4. Resultat
4.4 Efterföljande värdering av finansiella tillgångar och skulder
Vid efterföljande värdering av finansiella tillgångar kräver IAS 39 att företaget har klassificerat och kategoriserat sina finansiella tillgångar utefter de riktlinjer som vi nämnt tidigare angående klassificering. För att enklast beskriva hur efterföljande värdering ska ske väljer vi att beskriva hur värdering ska genomföras i respektive klassificeringskategori. Investeringar som hålls till förfall och Lånefordringar och Kundfordringar följer båda samma principer vid efterföljande värdering. Dessa ska värderas till upplupet anskaffningsvärde och det upplupna anskaffningsvärde beräknas genom användande av effektivräntemetoden*2. Kategorierna finansiell tillgång som innehas för handel och finansiell tillgång värderad till verkligt värde via resultatet följer den huvudregel som IAS 39 anger för efterföljande värdering. De ska värderas till verkligt värde och detta bestäms genom marknadskurser eller som vi nämnde i tidigare stycke att företagen kan använda sig av olika värderingstekniker. När det gäller investeringar i egetkapitalinstrument som inte har en aktiv marknad och om företaget inte kan uppskatta ett verkligt värde för egetkapitalinstrumentet på ett tillförlitligt sätt, så som huvudregeln och bilagorna säger, ska egetkaptialinstrumentet värderas till anskaffningsvärdet.
Huvudregeln för efterföljande värdering av finansiella skulder är att dessa värderas till upplupet anskaffningsvärde som beräknas med hjälp av effektivräntemetoden. Med undantag för bland annat skuldderivat som är kopplat till ett egetkapitalinstrument som inte finns på en aktiv marknad, dessa ska värderas till anskaffningsvärde.
IFRS 9 rekommenderar liksom IAS 39 att företagen i den efterföljande värderingen av sina finansiella tillgångar skall följa den klassifikation som gjorts. Klassificeringen skiljer sig mellan de två regelverken och IFRS 9 nämner två klassificeringar; verkligt värde och upplupet anskaffningsvärde. Vi stöter även på ett begrepp som i IFRS 9 kallas för Fair Value
2
Effektivräntemetoden används av företag för att räkna på det upplupna anskaffningsvärdet och fördelar ränteintäkter/kostnader för ett finansiellt instrument.
39 Option, detta väljer vi att behandla längre ner i resultatkapitlet. Det är med hjälp av de båda Business Model- och Contractual Cash Flow-testen som företaget bestämmer hur de finansiella tillgångarna ska värderas (även hur de ska klassificeras). Skillnader i värdering är dock inte så stora som man kan tro, värdering till verkligt värde och upplupet anskaffningsvärde är bekant från IAS 39, det som skiljer är klassificeringen. I slutändan kommer instrumenten att värderas lika, oavsett regelverk och klassificeringsmetod.
För efterföljande värdering av finansiella skulder skiljer sig huvudregeln i IFRS 9 inte från IAS 39, däremot finns enligt Nya Zeelands rekommendationer möjligheten för ett företag att ta beslut vid det första redovisningstillfället om att en finansiell skuld ska värderas till verkligt värde förutsatt att detta ger en mer tillförlitlig värdering och bättre redovisningsinformation (Fair Value Option).
4.4.1 Tillförlitlighet vid efterföljande värdering
Tillförlitlighet är viktigt även vid efterföljande värdering då det i likhet med den första värderingen är denna information som många intressenter till stor del grundar sina beslut på. Vi behandlar begreppen; neutralitet, försiktighet och innebörd före form.
Neutralitet
Gällande båda regelverken är verkligt värde är ett bra mått ur neutralitetsperspektiv då det inte påverkas av den enskilde redovisaren och dennes preferenser. Det verkliga värdet bestäms av de transaktioner som sker med liknande finansiella instrument på marknaden vilket gör att det kan ses som ett neutralt mått. Finns det ingen aktiv marknad uppskattas det verkliga värdet genom olika värderingsmetoder vilket inte är lika neutralt som när värderingen är marknadsbaserad, men eftersom det inte finns något marknadsvärde så får uppskattningen ses som det mest korrekta värdet.
Kritik höjdes dock under finanskrisen mot värdering till verkligt värde, då detta gav upphov till en dominoeffekt där alla kurser rasade. Kritiken grundades i att företagens finansiella instrument skiftar kraftig i värde då marknaden går upp och ner eftersom de var värderade till verkligt värde då denna värdering är marknadsbaserad. Det verkliga värdet speglar instrumentets värde vid en speciell tidpunkt, men företaget behöver för den skull inte
40 nödvändigtvis avyttra instrumentet utan kan vänta till en bättre tidpunkt för eventuell avyttring.
Ofta är det spekulationer som gör att kurserna sjunker och då är frågan hur pass neutralt verkligt värde blir. Det betyder att enskilda personer kan påverka de finansiella instrumentens kurser, dock är det inte dessa personer som genomför redovisningen men det är ändå negativt ur neutralitetsperspektivet.
Upplupet anskaffningsvärde skiftar inte med kurserna på marknaden, diskussionen ligger då i om företaget lyckas med att bestämma en rättvis värdering på instrumentet. Visserligen är det som så att de instrument som värderas till upplupet anskaffningsvärde är de som inte är till försäljning och därför inte är i behov av en säljkurs, men neutraliteten i värderingen kan ifrågasättas då den bestäms med effektivräntemetoden. Vid värdering till upplupet anskaffningsvärde används effektivräntemetoden för att beräkna varje års förändring av värdet på det finansiella instrumentet. Således är det företagets redovisare som beräknar räntan och sedan tillämpar den i värderingsarbetet. Uträknande och bestämmande av effektivräntemetoden kan anses vara en subjektiv bedömning som görs av personer som har möjlighet att påverka utfallet med sina egna preferenser, t.ex. för att uppnå ett visst önskat utfall. Regelverken framhåller dock att uppskattning och uträkning av effektivräntemetoden ska ske tillförlitligt och uppmuntrar till att neutralitet skall tas i beaktning.
Försiktighet
I likhet med försiktigheten i första värderingen så är det av vikt att inga instrument blir över- respektive undervärderade vid efterföljande värdering.
Försiktigheten i och med värdering till verkligt värde är hög i båda regelverken. Om företaget har instrument som följer verkligt värde så är det svårt att över- eller undervärdera instrumentet, avsiktligt dvs. Vidare kan det anses vara bra ur ett försiktighetsperspektiv att företaget väljer att värdera instrument som ska avyttras, till verkligt värde så att de följer marknaden när de skall säljas.
Upplupet anskaffningsvärde är svårare att kontrollera ur ett försiktighetsperspektiv. Företaget har möjlighet att både över- och undervärdera ett instrument om företagets effektivräntemetod är felaktig. Dock finns det som tidigare nämnts skrivet i lagrummet att det skall ske tillförlitligt.
41
Innebörd före form
Innebörd före form i efterföljande värdering är viktigt då det bidrar till bättre och mer riktig information till intressenterna vilka lägger störst intresse vid de ekonomiska konsekvenserna av de finansiella instrumenten.
Regelverken väljer den ekonomiska innebörden före den juridiska formen. Företagets ekonomiska syfte med det finansiella instrumentet ger uttryck för vilken form, värdering och klassificering som ska tillämpas. Med detta menar vi att då företagen skall värdera instrument så skall de ta i beaktande t.ex. huruvida de är anskaffade för stadigvarande bruk eller inte. De ser alltså inte bara till den juridiska formen, att det är en tillgång eller skuld, utan även till den ekonomiska innebörden.