5.1 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att identifiera skillnader mellan narrativa texter producerade digitalt och analogt i en årskurs 3. Studiens resultat visar på att elever producerar bättre texter digitalt baserat på analyserande kategorier. I cirkelmodellens faser sker en progression i
undervisningen i linje med att eleverna på egen hand ska kunna producera en narrativ text som slutprodukt.
Enligt Mangen och Veley (2010) är det jobbigare att använda penna och papper vid textproduktion. Detta är för att eleverna då endast kan använda en hand och vid textproduktionen via dator kan eleverna använda två händer. Genomsnittet på antal ord genom digital textproduktion kontra analog textproduktion visade sig vara 75 ord i fördel till den digitala textproduktionen.
Längden på texten avgör inte kvalitén på texten. I vilken utsträckning som texten följer en narrativ dramaturgi är en indikation på om eleven uppnår godtagbar nivå. En intressant upptäckt var att endast fyra elever klarar av att producera godtagbara texter digitalt och analogt som uppfyller kategorin som berör narrativ dramaturgi. En större andel av eleverna blev godkända när de skrev den digitala texten jämfört med den analoga.
Genomgående i resultatet på elevernas skrivande indikerar det att eleverna överlag producerar längre och bättre texter när eleverna använder digitala verktyg. Med bättre texten menas utifrån kategorierna. Det var två elever som producerade längre texter analogt men det var marginellt det skilde som max 20 ord medan resterande elever producerade längre och mer bättre texter digitalt utifrån förutbestämda kategorier. En slutsats av detta är att
eleverna gynnas mer av att producera texter med digitala verktyg än vad eleverna gör när de producerar texter med analoga verktyg. Elevernas egna åsikter trodde vi skulle ha större inverkan på elevernas textproduktion än vad de hade. Det var sex elever som trodde att de skulle producera längre texter när de skrev med penna och papper viket sen visade sig att det endast var en av de sex elever som faktiskt gjorde det. En elev som trodde att hen skrev längre texter digitalt skrev längre text analogt. Eleverna som trodde att de skulle producera längre och mer korrekta texter vid det analoga skrivandet hade en del intressanta åsikter om varför de
28
trodde det. En elev svarade att hen behövde leta efter bokstäverna på tangentbordet när hen skriver på dator, det behövde inte hen göra när hen skriver med penna och papper. Svaret som denna elev gav kan tyda på att eleven inte fått tillräckligt med undervisning i hur digitala verktyg fungerar och hur eleverna bör använda sig av digitala verktyg. Det är inte meningen att eleverna ska behöva se det digitala verktyget som ett hinder, utan istället hitta strategier för hur det gynnar eleven i sitt skrivande. Därför kan läraren behöva arbeta oftare med digitala verktyg för att eleverna ska hitta strategier för att skriva med mer flyt på dator, som om de skriver med penna och papper. Denna elev nämnde ingen nackdel med att skriva med penna och papper, däremot gjorde en annan elev detta då hen påpekade att skriva med penna och papper orsakade smärta i handen när hen skriver. Det är av stort intresse hur olika elever ser på att skriva med penna och papper och att använda digitala verktyg i sin skrivinlärning.
De olika verktygen ska oavsett bidra till elevernas skrivutveckling. Eftersom det var två elever som lyckades att producera mer text i det analoga skrivandet ska alla elever använda det verktyg som gynnar just den eleven bäst. Alltså är olika artefakter bra för olika elever och de olika artefakterna hjälper olika elever på olika vis (Säljö, 2014). Eleverna bör behärska båda skrivsätten och därför är en varierad undervisning det bästa för eleverna men även att eleverna ska ha möjlighet att välja och använda det som fungerar bäst för eleven. Berninger et al (2009) menar att undervisningen bör syfta till att alla elever ska kunna använda båda skrivsätten. Men det finns en del fördelar med att skriva med hjälp utav digitala verktyg. En fördel är att det är enkelt att korrigera i texten (Hultin och Westman, 2015). Alltså att eleven i efterhand eller under arbetets gång kan gå tillbaka och ändra om det inte ser rätt ut. Vilket inte är lika lätt när eleven skriver med penna och papper eftersom eleven då behöver sudda
betydligt längre text om felet upptäcks för sent. Alltså digitala verktyg ger betydligt större möjligheter när eleven ska utveckla eller ändra i texten.
Många elever har även tillgång till Ipad och dator redan innan skolan. Dock inte alla, för vissa är det självklart hur man skriver på en Ipad eller dator medan vissa aldrig kommit i kontakt med något utav de digitala verktygen hemifrån. En av de eleverna som skrev längre texter med penna och papper hade på enkäten skrivit att hen behöver leta efter bokstäverna på en dator och därför är det svårare för hen att skriva med digitala verktyg. Liknande resonemang förs av Alexandersson, Linderoth och Lindö (2001). Detta kan bero på att eleven inte har kommit i kontakt med tillräckligt mycket digitala verktyg i hemmet. Med det sagt kan det vara första gången eleverna ens kommer i kontakt med något digitalt och då är det självklart
29
svårare att skriva via digitala verktyg. Däremot är digitaliseringen ett faktum i dagens samhälle och blir allt vanligare i vårt samhälle. Då borde de digitala verktygen verkligen ha en given plats i undervisningen oavsett vilken skola det är. Samhället utvecklas och då måste skolan följa med i utveckling för att eleverna som inte alltid har tillgång till digitala verktyg i hemmet ska få det i skolan.
30