De djupa hårdbottnarna består av klipp- och stenbotten djupare än 30 meter. Natu- ra 2000-habitatet Rev (1170) finns inom detta ekosystem. Dessa bottnar finns på många platser i parken och innehåller några av de mest unika arterna och miljöer- na. I Kosterfjordens djupränna finns hårdbottnar på större djup än 100 m med en konstant oceanisk salthalt (34-35 ‰) och temperatur (ca 5-6 °C). Här kan man finna ett stort antal arter som man närmast funnit på kontinentalsockelns slutt- ningar eller i de stora fjordarna i västra Norge.
En stor variation av hårdbottenmiljöer
På de allra djupaste mer eller mindre lodräta bergväggarna med lite sedimentering dominerar ofta en mycket rik epifauna av olika svampdjur, även skorpbildande svampdjur. Andra bergväggar har en fattig epifauna bestående av några få arter i ett tunt lager. Exempel är samhällen bestående av armfotingen Novocrania ano-
mala tillsammans med olika havsborstmaskar av familjen Serpulidae och sadel-
ostron, Anomiidae. På andra platser kan det finnas samhällen bestående av små sjöpungar av familjen Styelidae tillsammans med serpulider (kalkrörsmaskar) och armfotingar. Samtliga Sveriges fem arter av armfotingar (brachiopoder) är funna i Kosterområdet, där två arter Terebratulina retusa, och Crania anomala är relativt vanliga. En tredje art (Macandrevia cranium) var tidigare vanlig i hela parken, men har minskat starkt de senaste åren. Två arter har sina enda svenska fyndplat- ser i området (M. cranium och Terebratulina septentrionalis). Kosterfjorden, Kos- tersäcken och Singlefjorden har också de största populationerna av armfotingar i svenska vatten. Armfotingar lever på hårda substrat och kräver fullt marina förhål- landen. De är filtrerare och är känsliga för alltför mycket suspenderat material (filtrer-apparaten sätts igen). Armfotingar har en begränsad spridningsförmåga (Nilsson, 1997).
I området finns också bergväggar med en mycket rik epifauna bestående av en mängd arter från flera olika grupper som bildar ett tjockt lager. Arter i sådana samhällen kan vara svampdjur som Geodia baretti och Phakellia ventilabrum, havsborstmaskar, speciellt påfågelsrörsmasken (Sabella pavonina) och serpulider, sjöpungar, speciellt olika små arter av familjen Styelidae och större sjöpungar olika mossdjur och anemoner. De kanske vackraste miljöerna finns under över- häng, där det finns en specifik fauna bestående av arter som är mycket känsliga för sedimentering. De mest dominerande arterna är limamusslan (Acesta excava-
ta) och anemonerna Urticina eques och Protanthea simplex. Här finns också dju-
pa hällar med ett mer eller mindre kraftigt sedimentlager, med en helt domineran- de rik svampdjursfauna. I området finns ca 60 för Sverige unika arter av svamp- djur, samtliga associerade till hårdbottnar eller ögonkorall-rev. Kosterfjorden och Singlefjorden är Sveriges absolut artrikaste område vad gäller svampdjur. Några av de rikaste lokalerna för svampdjur inom parken är ögonkorall-revet i Säck- en/Singlefjorden och hårdbottensbranterna vid Ramsö och Sneholmen (Nilsson,
1997). På grundare hällar som oftast i princip är sedimentfria finns mossdjur, sjö- pung, bägarkorall och mjukkorall.
I nationalparksområdet finns eller har funnits minst 28 rödlistade arter på djupa hårdbottnar. Armfotingen Macandrevia cranium finns i Sverige endast i Koster- havsområdet. Fram till 1970-talet fanns den rikligt i hela Kosterrännan, men har sedan dess minskat kraftigt och finns idag bara i Säckenområdet. Den klassificeras därför som akut hotad (CR). Ytterligare sex arter klassificeras som starkt hotade (EN), medan fem arter klassificeras som sårbara (VU). Av de rödlistade arterna är det åtta arter som i Sverige bara har hittats i Kosterhavet.
