Doktrin om Högsta domstolens praxis

Generellt anses domskälen i 2010 års fall vara ”stränga” mot gäldenärerna.129 Gregow anser t.ex. att uttalandena i målet är ”väl tillspetsade” och att det torde ha funnits utrymme för att undanta fastigheten i det andra målet, med hänsyn till de små marginalerna och att det var fråga om gäldenärens bostad.130 Angående 2013 års fall menar Gregow att domstolen tar en försiktigare inställning i förhållande till det tidigare målet. Han förutspår att det målet kan få långtgående konsekvenser för utmätning av bostäder om artikel 8 får den betydelse som domstolen angett.131 125 NJA 2018 s. 9 p. 16 126 NJA 2018 s. 9 p. 17. 127 NJA 2018 s. 9 p. 18. 128 NJA 2018 s. 9, p. 19–22.

129 Gregow SvJT 2016, s. 461–462. Se även tingsrättens domskäl i NJA 2013 s. 1241 och SOU 2016:81, s. 194. 130 Gregow SvJT 2016, s. 461–462.

30

Heuman menar att 2010 års avgöranden kan ifrågasättas med hänsyn till Rousk-målet och att domstolen inte gjorde någon proportionalitetsavvägning. Följande uttalanden från Högsta domstolen anser han har förlorat sin prejudicerande verkan:132

1) Andra omständigheter än det förväntade överskottet kan inte få någon mer avgör-ande eller självständig betydelse;

2) Omständigheten att utmätningsskulden avser ett i förhållande till fastighetens värde begränsat belopp saknar betydelse;

3) En bostad kan utmätas även när endast en liten del av sökandens fordran beräknas bli täckt;

4) Omständigheten att fastigheten utgör gäldenärens bostad hindrar inte utmätning. Sandstedt anser också att 2010 års fall inte är konventionsenliga. Han anför att Europadom-stolens praxis i Zehentner och Rousk visar att omständigheter såsom utmätningsskuldens storlek och utmätningsobjektets värde måste beaktas vid utmätningen, liksom att omständig-heten att utmätningsobjektet är gäldenärens bostad enligt Europakonventionen kan hindra utmätning (jfr uttalande 2, 3 och 4). Sandstedt är också kritisk till 2013 års fall som enligt honom bekräftar konventionsstridiga uttalanden i 2010 års fall och ger en alldeles för snäv bild av den betydelse som artikel 8 får – artikeln ska enligt honom beaktas i hela utmätnings-förfarandet, inte enbart i samband med intressebedömningen.133

Utsökningsutredningen påpekar att en avgörande skillnad mellan 2010 och 2013 års fall är att i det senare fallet fanns annan utmätningsbar tillgång. Utredningen menar att fallen visar att utrymmet att undanta en bostadsfastighet från utmätning då gäldenären saknar andra tillgångar är mycket litet, men att det ändock finns ett utrymme att göra så. I de fall utmät-ningen framstår som orimlig anser utredutmät-ningen att Kronofogden med stöd av proportion-alitetsprincipen kan undanta fastigheten från utmätning.134

4.6 Prejudikaten

Kärnfrågan i Högsta domstolens praxis handlade om möjligheten att utmäta gäldenärernas respektive (hälftendel av) bostadsfastighet. I 2010 års fall hade gäldenärerna bara en utmät-ningsbar tillgång, d.v.s. fastigheten, vilket innebar att domstolen gjorde en försvarlighetsbe-dömning enligt 4 kap 3 § första stycket UB. I 2013 och 2018 års fall hade gäldenärerna utöver

132 Heuman (2014), s. 146–147.

133 Sandstedt JT 2015/16, s. 874–875 och 877–878 och ERT 2016, s. 597–598. 134 SOU 2016:81, s. 185.

31

fastigheten även utmätningsbar lön. I dessa fall gjorde alltså domstolens alltså även en intressebedömning.

