Förskolorna är en offentlighetens plats där barn kan få hjälp att förbereda sig för livet i ett internationellt samhälle. I förskolan kan barn få upptäcka och lära känna andras sätt att leva, tänka, se ut, förhålla sig. På så vis kan de sätta sig in i andras situationer och skapa förståelse för andra människor. Barn tillägnar sig etiska värden och former främst genom konkreta upplevelser. De barn eller elever som inte upplever andra kulturer, blir de barn med minst kunskaper, anser vi och instämmer i det Senker tidigare poängterade när han gav exemplet, om lokalbefolkningen saknar kunskap om exempelvis flyktningar är det lätt att tro på det de läser. Så småningom intar rasistiska attityder gentemot en etnisk grupp. Vilket medför att barn och elever utan kunskap tar till sig till alla negativa resonemang om människor med en annan etisktillhörighet eftersom de saknar kunskaper om det. Det är på detta vis vi skapar våra fördomar om andra människor. Ju tidigare våra barn och elever informeras eller får uppleva andra kulturer samt umgås med andra människor från andra världsdelar, det är då vi undviker missförstånd.
Det är viktigt att klargöra för barnen att i skolans värld att alla är lika mycket värda, vare sig man är flicka eller pojke, vit eller svart, stor eller liten. Att samtala med eleverna om människor som kommer från andra länder gör det lättare för barn att förstå de olika kulturerna, religionerna och beteenden som inte är som deras egna. Vi anser att det är viktigt att pedagoger pratar med barnen och eleverna om skillnader som kommer fram i deras vardag. När barnen bekantat sig med det som för dem känns konstigt och annorlunda kan nästa steg leda till att de accepterar olikheter och kan känna sig trygga i sin tillvaro. För att på bästa sätt motverka fördomar krävs en ökad förståelse. Om barn tidigt får lära sig mer om de olika kulturerna som finns i samhället, kommer de också att respektera oliktänkande på ett annat sätt. Vi tycker att lärare och elever ska försöka gemensamt skapa en positiv antirasistisk atmosfär i skolan. Rasism skapar motsättningar, misstro, hat och smärta, om vi lär oss att uppskatta andra kulturer och mångfalden skulle våra liv bli rikare.
Skollagen är även ens om att skolan ska främja jämställdhet mellan könen samt motverka kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteende. Som vi tidigare nämnt anser vi att ju tidigare vi börjar informera våra barn och elever om andra kulturer samt att alla människor är olika, då kan vi förmodligen uppleva mindre av kränkning, mobbning samt
44
rasistiska beteende i skolan. Detta eftersom vi anser att fördomar och rasistiska beteende grundare sig på ”okunskap” vilket även instämmer i vår undersökning av lärare då våra intervjupersoner Isabelle, Gudrun och Iris instämmer i att fördomar och rasistiska beteenden har sin grund i rädsla, avund, okunskap.
LPFÖ 98 lyfter upp omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egen och andras rättigheter. De barn som saknar respekt för andra människor anser vi saknar respekt även för sig själv. Att ta hänsyn till andra människor samt att tänka på att alla har rättigheter är någonting som vi bör bli uppväxta med. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna vikliga som förebilder. Våra barn och elever ser upp till sina föräldrar och lärare därför utgör dessa en viktig roll i deras liv.
Även LPO 94 instämmer i att det är viktigt att ingen i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall hindras. Eftersom vi lever i ett samhälle som är demokratiskt har varje barn lika rätt att leva, se ut, tycker och tro osv. När vi skriver tycka menar vi att det är fritt att tycka vad man vill, men det finns gränser för vad man tycker och för hur man ska uttrycka sig. Inte behöver vi ta till med ilska för att någon annan t.ex. tillhör en annan religiös tro. Snarare ska vi respektera denna person och lära oss av denna. Vi kanske till och med kan lära andra människor om vår egen tro och dela med oss. Att ge och ta, att samarbeta och komma överens.
