Diskussion och vidare forskning

Genom att återkoppla till studiens problemformulering diskuterar kapitlet studiens slut- satser, styrkor och svagheter. Kapitlet inleds med ett sammanfattande svar på studiens övergripande frågeställning. Därefter redovisas svaren på de underliggande frågeställ- ningarna. Diskussionen avslutas med reflektion kring studiens styrkor och bidrag. Slut- ligen ges förslag på vidare forskning.

8:1 Diskussion

Hur kan arbetsförmedlares kunskapsprocesser beskrivas utifrån deras egna upplevel- ser?

Arbetsförmedlarna beskriver hur deras kunskap framförallt är erfarenhetsbaserad och ut- vecklas genom återupprepade möten med arbetssökande och dess problematik. Med stöd av Gherardis (2008) beskrivning om situerad kunskap konstateras att arbetsförmedlarnas kunskap är situerad i en praktikbaserad förståelse. Den är inbäddad i en diskursiv praktik, i interaktivitet, i kroppen samt i en fysisk kontext. Till viss del består kunskapen också av explicit kunskap i form av information som finns dokumenterad i handläggarstöd och samt lagrad i dokumentation i Arbetsförmedlingens verksamhetssystem. Kunskapen me- dieras genom tekniska artefakter men också genom kollegor och avdelningar med speci- aliserad kunskap, vilket kan kopplas till Säljö (2015) och Jakobsson (2012) resonemang kring artefakter och medierande resurser.

Hur förstår arbetsförmedlare implicit och explicit kunskap i relation till arbetets dagliga praktiker?

Arbetsförmedlarna uttrycker att implicit kunskap är den kunskapsform som väger tyngst. Den explicita och teoretiska kunskapen uttrycks som ingenting värd om den inte kan omsättas i praktiken. Explicit kunskap kompletterar den implicita kunskapen och fyller eventuella kunskapsgap eller bidrar med information för att säkerställa att bedömningar och beslut hanteras på ett korrekt sätt och tolkas tillsammans med kollegor. Flertalet forskare, som lyfts fram i denna studie (t.ex, Nonaka 1994, 2009; Polanyi 1966), utgår från att kunskap växer ur en implicit kunskapsbas och att den utvecklas tillsammans med explicit kunskap.

Hur förstår arbetsförmedlare deras kunskap i relation till medierande resurser?

De tekniska artefakter som finns tillgängliga uppfattas delvis som ett stöd för att ackvi- rera kunskap kopplat till ett specifikt ärende. Dokumentationen i verksamhetssystemen ses som nödvändiga för att få kunskap kring arbetssökandes situation och leder därmed till handling. Är arbetsförmedlaren osäker kring en sakfråga fyller juridiska resurser i viss mån en funktion för att lösa osäkerheten. Även begreppsmässiga artefakter bestå- ende av begrepp typiska för Arbetsförmedlingen riktlinjer och verksamhet kan tolkas som en medierande resurs i arbetsförmedlarnas kunskap. Tillsammans bildar dessa kun- skap genom tolkning i dialog med kollegorna. Nonaka (1994; 2009) beskriver denna process i sin modell; SECI. Artefakterna, tillsammans med kollegor kan också ses som

48

delar i de processer som medierar kunskap så som de beskrivs av Jakobsson (2012) och Säljö (2015).

Styrkan i att betrakta arbetsförmedlarnas kunskap som länkar i processer ligger i att bil- den av kunskapens komplexitet förhindrar förenklingar av medarbetarnas kunskap. Detta kan ses som en reaktion på Bornemarks (2018) konstaterade risk att medarbetares kun- skap i offentlig sektor har nedprioriterats och gått förlorad i spåren av NPM. Styrkan i studien är således att ljuset riktas mot den kunskap som finns i kärnverksamheten. Det är nödvändigt i ett samhälle som drivs av snabba förändringar att förstå den kunskap på vilken samhällsviktiga organisationer vilar. Det som utåt sett kan framstå som stelbent byråkrati är i själva verket finstämmiga handlingar baserade på kunskap som utvecklats genom en lyhörd samverkan mellan organisationens olika resurser. Genom att sätta med- arbetares kunskapsprocesser i centrum möter denna studie upp den kritik som finns inom KM, som till stor del handlar om att forskningen sällan utgår från medarbetarnas dagliga praktiker.

Erfarenhet är svårt att mäta i kvantitativa mått. Bornemark (2018) menar att definitionen av och intresset för kunskap som objektiv och mätbar bortser från den unika subjektiva kunskapen. Med denna studie som bakgrund kan konstateras att det är den erfarenhets- baserade, situerade kunskapen i samspel med teoretisk, explicit kunskap som driver kun- skapsutvecklingen hos arbetsförmedlarna. Tidigare forskning (t.ex. Felin & Hesterly 2007) pekar just på att det är den individuella kunskapen som skapar och utvecklar den organisatoriska kunskapen. Genom att studera medarbetares inom offentlig sektor kun- skapsprocesser kan en förståelse för komplexa verksamheter skapas. Med denna studie som bakgrund kan antas att offentlig sektor är precis som delar av privat sektor kun- skapsintensiv, även om den inte enbart drivs av objektiv, mätbar kunskap. Enligt Massaro et al. (2015) saknas det studier inom så kallade samhällsbärande verksamheter inom offentlig sektor vilket borde föranleda att fler tar sig an uppgiften att studera kun- skapsprocesserna inom denna sektor.

Studiens svagheter kan finnas i det faktum att Arbetsförmedlingen just nu genomgår en stor förändring som påverkar och kommer att påverka arbetsförmedlarnas arbete. Det kan betyda att arbetsförmedlarnas kunskap förändras vilket skulle kunna innebära att resultatet blivit ett annat om studien genomfördes vid en annan tidpunkt. Viktigt att ha i åtanke är att Arbetsförmedlingen är en stor organisation med en mängd olika funktioner, inte minst inom gruppen arbetsförmedlare. Kunskapen hos medarbetare kan eventuellt också skiljas åt beroende på den lokala kontexten. Därför görs inga anspråk på generali- seringar. Det skulle kunna vara intressant att göra en studie på en mer aggregerad nivå med en större mängd informanter och genom att kombinera enkätundersökning med semi-strukturerade intervjuer och på så sätt skapa både en mer detaljerad samt generali- serbar bild av arbetsförmedlares kunskapsprocesser.

49