Barnen tillbringar sina första år i förskolan och vistas mycket utomhus under sina dagar, men är det utomhuspedagogik som bedrivs under utevistelserna. Hur bedrivs
uteverksamheten på förskolor? Hur används utemiljön för barns utveckling och lärande i förskolorna? Vad definieras som utomhuspedagogik av förskollärare? Lärandet har en
framskjuten position i förskolan idag, vilket kan förklara varför utomhuspedagogik som begrepp tagit plats i den svenska förskolan. Mot denna bakgrund framstår det som viktigt med en fördjupning av begreppet, som fått stort inflytande i svensk förskola trots att det inte står beskrivet i läroplanen. Syftet med uppsatsen är att spåra
utomhusvistelsens kopplingar till lärandet i förskolor genom granskning av vad
förskollärare säger om bedrivandet av utomhuspedagogik i verksamheten. Genom mina
intervjuer med förskollärare från olika avdelningar och förskolor får jag reda på hur de avdelningarna bedriver utomhuspedagogik i sina verksamheter. Med hjälp av de didaktiska begreppen om lärandets var och vad spårar jag användandet av didaktiken som metod för barns lärande i verksamheternas utemiljö. Förskollärarnas didaktiska planering och utvärdering av lärandet spåras och synliggörs samt om det förekommer didaktiska överväganden och reflektioner i verksamheterna.
6.1 Resultatdiskussion
Utemiljön påstås inom utomhuspedagogiken inte bara vara en inspirationskälla, eller en plats för barnens eget upptäckande och lek, utan en plats för aktivt lärande. Med
utevistelsen som ett verktyg kan läroplansmålen uppfyllas, men är det en pedagogisk utevistelse med didaktisk planering som bedrivs? Kan det kallas utomhuspedagogik?
Mitt resultat från de semistrukturerade intervjuerna visar svaret på frågan: hur bedrivs
uteverksamheten på förskolor?, med att uteverksamheten på förskolegården bedrivs på
just de förskolorna med oplanerade och spontana lärandesituationer utan någon didaktisk planering. Materialet på förskolegården används inte som
undervisningsmaterial och med pedagogiska beskrivningar.
Svaret på frågan: hur används utemiljön för barns utveckling och lärande i förskolor?, ges den beskrivning av att i utemiljön utanför förskolegården planeras det av
37
förskollärarna mer utifrån ett didaktiskt perspektiv men inte med ett tydligt lärandeobjekt då undervisningen sker utifrån barns intresse.
Svaret på frågan: vad definieras som utomhuspedagogik för förskollärarna?, definierar förskollärarna i intervjuerna utomhuspedagogik som lärandesituationer i utemiljön. Då det inte görs en uppföljning av aktiviteter är min tolkning att pedagogen inte vet om det sker någon kunskapsöverföring till barnet och kan betraktas som en lärandesituation med en koppling till läroplanen. En koppling till läroplansmålen görs efter en avslutad aktivitet av pedagogerna och inte innan genom en didaktisk planering.
6.2 Metoddiskussion
I samband med att syfte och frågeställning har ändrats under arbetets gång har jag gjort olika studier och haft olika strukturer på mitt examenarbete. Att skriva en kvalitativ litteraturstudie var något helt nytt för mig så uppsatsens struktur var en utmaning. Det blev också svårt för mina kurskamrater vid provopponeringen att förstå att uppsatsen hade ett annorlunda utförande i jämförelse med deras empiriska uppsats. I den
kvalitativa litteraturstudien försvårades arbetet av brist på litteratur och genomlysning av de olika förskolepedagogiska perspektiven Montessori, Waldorf och Reggio Emilia med deras sätt att bedriva uteverksamhet till en jämförelse med utomhuspedagogikens filosofi. Så mitt nya fokus blev att spåra utomhusvistelsens kopplingar till lärandet i
förskolor genom granskning av vad förskollärare säger om bedrivandet av utomhuspedagogik i verksamheten. Med min empiriska studie i form av
semistrukturerade intervjuer med förskollärare har jag ett resultat. Resultatet hade kanske blivit annorlunda med fler intervjuer av förskollärare på fler förskolor, men på grund av tidsbrist så gick inte det att genomföra. Hade jag använt mig av ljudupptagning under intervjuerna hade det kanske underlättat mer för mig vid transkribering men ljudinspelning hade också kunnat hindra respondenten från att vara lika öppen under intervjun (Alvehus 2013). Om jag hade använt mig av mer styrda frågor och inte lika öppna hade jag kanske fått ett annat resultat. Risken hade varit att respondenten svarat på frågorna som hen tror att jag vill att de ska besvaras och då inte fått lika ärliga svar.
