Drogens värld

Den nya vardagen för våra informanter där de upplever sig själva bekräftade, bör- jar ta sin form med drogen i centrum. För att de ska konstruera sin nya verklighet med nya grunder är hantering av drogen ensamt och i gruppen samt dess upprep- ning för att bekräfta och konsolidera upplevelse en förutsättning. Kontakter och relationer med människor påverkas då dessa konstrueras utifrån drogen som ett viktigt inslag i våra informanters liv. Den mening de har tillskrivit drogen försö- ker våra informanter inpränta i relationer med människor i deras omgivning (Månsson 2003).

Nils längtan att uppleva drogen börjar nu ta över mer av hans vardag. Det räcker inte att få upplevelsen på helgerna utan amfetaminet börjar nu inkräkta på hans vardag. Vänner han missbrukar med börjar försvinna från hans liv av olika anled- ningar. Nils försöker hålla kontakten med sina drogfria vänner, men drogupple- velsen är det han prioriterar högst.

”Det var svårt och det var jobbigt. De andra i gänget började hamna på institu- tioner, några av dem. Jag försöker hålla det till helgerna. Ibland lyckades jag ibland inte. Så då kom jag till det här jobbet avtänd eller halvt påtänd men det funkade på något sätt bra. Och där har jag också börjat få dåligt mående på da- garna när jag inte använder men jag står ut. Det är ok ändå.”

Nils försöker att vara som alla andra i den drogfria världen, att ha ett arbete, lä- genhet och drogfria förhållanden med kvinnor.

”Så jag lever ett dubbelliv. Och försöker hålla det, men det slutar med att jag kör påtänd eller bakfull och så vidare. Det var också jobbigt. Jag säger upp mig från det jobbet för att börja gå på A-kassa i stället.”

Nils lever ett dubbelliv, ett liv där han förflyttas mellan missbrukarkretsarna och det drogfria samhället. Då tolkningen av sig själv, sina handlingar och tolkningen

av sin omgivning är beroende av den andres inställning mot en själv (Mead 1976) upplever Nils att han befinner och förflyttar sig mellan två olika världar, där den ena upplevs som bekräftande och den andra som avvisande. Drogen som ett bety- delsefullt meningsbärande objekt hanteras på liknande sätt av hans missbrukande vänner och det är där han upplever sig bekräftad. I interaktionen med de männi- skor som är av samma åsikt som honom, kan han förstärka sin verklighetsbild. Det drogfria samhället, med en annan syn och andra meningar tillskrivna drogen, upplevs som avvisande och han söker sig till sina vänner för att behålla stabilite- ten i sin nya verklighet. Den erfarenheten är en gemensam erfarenhet för alla våra informanter och de alla väljer att vara en del av missbrukarkretsarna, där deras verklighet kan upprätthållas och där de upplever sig själva som bekräftade. Lotta har alltid varit fascinerad av missbrukare och det liv de lever. Hon vill leva missbrukarlivet med allt vad det innebär. I den lilla byn hon lever ser hon upp till de äldre missbrukarna och hon vill vara som dem. Men hon är gränslös i sitt amfe- taminmissbruk och de äldre missbrukarna blir oroliga för henne. Lotta blir vräkt från sin lägenhet och måste flytta till en annan stad för att hitta ett boende. I denna stad finns det inte någon som kan kontrollera hennes amfetaminintag vilket inne- bär att Lotta nu kan knarka obegränsat. Hon äter inte, förlorar mycket vikt och blir fysiskt nedgången. När gamla vänner kommer och hälsar på orkar de inte med henne och hennes destruktiva livsstil.

”Folk som hade varit hemma hos mig och trivts i mitt sällskap i min hemstad, kom och hälsade på mig i den andra staden. Och så kramade vi varandra. ÅH! Vad kul det är att ses. Och så kände jag på dem att de blev lite stela. Vi satte oss ner och de visste från tidigare att hos mig kunde man slappna av alltså så men de satt liksom stelt och sa: oj vi ska iväg på en sak. Sedan gick de. Och då blev det ännu mer för mig, jag kände ju hur folk reagerade på mig. Vad är det som är fel? Var- för vill de inte vara med mig? Varför lämnar de mig? Varför går de? Och då fick jag knarka mera ju.”

