Bland de mest framträdande faktorerna (se tabell 1 avsnitt 6.2) hade ett flertal av dessa förekommit i tidigare studier, såsom ekonomi, transport, avstånd och olika tidsaspekter (Fűz 2018). Däremot fanns det också faktorer som inte framförts i tidigare forskning som utbud, antal elever kontra antal personal, samt anpassningar jämt emot eleverna såsom behov och intressen.
Förutom de faktorer som deltagarna i studien tydligt givit uttryck för, finns även faktorer som indirekt lyfts fram som påverkande, däribland utbudet och lovets betydelse för att gynna möjligheter till variation av utflykter. Även andra omedvetna faktorer såsom trender skulle kunna spela in. Natur- och friluftslivsmiljöer, liksom andra utomhusmiljöer, är starkt representerade i studien och skulle kunna kopplas till utomhuspedagogikens popularitet i senare tid (Dahlgren & Szczepanski 2004). Denna kategori kan därmed ha blivit väletablerad i fritidshemslärares repertoar av tänkbara lärmiljöer och på så vis vara mer förekommande.
Betydelsen av en fungerande samverkan mellan fritidshem och externa aktörer (Rennerstedt 2007), har som faktor inte varit framträdande i studien. En samverkan är dock nödvändig när fritidhem ska ta del av en extern aktörs verksamhet. Varför detta inte berörts i denna studie, kanske kan det bero på att samverkan med föreningar och organisationer varit så frånvarande och därmed inte kommit på tal som en aktuell faktor. En intressant aspekt för studien är hur faktorernas påverkan har en viss motsägelsefullhet, vilket försvårar en förklaring till hur faktorer påverkar val av utflykter. Där kan finnas skillnader i utbud mellan stad och landsbygd, samtidigt kan utbudet även skilja sig inom samma lokalisering. Under loven ökar utbudet, men det behöver inte innebära att alla har tillgång till detta utbud pga. bl.a. hög konkurrens. Elever på vissa fritidshem har större behov av att uppleva andra miljöer än elever på andra fritidshem. Skiljer sig behoven dessutom åt inom samma fritidshem blir utmaningen att kunna ge den ene eleven tillgång till nya miljöer, utan att den andra eleven som redan varit där upplever att utflykten inte är givande.
Resultatet pekar på att där finns en tydlig snedfördelning mellan hur ofta olika utflyktskategorier besöks (se diagram 1 avsnitt 6.1). Att kategorisera olika alternativa
41
lärmiljöer är dock problematiskt. Detta eftersom studien visat att samma utflyktskategori kan benämnas olika av olika lärare. Närmiljö, natur- och friluftsmiljö och idrott är exempel på sådana. Vissa kategorier är mycket anpassningsbara och mångfacetterade i sitt innehåll (Sandell 2004; Rickinson et al. 2004) och närmiljön är en sådan vilken kan handla om allt från historia till identitetsskapande (Sanderoth et al. 2015). Detta skulle kunna göra att vissa miljöer blir mer välbesökta och därmed överrepresenterade i studien.
Där finns en viss medvetenhet hos lärarna om det upplevelsebaserade- och erfarenhetsbaserade lärandet. Samtidigt finns en tendens till att utflyktens syfte inte primärt handlar om lärande utan om att skapa positiva och stimulerande upplevelser, detta trots den styrka för elevers lärande som utflykten hävdas ha av forskare (Dahlgren & Szczepanski 2004; Resnick 1987; Wünschmann et al. 2017). Dessutom har endast några få deltagare har talat om lärandemål och om utflyktens förankring till skolans lärande (Tal, Alon & Morag 2014; Plummer & Small 2018). Att lärpotential hos olika utflykter därmed blir outnyttjad (Eshach 2007) kan ge konsekvensen att en del lärande går förlorad för eleverna.
Den nedtoning av lärandet som identifieras bland deltagarna kan förvisso handla om att lärandet är en så inarbetad och självklar del av fritidshemsverksamheten att man inte tänker medvetet på den. Det går att diskutera om alla utflykter behöver vara optimala lärtillfällen? Flera intervjuade uttryckte behovet av att elever stimuleras genom andra miljöer än den som finns i skolan och då kan positiva upplevelser räcka för att möta just detta behov.