Att enbart försvarlighetsbedömningen var aktuell i 2010 års fall förklarar i viss mån dess ”stränga” karaktär. Domstolens prejudikat avskalade försvarlighetsbedömningen den flexibla karaktär och de hänsyn som förarbetet gav uttryck för och betonade den strikta ordalydelse-tolkning som används vid ordalydelse-tolkning av utsökningsbalkens regler.135

I 2013 års fall aktualiserades även intressebedömningen. Domstolen var med andra ord tvungen att göra en avvägning mellan borgenärens intresse av att få full betalning utan onöd-igt dröjsmål och olägenheterna för gäldenären samt dennes intresse av att undvika värdeför-störing. Viktiga omständigheter i målet var att staten inte ansågs ha något starkt intresse av en omedelbar utmätning och försäljning av fastigheten medan sådana åtgärder skulle medföra betydande olägenheter för gäldenären. På grund av domstolens ”för närvarande”-uttalande är det dock svårt att utläsa ett tydligt prejudikat ur domen. Vilka skäl som behövde tillkomma är oklart, vilket torde ha skapat osäkerhet för Kronofogdemyndigheten om när en bostads-fastighet kan utmätas.

I 2018 års fall är domstolens principiella uttalanden angående intressebedömningen mer utvecklade eftersom domstolen fortsätter resonemanget om att vem borgenären är får betydelse för hur länge löneutmätning kan fortgå innan annan tillgänglig egendom utmäts. Domstolen bekräftar i sina domskäl en tolvmånadersregel som Kronofogdemyndigheten använt i sin rättstillämpning. Regeln innebär att en borgenär som utgångspunkt får acceptera tolv månaders löneutmätning innan annan egendom utmäts enligt den allmänt accepterade utmätningsordningen.

En gemensam omständighet i 2013 och 2018 års fall var att löneutmätningen skulle behöva pågå under en längre tid. I det tidigare målet skulle skulden inte hinna bli betald till fullo och i det senare skulle utmätningen behöva pågå totalt i ca tre år. Domstolen anförde i det senare fallet, med hänvisning till det tidigare fallet, att när löneutmätning först efter lång tid leder till full betalning kan en jämförelse göras mellan hur länge löneutmätningen måste pågå för att svara mot överskottet som en realisering av den andra egendom förväntas ge. Med andra ord ska tidsfaktorn vägas mot överskottets storlek, som alltså blir en viktig omständighet vid både försvarlighetsbedömningen och intressebedömningen – för intresse-bedömningen framför allt när alternativen är löneutmätning och försäljning av egendom. Att sådan vikt läggs vid överskottets storlek förklarar därför målens olika utgångar, eftersom överskottet var betydligt större i 2018 års fall än i 2013 års fall (149 tkr respektive 36 tkr).

32

Medan domstolen i 2010 års fall sätter ramen för försvarlighetsbedömningen gäller alltså 2013 och 2018 års fall den avvägning som ska göras i intressebedömningen. Överskottets storlek har en stor inverkan i båda bedömningarna, men medan omständigheten är avgörande för försvarlighetsbedömningen är det endast en omständighet bland andra att beakta i intressebedömningen.

Mot bakgrund av denna beskrivning av Högsta domstolens prejudikat är det intressant att återkoppla till de fyra uttalandena om försvarlighetsbedömningen som kritiserats av Heuman.136 I 2013 års fall upprepade domstolen att andra omständigheter än det förväntade överskottet inte kan få någon mer avgörande eller självständig betydelse (uttalande ett) och att omständigheten att fastigheten utgör gäldenärens bostad hindrar inte utmätning (uttal-ande fyra), med hänvisning till 2010 års fall,137 vilket av Sandstedt anses bekräfta målens fortsatta prejudikatverkan.138

I 2018 års fall upprepas inte dessa uttalanden men domstolen uppger att i princip får utmätning ske så snart det förväntade överskottet täcker mer än de uppkommande kostnaderna, vilket bekräftar att överskottets storlek är den avgörande omständigheten i för-svarlighetsbedömningen. Detta kan i min mening ses som stöd för det första uttalandets fortsatta verkan.

