Nedan kommer vi att redovisa resultaten ifrån intervjuerna. Vi har valt att först utgå från delarna genom att redovisa var skola för sig. Vi anser att det på så sätt blir enklare att få en struktur. Därefter ser vi till helheten när vi analyserar alla intervjusvaren i syfte att urskilja likheter och skillnader i specialpedagogens uppdrag. Vidare valde vi att redovisa resultaten i de fyra frågeområden som respondenterna fick ta del av innan intervjuerna. De fyra frågeområdena är:
• Hur definierar du begreppet specialpedagogik? • Vad ingår i specialpedagogens uppdrag?
• Hur är det specialpedagogiska stödet utformat i er verksamhet? • Hur skulle det optimala specialpedagogiska stödet kunna se ut?
Vi har valt att dela upp resultaten utifrån de två yrkeskategorierna. För att öka läsbarheten har vi gjort vissa ändringar av språket i transkriberingen, men då på ett sådant sätt att innebörden i det som sagts inte har förändrats eller förvrängts på något sätt. Tre punkter … markerar en tankepaus eller en ofullständig mening.
10.1. Resultatredovisning, skola 1
10.1.1 Definition av begreppet specialpedagogik
På frågan om vad specialpedagogik är, skilde det sig främst mellan specialpedagogens och lärarnas syn på ämnet. Specialpedagogen svarade:
Det är ingen speciell pedagogik, utan det är ett förhållningssätt. Har du ett visst förhållningssätt, så går det igen i undervisningen i mötet med barnen, oavsett vilken problematik de befinner sig i. Om man inte jobbar med förhållningssättet, då blir det ingen utveckling på skolorna.
Lärarna var eniga och menade att specialpedagogik innebär en fördjupning i olika ämnen och att specialpedagogen, eller specialläraren, ska ge mer till elever som befinner sig i svårigheter. En respondent uttryckte det så här:
Det är när man går djupare in i ämnena. Djupare in i specifika områden. De områden som vanliga lärare känner till, men inte kan arbeta med i klassrummet bland alla andra.
10.1.2 Specialpedagogens uppdrag
Specialpedagogen ansåg sig ha ett nära samarbete med rektorn och en frihet att forma sitt uppdrag själv. Hon belyste även att det inte finns någon färdig roll, utan hon får ta plats och profilera sig själv.
Rollen var ingen färdig roll, utan den fick jag ta mig och det är inte så enkelt. Du måste fylla rollen själv, för det finns ingen efterfrågan på specialpedagoger. Det finns en efterfrågan på speciallärare och då tänker man på att ta ut och drilla. Det tar tid att bygga upp någonting utifrån det.
Det gäller när man kommer ut att man har kraften och uppdraget klart för sig. Så man gör klart… att kollegerna vet om det också.
När det gällde att beskriva specialpedagogens yrkesroll beskriver specialpedagogen en fokus på miljön omkring eleven, det relationella perspektivet, med framförallt pedagogisk utredning och handledning.
Man ska jobba, inte kategoriskt, utan ifrån det relationella perspektivet. Jag går in och observerar och sedan går jag tillbaka och pratar med personalen. Jag försöker se hur personalen kan göra, så eleven slipper en massa saker som är besvärliga för honom och det är det svåra, för då gäller det att peppa personalen, så de inte känner att det är en arbetsbörda utan tvärtom, att det är positivt. Ibland är jag kanske lite obekväm, för du måste våga, ibland måste du våga vara lite obekväm. Ifrågasätta. Och ibland tas det som kritik.
Jag brukar ändå säga, nej, jag är här för barnen… de barnen som inte följer med ska klara av det. Det är dem jag är till för. Jag är till för alla barnen, men jag känner att jag måste ha fokus på dem.
Lärarna visade osäkerhet angående specialpedagogens uppdrag, men nämnde en pedagog som kan handleda, kartlägga, och arbeta med elever som har en diagnos.
Jag tror det är viktigt att man profilerar sig. Jag vet inte riktigt vad hon gör och det är ju inte så bra.
Jag kan inte den biten. Jag upplever att det här, specialpedagogen, är rätt så nytt… En som kan handleda läraren och komma med förslag hur man kan arbeta med eleven. Göra åtgärdsprogram.
