Djurbeteendets grund och ram

Grund till djurbeteendet är ett komplext ämne som liknar ett komplicerat nät av många faktorer. Nature-nurture dikotomin är en traditionell och mycket förenklad uppdelning som avviker i många avseenden. Dagens kunskap i genetik bevisar att beteenden aldrig är endast medfödda eller inlärda. Alla beteenden är delvis medfödda, inlärda och förvärvade, oavsett om det handlar om reflexer, FRM eller mer komplexa och långvariga beteenden (Jensen, 2006). Det bedöms som omöjligt att kunna dra en gräns mellan medfött och inlärt beteende för att inlärning är möjlig endast hos djur vars gener och ursprunglig miljö resulterade i utveckling av en individ som är redo att påverkas av erfarenheter på ett specifikt sätt (Shettleworth, 2010). Även komplexa beteendesekvenser är i viss mån förutsägbara för att även om beteenden anpassas till aktuella förutsättningar så sker det inom strikta gränser av ett s.k. centralt program som tillhör instinktivt beteende. Beteendet anpassas men beteendefaser som är definierade i det centrala programmet måste utföras på något sätt, även om det endast blir i form av tomgångshandlingar (Jensen, 2006). Det inbyggda programmet bestäms av gener men själva anpassningar till omgivningen definieras utifrån individens erfarenheter som samlas i den fysiska och sociala miljön (Manning & Dawkins, 2012).

Det finns beteenden som finns redo att utföras från dagen individen föds men istället för att kalla dem för medfödda borde de snarare kallas för pre-functional behaviour som skiftar fokus från gen- och erfarenhetpåverkan till aktiveringsmomentet (Shettleworth, 2010). Beteenden som framträder när de behövs och inte kräver någon erfarenhet eller träning tillskrivs till instinkt och beror i störst grad av utveckling av nervsystemet (Manning & Dawkins, 2012). Instinktivt beteende lämnar dock utrymme för utveckling och optimering som baseras på individens erfarenheter och involverar inlärningskomponenten, även om generella riktlinjer för beteendet ärvs på populationsnivå (Hailman, 1969). Beteenden som i markant grad beror på individens erfarenheter och träning klassas som inlärning. Inlärningen är en process som inte kan observeras på ett direkt sätt men den kan analyseras utifrån beteendeanpassningar som utvärderas vara resultat av inlärningen (Manning & Dawkins, 2012). Dessa beteendeanpassningar visar sig i form av adaptiva förändringar som uppstår genom kombination av inlärning och instinktivt beteende.

Både inlärning och instinkt har mycket gemensamt men de uppstår på olika sätt. Förändringar i instinktivt beteende grundas i adapteringen genom genetisk modifikation inom en

djurpopulation, som vidare ärvs av senare populationer. Inlärning sker på individnivå och baseras på val av de bästa beteenden som individen adapterar under sin livstid. Individen själv avgör hur länge inlärda beteenden behålls och vilka beteenden klassificeras som mer gynnsamma. Inlärda beteenden blir aldrig ärftliga men inlärningen påverkas av genetisk predisposition som möjliggör utvecklingen av dem. Genetisk predisposition kan

uppmärksammas även när man tittar närmare på associativ inlärning. Alla djur svarar inte på alla stimuli och kan inte reagera på alla sätt. Reaktion på stimuli i form av ett naturligt och instinktivt beteende, som i vanliga fall uppstår som svar på förstärkning, är de responsen som kan betingas som lättast, t.ex. fåglar associerar sitt illamående med visuella stimuli för att det är sinnet som de använder vid födosökning (Manning & Dawkins, 2012).

Faktorer som identifieras påverka grund till djurbeteendet är genetik, tidiga erfarenheter, hormonnivåer och personlighet. Hormonnivåer och personlighet klassificeras som djurets interna miljö och tidiga erfarenheter tillhör till den externa miljön. Dessa olika faktorer påverkar ofta varandra och skapar gemensamt olika beteenden. Genetik har ett självklart inflytande på djurets interna miljö genom bl.a. könsdifferentiering, men hormonnivåer påverkas även av externa faktorer t.ex. behov som finns i grupper individen lever i (Scott, 2014). Personlighetstypen påverkas också tydligt av genetiska anlag men utöver det har även tidiga erfarenheter ett markant inflyttande på personlighetsutveckling (Zidar, 2017). På grund av dessa överlappningar kan dessa faktorer inte heller analyseras enskilt men endast som delar av helheten.

Grunder till djurbeteendet följs vidare av ramar i vilka beteenden placeras. Dessa ramar skapas utifrån klassificeringar av djurbeteenden i olika typer och utifrån karakteristiska egenskaper. Första grupperingar sker utifrån erfarenhetspåverkan på beteendet, där kan urskiljas det medfödda (pre-functional behaviour) och det inlärda beteendet samt det som befinner sig emellan d.v.s. prägling. Här är den mest betydelsefulla faktorn behovet av träning eller erfarenhet för att utföra ett beteende. I spektrumsextremer befinner sig de mest instinktiva beteenden och de mest komplexa inlärningsmönstren. Klassificering som sker i nästa steg berör inlärt beteende. Den första grupperingen är uppdelning i associativ, icke- associativ samt social inlärning. Icke-associativ inlärning uppkommer som svar på ett enda stimulus, är inte stimuli-specifik samt kräver ingen förstärkning. Här ingår en period av

överkänslighet mot olika stimuli (sensitisering) samt period av okänslighet mot stimuli (habituering). Associativ inlärning grundas i skapande av associationer som får den typen av inlärning vara strikt stimuli-specifik. Här ingår klassisk och instrumentell betingning och skillnaden mellan dem är först och främst förekomsten av förstärkning i instrumentell betingning. Slutligen sker social inlärning genom inlärning från andra individer.

Sammanfattningsvis är grunden till beteendet och beteendeanpassningar resultatet av

kombinationen mellan instinktiva och inlärda beteenden och resulterar från anpassningar som är nedärvda på populationsnivå och utvalda på individnivå. Faktum att endast resultatet av inlärning kan observeras och inte inlärningen i sig fastställer att även inlärningsprocessen inte kan analyseras som isolerad händelse men endast som en delkomponent i

beteendeanpassningar. Faktorer som har grundläggande påverkan på beteende kan inte heller analyseras separat för att de verkar ofta tillsammans på beteendeutvecklingen. Avslutningsvis ramar inom vilka djurbeteendet klassificeras beror på många faktorer men den mest

grundläggande uppdelningen sker utifrån graden av erfarenhetsbehovet.