Lotta upplever interaktionen med sina gamla vänner som avvisande. Det Blumer (2003) påpekar är att en individ vill pränta in ett objekts mening i sin omgivning och är viktig för förståelsen av hur en individ skapar och definierar sina relationer med andra människor (Månsson 2003). Med det menar Blumer att de meningar tillskrivna ett objekt, hantering av objektet och det sättet en individ upplever ob- jektet, vill hon se hos andra för att uppleva gemenskap med dem. Lottas drogfria vänner delar inte hennes uppfattningar om drogen och då upplever hon interaktio- nen mellan henne och sina gamla vänner som avvisande. Att det är svårt att in- pränta de till drogen tillskrivna meningar i interaktioner med drogfria människor, är en upplevelse för alla våra informanter och deras relationer blir alltmer kompli- cerade då avståndet mellan dem och det drogfria samhället fördjupas ännu mer under tiden de missbrukar.

Jimmy börjar missbruka crack och samtidigt upptäcker han att han kan använda sig av sitt familjenamn för att expandera inom sin kriminella karriär.

”Då kom jag plötsligt på att min pappa sysslar ju med detta. Jag har ju ett namn. Detta är en del av min historia. Jag kan ju använda detta. Så jag började med indrivningar, sälja amfetamin, inbrott, bilstölder och smash and grab på bensin- stationer.”

Jimmys tillgång till narkotika finns redan inom släkten, och eftersom alla de äldre i hans omgivning missbrukar narkotika blir detta en naturlig plats och sysselsätt- ning för Jimmy. Han lever gangsterlivet som han själv uttrycker det, med crack som sin konstanta följetagare.

Emma arbetar som receptionist men behöver drogen för att kunna upprätthålla sin plats i det drogfria samhället. På grund av sitt stora intag av narkotika börjar hen- nes arbetssituation att bli ohållbar. Det blir många sjukskrivningar och tillslut tar hon ”semester” utan tillåtelse och förlorar då sitt arbete. Hennes barndomsvänner vill nu inte längre träffa henne och Emma låter inte sin familj komma hem till henne.

”Släkt och vänner tyckte det var ett stort problem men det såg inte jag. Pojkvän- nen och alla andra kunde dra. Det var amfetaminet och de nya vännerna som betydde allting.”

Kalles upplevelse av bekräftelse från sina vänner gör att han fortsätter sitt miss- bruk, och den drogfria världen får mindre betydelse. När han har börjat missbruka narkotika så går det fort utför för honom och han hamnar på ungdomsskola. När han återvänder till sin hemstad efter en lång tid återupptar han kontakten med de gamla vännerna och börjar missbruka amfetamin igen.

”Då kom jag in i den gruppen igen eftersom de var dem jag kände. Sedan gick det snabbt utför igen. Jag missbrukade varje dag och det blev min vardag.”

När Lisa är 20 år får hon sitt första fängelsestraff, och som del av detta straff bör- jar hon arbeta på kontoret på fängelset som telefonist. Efter frigivning blir hon erbjuden att fortsätta arbeta på anstalten och flyttar in till ett litet hus. Här bor och arbetar hon ett tag men snart börjar hon resa till sina vänner på helgerna och bör- jar missbruka.

”Varje måndag var jag sjuk för då hade jag varit i hemorten och röjt med droger och sådant. Sedan gick jag och jobbade på fängelset och var med personalen. De sa att jag var en av dem. De ville att det skulle fungera för mig. De sa om det är någon som klarar sig så är det du Lisa. Någonstans ville jag tro på dem.” När Fille blir äldre får han ett arbete på en fabrik och arbetar sig upp till att bli förman. Han har en egen lägenhet, flickvän, barn och ett välbetalt arbete. På arbe- tet missbrukar han droger för att orka arbeta, samtidigt som han säljer stöldgods till andra kriminella arbetskamrater eller hälare.

