Effekter på studie och yrkesval

Några informanter lyfte fram att det var viktigt att våga erkänna sina misstag och diskutera dessa tillsammans med eleverna. Detta gjorde vägledarna genom att försöka vända på situationen och ha ett öppet förhållningssätt, samtidigt som de stannade upp och kunde reflektera över det som precis hade sagts. På så sätt kunde vägledarna tillsammans med eleverna få nya perspektiv och ett annat sätt att se på normen som hade uttryckts på ett lite dåligt och skevt sätt. Detta kan ses från Kumashiros (2002) metoder där han i det fjärde steget bland annat pratar om att vara kritisk och lära tillsammans. Han menar att elever ständigt ska ges möjlighet att utveckla en normkritisk syn på saker och ting genom att tillsammans kunna ifrågasätta saker som tas för givet. Detta kan därför vara startpunkten som innebär normförändring eftersom normer synliggörs samtidigt som misstag genomskådas och blir transparenta och leder till en ny sanning.

Från samtliga informanter framkom det att tidiga insatser måste sättas in hos eleverna för att effekterna av det normkritiska arbetet ska bli så positiva och stora som möjligt. Vägledarna påtalade också att tiden inte alltid räcker till för att kunna arbeta med normkritisk pedagogik i den utsträckning som önskas. Detta kan sättas i relation till statens utredning Framtidsvalet (SOU 2019:4) som menar att det fortfarande råder en segregering i hela samhället vilket tyder på att de insatser som genomförts inte haft tillräcklig effekt. Vidare lyfter de även fram att åtgärder måste sättas in under de tidigare skolåren samtidigt som studie- och yrkesvägledningen bör få fler pedagogiska timmar. Vi ser därför med fördel att ledningen och rektorerna i nuläget tar ett större ansvar i att möjliggöra för vägledarna att få mer tid i klassrummen och att vägledarna slipper känna att de är i beroendeställning till lärarna. På sikt kan detta leda till mer normkritisk vägledning och fler väl underbyggda val, vilket är en fördel för samhället.

44

7.2 Metoddiskussion

Resultatet av vår studie är baserat på sammanlagt sex kvalitativa intervjuer med studie- och yrkesvägledare. Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer, alltså intervjuer med flexibel intervjuguide. Detta eftersom vi var ute efter att få en djupare förståelse samt mer kunskap om informanternas tankar och tillvägagångssätt i deras arbete med normkritik genom att gå på djupet och få en mer beskrivande bild (Kvale & Brinkmann 2014, 15). Eftersom vi använde oss av en flexibel intervjuguide fick vi möjlighet att kunna ställa följdfrågor och låta informanten tala öppet vilket bidrog till ökad validitet enligt Larsen (2018, 36). Även om vi har utgått från samma frågor i intervjuerna har de inte sett likadan ut, fokus har legat på olika saker eftersom informanterna har haft olika mycket att säga om de olika frågorna.

Vi tror även att det hade varit svårt att få en djupare förståelse för informanternas tankar och erfarenheter ifall vi hade använt oss av kvantitativ metod i form av enkäter. För precis som Larsen (2018, 36) skriver krävs det att en har mycket kunskap om ämnet för att kunna utforma bra enkäter. Samtidigt är det svårt att få fram mycket information ur en enkät med färdigformulerade frågor eftersom en inte kan ställa följdfrågor, vilket vi hade möjlighet att göra i intervjuerna. Eftersom vi använde oss av en kvalitativ ansats som gav oss ett innehållsrikt material bidrog detta till att vi fick en större förståelse och kunde tolka materialet på ett bra sätt. Vi är även medvetna om att det inte går att generalisera våra svar och att de enbart gäller för vår studie.

Vi beslutade oss även under kontakten med våra informanter för att tillhandahålla dem vår frågeguide då vi ansåg att vårt ämnesområde kräver en del eftertanke. Vi ser både för- och nackdelar med att vi gjorde på detta vis. Dels var detta något som informanterna uppskattade eftersom de kunde förbereda sig, dels kan det ha lett till att deras svar anpassats och inte varit lika sanningsenliga som de hade varit ifall frågeguiden inte skickades ut i förväg.

