1. Inledning
3.3. Dubbelhet i Segertoner
Jag har ovan, genom en analys av SGT, beskrivit pingströrelsen som präglad av två konkurrerande tankestrukturer. Den sakramentala tankestrukturen är implicit medan den dispenastionalistiska är explicit. Dessa båda tankestrukturer är skilda åt genom att deras teleologi drar åt olika håll. Men de är enade genom att de hämtar din kraft ur delvis samma källor, inte minst pingströrelsens lära om andedopet. I den här avslutande delen vill jag visa på dubbelheten i SGT genom att lyfta upp några enskilda sånger som bär båda dessa tankestrukturer inom sig. Under samma rubrik berörs även sångernas ursprung och författarskap. Först lyfter jag dock upp mission som ett viktigt tema för båda tankestrukturerna.
Mission
I pingströrelsen har begreppet ”mission” syftat på evangelisation utomlands. Här använder jag begreppet som synonymt med evangelisation, både i och utanför landet.
Svenska kyrkan har i sina sånger mer betoning på mänsklig aktivitet än frikyrkorna. Undantaget är mission där frikyrkorna betonar spridandet av evangeliet som synonymt med varje kristens kallelse.187 Pethrus menade att varje kristen är: ”räddad för att rädda”.188 Den här betoningen av
mission är inom pingströrelsen kopplad till synen på både andedop och eskatologi. Andedopet uppfattas som kraften till mission och betoningen av Jesu snara återkomst visar på uppdragets brådskande natur.189 När det har forskats om skandinavisk pingströrelse har det oftast varit kring
dess mission. Det eftersom rörelsens mission har haft ett stort internationellt inflytande.190
Murray Dempster skriver att betoningen av dispensationalism i pentekostala sammanhang skulle kunnat ha resulterat i en mission med ett uteslutande fokus på att ”vinna själar” för evigheten, men att så inte skett. Han argumenterar för att logiken utifrån jordens förstörelse och Jesu snara återkomst borde ha varit att ”rycka vedträn ur elden” snarare än att förändra sociala strukturer.191
Istället har pentekostal mission alltid varit dubbel då den haft så väl en eskatologisk som en etisk sida; både evangelisation och diakoni. Dessa båda sidor hålls ihop i förståelsen av andedopet som både ett eskatologiskt tecken och spridare av Guds Rike här i världen.192 Jag tolkar pingströrelsens
mission som en syntes mellan dess dispensationalistiska och sakramentala särdrag. Missionen har både motiverats utifrån tanken på Jesus snara återkomst och tanken på att Guds Rike ska bryta fram i världen för att skapa förändring.
I studiet av SGT har jag uppfattat kategorin Mission som så tydligt präglad av båda tankestrukturer att jag här väljer att redovisa det temat i ett separat delkapitel och inte under någon av de båda tankestrukturerna. Ett exempel för att visa på integrationen av evangelisation och diakoni i pingströrelsens mission är Tore Littmarck (1921-2007):
Dela med dig, dela med dig. Bana väg för Herrens fred. (…)
Dela med dig av din glädje. Dela med dig av din tro. Hjälp en söndrad värld att läkas Och en fredens sådd att gro.193
187 Selander 1980, s. 60, 102
188 Carlsson 2013, s. 292 (kolla upplaga)
189 Josefsson 2005, s. 252 (McClung 1988, s. 607) 190 Bundy 2009, s. 4
191 Dempster 1993, s. 52, “snatching brands from the fire” 192 Dempster 1993, s. 56
Att dela med sig av sin tro står här inte i motsättsättning till att bana väg för fred och hjälpa en söndrad värld att läkas. Sången talar vidare om att ge bröd, värme och stöd. Här integreras evangelisation och diakoni i pingströrelsens syn på mission. I sången Det är ett fast ord sjunger Joël Blomqvist (1840-1930) både om att ”rädda syndare” och att ”ödemarken Snart härligt blomstra Och gör av öknen en örtagård”.194 I sången frälses syndaren och öknen blomstrar och mellan dessa
båda mål finns ingen duallitet.
Även om det finns sånger om mission som har en ensidig dispensationalistisk betoning, likt SGT 430 och 437, så är de i minoritet. De sånger som betonar integration mellan evangelisation och diakoni är fler. I sången Tag mina händer betonas exempelvis hela människan som ett redskap i tjänst: ”Tag mina händer (…) Tag mina läppar, Låt dem förkunna (…) Tag du mitt hjärta, O Frälsare dyre”.195 Vidare skriver Elsa Eklund om hur ”Guds rika kärlek, Famnade världen vid.”
Samtidigt skriver hon hur ”Jesus älskar Varje förlorad själ”.196 I de texter som beskriver uppdraget,
pingströrelsens mission, ser jag en syntes mellan att vinna själar och sprida Guds Rike på jorden. Här ser jag att dispensationalism och sakramentalitet inte bara tillåts stå sida vid sida utan formar en enhet i kallelsen till misson.