”Jag ville fortsätta droga och jag tjänade mer pengar på mitt missbruk än att få lön. Ja jag var då 24 år och hade bil, hälarkontakter, drogkontakter, ja, jag hade så jag klarade mig. Där är glädje och sorg. Jag saknar det ibland. Sorgen och glädjen, vi hjälptes åt och tog hand om varandra Det var en livsstil, jag jobbad på fabriken och var påtänd var enda djävla dag. Jag var duktig. Jag jobbade. Vi sticker ut på rasten och lägger maskindelar eller vad det nu var i min bil. – Här har du nyckeln till mig sa hälaren. Där är en verktygslåda, där ligger pengar. Ta åttatusen där. Jag litar på dig! Man växte.”

Våra informanter är i början av sin missbrukarkarriär då deras nya verklighetsbild börjar ta form och de tillhör flera sociala världar där uppfattningar om drogen är

vitt skilda. Den nya världsbilden är koncentrerad kring drogen medan den andra finns i deras historia och bekräftas i vardagliga kontakter med det drogfria sam- hället. De lever sina liv i förflyttningar mellan dessa världsbilder under vardagen och deras nya verklighetsbild ifrågasätts i mötet med andra tolkningar än deras egna. Våra informanters upplevelser av drogen som ett meningsbärande objekt, med deras egna och gruppens upplevelser där drogen brukar tillskrivnas kvalite- ter, är bekräftad bara i umgänget med människor där drogen är ett meningsbäran- de objekt med samma kvalitéer som för våra informanter. Det drogfria samhället och kontakter med andra människor, vars tolkning av drogen med hjälp av signi- fikanta symboler och är av en annan karaktär, är oförenlig med våra informanters tolkningar, och i interaktionen med dem är oförståelse oundviklig. I dessa krockar mellan signifikanta symboler och dess betydelse i kommunikationen, fördjupas avståndet mellan våra informanter och det drogfria samhället.

Nu är Nils utstämplad från a-kassan och är tjugosex år och börjar köra och hämta amfetamin i stora mängder åt knarklangare. Detta för att kunna finansiera sitt missbruk eftersom han inte längre har en inkomst. Han hade kunnat få tunga fäng- elsestraff för att ha begått dessa brott, men detta är inte något som stoppar honom. ”Det är smärtsamt att titta på det. Då börjar jag i stället skylla på saker omkring mig. Varför dessa saker händer är för att den är dum i huvudet. Men någonstans inom mig är det en röst inom mig som säger: Det är det du gör, Nils, som gör att det blir så här.”

Lotta lever nu för att uppleva drogen varje dag. Hon gör inbrott i garage, stjäl i affärer och samlar på sig saker från kontainrar för att få pengar till knark. Hon låter även andra missbrukare bo och använda hennes lägenhet för försäljning av droger, för på detta sätt får hon bekräftelse på att människor vill vara med henne samtidigt som hon får tillgång till sin drog.

”Jag går ner och bryter ett källarförråd och dra hem massor av skit som jag tyck- er är skit bra, att ha saker. Gå hem och sortera dem och vara jättelycklig över de sakerna som en annan blir över en ny tv eller en ny bil. Så lycklig blir man aldrig över andras skräp men det finns så mycket bra saker i förråd ska ni veta.”

Jimmys familj börjar splittras, pappan åker in i fängelse igen, mamman får en amfetamin- psykos och blir inlagd på psyket, Jimmys bror hamnar på ungdomsan- stalt och hans lillasyster hamnar på barnhem. Det är nu upp till Jimmy att ta hand om familjens affärer.

