Diskussion

4.2.1 Sammanfattning

I matrisen nedan har materialet placerats in enligt den kodning som genomfördes i analysen. Vissa analysenheter har kodas in i flera dimensioner då de ansågs påverka samtliga dessa. En markering med ”Då” betyder att ett beslut eller uttalande från den tidigare regeringen har kodats in i dimensionen. En markering med ”Nu” betyder således en kodning från den nuvarande regeringens beslut och uttalanden.

Gränser Regler Inflytande Övervakning Sanktioner ^{Mekanismer för}

konfliktlösning ^{Suveränitet Regelnivåer}

Hållbar Nu, Nu Nu, Nu, Nu Nu Då, Nu, Nu

Ohållbar Då, Då Då, Då Då Då Då

4.3 Diskussion

Inledningsvis i denna diskussion är här lämpligt att nämna det mönster som tydligt

framkommit i resultatpresentationen. De beslut och uttalanden som kodades som ohållbara är uteslutande produkter av den tidigare regeringen. Samma struktur gå att finna åt andra hållet, där i stort sett allt material som kodades som steg i en hållbar riktning tillhörde den nuvarande regeringen. Av det granskade materialet var det endast införandet av den fjärde

migrationsdomstolen som alliansregeringen bidrog med till en, enligt teorin, hållbar migrationspolitik, vilken i sammanhanget får ses som ett undantag från en annars tydligt framträdande regel. När materialet nu har analyserats utifrån ett rationellt

hållbarhetsperspektiv, utan hänsyn till ideologiska övertygelser och människans benägenhet till etiska överväganden, vad säger resultatet om den svenska migrationspolitiken utifrån denna teori? Detta kommer diskuteras nedan, följt av en slutsats där frågan hur väl Ostroms teori om hållbara naturresurser egentligen lämpar sig att användas på ett så fundamentalt annorlunda politikområde.

41

Den tidigare regeringen

Som tidigare argumenterats för kan välfärden mycket väl betraktas som en begränsad resurspool. Vad som finns däri beror helt på vad som sätts in. Den kan vara rik och

överflödande, men den kan också bli utarmad och resurslös. Den kan bestå i rent monetära transfereringar som barnbidrag eller sjukersättning men även vara alla medborgares tillgång till en väl fungerande skola, sjukvård och infrastruktur. I en universell välfärdsmodell innebär det ofta allt detta, och mer därtill. För att välfärdsapparaten på ett tillfredsställande sätt ska kunna fungera, så att förtroendekapitalet hålls på en tillräckligt hög nivå för att medborgarna fortsatt erkänner legitimiteten i påtvingade skatter, krävs att insättningarna i välfärden i högsta möjliga mån motsvarar uttagen från densamma. De beslut som togs av alliansregeringen tillsammans med Miljöpartiet 2011 var av karaktären att de knuffade Sverige bort från en sådan riktning. Det rörde sig om gränser som gjordes generösare genom att ge betydligt fler individer tillgång till det allmänna, tillsammans med regler som inte är anpassade efter Sveriges unika situation. Som invandringen till landet sett ut de senaste decennierna, med en kraftigt ökad del asylinvandring, har migranternas uttag ur välfärden varit större än deras insättning (Flood och Ruist 2015: 100), vilket rimligtvis har lett till att resterande

befolkningens insättningar har behövt öka, alternativt att deras uttag har behövt minska. De senare årens eskalerande migrationssiffror i kombination med ett debattklimat där

volymfrågan inte tillåts diskuteras på ett rationellt och sakligt sätt har också bidragit till en, enligt uppsatsens teori, ohållbar politik. När problemformuleringar stämplas som ovälkomna och tystas istället för att offentligt debatteras och bemöts med sakargument riskerar dessa istället att övertas av någon annan. I värsta fall är denna ”någon annan” främlingsfientliga grupper som i och med offentlighetens tystnad får vatten på sin kvarn. Fri debatt är för välfärdsstaten en vital mekanism för konfliktlösning. De uttalanden från alliansregeringen som analyserats visar på att den i Sverige tidigare kan anses som icke fungerande, vilket möjligtvis kan ha varit bidragande till att skapa den situation som fick sin kulmen under hösten 2015. I matrisen finner vi visserligen bara en markering i den ohållbara idealtypen under dimensionen mekanismer för konflikthantering, samtidigt som det även finns en

markering i den hållbara. Tolkar man detta som ett jämviktsförhållande menar uppsatsen dock att man begår ett misstag. De fördömande uttalandena från regeringsföreträdare haglade under den här tiden tätt och det hade inte varit några svårigheter att finna material för ytterligare

42 markeringar i syfte att klargöra detta. Uppsatsen argumenterar också för att en fjärde

migrationsdomstol, som på sin höjd kan korta ner handläggandeärenden något, i

sammanhanget väger lätt i jämförelse med den polarisering och politikerförakt som ett rått debattklimat kan skapa. Ett talande exempel på den dysfunktionella svenska debatten stod stiftelsen Expo (vilken måste anses som en mycket inflytelserik aktör i debatten) för då de skrev att ”Det är glädjande att se att uttalanden som Billströms kostar” (Expo 2013).

Sammantaget gör uppsatsen bedömningen att Sveriges tidigare migrationspolitik är ett resultat av de värderingar som kan anses prägla en stat vars välfärd bygger på universalitet. Det

ekonomiska och rationella verkar delvis ha prioriterats ned till förmån för ideologiska och etiska aspekter. Det kanske inte är ett stort problem att den genomsnittlige medborgaren har behövt öka sina insättningar i välfärden, om det betyder ett denna har bidragit till ett

drägligare liv för utsatta människor. Ur uppsatsens skapade idealtyper, baserade på ett strikt ekonomiskt perspektiv, tas dock ingen hänsyn till sådana överväganden. Utifrån resultatet är uppsatsens svar på den första forskningsfrågan därför: Nej, utifrån Ostroms teori om hållbar förvaltning av gemensamma resurspooler och givet Sveriges över tiden rådande universella välfärdsmodell, kan Sveriges migrationspolitik före förändringarna i november 2015 inte betraktas som hållbar.

Den nuvarande regeringen

Som nämnts tidigare har uppsatsen inte klassificerat något material från den nuvarande koalitionsregeringen som steg i en ohållbar riktning, utan samtligt sådant sorterades in i den hållbara idealtypen. Genom att åter tydliggöra gränsen mellan de som är berättigade

välfärdstjänster och de som inte är det, samtidigt som vissa regler anpassas efter rådande förhållanden, gav regeringen migrationspolitiken en knuff i en hållbar riktning igen. I analysen framkommer även att debattklimatet har gått i en denna riktning. Åsikter eller ens problembeskrivningar som för bara ett par år sedan (och troligtvis senare än så)

misstänkliggjordes och kunde rendera i partipiskans påtvingade avböner och till och med avsked, debatteras nu mellan partierna. Att dessa inte är överens om vilka åtgärder, om ens några, som är lämpliga, är inget som enligt teorin har en negativ inverkan utan kan tvärtom anses både naturligt och sunt. Uppsatsen svarar därför följande på den andra

forskningsfrågan: Ja, utifrån Ostroms teori om hållbar förvaltning av gemensamma resurspooler och givet Sveriges över tiden rådande universella välfärdsmodell, kan de