Vidare gör domstolen i 2018 års fall ett intressant, och nytt, uttalande om försvarlighets-bedömningen. Domstolen anför att det, efter Rousk-målet, krävs att vid utmätning av en bostadsfastighet ska överskottet framstå som försvarligt i ljuset av att gäldenären tvingas från sitt hem. Domstolen ansåg som sagt att 149 tkr var för stort för att undandra utmätning, men av 2013 års framgår att i alla fall 36 tkr kan fredas.

Mot bakgrund av 2018 års uttalande skulle man kunna få intryck av att 2010 års uttalande att en bostad kan utmätas även när endast en liten del av sökandens fordran beräknas bli täckt (uttalande tre) därmed skulle ha inskränkts, eftersom kravet på ett högre överskott innebär att en större del av skulden täcks. Å andra sidan har uttalandena ett och två (omstän-digheten att utmätningsskulden avser ett i förhållande till fastighetens värde begränsat belopp saknar betydelse) inte förändrats, vilket innebär att det fortfarande enbart är själva över-skottet som är i centrum för försvarlighetsbedömningen. Därmed får korrelationen mellan skuld och överskott inte någon betydelse och inverkar inte på det tredje uttalandets giltighet.

Domstolens uttalande i 2018 års fall får istället främst betydelse för uttalande fyra, efter-som bostadsfastigheter kan undantas utmätning även om överskottet täcker uppkommande

136 Se ovan vid not 132. 137 NJA 2013 s. 1241, p. 7. 138 Se ovan vid not 133.

33

förrättningskostnader. Högsta domstolen har med andra ord skapat ett utrymme att beakta gäldenärens rätt till sitt hem även när beneficiereglerna inte är aktuella (se avsnitt 3.3).

En viktig kontextuell skillnad att ha i åtanke när man jämför Högsta domstolens praxis angående utmätning av bostadsfastigheter är Rousk-målet. 2010 års fall avgjordes innan

Rousk-målet, och Europakonventionen nämns inte i fallen. I 2013 års fall anför domstolen

att rätten till sitt hem enligt artikel 8 innebär att det krävs starka skäl för att utmäta en gäldenärs bostad och att rätten måste beaktas vid intressebedömningen. I 2018 års fall bekräftade domstolen uttalandet att det krävs starka skäl för att utmäta en gäldenärs bostad, men utvidgade kontexten från att enbart gälla intressebedömningen till att omfatta hela utmätningsförfarandet. Domstolen synes alltså ha instämt i Sandstedts analys att artikel 8 får effekt på mer än bara intressebedömningen.139 Artikel 8 och rätten till sitt hem ska med andra ord beaktas även då en intressebedömning inte aktualiseras. Domstolen erinrade dock i 2018 års fall särskilt om att artikel 8 ska beaktas inom ramen för intressebedömningen, vilket indikerar att artikeln får särskild betydelse där.140

Som tidigare konstaterat har Europadomstolen i sin praxis varit skeptisk till om små skulder kan föranleda att egendom av stort värde eller gäldenärens hem kan utmätas.141 Det är därför intressant att undersöka den omständighetens inverkan på Högsta domstolens praxis. I 2013 års fall var den totala utmätningsskulden ca 625 tkr medan i 2018 års fall upp-gick den till ca 142 tkr. Vid en jämförelse med överskotten i målen (36 tkr respektive 149 tkr) framgår att överskottet i 2018 års fall täckte hela skulden, medan i 2013 års fall hade skulden minskat minimalt. Målens utgång kan med andra ord anses vara i överensstämmelse med Europadomstolens praxis. Högsta domstolens domskäl ger dock inte utrymme för att skul-dens storlek fått någon utslagsgivande effekt på intressebedömningen, och inom ramen för försvarlighetsbedömningen har domstolen uttryckligen frånkänt skuldens storlek någon betydelse genom uttalandet att en bostad kan utmätas även när endast en liten del av söka-ndens fordran beräknas bli täckt (uttalande tre). Slutsatsen är att skuldens storlek inte beaktas vid försvarlighetsbedömningen och det är oklart om den beaktas vid intressebedömningen. Detta kan ifrågasättas med hänsyn till Europadomstolens praxis.

