5.1 Frågeställningarna
De frågeställningar som jag hade till grund för undersökningen var följande: • Vad händer vid middagsbordet i förskolan?
• Vad gör pedagogerna för att ett samtal ska bli så bra som möjligt?
• Vilka skillnader finns i bemötandet av barnen i en mångkulturell förskola gentemot en homogen förskola i samtalet?
• Finns det skillnader i hur pedagogerna möter flickor och pojkar? • Vilken betydelse spelar barnets ålder, då ett samtal ska ta form?
Under observationerna fick jag en bra bild av vad som sker vid måltiderna, hur olika barn är och hur pedagogerna agerar. Med hjälp av intervjuerna har pedagogernas agerande också trätt fram. De frågeställningar jag utgått från har under undersökningen blivit besvarade. Jag har sett vad som kan ske vid ett middagsbord på förskolan och jag har frågat pedagogerna vad de gör och hur de tänker för att ett samtal ska bli så bra som möjligt.
5.2 Teori- och litteraturdiskussion
Att ett samspel måste finnas för att ett samtal ska ske är något både Stern och Vygotskij förespråkar. Under observationerna har många samspel granskats. Några samspel var bra och några mindre bra. De barn som inte hade så mycket samspel med pedagogerna samtalade inte heller så mycket. Det finns många teorier som innehåller idéer om hur, när och varför vi ska samtala med varandra men i de två teorierna jag valt som underlag för min undersökning ligger samvaro, samspel, samförstånd som grund till att man som individ utvecklas. Jag anser att i ett samtal, som inte är i förbigående, måste de här faktorerna finnas med och det var också något som framgick under observationerna. I intervjuerna framkom det också att de barn som pedagogerna varje dag satt tillsammans med och åt lunch kom de lättare in på livet och viktiga saker diskuterades ofta vid matbordet.
Litteratur om språk, samtal och samspel är inte svårt att hitta. De flesta böcker som behandlar barnet och dess lärande tar upp dessa punkter. De hinder som jag haft i
sökandet av litteratur är bristen på hur man som pedagog samtalar med flickor och pojkar. Visst tar många författare upp detta ämne men de konstaterar mest att vi bemöter flickor och pojkar olika. Det jag var på jakt efter var hur pedagoger samtalar till barnen beroende på kön och om pedagoger pratar mest med flickor eller pojkar.
I min problemformulering har jag tagit upp ålderns betydelse för samtal. Pratar pedagoger lika mycket med en ettåring eller tvååring som med de lite äldre barnen som har utvecklat sitt verbala språk. I litteraturen har jag funnit mycket som handlar om hur viktigt samspelet är med de minsta barnen och att samtala med dem förstärker samspelet.
Ann Granberg (1999) skriver i sin bok Småbarnsmetodik mycket om hur pedagoger kan agera vid olika situationer i förskolan. Hon skriver bland annat att småbarnspedagogiken finns i omsorgssituationerna och till dem hör måltiderna. Denna bok var den enda som tog upp hur och varför måltiderna är så viktiga i förskolan. Det hade varit intressant att få se fler sådana böcker som tar upp varför och hur pedagoger ska samtala med barnen.
5.3 Metoddiskussion
Observationer och intervjuer har varit underlag för min underökning om samtalets betydelse under måltiderna i förskolan. Kontakten och villigheten hos förskolorna jag varit på har fungerat bra hela tiden, det var ingen som tyckte det var jobbigt att ha mig hos dem. Många av pedagogerna har visat ett intresse i vad jag gjort och skrivit om och även utbildningen, den nya lärarutbildningen har de haft frågor om. Barnen på förskolorna har inte tyckt det var konstigt att jag har deltagit vid måltiderna, visst har frågor om varför jag åt där dykt upp men då har jag svarat med att jag vill se lite hur de har det och det svaret har de nöjt sig med. Vid observationerna har jag ätit med på grund av att det känts mest naturligt, det var ett beslut jag tog tillsammans med pedagogerna.
Intervjuerna förflöt ganska väl. De gjordes i miljön där barnen vistades och visst blev vi avbrutna ofta men intervjuerna blev som samtal och det kändes inte konstlat alls. På grund av att det blev som en diskussion kom mycket fram och pedagogerna kände det
inte som de blev intervjuade. Jag tyckte inte att insamlandet av material var något betungande utan det flöt på bra och jag kände mig nöjd med vad som hade uträttats.
Det arbetsamma började efter insamlingen av material. Att analysera vad som observerats och sagt under intervjuerna var inte lätt. Desto mer jag läste igenom vad som iakttagits och vad som hade sagts desto mer hittade jag och till slut gällde det att fokusera på min problemformulering och försöka hitta de svaren i materialet. Det hade nog varit lättare att analysera materialet om bandspelare använts vid intervjuerna och om observationerna spelats in. Dock tror jag inte att det hade känts lika naturligt. Då hade inte ett deltagande vid matbordet varit möjligt och intervjupersonerna hade kanske inte tagit det lika lätt, det hade inte känts som den diskussion då.