Under intervjuernas gång gjorde vi vårt bästa för att förhålla oss professionellt genom att visa respekt och empati för våra informanter, samt ha ett neutralt förhållningssätt med så neutrala frågor som möjligt för ökad reliabilitet. Detta också för att undvika kontrolleffekten som innebär att intervjuaren själv påverkar resultatet genom att intervjupersonen svarar på ett visst sätt för att exempelvis visa på kunskap eller göra ett gott intryck (Kvale & Brinkmann 2014, 214: Larsen 2018, 37). Vid intervjutillfällena

45

hade vi inte möjlighet att delta båda två utan fick dela upp intervjuerna likvärdigt mellan oss. Detta för såklart med sig konsekvenser som vi är medvetna om. Vi har diskuterat hur detta kan har påverkat studien med tanke på att vi som intervjuare kan ha uppmärksammat olika saker som på ett eller annat sätt kan ha påverkat intervjuns riktning. Samtidigt ser vi en fördel med att vi båda inte deltog eftersom det då hade funnits en risk att vi som intervjuare intagit en maktposition. En annan sak som vi också reflekterade kring var det faktum att intervjuerna skedde på distans via digitalt videoverktyg. Det kan antas att resultatet hade kunnat se annorlunda ut ifall vi hade utfört intervjuerna fysiskt. Vi tänker att vi då hade haft möjlighet att få in ännu mer data men det hade också kunnat innebära en risk för överflödig information som eventuellt inte hade varit relevant för studien.

Slutligen har vi även reflekterat över genomförandet av studien och det område vi valde att undersöka nämligen hur vägledare kan arbeta med normkritik i grundskola. Hade vi däremot valt att fördjupa oss i hur vägledare arbetar normkritiskt rent allmänt oavsett arbetsplats och inte gjort en avgränsning till skolform eller verksamhet, hade vårt resultat kunnat se annorlunda ut. I efterhand ser vi att vi hade kunnat få en ännu mer fördjupad förståelse och mer kunskap för vårt problemområde om vi hade intervjuat vägledare på flera olika slags arbetsplatser.

7.3 Teoridiskussion

I och med att normkritisk pedagogik handlar om att synliggöra normer och försöka utmana dessa och vilka effekter det har på samhället anser vi att valet av begreppen makt och intersektionalitet var relevanta för att diskutera våra fynd i resultatet. Däremot kan vi ställa oss kritiska till att begreppen endast förklarar en aspekt av att arbeta med normkritik nämligen att synliggöra de olika maktförhållanden som finns kopplat till rådande normer. Normkritik är ett komplext ämne som kräver flera olika perspektiv och synvinklar och därför hade det varit en fördel att även använda oss av andra närliggande begrepp för att kunna förklara och förstå ämnet. Ett exempel på ett begrepp som vi hade kunnat använda oss av är queer som beskrivs av Ambjörnsson (2016, 5) som ett begrepp som kan ha betydelsen “knäpp”, avvikande, normbrott och mångfald på samma gång. Begreppet är relevant för att kunna uppmärksamma förhållanden i samhället som gäller genus, makt och normalitet. Begreppet uppmuntrar till att ifrågasätta om att det finns ett normalt sätt att vara människa.

46

Eftersom vår studie är inom vägledningsfältet finner vi det väldigt relevant att använda oss av karriärvägledningsteorier. Dessa teorier hjälper till att förklara hur individen påverkas av olika faktorer och att dessa faktorer många gånger är uppbyggda kring normer. Vi tycker att valet av teorier och begrepp har hjälpt oss belysa materialet på ett bra sätt. En kombination av dessa teorier och begrepp har gjort att vi fått olika perspektiv på vår empiri och en större förståelse. Troligen hade det inte varit lika enkelt om vi enbart hade valt karriärteorier eller enbart valt en teorigrund som exempelvis berör maktförhållanden att stödja oss på i studien.