiv på specialpedagogik (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Normell, Margareta (2002). Pedagog i en förändrad tid. Lund: Studentlitteratur. Olsson, Britt-Inger & Olsson, Kurt (2007). Att se möjligheter i svårigheter. Lund: Studentlitteratur.
Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Bengt (1997). Specialpedagogiskt arbete i grundskolan. Göteborgs universitet, institutionen för specialpedagogik.
Persson, Bengt (2004). Specialpedagogik och dokumentation i en skola för alla. Utbildning och Demokrati, 13(2), 97-113.
Persson, Bengt (2007). Elevers olikheter (2:a uppl.). Stockholm: Liber.
Rosenqvist, Jerry (2007). Några aktuella specialpedagogiska forskningstrender. I Claes Nilholm & Eva, Björk-Åkesson (Red.), Reflektioner kring specialpedagogik
(s. 36-51). Stockholm: Vetenskapsrådet.
Rossman, Gretchen B. & Rallis, Sharon F. (2003). Learning in the field. Thousand Oaks: Sage Publications.
Sahlin, Birgitta (2004). Utmaning och omtanke. Stockholm: HLS förlag.
Salamancadeklarationen (1996). Salamancadeklarationen. Stockholm: Svenska Unescorådet.
Sandberg, Jörgen & Targama, Axel (1998). Ledning och förståelse. Lund: Studentlitteratur.
Senge, Peter M. (2000). Den femte disciplinen. Stockholm: Fakta info direkt. SFS 2007:638, Förordning om ändring i högskoleförordningen.(1993:100).
Skolstöd, Utbildningsförvaltningen Stockholm. Hämtat 16 december 2009, från www.stockholm.se
Skolverket (2001). Att arbeta med särskilt stöd med hjälp av åtgärdsprogram. Stockholm: Skolverket.
Skolverket (2002). Handlingsplan för arbete med de handikappolitiska målen inom skolsektorn för åren 2002-2010. Hämtat 18 oktober 2010, från www.skolverket.se Skolverket (2007). Kategorisering av elever med funktionshinder i skolverkets arbete. Publikationer. Hämtat 6 oktober 2010, från www.skolverket.se
Skolverket (2008a). Särskilt stöd i grundskolan. Stockholm: Fritzes förlag. Skolverket (2008b). För arbete med åtgärdsprogram. Stockholm: Fritzes förlag. SOU (1974). Utredningen om skolans inre arbete, SIA. Skolans arbetsmiljö. SOU 1974:53, Stockholm: Allmänna förlaget.
SOU (1999). Att lära och leda en lärarutbildning för samverkan och utveckling. SOU 1999:63, Lärarutbildningskommittén.
SOU (2002). Skollag för kvalitet och likvärdighet. SOU 2002:121 Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.
Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utvecklingsarbete. Lund: Studentlitteratur.
Thurén, Torsten (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. Malmö: Liber AB. Tideman, Magnus, Rosenqvist, Jerry, Lansheim, Birgitta, Ranagården, Lisbeth & Jacobsson Katharina (2004). Den stora utmaningen. Halmstad: Högskolan i Halmstad, Malmö: Malmö Högskola.
Utbildningsplan (2008). Specialpedagogexamen. Malmö Högskola.
Vernersson, Inga-Lill (2002). Specialpedagogik i ett inkluderande perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Wikipedia. Hämtat 18 januari 2011, från http://sv.wikipedia.org
Von Ahlefeld Nisser, Désirée (2009). Vad kommunikation vill säga. Stockholm: Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet.
Ödman, Per Johan (2007). Tolkning, förståelse, vetande: hermeneutik i teori och praktik. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.
Öquist, Oskar (2008). Systemteori i praktiken - konsten att lösa problem och nå resultat. Stockholm: Gothia Förlag.
Bilaga 1
Hej! Malmö 101011
Vi är två grundskollärare som läser till specialpedagoger på Malmö högskola. Eftersom det är vår sista termin skriver vi nu vårt examensarbete på 15 hp. Syftet med vår studie är att undersöka hur specialpedagogens kompetens används i grundskolan. Vår hypotes är att lärares och specialpedagogers uppfattning om det specialpedagogiska uppdraget skiljer sig åt. Därför avser vi att undersöka vilka likheter och skillnader som finns i uppfattningen hos lärare och specialpedagoger om det specialpedagogiska uppdraget. För att kunna genomföra vår undersökning behöver vi din hjälp. Vi vore mycket tacksamma om du vill ställa upp och delta i vår undersökning.
Vi kommer att boka en tid för en personlig intervju med dig. Tiden för intervjun kommer att ligga någon gång under vecka 43-45. Intervjun kommer att ta ca en timme. Vi kommer att använda oss av bandspelare och spela in samtalet, för att underlätta vår analys av resultatet. Intervjumaterialet kommer att behandlas konfidentiellt och personerna vi intervjuar kommer inte att kunna identifieras. Materialet kommer endast att nyttjas i uppsatsen. Allt deltagande är frivilligt och kan avbrytas om så önskas. För att du ska få möjlighet att förbereda svaren på våra frågor bifogar vi några frågeområden.
Om du har frågor eller funderingar är du välkommen att kontakta oss;
Christine mobil 073/xxxxxxx Malin mobil 070/xxxxxxx
Med vänlig hälsning!
Bilaga 2