För att lagar, läroplaner, kursplaner skall uppnås krävs öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar, förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja hjälpa andra, anser vi. Förutom detta krävs även förståelse för människors lika värde oberoende av social bakgrund oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Det är också viktigt att stimulera barns samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra. På detta vis tror vi skapas ett positivt arbetsklimat samt förtroende för varandra. Människor ser olika ut och beter sig olika. Någonting som betonas starkt idag är att det inte finns något samband mellan variationer i utseende och människors intelligens. Ett uttalande skrivet av Stiern Jones finner vi att, när forskare undersöker gener hos människor runt om i världen på jakt efter variationsmönster, har det visat sig att det inte finns så mycket som skiljer oss åt. Hudfärgen säger nästan
45
ingenting om vad som finns under ytan. Vi instämmer i det Jones skriver när det gäller utseende. Man kan inte rå för hur man ser ut och det är väl tur att vi alla ser olika ut, hur hade det sett ut på jorden om alla människor såg likadana ut? Vi kompletterar varandra när vi ser olika ut, beter oss olika och har olika kulturer. Idag lever vi ett mångkulturellt Sverige, det vill säga att vi har olika kulturer, språk, sedvanor samt levnadssätt detta beroende på vilken etnisk grupp vi tillhör. När vissa grupper värderas lägre än andra och behandlas illa, blir rasism och angelägenhet för alla precis som Raundal, och Lorentzen tidigare framhävt. Vi anser att de olika kulturerna redan finns här och alla är välkomma, varför vara så skeptisk till det och tänka pessimistiskt istället för att ta del och dra nytta av varandra. När vi talar om median har vi inte alltid en positiv inställning. Detta eftersom median utgör en stor roll i människors vardag och oftast är det en negativ påverkan på befolkningen anserRaundal och Lorentzen. Vi instämmer i det författarna anser eftersom vi utav egna erfarenheter vet att det som framstår i media inte alltid stämmer med verkligheten. Många journalister bidrar till att fördomar och etniska stereotyper befästs.
Magne Raundalen och Gustav Lorentzen menar att barn inte är rasister samt att små barn inte vet speciellt mycket om fördomar eller invandrare. Detta har även vi under våra intervjuer kommit underfund med. Barnen och eleverna påstår sig veta många gånger vad ordet fördom har för betydelse men i själva verket har de inte en aning. Författarna menar också att barn lär sig under sin uppväxt att bli rasister och ha fördomar. Detta stärks av våra intervjuer. Några av intervjuerna visade starkt att barnen/eleverna fått sina fördomar hemifrån och använder gärna föräldrarnas uttryck.
Boken Barn och rasism belyser även att barn utvecklar en etisk medvetenhet i åldern tre- fyra år. Alltså ungefär samtidigt som de uppfattar att de är pojkar och flickor. I detta stadium kan man även uppfatta saker som hudfärg och annorlunda utseende. Författaren säger också att små barn beskrev andra personer som inte såg detsamma ut som de själva med negativa egenskaper. Det fanns tydliga kännetecken vid sex års ålder då barnen började visa rädsla mot dem som såg annorlunda ut. Detta stämmer väl överens med vår undersökning och vi kan se tydliga samband mellan det Raundal och Lorentzen skriver och vår undersökning. Barnen i vår undersökning visar en stark attityd mot människor från andra länder och ”konstiga” utseenden. Barn och elever är väl medvetna om att det finns andra kulturer och drar sig oftast tillbaka från dessa. Många gånger för att de blivit sagda att inte befinna sig nära sådana människor, andra gånger för att de inte trivs med deras utseende och har hört talas om
46
negativa saker som rör just denna typ av människa. Därför kan vi många gånger höra uttrycket lika barn, leka bäst. Utav egna erfarenheter kan vi dra slutsatsen av att barnen och eleverna trivs bäst när de arbetar tillsammans med någon de redan känner. Om man har barn med olika etniska ursprung i skolan ligger det nära till hands att uppmärksamma och formulera skillnader och likheter, att hjälpa alla barn att känna stolthet – men inte överlägsenhet. Det gäller alla barn. Barnens sakliga frågor och iakttagelser kring olika utseenden, egenskaper, sätta att tänka, tala, äta osv. behöver icke-moraliserade svar. Det behövs inga långa utläggningar, men bekräftelser på att barnets faktiska iakttagelser stämmer med verkligheten, att de olikheter man eventuellt kan notera är helt ok. Hjälp barnen att identifiera sig med och se de inre likheterna bakom de eventuella yttre olikheterna. En barngrupp som lärt sig att inte dra sig undan olikheter kan mycket lättare ta emot och välkomna nya barn även om den nya kamraten råkar vara ovanligt tjock, invandrare eller olik på något annat sätt.