Efter lite betänketid, kom även skolutveckling fram som en del i uppdraget.
Specialpedagogerna, de har mer suttit i antimobbinggrupp och jobbat med likabehandlingsplaner och sådant.
Det är ju roligt med en specialpedagog som följer med utvecklingen och forskningen och har tid till det.
Upprättandet av åtgärdsprogram var något som också ingick i specialpedagogens uppdrag. Det var dock något som specialpedagogen ville ändra på.
Vi har åtgärdsprogram där man utgår från individnivå, gruppnivå och organisationsnivå. Detta fanns inte med förr, utan det var att man gick på individ. Som det blivit nu är det specialläraren och jag som skriver dem och det tycker jag inte är riktigt bra. Så det ska vi jobba med.
Åtgärdsprogram. För det gör de (specialpedagogerna, vårt tillägg) hos oss fortfarande. Jag skriver inga själv. Vi pratar om det, men specialpedagogen har alltid skrivit det, men vi har suttit tillsammans och samtalat.
10.1.3 Det specialpedagogiska stödet i verksamheten
På frågan hur det specialpedagogiska stödet är utformat, förutom skolutveckling och handledning, uttryckte sig specialpedagogen så här:
Jag sitter med vissa lärare varje vecka och diskuterar grupperna, hur det är och så. I och med att jag är mycket ute i klasser, så tittar jag mycket på gruppen. Jag har inga lektioner. Jag vill inte vara den läraren som ska iväg till nästa lektion. Då är jag ju bara en av de andra.
Det har blivit väldigt mycket tekniskt för tillfället, många som läser Daisyskivor och kompensatoriskt. Då har jag hjälpt lärarna.
Ingen av lärarna kände att de jobbat med någon specialpedagog och deras svar på vad specialpedagogen hade för arbetsuppgifter på skolan var:
För mig jobbar de helt olika (specialläraren och specialpedagogen, vårt förtydligande). Specialpedagogen jobbar ju mot handledning och de här kompensatoriska hjälpmedlen. … och så kanske att man har enskilda elever. Jobbar med enskilda elever som har diagnos eller så”. Tilltalar mig inte lika mycket som att jobba tillsammans.
De har testat hela hösten, så jag har inte haft något direkt stöd denna termin. Hon ska väl börja med det nu, men jag vet inte direkt hur det kommer att se ut.
Lärarna tycktes uppleva det så att specialpedagogens arbete inte har lika tydliga gränser som speciallärarnas, vars område de ansåg tydligare och begränsat. Dessutom framkom det, hos en av respondenterna, en oro för att specialpedagogen kan komma att plocka ut enskilda elever för enskild stödundervisning.
Om en specialpedagog skulle vilja att bara han skulle gå ut, då skulle jag aldrig göra det. Jag tror att man utvecklas bäst i grupp. Det känns inte positivt om det ska bli så. Då går man ju tillbaka till det gamla igen, på något vis.
Figur 3. Vår tolkning av det specialpedagogiska stödets utformning i verksamheten, enligt intervjusvaren.
10.1.4 Det optimala specialpedagogiska stödet
Samtliga respondenter hade önskemål om att den specialpedagogiska verksamheten skulle utvecklas och gav förslag på hur den kunde förbättras, även om det var små förändringar. Specialpedagogens önskemål var mer pedagogiska samtal och mer handledning, men inte mer personal.
Jag tycker, att om man är fler är det risk att man tar över för mycket… alltså då utvecklas man inte. Då utvecklas inte lärarna i det här förhållningssättet. Ännu fler resurser är inte alltid det rätta.
Ett tydligt önskemål från lärarna var ett ökat samarbete och att de fick mer tid för diskussioner och planering av det individuella stödet.
Jag vill jobba tillsammans med specialpedagogen. Att man hela tiden har ett samarbete och diskuterar. Att man hela tiden har en dialog.
Att de kunde stötta eleven lite varje dag och att vi hade mer tid att planera och lägga upp undervisningen. Det skulle vara bra.
Figur 4. Vår tolkning av hur det optimala specialpedagogiska stödet skulle kunna se ut, utifrån
intervjusvaren på skola 1.