”Och jag hade under hela tiden varit spindeln i nätet. Sett till att allt funkade, betalt hyran och kunderna. Rapportera till min mamma och pappa så gott jag kunde. Även ge min bror någon sorts tröst som jag knappt kunde ge till mig själv. Gå till barnhemmet och vara med min lillasyster och vara stöd där.”

Jimmys drogintag accelererar och han använder heroin under kvällar och nätter för att orka med sin nya roll i familjen. Detta pågår under en längre period tills en dag när hans syster frågar honom om det stämmer vad de andra barnen på deras gård säger. Att han är knarkare? Detta tar hårt på Jimmy och han inser att han be- höver hjälp. Jimmy blir inlagd för behandling i ett år och blir nu drogfri. Han träf- far en kvinna som han blir djupt förälskad i och de gifter sig. Jimmy lyckas bygga upp ett drogfritt liv under många år men kriminaliteten är något som han inte

överger. Han fortsätter att sälja narkotika samtidigt som Jimmy bygger upp ett eget företag, köper hus och lever ett så kallat ”Svensson-liv.”

”Jag hade etablerat mig som en samhällsmedborgare. Jag hade allt . Så jag sket i insidan. Jag tyckte det jag hade räckte. Det materiella började fylla upp mig. Plus hennes kärlek. Hon var den första som lärde mig vad kärlek var. Jag hade aldrig i mitt liv älskat en människa som jag älskade henne. ”

Men efter några år börjar han att missbruka kokain och till slut kraschar hans till- varo när hans fru lämnar honom. Jimmy återvänder till sitt gamla liv som heltids- kriminell och att missbruka crack. Han berättar att han nu är helt kall inombords, han kan nu utföra våldsbrott och inte bli berörd. Han har många förhållanden med kvinnor som själv missbrukar och träffar den kvinna som kommer att bli mamma till hans första barn. Jimmy går in i behandling igen men när han kommer ut så går han tillbaka till sitt gamla liv. När hans dotter är ett år tar det slut mellan Jim- my och mamman till hans barn och han blir förkrossad.

”Intaget av droger blev konstant, varje dag var jag påtänd. Ja det kraschade hårt. Jag blev av med allting. Jag hade börjat sälja mer kokain. Jag hade blivit av med allt. Sedan började jag sälja och knarka igen så det funkade inte. Jag började knarka igen. Denna gång började jag röka kokainet igen direkt. Mer på en var- daglig bas. Jag låg på alla fyra och letade efter ett litet korn på mattan som egentligen kunde vara en bit av ett popcorn. Letar fimpar. Var god för mycket pengar och hade vapen men i slutet satt jag ändå och rullade cigaretter av fim- par.”

Emma blir tillslut vräkt från sin lägenhet på grund av obetalda räkningar. Emma bor en tid på ett härbärge och det är nu hon börjar identifiera sig med att vara missbrukare. Hon går till sprutbytet och visar upp sina injektionsmärken och häm- tar sprutor. Hon tar nu injektioner av amfetamin var åttonde timme och varje gång önskar hon att upplevelsen från den första tiden i drogupplevelsen ska infinna sig, men det händer aldrig igen. Hon träffar en pojkvän som även han missbrukar am- fetamin och fixar droger till henne.

”Jag såg fram emot nästa intag, nu kommer pojkvännen hem och jag får lite dro- ger. Jag hoppas på att nästa drogintag kommer att bli som jag upplevde det i bör- jan, men det blev aldrig så.”

Att missbruka amfetamin upplever Kalle nu som ett sätt att leva. Han är tvungen att ha amfetamin tre till fyra gånger dagligen för att känna sig trygg och att känna samhörighet med människor. Han upplever att i gruppen som han lever med vet han precis vad han har och inte har. Det är ett våldsamt umgänge med mycket outtalade hot men alla lever liknande liv och han kan identifiera sig med alla andra.