Sångernas ursprung och dubbelhet
Jag har genom undersökningen försökt urskilja vilken typ av sånger som är mer sakramentala kontra dispesationalistiska. I fråga om sångernas ursprung har jag inte funnit någon skillnad i hur män och kvinnor skrivit. Jag ser att båda grupper skrivit ungefär lika mycket utifrån de båda tankestrukturerna. Gällande sångens ursprungsland har jag funnit många dispenationalistiska sånger från USA. Men det finns även många från samma kategori med svenska författare. Däremot har jag funnit färre sakramentala sånger importerade från USA än skrivna av svenska författare. Här finns en intressant skillnad som kan tyda på att svensk pingströrelse möjligtvis är mer nyanserad än den amerikanska motsvarigheten. Den här iakttagelsen är dock inte entydig då sånger som SGT 445 och 690 har ett amerikanskt ursprung men ändå är sakramentala
Gällande enskilda författare noterar jag att en ofta översatt sågförfattare som Leila Morris är övervägande dispensationalistisk medan till exempel Arne Widegård är övervägande sakramental. Den kanske mest intressanta författaren är dock Lewi Pethrus som skrivit sånger i båda tankestrukturerna. Det bekräftar påståendet tidigare i undersökningen att han är att betrakta som både skapelseteologisk och darbyistisk. Då han varit pingströrelsens ohotade ledare ända till sin död på 70-talet kan vi ana att denna dubbelhet även påverkat rörelsen.
194 SGT 418, Joël Blomqvist 1867 195 SGT 428, Göte Strandsjö 1956 196 SGT 434, Elsa Eklund 1918 (?)
Jag har vidare försökt se om det finns någon specifik tid i pingströrelsens historia då en viss tankestruktur är mer tydligt förekommande än den andra. Här har jag sett en tendens till att ju tidigare sången är skriven, ju högre sannolikhet är det att den är dispensationalistisk. Det omvända förhållandet gäller de sakramentala sångerna. Några av de mest dispensationalistiska är skrivna tidigt i pingströrelsens historia. Samtidigt finns här undantag som till exempel SGT 393 som är skriven så sent som 1974. Även om några av de mest sakramentala, som SGT 623, är skrivna sent så är det egentligen svårt att säga att den sakramentala teologin var svagare innan. Möjligtvis kan man anta att den implicita sakramentala tankestrukturen varit relativt konsekvent men att den dispenastionalistiska tonats ner något med åren.
Samtidigt som jag ovan söker särskilja de båda kategorierna, dess författare och ursprung, vill jag understryka att dessa båda tankestrukturer samtidigt står sida vid sida. Många gånger möter de varandra i samma sång. Då blir spänningen inte bara kännbar i SGT som helhet utan i ett enskilt verk. En av dessa sånger är Sjung om Guds rika kärlek av Elsa Eklund(1893-1965), även citerad ovan:
Sjung om Guds rika kärlek, Famnade världen vid. (...)
Kristus på korset vunnit Frälsning för var och en Han har i sig förenat Mänska och Gud igen. Brusten är templets förlåt, Vägen är öppen, fri, Öppen till nådastolen För dig och mig. (...)
Sjung om den nya vägen, Levande, fri och ljus, Som ifrån jorden leder Till Faderns hus.197
Eklund skrev om Guds kärlek som famnade hela världen och om Gud som förenade människa och Gud igen vilket är sakramentalt. Samtidigt sjungs det om den nya vägen ”som ifrån jorden leder” vilket är dispensationalistiskt.
Till och med bland nattvardssångerna, som generellt kan antas vara sakramentala, finns de sånger som inom sig bär en viss dubbelhet. Lennart Jakobsson sjunger att:
Nu Herrens måltid dukad är. Vi möter hans försoning där. Om vi i tro till bordet går, Vi del av Jesus Kristus får. (…)
Men snart en dag i himmelen Skall vi få höra frälsaren Till bordet bjuda än en gång Vid brudeskarans jubelsång.198
Här kan vi läsa både om att den troende ”del av Jesus Kristus får” genom nattvarden och att hon ska möta frälsaren i himlen. Utan beskrivningarna av de båda tankestrukturerna i bakgrunden skulle
197 SGT 434, Elsa Eklund 1918 (?) 198 SGT 407, Lennart Jakobsson 1986
möjligtvis någon kunna invända att jag övertolkar och väljer att läsa in vad jag önskar. Men med förståelse för kontexten blir min slutsats inte alls långsökt. Tvärtom ser jag samma tendenser i många fler sånger, exempelvis: SGT 331, 332, 265, 406 och 499. Nyckeln är att läsa sångerna i ljuset av sin kontext och den bakomliggande teologin som finns representerad i de båda tankestrukturerna.
Jag har kommit fram till att den implicita sakramentala tankestrukturen är mer betonad i exempelvis temat skapelsen, medan dispensationalism går igenom tydligare i andra teman. Det finns även en viss skillnad i författarens ursprungsland och när sången är skriven. Samtidigt är dessa skillnader inte entydiga och de båda tankestrukturerna går in i varandra. Det är till och med så att många enskilda sånger drar åt båda hållen.