10.1.5. Sammanfattning, skola 1
Vår tolkning av vårt resultat är, att specialpedagogen i vår undersökning i större utsträckning talar för det relationella perspektivet och lärarna i större utsträckning talar för det kategoriska perspektivet. Det är inte renodlat det ena eller det andra men nyanserna i svaren pekar åt det hållet. Lärarnas svar tyder mer på en efterfrågan av en ämnesspecifik och undervisningscentrerad pedagogisk kompetens, där specialpedagogen ska ge kvalificerad hjälp till elever med svårigheter, i en liten grupp. Detta stärker vår hypotes att lärarens och specialpedagogens uppfattning om specialpedagogens uppdrag skiljer sig åt. Båda yrkeskategorierna talar dock om en önskan om ett ökat samarbete med fler pedagogiska samtal och handledning, vilket kan leda till ett perspektivskifte, det vill säga mot ett mer relationellt perspektiv.
10.2 Resultatredovisning, skola 2
10.2.1 Definition av begreppet specialpedagogik
Specialpedagogen började med ett kategoriskt synsätt, då hon uttryckte sig om specialpedagogik på följande sätt:
… specialpedagogiken är de pedagogiska åtgärder som mobiliseras, då den vanliga pedagogiken inte räcker till för att elever ska kunna tillgodogöra sig undervisning på samma villkor som andra…
Därefter gick hon in på ett relationellt synsätt.
… specialpedagogik fyller en viktig funktion, inte bara som någon speciell pedagogik för vissa elever, utan genom att bidra till att den naturliga variationen av elevers olikheter kan mötas i skolan…
Lärarna uttrycker sin syn på specialpedagogik på följande sätt:
Specialpedagogik är den pedagogik där man kan hjälpa elever med speciella svårigheter i något ämne… att ge dem strategier hur de ska lösa problemen och knäcka det här. Kunskapen så att säga.
För mig är det att någon arbetar med barn med särskilda behov och att de ska få den hjälp de behöver…
10.2.2 Specialpedagogens uppdrag
Specialpedagogen beskriver uppdraget på följande sätt:
… att jag som specialpedagog kan komma in och stötta hela gruppen, att jag kan planera tillsammans med lärarna… jag har puffat på lite grand här med stöd, gruppstöd och stöttning, men det ingår inte i den ordinära verksamheten…
… jag har många lektioner, samtidigt har jag mina uppgifter som specialpedagog. Jag har mycket annat att göra, det här med utredningar och uppföljning, utvecklingssamtal…
Lärarna svarade följande:
… se till att de barnen som har särskilda behov får hjälp. Då får man kanske göra några sådana här tester, för att kunna urskilja vilka det är som är i störst behov. Ja, plus att de kommer in i klassen och ser hur barnen fungerar socialt.
Arbetar med de elever som verkligen har inlärnings… specifika inlärningssvårigheter. Men inte glömma dem med specifika problem, men som är väldigt duktiga. De får klara sig själva. De får ingenting.
10.2.3 Det specialpedagogiska stödet i verksamheten
Specialpedagogen tog upp dilemmat att kombinera sin egen önskan med verksamhetens tradition:
Själv är jag övertygad om att utgå från ett inkluderande synsätt på undervisning, på elever, på hela skolan. Det här skiljer sig från hur det ser ut i praktiken, mer eller mindre kan man säga. Jag vill inte säga att det är helt olikt… men det är inte den ambitionsnivå jag hoppades på.
… ofta har vi små grupper vi jobbar med, eller kanske enskilda elever. Och detta påminner som ni vet om specialundervisning i första hand.
Lärarna har en bild av en specialpedagog som arbetar som en speciallärare:
Specialpedagogen arbetar genom att ta ut dem (eleverna, vårt tillägg). Hon börjar med att testa och sen har hon grupper i svenska och matematik. Då har hon dels datorprogram och dels annan undervisning och en annan metodik för att kunna hjälpa dem. Men hon arbetar inne i sitt rum.
Det lyssnas, det testas, det pratas och diskuteras med barnen. Utifrån det så fattas det ett beslut om vilka (som ska få stöd, vårt tillägg).
Något senare kommer de in på handledning och skolutvecklingsbiten:
Jag har ett väldigt nära samarbete med specialpedagogen och vi diskuterar hur vi ska göra och hon redovisar sitt arbete och så har vi planering en timme i veckan. Men direkt handledning… nej, det kan jag inte säga.
