tillsammans…
Skolan är något vi alla har mi nnen av. Vi minns ofta klasskamrater och lärare
bra, men hur mycket av kunskaperna sitter kvar? Dagens skola har föråld- rade läromedel, undervisningsmetoder
som inte kan motivera eleverna och slutligen finns det en ”mur”
mellan lärar e och elever?
Text: Jonas Swärd
S
kolvärlden är ett uttryck man ofta brukaranvända. Men finns det egentligen inte två skolvärldar istället? En lärarvärld och en elevvärld. Så långt jag själv kan minnas har det alltid funnits en distinkt gräns mellan lärare och elever, på lektioner, ras- ter och i miljön där de vistas. Finns verkli- gen det här behovet att jämt behöva vara med sina likar? Alltid denna känsla av ”vi och dom andra”.
D
en vardagliga kontakten med vu xnasaknas som mest på högstadiet, bedömer jag. Rastvaktsystemet urholkas och arbets- platsen/skolan delas upp i två läger som båda tävlar om makten i skolan och skyd- dar den andra bara i bästa fall. Gunilla Granath kallar detta för apartheid i skolan
(Granath, 1999). Lärare och elever möts
sällan på samma arena och med lika förut- sättningar.
Otryggheten är stor i skolan, större än vad många vill tro. När de vuxna flyr in till det ombonade lärarrummet och beklagar sig hö gljutt om sina odrägliga elever över en kopp kaffe, lämnas eleverna vind för våg kvar ute i kapprummet eller korrido- ren. Kapprum som ofta liknar trista och högljudda hangarer med förvaringsskåp i plåt och fasta träbänkar och bord som enda möblemang. Förvaringsskåp så små, att
vinterblöta kläder knappt får plats tillsam- mans med skolböckerna. Något liknande hade knappast accepterats av lärarna.
Har man tur finns det en elevcafeteria, men miljön skiljer sig fortfarande mycket åt. Skolorna är väl till för eleverna och inte bara för att lärarna ska ha någonstans att ta vägen. Barn, ungdomar eller nästan vuxna, men något elevinflytande kan inte märkas av i miljön. Forskning säger att det finns en klar koppling mellan elevinflytande och trivsel i skolan (Fejan-Ljunghill, 2003). Jag menar att eleverna borde få större ut- rymme för sina förslag redan vid plane- ringen vid renoveringar och nybyggen av skolor.
N
ästa episod jag kommer att tänka på kanutspelas på gymnasiet, komvux eller varför inte på högskolan. Man kan ha en trevlig och givande diskussion under lektionen. Plötsligt är det dags för rast innan man knutit samman allt, men fortsätter läraren diskussionen med eleverna över en kopp kaffe på deras mark? Inte då, snabbt skyn- das det iväg till lärarrummet och kolle- gerna istället. Varför denna rädsla för stu- denterna, vi vet ju alla att det mesta av våra kunskaper har vi inhämtat genom samtal. Åter igen blir det den här känslan av ”vi och dom andra”.
Jag kan förstå att man som lärare då sä- ger att man behöver en paus från eleverna och ett eget ställe att koppla av på. Dess- värre tror jag många elever uppfattar detta som ett avståndstagande och att man inte kan mötas på lika villkor.
J
ag minns min egen skolgång, jag ser minsons pågående skoltid och ute på min praktik upplever jag skoldagen. Överallt är lektionerna alltför styrda av lärarna och läroböckerna. Många av dagens lärare un- dervisar på samma sätt som för femtio år sedan - katederundervisning utan elevin- flytande.
Detta gäller genom hela skoltiden. Allt- för många ämnen och olika kunskapsfakta
moreras i elevens minne. Upp emot 17-18 olika ämnen och ett sjuttiotal lärare hinner en alldeles vanlig elev med under sina år i skolan. Vem säger att detta är relevanta och nödvändiga kunskaper för barn som växer upp idag. Förnyelse och sann demo- krati är vad som borde införas i dagens skola. Jag tror att ingen på allvar kan påstå att vad tidigare generationer lärde sig i skolan, är det samma som vad barnen och ungdomarna ska lära sig idag, i vårt snabba informationssamhälle där skolan bara står för en bråkdel av all kunskap som för- medlas till eleverna.
V
arje vardag deltar ca EN miljon barn i skolans verksamheter (Barn idag, 1996). Från den lilla sex- sjuåringen till vuxna studenter på gymnasiets många olika va l- bara program tillbringar de upp till tolv år av sin mest kunskapsaktiva av sitt liv. Den här tiden är för dyrbar att spillas bort, bar- nen måste känna att de tas på allvar.Vuxna överlag ska fungera som vägvi- sare och ge barnen tid till att själva tänka ut varför en person uppför sig si och en annan så. De måste få tid till reflektion och få hjälp med att hantera karusellen av media, skol- och yrkesval, fritidsintressen och kompisar, som snurrar allt snabbare. Det finns så mycket som vi bör förmedla till eleverna som etik och moral, trygghet, självförtroende, demokrati, att förstå dags- färska händelser, relationer och dess pro- blem och naturligtvis baskunskaper.