5.4 Resultatdiskussion
De slutsatser jag kan dra utifrån min problemformulering och med det resultat jag har är följande:
Mycket händer runt middagsbordet i förskolan. Faktorer som samspel, samvaro och samförstånd finns där och är grogrunden till att ett samtal ska ske. Det som barnen och pedagogerna samtalar om under måltiderna är bland annat dagen som gått, vad barnen gjort hemma och saker som sker hemma. Enligt pedagogerna är det vid måltiderna som de mest privata samtalen uppstår och det beror på att barnen känner sig förtroliga med att alltid sitta tillsammans med samma pedagog och barn. En av pedagogerna på Måsens förskola sa att barnens allmänna tillstånd ibland får en förklaring vid middagsbordet. Med det menade hon att om ett barn betett sig annorlunda en tid så kan samtalen vid middagen hjälpa till att förstå. Dessa samtal är annars svåra att få tid till menar pedagogen. Samtal uppstår under resten av dagen också som t ex i kapprummet. Där är det dock inte samma möjligheter att föra långa samtal på grund av att barnen alltid är på väg någonstans där, antingen ut eller in. Dessutom är ljudnivån ofta lite högre och fler barn vistas där samtidigt. Det är under måltiderna barnen får tiden till att samtala och analysera för där är det inte så bråttom. För de barn som inte säger så mycket i stora grupper har en möjlighet till att göra sig hörda och sedda i den lilla och konstanta gruppen vid måltiderna.
Pedagogerna planerar mycket för att middagarna ska bli så perfekta som möjligt. Bordsplaceringen spelar en stor roll och det är vanligt att den ändras många gånger under terminens gång. Vilka barn passar ihop? Vem pratar mycket eller lite? Är det någon av pedagogerna som absolut inte passar ihop med något barn? Dessa frågor är viktiga för pedagogerna enligt dem själva, och några angav också att det inte alltid är barnet som behöver flyttas om det inte fungerar vid måltiderna utan ibland gäller det också att rannsaka sig själv. På Svanens förskola hade de valt att placera alla femåringar runt ett bord tillsammans med en pedagog. Deras tanke med det var att femåringarna skulle få chans till att diskutera med varandra och med pedagogen utan att bli störda av de mindre barnen. De små barnen tar mycket av pedagogernas tid med tanke på att de behöver mer hjälp med t ex att ta upp och dela mat.
I bemötandet av barnen på den mångkulturella förskolan Måsens och den homogena förskolan Svanens, såg jag inte många skillnader. Den största var att pedagogerna på Måsen använde lite enklare ord och att orden uttalades tydligare. De fick också förklara somliga ord lite extra. Pedagogerna på Svanens förskola gjorde också detta ibland men då berodde det på att barnen var små.
Skillnader i bemötandet av pojkar och flickor märktes under observationerna. På de bord där det fanns både könen så var det pojkarna som satt bredvid pedagogerna, på bordets andra sida satt flickorna eller de lugna pojkarna. På grund av placeringen var det flickorna som fick mest samtalstid men dock inte mest uppmärksamhet. Deras placering var oftast mitt emot pedagogerna. Att samtala med någon som sitter mitt emot är lättare på grund av att det underlättar för ögonkontakten. Pojkarna fick uppmärksamhet men den var inte alltid positiv utan de flesta uppmanande ord riktades mot dem. Detta var inget pedagogerna tog upp när de pratade om bordsplaceringen. Det de dock nämnde angående flickor och pojkars placering var att de försökte få en jämn fördelning dem emellan på borden.
Barnets ålder spelar en betydande roll då ett samtal ska ta form runt middagsbordet. Under observationerna såg jag att det var de äldsta barnen som tog kommandot och det var de som pratade mest. Pedagogerna pratade mycket med de små också men ett direkt samtal var det inte. De små barnen var mer fokuserade mycket på att äta, bara att få
som också visade sig under observationerna var att mycket av de minsta barnens tid ägnades åt att studera och observera de andra barnen speciellt då de som pratade mycket. Pedagogerna pratade mycket med de små men det var inte alltid som de fick svar men det syntes att de lyssnade.
5.5 Fortsatt forskning
Det jag finner intressant att undersöka vidare är bland annat ålderns betydelse. Finns det förskolor som placerar barnen i åldershomogena grupper vid måltiderna? Vilka resultat ger det? En undersökning på en avdelning med barn mellan ett och tre år hade under en längre tid varit intressant att observera. Vad för samtalsämne florerar runt borden, vem är det som tar upp samtalsämne, barnen eller pedagogerna?
På förskolan går barnen fram till det året de fyller sex. Hur stor skillnad är det när barnen sedan börjar förskoleklass? Vad händer med baren när de börjar på skolan? Blir samtalen mer riktade mot kompisarna eller fortsätter de diskutera lika mycket med pedagogerna om de ges utrymme till det då de inte brukar vara lika många vuxna i en förskoleklass? Är det ett svårt hopp för barnen att inte sitta i små grupper vid måltiderna längre och endast vara några få barn på en pedagogs uppmärksamhet? Bör man som pedagog i förskolan låta barnen träna på detta så som de gjorde på Svanens förskola, där femåringarna fick sitta själva och äta?
Det finns mycket att undersöka vidare i när det gäller barnens ålder och deras möjlighet till att göra sig hörda eller få en chans till att samtala runt matbordet. Dessa funderingar är något som jag kommer att ta med mig ut i arbetslivet som förskollärare och förhoppningsvis aldrig glömma bort vikten av ett samtal som ger samvaro, samförstånd och samspel.