Men det mesta är fortfarande undervisning. Så finns det den lilla biten där det finns en tendens till både handledning och skolutveckling. Och jag tror att där ligger… de själva utgör en bromskloss till både handledning och skolutveckling.
Figur 5. Vår tolkning av det specialpedagogiska stödets utformning i verksamheten, enligt intervjusvaren.
10.2.4 Det optimala specialpedagogiska stödet
När specialpedagogen fick drömma fritt uttryckte hon sig på följande sätt:
Att lärare och specialpedagogen närmar sig varandra när det gäller synsätt och de perspektiv man har att se på elever i behov av särskilt stöd…
Specialpedagogen ska ha en nyckelroll i arbetet att föra idéerna om en skola för alla vidare i framtiden… samt att handledningen ska tas tillvara...
Lärarna har en önskan om att arbeta inkluderande:
Jag vill ha in specialpedagogerna i klassrummet. Jag skulle nog vilja att man hade ett större arbete med de övriga skolämnena, framförallt NO-ämnena men även SO.
Drömsenariot hade kanske till och med varit att man hade en klasslärare och en specialpedagog i varje klass. Det tycker jag hade varit det optimala.
Vidare nämner lärarna handledning och skolutveckling:
Jag skulle önska att man hade mycket mer diskussioner om de här eleverna med specifika svårigheter. Att specialpedagogen skulle driva de pedagogiska frågorna. Att hålla skolutvecklingsfrågor vid liv... Det tycker inte jag vi hinner med nu.
Jag skulle önska att vi hade haft mer planeringstid, eller handledningstid. Det hade varit jätte bra.
Figur 6. Vår tolkning av hur det optimala specialpedagogiska stödet skulle kunna se ut, utifrån
intervjusvaren på skola 2. 10.2.5 Sammanfattning, skola 2
Det är tydligt att det relationella perspektivet inte har fått någon genomslagskraft på skolan. Skolans kultur och undervisning präglas av ett kategoriskt perspektiv. I intervjusvaren framkommer det att lärarna inte är införstådda med specialpedagogens uppdrag. Vi tolkar det som att både specialpedagogen och lärarna har en önskan om att arbeta utifrån ett inkluderande synsätt men att de i realiteten arbetar utifrån ett exkluderande synsätt.
10.3 Resultatredovisning, skola 3
10.3.1 Definition av begreppet specialpedagogik
Specialpedagogen anser att begreppet är övergripande och inte helt enkelt att definiera.
… det är mycket, dels så tycker jag att det är det här med helhetsperspektivet… att man har ett helhetsperspektiv, det första man tänker på är ju elever som inte klarar målen… och att man då behöver sätta in åtgärder. Då blir det specialpedagogik.
En av grundskollärarna uttrycker att hon förändrat sitt synsätt, från ett kompensatoriskt till ett mer relationellt sätt att tänka kring elever i behov av särskilt stöd;
… jag har nog ändrat min syn lite grann från mer speciallärarollen… och mer det här att hitta metoder för de elever som har problem… det är klart att det handlar om det också… men mer till att jag tycker att specialpedagogiken får mig att tänka på hur jag
gör egentligen, få mig att sluta se så mycket på mig själv och se på eleverna.
En grundskollärare betonar betydelsen av specialpedagogik som disciplin;
… det är en förutsättning för att vi ska kunna möta alla elever på dess nivå… det tycker jag är grundkärnan i det hela.