Speciellt artrika områden med hög mångfald och/eller sällsynta arter (Hot spots)
Djupa hårdbottenområden med speciella värden, så kallade “hot spots” finns på flera ställen i Kosterhavsområdet. Speciellt bevarandevärda områden finns vid Grisbådarna i nordvästra hörnet av parken, i rännan runt syd Hällsö i norra delen av parken, i Säcken i norra delen av parken, vid Ramsö längs rännan, vid Pers- grund i sydvästra hörnet av parken och i förträngningen sydost om Spiran. Även utanför parkens gräns, i ett par smala rännor sydost om Persgrunden, finns mycket fina lokaler med artrik fauna på bergväggarna.
A 4.1.6 Koraller
I området finns de enda bestånden av ögonkorall (Lophelia pertusa) som man känner till i Sverige. Ett levande rev finns i Säcken. Revet i Säcken ligger på 85 m djup och är cirka 5000 kvadratmeter stort. Idag återstår bara omkring 300 kva- dratmeter levande ögonkorall, resten är kalkskelett från äldre nu död korall. Fyra döda rev finns inom parken, ett nyupptäckt dött rev nordväst om Koster vid Gris- bådarna nära norska gränsen, där det sommaren 2007 hittades stora klumpar av döda kolonier. Två lokaler med död korall finns också inne i Kosterfjorden, sydost Ramsö och ost om Koster, samt ett vid Spiran i södra delen av parken. Reven behöver inte vara levande för att vara intressanta ur naturvårdssynpunkt: så länge den tredimensionella strukturen består är även döda rev bland de mest artrika ma- rina miljöer vi känner.
Ögonkorall är en revbildande, djupvattenslevande stenkorall som främst finns på kontinentalsockeln i nordöstra Atlanten, vanligtvis på djup mellan ca 200 m och 1800 m. Närmaste kända levande rev utanför Koster-Väderöområdet ligger vid Tisler i Hvaler kommun på norska sidan om gränsen.
Ögonkorall saknar de symbiotiska alger som revbildande tropiska koraller har, och växer därför långsamt. De kräver en konstant hög salthalt (≥34 ‰) och låg temperatur (6-8 °C), vilket gör Koster-Väderöområdet till i stort sett det enda om- rådet i Sverige där de kan leva (Nilsson, 1997). Liksom alla koraller är de
filtrerande organismer och kräver kraftiga vattenströmmar både för att få föda och för att inte överlagras av sediment. De finns därför främst på horisontella ström-
spolade ytor, gärna i förträngningar där strömmar får extra fart som t.ex. i Koster- säcken.
Grenar av ögonkorall växer i ena änden och dör i den andra änden. Grenar bryts ner av svampdjur, så att ett rev alltid består av en yttre levande del och en inre del med döda grenar. I Lophelia-rev finns ofta en mycket rik fauna, detta gäller både levande och döda delar av reven. Många olika djur utnyttjar det komplexa 3- dimensionella substratet på korallrevet för skydd, födosök, reproduktion och upp- växt. Detta gör att Lophelia-rev är bland de mest artrika biotoper man kan finna i tempererade hav. Ett skydd av Lophelia-reven är därför inte bara ett skydd av arten i sig, utan också ett skydd av många andra (för Sverige unika) arter. Revet i Kostersäcken är enda svenska fyndplats för minst 20 arter, associerade till ögon- korall (Nilsson, 1997).
I nationalparksområdet finns eller har funnits minst nio rödlistade arter som en- dast hittats associerade till rev av ögonkorall (Lophelia pertusa). För tre av dessa arter är Säcken den enda fyndorten i Sverige. Det finns också många rödlistade arter som hittas på rev av ögonkorall, men som också finns i andra miljöer (djupa hård- eller mjukbottnar). Tre arter klassificeras som akut hotade (CR): förutom ögonkorallen själv också snäckan Admete viridis och havsanemonen Edwardsiella
loveni. Ytterligare fem arter klassificeras som starkt hotade eller sårbara. Korall-
reven är biogena rev och hör till Natura 2000-habitatet Rev (1170).