38
6.3 Resultat i förhållande till tidigare forskning
Utomhuspedagogiken använder utomhusmiljön som lärmiljö i vilken dessutom barns lärande förstärks och stimuleras med hjälp av medforskande pedagoger (McClain & Vandermaas-Peeler 2016). Forskning visar också att utomhuspedagogik är särskilt bra för inlärning av naturvetenskap och hållbar utveckling (Szczepanski 2009), båda är framträdande mål formulerade i läroplanen. Rios och Menezes (2017) skriver att utomhusvistelsen hjälper barnen att skapa en förståelse för att värna om miljön vilket också förskollärarna i intervjuerna upplever i deras utevistelse med barnen. Elfström (2008) skriver att utomhuspedagogikens filosofi är att genom ett konstruktivistiskt synsätt ta fasta på lärandet, och idén om att människor lär sig genom att göra och upptäcka saker på egen hand. Kunskap- och inlärningsprocesser som leder till utveckling genom nya kunskaper och erfarenheter med aktiva medskapande barn. Szczepanski (2009) skriver att kroppen, sinnena och den autentiska miljön samverkar under lärprocessen, vilket var Deweys motto ”learning by doing” (ibid.). Mottot används än idag av de intervjuade förskollärarna i deras sätt att bedriva uteverksamhet. Att barnen utifrån sitt eget intresse lär sig genom att utforska och upptäcka saker på egen hand. Lärandet är sedan längre tid tillbaka en vital del i förskolan (allt som inte går att definiera som ”nyttigt” eller läroplansbaserat lärande har ju nästan försvunnit under radarn). Det kan förklara det stora intresset för utomhuspedagogik, och även förklara att utomhuspedagogiken har tagit plats som begrepp i den svenska förskolan då fokus ligger på lärandet och undervisning.
För att det ska bli en utomhusundervisning så krävs det att användandet och
kunskaperna om didaktik ökar för förskollärare (Szczepanski 2009). Sjöstrand Öhrfelt (2014) skriver att lärprocesserna uppstår genom pedagogernas val av ämnesinnehåll och arbetsmetoder. Om utomhusvistelsen används som ett verktyg så kan läroplansmålen uppfyllas (Ohlsson 2015). Utifrån de semistrukturerade intervjuerna tolkar jag det som att det är kanske just brist på didaktiska kunskaper som gör att metoden inte används helt regelrätt. Det är kanske fortfarande så som Skans (2011) skriver att fokus inte ligger på vad, vem och varför det anses ha en betydelse för, utan hur barn lär. I min analys synliggörs det att uteverksamheten bedrivs på just de förskolorna med oplanerade och spontana lärandesituationer utifrån barns intresse med en koppling till läroplansmålen
39
efter utförd aktivitet. Går det då att säga att just de verksamheterna bedriver utomhuspedagogik?
6.4 Vidare forskning
Trots genomförandet av denna studie anser jag fortfarande att utomhuspedagogik som begrepp är ganska svårtolkat. Landskapet och utemiljön anses ha en betydande del i pedagogiken, men det är inte utomhuspedagogik för att du vistas ute. Det krävs uppenbart något mer än att barngruppen vistas utomhus för att det ska kallas
utomhuspedagogik. När betraktas det som utomhuspedagogik? Utomhuspedagogiken består av mötet med både lärandet och platsen, men för att det ska vara ett lärande måste det skapas en förståelse av mottagaren, så när sker kunskapandet? Hur vet en
förskollärare om det har skett någon kunskapsöverföring om det inte sker någon
utvärdering av lärandet? Beror dessa olika uppfattningar hos förskollärarna i förskolorna kring vad som utmärker och definierar utomhuspedagogik på att förskollärarna inte kopplar den didaktiska planeringen med utomhuspedagogik? Eller anses det vara utomhuspedagogik som bedrivs utan didaktisk planering och med koppling till
läroplansmålen efter utförd aktivitet? Studiens resultat visar att förskollärarna påstår att utomhuspedagogik bedrivs trots att det saknas en didaktisk planering kring utevistelse medan Szczepanski förespråkar didaktiken i förskolor för kreativa och meningsfulla lärprocesser med naturen som lärmiljö med möjlighet till estetiska uttrycksformer, miljölära, hållbar utveckling, kultur- och naturlandskapet och ett kroppsrelaterat
lärande. Utomhuspedagogik med didaktisk undervisning är kanske en arbetsmetod som inte fungerar på förskolor då förskolor inte har några individuella uppnåendemål utan mål att sträva mot. Utomhuspedagogik har fått ett stort inflytande på svenska förskolor därför anser jag det vara relevant att det görs en mer genomgripande definition av begreppet utomhuspedagogik. I relation till mitt kommande yrke hade jag gärna sett mer forskning kring didaktik och metodik i utomhuspedagogik specifikt för förskolan. Vilka verktyg är det pedagogen ska använda för att styra barnens uppmärksamhet i en viss riktning, för att föra in nya pedagogiska utvecklande element i leken? Hur kan
förskollärare berika barns lek utomhus så att den blir så utvecklande och konstruktiv för lärandet som möjligt?
40