I regeringens proposition 1995/96:206 som handlar om skolfrågor läser jag bl.a.
”För alla elever som går där, dag ut och dag in, är skolan en viktig del av själva livet. Det är kamrater, vuxenkontakter, massmedia, ny teknik, lek spel, sorg, och glädje. Det är elevens hela miljö som for- mar mycket av sättet att tänka, känna och förstå. Skolan och elevens situation ska ses utifrån en sådan helhet.” (Barn idag, 1996).
Det är precis vad det handlar om och om det är en så viktig del av själva livet, vore det väl konstigt om eleverna inte fick vara med och påverka deras egen vardag i
skolan, både ur miljöhänsyn och hur ut- bildningen ska formas. I en skola med fun- gerande elevinflytande får också fler elever chansen att nå upp till kunskapsmålen
(Fejan-Ljunghill, 2003).
F
ramtidsutsikten för skolan kan låta vä l- digt pessimistisk i media ibland, men jag hyser gott hopp om goda förbättringar och förändringar. Lärarna skall naturligtvis fortsätta vara lärare, men för att muren inte ska växa sig än högre mellan lärare och elever, måste alla vara lyhörda och verkli- gen lyssna på varandra.Ska skolan kunna ta tillbaka epitetet ”ett centrum för lärande” krävs enligt mig att man satsar på tre viktiga punkter. Ett större elevinflytande i skolan. En utökad fort- bildning för skolpersonal och en kraftigt förbättrad skolmiljö. Jag vill gärna avsluta med ett enkelt men klokt citat.
”När vuxna och barn funderar tillsam- mans känner barnet att det tas på allvar
och kommer vidare i sina tankar.”
(Birgitta Davidsson, Barn idag 1996).
Källor:
Barn idag. Socialdepartementets Rapport
Ds 1996:57, 1996: Stockholm: Fritzes.
Granath, Gunilla, 1999: Redo för fronten. Stockholm: Ordfront.
Fejan-Ljunghill, Lena, 2003: ”Stora ord utan kraft.” Pedagogiska Magasinet, nr 2/2003
Frågor på skolan i Lund
Vad tror ni elevinflytande är?
Känner ni att ni har något elevinflytande här i klassen? Vem är det som kommer med förslag?
Har ni elever något inflytande på skolan? Vad är miljöråd?
Är det samma elever i elevråd som miljöråd? Hur väljs man till elevrådet?
Vilka klasser sitter med i elevrådet? Är alla med och säger något?
Ser ni att era förslag tas på allvar och att det ni diskuterar verkligen händer på skolan?
Har ni något klassråd?
Har ni några speciella ansvarsområden i klassen?
Vi återgår till ert elevinflytande i klassen. Jag uppfattar det som att ni får vara med och bestämma en hel del. Har ni börjat med det nu i årskurs sju?
När tycker ni att man ska få vara med att bestämma i klassen? Ansvar, vad är det, är det bra eller dåligt?
Är det skillnad mellan lärarna hur mycket delaktiga ni tillåts få vara? Finns det något ni skulle vilja kunna var med och påverka mer i skolan? Lär man sig bättre eller lättare om man får vara med och påverka?
Frågor på skolan i Landskrona
Vad tror ni elevinflytande är?
Får ni vara med och bestämma något då på er skola? Vad får ni vara med och bestämma?
Får ni vara med och bestämma om själva skolarbetet? Har ni elever olika ansvarsområden i klassrummet? Får ni vara med och påverka hur ert klassrum ska se ut? Har ni något klassråd eller elevråd?
Är det bara elever på mötena?
Känner ni att ni får igenom några förslag?
Vi återvänder till er klass. Har ni mycket läxor eller kan ni påverka det? Vad är en studieplan?
Vem bestämmer den tiden?
Men om man är snabb med att göra klart studieplanen då? Men kan man då själv påverka läxmängden?
Skulle ni vilja kunna påverka något i skolarbetet och i så fall vad?
Men en sådan sak som hur det ser ut på väggarna i ert klassrum. Kan ni påverka det?
Vad säger ni om ni hade fått vara med och bestämma arbetsområden och arbetstakt tillsammans med lärarna?
Varför?
Om ni ska arbeta med ett arbetsområde i flera veckor, får ni då vara med och komma med egna förslag på hur ni vill/kan jobba med det?