Förskolebarnen reagerar på det som de ser och kombinerar detta med sådant som de snappat upp från vuxna om positiva och negativa drag hos ”de andra”. När de ser en person med annorlunda utseende karakteriserar barnen denna som annorlunda eller delvis farlig. Detta blir då den omedelbara reaktionen som barnen lärt sig när det ska förhålla sig till en person med annorlunda utseende. Även till detta påstående finner vi koppling i vår undersökning. Eleverna uttrycker ofta under intervjuns gång att ”mamma och pappa menar att…” Det är givetvis att eleverna vid denna ålder litar på sina föräldrar och ingen vet bättre än de. Därför är det viktigt att föräldrarna tänker sig för innan de pratar inför sina barn och väljer ut sina ord. Raundalen och Lorentzen skriver också att reaktionen varierar från barn till barn, beroende på olika faktorer hemifrån. Påverkan hemifrån avspeglar sig mycket på barnen menar författarna. Någonting som författarna är överens om är att barn till föräldrar med högre utbildning har en betydligt mer positiv inställning än barn vars föräldrar inte har någon utbildning det vill säga gentemot andra kulturer. Även om barnen växer upp i en bra miljö med många negativa uttalanden och attityder kan de styras i motsatt riktning genom medveten påverkan och genom att man informerar barnen, eller tvärtom. Det kan även vara så att barn med positiv utgångspunkt kan hamna i en negativ gruppmiljö i skolan eller i vardagslivet. Vi är eniga i detRaundalen och Lorentzen skriver angående föräldrarna och hemmiljön. Eleverna ser upp till sina föräldrar och lär sig på bästa sätt utifrån dem. Föräldrars uttalanden kan göra att barnen och eleverna vilseleds. Vi människor använder oss av det som kallas för vanliga sociala klassificeringar till vardags. Det vill säga att vi utifrån ett ytligt intryck av en person
47
gör oss en bild av personens egenskaper. Detta är både vi och Raundal och Lorentzen eniga om. När vi lär känna en person kan det vara så att vår uppfattning förändras. Detta exempel anser vi överensstämmer med både vår vardag samt vår undersökning. Då en av eleverna vi intervjuade tog på sig en sjal på huvudet och uttryckte sig med ”Nu ser jag ut som en sådär muslim som aldrig går ut”. Hennes påstående kritiserades inte av läraren eller någon annan. När vi frågade varför fickan som i detta fall heter Anna formulerade sig på detta vis sa hon att hon tyckte det var roligt. Hon tror att det är på detta visset. Vilket givetvis inte stämmer. Det var inte svårt att förstå att flickan inte hade tillräckligt av kunskaper när det gäller islam. Pedagogerna som vi intervjuade var alla överrens om att fördomar grundar sig på okunskap.
Författarna poängterar också att barn blir påverkade av böcker, musik samt filmer när det gäller fördomar men även rasism. Därför tycker vi att lärarens och pedagogernas uppgift bland annat blir att visa barnen bra exempel på uppträdande och handlingar som förenar alla olika människor. Detta kan tillämpas på så sätt som att exempelvis sjunga sånger på andra språk, laga mat från andra länder eller lära sig lekar från andra länder. Genom att barnen lär sig om det främmande kommer de att upptäcka likheterna. Det finns alltid gemensamma drag mellan kulturerna. Det är viktigt att lägga vikten på det som är gemensamt, och utifrån detta betrakta skillnaderna. Samtidigt som barnen och eleverna gör detta blir det dags för dem att försöka se sig själva med andra ögon.