En annan betraktelse som kan göras av domstolens praxis är behandlingen av gälde-närernas situation. I 2010 års fall är informationen om gäldenärerna knapp, vilket påvisar den strikta bedömning som görs om enbart försvarlighetsbedömningen aktualiseras - andra hänsyn än överskottets storlek går inte att beakta. I domstolens senare praxis är gäldenärerna

139 Se vid not 133.

140 NJA 2018 s. 9, jfr punkterna 9 och 14. 141 Se avsnitt 2.3.3.

34

mindre anonyma och olika omständigheter räknades upp i målens bakgrund. I 2013 års fall var gäldenärens barn sjuka och det ena krävde särskild vård. I 2018 års fall led gäldenärens fru av olika lyten och bostaden hade delvis anpassats efter hennes tillstånd. I sina domskäl återknyter inte domstolen till några av dessa omständigheter, i något av fallen, utan gör en generellhänvisning till olägenheterna för gäldenären. Det kan då noteras att i 2013 års fall ansågs olägenheterna vara betydande, medan domstolen i 2018 års fall bara angav att olägen-heterna var ofrånkomliga. Vilka omständigheter som domstolen i 2013 års fall tagit hänsyn till när de bedömt vad som är ”betydande” är vanskligt att uttala sig om, men troligen är det de sjuka barnen som domstolen tagit hänsyn till. Det kan även noteras att domstolen ansåg att FN:s barnkonvention skulle beaktas. I doktrin har det anförts att särskilda hänsyn ska tas till om barn påverkas av utmätningen.142 Detta verkar dock bara vara fallet när intresse-bedömningen är aktuell. Inom ramen för försvarlighetsintresse-bedömningen visades inga sådana hänsyn för fyrabarnsfamiljen i 2010 års fall (II).

Att Europakonventionen hänvisas till uttryckligen torde vara en direkt effekt av fällningen i Rousk, men frågan är om hänvisningen i sig medför några ändringar i rättsläget. Genom-gången av de fyra kritiserade uttalandena visar att Högsta domstolen i stort sett bekräftat 2010 års fall, med undantag för uttalande fyra som modifierats mot bakgrund av Rousk. Huruvida de två uttalandena som inte upprepats i senare praxis fortfarande är gällande rätt får kommande praxis påvisa, men tillsvidare får antas att dessa uttalandens normerande effekt är densamma.

Det skifte man kan se i Högsta domstolens praxis gäller vilken tyngd som ska tillmätas bostadssociala aspekter i utmätningsförfarandet. Ett exempel på detta är domstolens konsta-terande att det krävs starka skäl för att kunna utmäta en bostad och 2018 års uttalande att utmätningen av en bostad ska vara försvarlig i ljuset av att gäldenärens tvingas från sitt hem. Tidigare har gäldenärens hem beaktats inom ramen för utmätningsordningen och beneficie-reglerna, vilket i 2010 års fall innebar att det inte fanns något utrymme att beakta att utmätningsobjektet (bostadsfastigheterna) utgjorde gäldenärernas bostad. Domstolens uttal-ande i 2018 års fall, att överskottet ska vara försvarligt i förhålluttal-ande till att gäldenären tvingas från sitt hem, tyder på att bostadssociala hänsyn även ska tas inom ramen för försvarlighets-bedömning. Det innebär att Högsta domstolen med hänsyn till artikel 8 har utvidgat möjlig-heterna att undanta egendom från utmätning i vidare mån än som framgår av beneficiereg-lerna. Den strikta ordalydelsetolkningen av utsökningsbalkens regler, i synnerhet beneficie-reglerna, har med andra ord fått vika för en konventionsenlig tolkning.

35