Där finns många olika teorier om hur lärande kan ske och de teorier som använts i denna studie kan inte erbjuda ett heltäckande perspektiv på allt lärande som kan ske i olika utflyktsmiljöer. Möjligheten finns att ifall andra lärteorier använts för studien hade fler eller andra former av lärande kunna identifierats i de olika utflyktssituationer som analyserats.
Fenomenet att föreningar och andra verksamheter kommer till skolan istället för att fritidshemmet reser iväg är ett intressant dilemma. Detta kan nämligen ses som en eventuell lösning för att kunna komma förbi de förhindrande faktorerna så att elever får uppleva annars otillgängliga sammanhang. Samtidigt ger denna lösning inte den
42
omväxling av lärmiljö som förespråkas (Dahlgren & Szczepanski 2004) och då blir denna strategi troligen inte en fullvärdig ersättare för användandet av andra lärmiljöer. Går det att göra något åt den snedfördelning av besök till olika utflyktskategorier som studien påvisar? Kan alla kategorier bli lika mycket närvarande inom verksamheten? Då det finns många faktorer som spelar in i hur tillgängliga olika utflykter är, samt att situationen ser olika ut för varje fritidshem, är detta troligen ett orealistiskt mål. Alla utflyktskategorier är dock närvarande i läroplanen, vilket gör att man bör sträva mot att alla kategorier blir använda i verksamheten. Frågan är ifall alla kategorier måste vara lika närvarande? Miljöer har olika förutsättning att varieras och att möta elevers behov. Detta kan göra att en mångfacetterad närmiljö såsom en lekplats oftare besöks än t.ex. samhällsfunktioner som en brandstation, vilken har ett mer begränsat utbud av lärtillfällen att erbjuda.
Studiens metod har flera begränsningar. Deltagare i studien är ur statistisk synpunkt inte representativ eftersom de varit få i jämförelse med det totala antalet fritidshem i landet, Ett större antal deltagare hade ökat tillförlitligheten och reliabiliteten, samt hade möjligen givit ett annat utfall. Anonymiteten i enkäten gör dessutom att det inte går att säga vilka delar av landet deltagarna representerar. Det går dessutom inte att säkert veta att de som fyllt i enkäten varit just fritidshemslärare. Därmed är det svårt att uttala sig om hur fördelningen av de olika utflyktskategorierna faktiskt ser ut i landet som helhet och vilka faktorer som är mest avgörande.
Att endast efterfråga senaste läsårets utflykter är begränsande i och med att möjligheten finns att utflykternas antal och karaktär kan skifta från år till år. Det går inte heller att få en exakt uppfattning av hur ofta de nämnda utflyktskategorierna använts. Detta eftersom det högsta svarsalternativet "fler än 6 gånger", som ingick i enkäten (se bilaga 3), inte berättar om utflykten gjorts sju gånger, tjugo gånger osv.
Kvantitativa metoden ger viss möjlighet till generaliseringar, men detta är något man bör vara försiktig med att göra, särskilt om studien haft ett begränsat omfång. Det kan vara svårt att vet om de samband som framkommit i studien är starka eller svaga och därmed krävs en viss reservation angående faktorernas grad av inverkan. Detta särskilt när kvantitativa studier sällan gör att man kan skapa en förståelse på djupet för det som framkommer. Där kan även finns en viss problematik att kombinera kvalitativ och
43
kvantitativ metod, då det är svårt att sammanföra empirin från dessa eftersom metoderna har olika förutsättningar för analys.
Denna studie kan dock fungera som ett sätt att medvetandegöra den snedfördelning som troligen finns vad gäller olika utflykter och kan uppmärksamma de faktorer som eventuellt begränsar valet av utflyktsmål. Det kan bli ett första steg i att se över sin egen verksamhet och vad som ligger bakom valen av utflykter. Faktum att många deltagare nämnt att skolans utflykter prioriteras framför fritidshemmens visar att detta är ett utvecklingsområde.
Något som fortsatt forskning skulle kunna undersöka är om där finns skillnader mellan friskolor och kommunala skolor när det kommer till vilka utflykter som görs och hur ofta dessa görs. Ur lärandesynpunkt vore det intressant att observera och dokumentera det lärande som sker i olika sorters lärmiljöer när utflykter görs. En fortsättning på denna studie skulle vara att undersöka möjligheten att förbättra förutsättningarna för de underrepresenterade utflyktskategorierna så att de blir mer närvarande i verksamheten.
44