Jag kommer i det här avsnittet att diskutera kring litteratur jag valt att använda mig av samt valet av metod. Sedan kommer jag i slutsatser och resultatdiskussion reflektera över mitt
resultat d.v.s. om jag fått svar på mina frågeställningar. I slutet av kapitlet kommer jag att lyfta fram det jag uppmärksammat i resultatet samt ge förslag på vidare forskning.
5.1 Litteraturdiskussion
Litteraturen jag använt mig av har enligt mig varit relevant för mitt arbete. Det har inte varit särskilt svårt att hitta litteratur om jag bortser ifrån några avhandlingar som hade varit bra att ha med i mitt arbete. Det var snarare så att begränsningen av litteraturen var nödvändigt. Jag har använt mig av Malténs (2002) bok och Jansens (1997) bok som grunden för mitt arbete. Båda böckerna handlar om hjärnan och dess funktion i samspel med pedagogiken, som jag anser är grunden och möjligheten till inlärning. Dessa har gett mig en tydligare bild av att det fysiska samt emotionella måendet påverkar lärandet. Dessutom tog de upp olika
inlärningssätt som jag var mycket intresserad av, därför att det är medvetenheten om dessa som ger möjlighet till att skapa en individanpassad undervisningssituation. Jag har sedan mycket medvetet byggt på denna grund med olika teorier av t.ex. Piaget och Goldman (1964) kring barns tänkande och mognad. Deras teorier var intressanta och kunde ge mig förklaringar till elevernas svar och förhållningssätt som kom fram i deras svar. Dessutom har jag använt mig av Lpo94 (Utbildningsdepartementet, 1994) och Kursplanen för ämnet Religion
(Skolverket, 2000), som innehåller bestämmelser om elevernas inlärning och kunskap. Jag har även tagit upp forskning kring barns sätt att se på religionsundervisning och deras lärande i ämnet, därför att dessa är relaterade till det emotionella måendet hos eleverna samt kan kopplas till elevernas svar.
5.2 Metoddiskussion
Jag valde att göra min undersökning genom aktionsforskning samt använda mig av kvalitativa intervjuer och fotografier. Dessa valde jag för att kunna få så djup insyn i barns tankar kring deras lärande samt påverkan av på denna. Dessa metoder krävde väldigt mycket förberedelser och eftertanke.
passen. Det var ju dessa elever reflekterade över sen, och elevernas svar är en viktig del av min undersökning. Jag tyckte att det var mycket bra att få kunna göra något tillsammans med eleverna, få vara med de i praktiken. Jag tror att detta ledde till att intervjuerna gick så bra och var odramatiska. Eleverna kände sig inte hämmade eller stressade, vi hade ju gjort saker tillsammans. Jag tror även att aktionsforskningen är ett bra sätt att skapa band på och förtroende med barnen/ eleverna.
Intervjuerna gick bra. Eleverna tyckte att det var väldigt kul att få vara med och de var mycket seriösa. De tyckte att det var spännande att det som de tyckte och sa skulle användas i ett arbete. Det är femte gången jag har intervjuat barn/elever och den här gången kändes mycket bra och ärligt.
Jag använde mig av fotografier som jag tog under undervissningspassen. När jag bestämde mig för denna metod, tyckte jag att den var intressant och praktiskt. Dock blev inte min erfarenhet lika positiv. Jag tyckte att det var svårt att använda fotona under intervjuerna då vissa av eleverna blev distraherade när jag visade fotona. Dessa elever ville hellre prata om vem som var med på fotona och hur dessa personer såg ut. De fnittrade lite och jag fick upprepa samma fråga för att de inte kunde koncentrera sig på det jag sa. Jag borde kanske ha låtit de prata av sig, och sedan fortsätta. Detta skulle troligen kräva mer tid men även kunnat bidra till att eleverna blivit mer emotionellt engagerade i intervjun. Ett annat sätt som kan spara tid och få eleverna vana vid fotona, är att visa dem för hela gruppen efter varje
undervisningspass. Självkart bara om gruppen är trygg och eleverna trivs med varandra, vilket den här gruppen gjorde. Jag tror även att själva intervjun måste byggas kring fotona, d.v.s. att frågorna anpassas i viss mån till fotona, dock inte så att de blir ledande. Jag tror fortfarande på att det är en bra metod, men man behöver nog övning och kanske annan planering.