10.3.2 Specialpedagogens uppdrag
Specialpedagogen betonar att hennes uppdrag först och främst handlar om att ha ett övergripande ansvar vad gäller kartläggning av de specialpedagogiska behoven i verksamheten;
… i stort sett tycker jag att jag och min kollega står för helheten på skolan… vi är de som har paraplyseendet, övergripande, vad de olika klasserna har för behov… vi är spindlarna i nätet helt enkelt… och sen att vi jobbar med lärarna, med ledningen, med elevvårdsteamet…
… vissa har förväntningarna på att man ska avlasta… jag hoppas att de känner att man finns där som ett stöd… och att man inte är där för att kolla dem… utan att man är där för elevernas skull…
… man har andra ögon… man ser mer på miljön och allting runt omkring…
En lärare uttrycker sin osäkerhet ifråga om uppdraget, men efter lite betänketid nämns handledning och skolutveckling;
… jag bara tror ju saker som de gör… jag kan ju tänka mig att en stor del är individuell… med handledning av lärare och stöd med hur man ska göra… sen kan jag tänka mig att det också har, som jag tror… med att hålla sig ajour med saker som t.ex. ny forskning och se till att det implementeras på skolan…
Samma respondent tar upp pedagogisk utredning som en del i det specialpedagogiska uppdraget;
… att man ser lösningar för elever, att man kan komma in i en situation och utreda, eller vad man ska säga… se vad de behöver och så…
En grundskollärare betonar specialpedagogens handledande funktion som viktig;
… att specialpedagogen kan komma in med en expertis… en vetskap som jag inte har… som gör att jag kan bli handledd… det förväntar jag mig absolut…
… och de ser till att följa upp så att vi lärare skriver åtgärdsprogram på rätt sätt och att det dokumenteras på rätt sätt…
10.3.3 Det specialpedagogiska stödet i verksamheten
Specialpedagogen uttrycker att hennes arbetsuppgifter i stort överensstämmer med examensordningen, men att hennes roll som specialpedagog ibland förväxlas med speciallärarens yrkesfunktion.
… vissa har man ju väldigt lätt för att samarbeta med… de förstår ju den specialpedagogiska tanken och grunden… andra har väldigt svårt för det… en del har ju det gamla tänket att specialpedagogen är liktydig med specialläraren och att det är eleven som är problemet… och att det är eleven som ska plockas ut… och då ser man inte miljön… man ser inte sin egen roll…
Enligt specialpedagogen är denna förväxling vanlig bland de äldre lärarna i de högre stadierna;
… de äldre lärarna som undervisar i de högre årskurserna har i större utsträckning ett kompensatoriskt tänk…
… de tycker att man hela sin arbetstid ska vara ute bland eleverna, och så är det ju inte för det är så många andra bitar med dokumentation och handledning… och man får lite jobba för att förklara vad man har för arbetsuppgifter…
Vad beträffar handledning menar specialpedagogen att det finns ett behov;
… jag skulle vilja öka på handledningsbiten, men den finns…
Om skolutveckling uttrycker hon sig på följande sätt;
… jag är mycket ute i klasserna… och det gäller ju återigen att hitta tid till det andra… och jag känner att skolutvecklingsbiten inte riktigt hinns med, alltså forskningsbiten… läsa in sig på forskningsrapporter… det skulle jag vilja ha mer tid till…
Klasslärarna har uppfattningen att stödet för det mesta sker i klassrummet, men att det ibland även kan ges utanför;
… vi försöker ju så mycket som möjligt att inkludera istället för att exkludera, men sen måste man ju titta på från fall till fall… det finns ju fall där eleven kan ha koncentrationssvårigheter… eller andra saker som man bör göra utanför gruppen… … specialpedagogen kan komma in som en resurs i klassen och jag kan jobba enskilt med eleven…
… mycket är hon ju inne i klassrummet och hjälper inte bara vissa elever utan hon hjälper andra också…
Klasslärarna är eniga om att all slags handledning, oavsett om den sker enskilt eller i grupp är oerhört betydelsefull;
… för även om specialpedagogen inte alltid är med… så har man ändå alltid stödet på något sätt… man har ändå henne att prata med… så det är rätt så skönt…
Om grupphandledning ger en klasslärare följande svar;
… framförallt var det reflekterande… man fick en enorm stöttning där… inte bara av specialpedagogen som handledde… utan hela gruppen blev en stöttning… och det kan kännas skönt…
Figur 7. Vår tolkning av det specialpedagogiska stödets utformning i verksamheten, enligt intervjusvaren.
10.3.4 Det optimala specialpedagogiska stödet
Specialpedagogens tankar kring drömscenariot uttrycks på följande sätt;
… det optimala skulle vara att serva färre arbetslag… då skulle kvalitén höjas…
… att man har mer tid för varje enskild individ och för lärarna… mer tid för planering och diskussioner… att man jobbar ännu mer nära varandra…
… att man har den optimala planeringen från början… att man inte kan rucka på den hur som helst…