Jean Piaget menar att barn mellan fyra och åtta år uppfattar regler som heliga och oföränderliga. Att vara snäll innebär för barn att lyda föräldrars regler. Detta associerar oss till Karin när hon sa att ingen är konstig och att tomten inte ger presenter till dem som säger att någon är dum. Antagligen har hon fått höra detta från sina föräldrar och håller fast vid denna regel då hon starkt stod fast vid att ingen är konstig. Mycket av det som Kohlberg skriver stämmer bra överens med verkligheten men inte allt. Vi anser att författaren har en poäng när han skriver att mycket handlar om lydnad, rädsla samt straff i stadiet nummer ett och att detta så småningom övergår till lag och ordning. Det som vi inte är överens med i Kohlbergs teori är att det är svårt att bedöma när ett barn kan tänka moraliskt. Barns förmåga att tänka moraliskt beror inte på ålder utan på mognadsnivå. Vissa barn kan tidigt tänka sig in i andras tankar och känslor medan andra tar längre tid på sig. Det kan även vara så att alla barn inte följer den stegvis påbyggda trappa av moral, ibland hoppar barnet över ett steg, ibland går det tillbaka i utvecklingen i vissa situationer.
48
Boken En gris flyttar in anser vi kan användas i undervisningen och barngrupp till följd av att förhindra mobbning, fördomar och annan form av kränkning på skolan. Med denna bok vill vi informera barnen om att det även i verkligheten förekommer sådana exempel. Det är även viktigt att markera vad som är rätt respektive fel. Vart gränser gå när man tror och när man ska veta. Någonting som är viktigt att diskutera under bokens gång är om barnen själva har sådana fördomar eller om de känner till några fördomar. Vi kan inte se några nackdelar med att använda denna bok i undervisningen eftersom den belyser endast fördelar och lyfter upp saker som man inte bör göra, vad som rätt och respektive fel. När vi läste boken innan intervjun märkte vi att barnen tyckte synd om grisen. Flera stycken sa att de andra var dumma mot grisen och att grisen var snäll. Vi tror att om barnen tar till sig boken kan de vara på rätt väg att förstå innebörden av att döma någon förhastat. Vi upplevde att barnen hade en förmåga att sätta sig in i grisens situation då de alla tyckte synd om honom. Vi har blivit övertygade att sagor och berättelser är en bra redskap när man arbetar med yngre barn och fördomar. Vi skulle råda alla pedagoger att noga välja böcker som de läser för barnen men att också arbeta vidare med böckerna och föra samtal med barnen.
Boken Modighetsprovet påminner mycket om Piagets och Kohlbergs teorier om det moraliska tänkandet. Boken är lättläst och tar upp mycket kloka resonemang om fördomar mot andra kulturer. Vi tycker att boken är bra då de tydligt belyser fördomar och hur fördomar kan komma i uttryck.
Alla människor bär på fördomar, det stämmer även med våra undersökningar både när det gäller eleverna och pedagogerna som säger att alla har fördomar men att alla inte är medvetna om sina fördomar. Ordet fördom betyder att "döma någon före". Varför människor väljer att dra sig undan från okända människor är svårt att förklara. Vi anser att de har att gör med sättet vi blivit uppvuxna med. Vi är inlärda att inte samtala med människor vi vet lite om och att det kan vara farliga människor. Vi precis som Christopher Hallman tror att vi människan blir orolig när den kommer i kontakt med det okända. Precis som barnen i våra intervjuer tycker att någonting är konstigt ligger nog bakom deras okunskap. Barnen i intervjuerna har inte mycket kontakt med utländska barn därför tror vi att de uttryckt osäkerhet och tyckt att vissa människor är konstiga, inte bara de som kommer från något annat land.
49