För mig som blivande lärare har det varit mycket intressant och lärorikt att få prova på aktionsforskning. Jag kommer dagligen att planera lektioner och sätta igång olika processer och handlingar som eleverna får vara med om. Det är lärorikt och användbar att iaktta sina handlingar och elevernas reaktioner samt få feedback från dem. Jag får då reda på det som är bra, dåligt o.s.v. och kan medvetet och med större säkerhet förändra och anpassa mig och undervisningen.
5.3 Slutsatser och resultatdiskussion Utifrån mina frågeställningar är slutsatserna att:
• Eleverna lär sig kunskap de själva på något sätt kan mäta t.ex. genom ett prov eller användning av det. På vilket sätt eleverna kunde mäta det de hade lärt sig berodde på undervisningspassen och vad de lärt sig.
• Eleverna lär genom att se, höra och göra, med andra ord, genom det visuella, auditiva och kinestetiska sättet. Förekomsten av dessa beror på individen men även på
undervisningssituationen, vilket betyder att eleven kan anpassa inlärningssättet till situationen. Lustfullt lärande var viktigt för eleverna och med pauserna påverkade deras arbete och lärande mycket positivt, fastän de själva inte alltid var medvetna om det.
Resultatet visar att eleverna och deras inlärning var till stor del sammanbunden med
hjärnbaserade lärande d.v.s Malténs (2002) och Jensens (1997) teorier. Dessa stämde oftast med det eleverna tyckte och upplevde, fastän de själva inte kände till forskarnas teorier. Elevernas svar visade på att kopplingen mellan hjärnan och deras lärande är tydlig och betydelsefull. Detta finner jag intressant eftersom denna koppling inte uppmärksammas i skolan. Dock tror jag att det hade varit möjligt att praktisera dessa teorier t.ex. pauser i
undervisningen, stimulansen av många sinnen och känslor, i skolvardagen. Det är enkla medel som ger eleverna större och varierande möjligheter till att lära.
Utifrån resultatet kan jag även se att eleverna söker efter kunskap de kan mäta på något sätt och anpassar inlärningssätten till undervisningspassen innehåll. Vilket har fått mig att fundera över den individanpassade undervisningen. För om elever letar efter mätbar kunskap och anpassar inlärningssätten till undervisningen, blir individundervisningen mycket viktig. Om man utgår ifrån att alla lär på något eller några av inlärningssätten och all undervisning innehåller dessa, förstärks de inlärningssätten man redan har. Vilket är bra men stimulansen av de sätt vi inte kan, bör också uppmärksammas och tränas upp. Därför att kunskap relaterat till inlärningssättet kan gå förlorad och eleven får ingen helhetssyn. Detta kan ske genom individanpassad undervisning.
En annan sak som jag ansåg vara intressant, var att flera av eleverna inte var säkra eller viste på vilket sätt deras känsloupplevelser påverkade deras arbete. Hur kan det komma sig? Är de inte tillräckligt mogna eller är det så att man i skolan inte sätter någon större vikt vid känslor och lärande? Jag tycker att man borde göra det eftersom påverkningen av stämningen i
gruppen och elevernas arbete var mycket positiv. De var glada, entusiastiska och engagerade i uppgiften. Denna insikt har lett till att jag nu inser vikten och betydelsen av att individ och behovsanpassad undervisning som lyfter fram den emotionella aspekten, både Maltén (2002) och Jensen (1997) skriver om.
Mina slutsatser och analyser från min undersökning, kommer jag säker att reflektera över fler gånger framöver. Men det jag har lärt mig och kommer att använda mig av som lärare, är att lyfta fram den emotionella inverkan på inlärning samt att diskutera, reflektera tillsammans med eleverna, över vad de har lärt sig, hur och varför. Jag tycker att det är viktigt att elevernas medvetande om deras inlärning utvecklas och förstärks. Jag tror nämligen att det kan hjälpa dem till ett mer varierande och effektivt sätt att lära sig på samt att utveckla och nyttja sin redan befintliga kunskap.
Det finns många infallsvinklar som är intressanta att undersöka mer om. En av dem är, hur elever beskriver kunskap och varför? Denna fråga har följt mig under senare delen av mitt arbete eftersom eleverna verkar vara bundna till faktakunskapen. Det hade varit intressant att få veta vad det beror på. Är det en vana? Okunskap? Omognad? Eller något annat?