”Jag bodde i ett sådant hus där det bara var knarkare. Och alla var lika tunga, gud vad tråkigt vi hade det utan drogen. Sedan var det några dagar i månaden då alla fick pengar och då var det jättebra igen. Ja, åren går, åren går. Att vara knarkare är det är bara en sak som gäller och det är att vänta. Jag har inte gjort något annat än att vänta i 30 år. Jag har väntat på knark, människor, ja allt. All- ting har bara varit en väntan. Det är att ha den väntar ryggsäcken. Hela tiden är det jakten på någonting.”

För Lisa blir åren som följer fyllda av narkotikamissbruk, kriminalitet och många resor in och ut ur fängelse. När hon sitter i fängelse får hon struktur i sitt liv, lugn och ro, och får finnas för sig själv. Men så fort hon blir frisläppt så återvänder hon till missbrukslivet. Under en av sina fängelsevistelser träffar hon en man som se- dan blir pappa till ett av Lisas barn. De flyttar tillsammans bort från hennes hem- ort, kommer bort från hennes vänner som hon missbrukar med och får ett annor- lunda liv. Hon drar ner på att missbruka narkotika, men nu är det alkoholen som dominerar i hennes liv. Hennes son föds, men efter ett tag klarar hon inte av att leva detta liv och inte heller att ta hand om sitt barn . Lisa fortsätter att missbruka under många år och föder två barn till. Men hon lämnar dessa söner på fosterhem och barnhem för att hon inser att hon inte är kapabel att ta hand om dem ordent- ligt.

”Efter jag lämnade dessa två söner gjorde det mer ont än någonsin. Det var två år av knarkande och supande på högsta nivå för att försöka fly från smärtan. Fy vad jag drack.”

Fille väljer nu att lämna sitt arbete, eftersom det han har ställt till med är för all- varligt för att han ska kunna stanna kvar.

”Jag var ju välkommen att jobba efter min sjukdom var över men jag ville ju inte det. Jag ville fortsätta droga och jag tjänade mer pengar på mitt missbruk än på att få lön . Man har en sjukdom som är din tjej. Den säger aldrig emot dig, så länge du använder drogen så älskar den ju dig.”

Fille försörjer sig nu helt genom kriminella aktiviteter. Detta innebär även att han åker fast för bland annat inbrott, och fängelsestraff blir konsekvensen av hans livssituation. Fille, liksom våra andra informanter, väljer att för det mesta umgås med drogmissbrukande människor då det är där de upplever sig själva bekräftade, och där deras till drogen tillskrivna meningar verifieras. Våra informanter går ifrån det drogfria samhället och dess normer, vilket har till följd att människor i det drogfria samhället ser ner på dem och betraktar dem som avvikare. Det våra informanter gör, bekräftas av Goldberg (2005) i hans stämplingsteoretiska modell där han hävdar att individen själv söker sig till grupper som bekräftar hennes upp- levelsevärld. Vidare är våra informanters umgänge med dessa människor en ”ga- ranti” för att de meningar de tillskriver drogen inte kommer att förändras för att de ska kunna behålla stabiliteten i sina konstruktioner av sina verkligheter.

5.6 Ansvarslöshet

I berättelserna, då våra informanter beskriver upplevelsen av drogen, utmärks ett genomgående drag av ansvarslöshet. Ansvarslöshet är en upplevelse som har en väldigt likartad tolkning och betydelse för alla våra informanter. De tolkar an- svarslösheten utifrån en situationsbunden kontext i interaktionen med andra. Upp- levelsen av ansvarslösheten är en upplevelse av att samhällets normer och värde- ringar löses upp och har inte längre den påtvingade karaktären på våra informanter och deras beteende. Gränserna mellan det tillåtna och otillåtna är suddiga och kan överskridas.

En social roll med en uppsättning av beteende inom ramar för vad som är rätt och fel för rollens framträdande, konsoliderar och stabiliserar upplevelser av vardagen i interaktionen mellan människor i det drogfria samhället. Dessa rutiner i ett upp- repat beteende skapar struktur i individens liv och ger en upplevelse av stabilitet i