Värdering vid anskaffningstillfället av finansiella tillgångar och skulder

Vid företagets första värdering av ett finansiellt instrument rekommenderar IAS 39 att alla slags instrument ska värderas till verkligt värde (klassificeringen spelar ingen roll vid denna tidpunkt). Verkligt värde är det värde företaget köpte eller på något sätt förvärvade det finansiella instrumentet för. Vidare ska företaget tillföra eventuella transaktionskostnader som är direkt hänförliga och uppkommer vid köp av finansiella instrument. IAS definition av verkligt värde bygger på fortlevnadsprincipen. Verkligt värde ger en bild av det finansiella instrumentets kreditvärdighet och är ett överenskommet pris mellan köpare och säljare (det återspeglar dock inte vad företaget skulle få betalt om till exempel en tvångsförsäljning skulle behöva genomföras). Det IAS 39 tar upp gällande värdering till verkligt värde plus transaktionskostnader gäller enbart för de finansiella instrument som är värderade till verkligt värde via resultatet.

IFRS 9 har inte förändrat konceptet från IAS 39, det gäller alltså att alla finansiella instrument vid första redovisningstillfället skall värderas till verkligt värde via resultatet. Transaktionskostnader som är hänförliga till det finansiella instrumentet ska tillföras värdet på instrumentet.

För att illustrera köp och försäljning av finansiella instrument med transaktionskostnader kommer här ett exempel. En finansiell tillgång köps för 100 kr, provision för transaktion är 4 kr, vid det första redovisningstillfället är tillgången värd 104 kr och ska värderas till detta. Vid

35 nästa redovisningstillfälle är marknadspriset fortfarande 100 kr för instrumentet, om vi säljer tillgången får vi betala 3 kr i transaktionskostnad. Den eventuella försäljningsavgift (transaktionskostnad) vi skulle få om vi sålde tillgången räknas inte in i värdet, tillgången är värd 100 kr och värderas till det. Inköpstransaktionen räknas som en förlust på 4 kr och redovisas i övrigt totalresultat. Företagen har även möjlighet att skriva av förlusten på 4 kr under året och den bokförs då som en kostnad i resultaträkningen.

Både IAS 39 och IFRS 9 har i sina bilagor rekommendationer på hur värdering till verkligt värde ska ske. För företagen är det enklast om det finns en aktiv marknad och att de kan värdera sina instrument efter marknadsvärdet, men bilagorna nämner också hur företagen ska gå tillväga vid värdering till verkligt värde på en icke-aktiv marknad. Företagen ska då undersöka äldre transaktioner eller transaktioner mellan olika oberoende parter för liknande instrument, företagen ska därefter genom olika tekniker uppskatta vilket värde instrumentet ska värderas till. Dessa värderingstekniker kan bland annat vara; observation av marknad, förvaltningskostnader, kreditrisker etc.

4.3.1 Tillförlitlighet i värdering vid första värderingstillfället

Värdering vid första värderingstillfället är viktigt ur tillförlitlighetsperspektivet då företagets tillgångar och skulder ofta ger intressenter en bild av företagets ställning. Om första värderingen skulle vara felvärderad så kan ett sämre respektive förbättrat resultat förklaras med att investeringar har skett till ett högt respektive lågt värde, vilket skulle vara missvisande. Nedan analyserar vi begreppen; neutralitet, försiktighet, valididet, innebörd före form och fullständighet.

Neutralitet

Neutralitet vid värdering är mycket viktigt för att inte påverka resultatet för företaget. Både IAS 39 och IFRS 9 har utformat sina rekommendationer för värdering vid första tillfället på ett sådant sätt att det lämnas litet utrymme för icke neutrala beslut. IAS 39 och IFRS 9 skiljer sig inte vad gäller rekommendationer vid värdering vid första redovisningstillfället, vi redovisar därför fördelarna med regelverken tillsammans eftersom båda kräver att företaget värderar till verkligt värde vid anskaffningtillfället.

36 Verkligt värde är den värderingsmetod som kanske är bäst lämpad att användas för att höja neutralitet i redovisningen. Verkligt värde är ett värderingsmått som inte tillåter den enskilde redovisaren att inkludera egna åsikter eller preferenser och det är på så sätt svårt att manipulera värderingen. Verkligt värde är det enda och även det mest neutrala mått ett företag kan värdera ett finansiellt instrument till vid första värderingstillfället. Detta då anskaffningsvärde är detsamma som det verkliga värdet vid införskaffandet av det finansiella instrumentet.

För att det verkliga värdet ska vara ett neutralt mått så bör instrumentet vara anskaffat på en aktiv marknad, risken finns annars att instrumentet inte är värderat korrekt. På en aktiv marknad sker transaktioner för olika finansiella instrument och det skapas priser som anses vara det verkliga värdet. När ingen aktiv marknad finns, så finns därigenom inget verkligt värde. Därför tillämpar företagen en värderingsteknik som bygger på uppskattningar, värderingen kan därmed vid uppskattningen påverkas av både preferenser och andra åsikter som redovisarna kan tänkas ha. En annan, om än ovanlig möjlighet är att transaktionen sker mellan två företag som kommer överens om ett annat pris än det marknadsmässigt riktiga. Detta påverkar neutraliteten mycket negativt.

Vad gäller transaktionskostnaderna som ska tillföras värdet på det finansiella instrumentet kan det diskuteras huruvida detta är neutralt. Om transaktionskostnaderna tillförs så återspeglar detta inte vad instrumentet egentligen är värt och som vi såg i exemplet ovan så kan transaktionskostnaderna resultera i en framtida förlust eller vinst samtidigt som värdet på instrumentet inte har ökat eller minskat från ursprungsvärdet. Detta är inte neutralt eftersom det är redovisaren eller redovisningsrekommendationen som har frambringat förlusten.

Försiktighet

Försiktighet vid första värderingstillfället är viktigt då de finansiella instrumenten inte bör bli över respektive undervärderade från början eftersom detta skulle kunna kräva att avskrivningar eller förluster sker för företaget.

Verkligt värde är aktuellt i och med försiktighet vid första värderingen eftersom måttet är värderat till marknadspriset och samtidigt är detsamma som anskaffningsvärde, måttet kan då anses träffsäkert. Det finns inget mer träffsäkert mått än det verkliga värdet och det verkliga värdet resulterar inte i över- eller undervärdering av ett instrument.

37 En av de nackdelar ur försiktighetsperspektiv med verkligt värde är som vi diskuterade ovan, huruvida det förekommer en aktiv marknad eller kartellbildningar. Det som ytterligare kan tänkas dra ner försiktigheten är det faktum att transaktionskostnader läggs på värdet. Detta övervärderar instrumentet och ger därför inte en försiktig bild av värdet. Att företagen ska tillföra de transaktionskostnader som är direkt hänförliga till det finansiella instrumentet står i direkt motsats med vad begreppet försiktighet betyder. Försiktigheten speglas i att över- respektive undervärderingar inte får ske när instrument ska värderas. I och med att det läggs extra kostnader på värdet av instrumentet blir detta övervärderat och försiktigheten tas inte i beaktande.

Validitet

Validiteten ökar genom att företaget värderar ett förvärvat instrument till verkligt värde då detta vid första redovisningstillfället speglar instrumentets marknadsvärde. Därigenom råder ett starkt samband mellan det redovisade värdet och det marknadsmässiga värdet (verkligt värde). På så sätt skapas en överensstämmelse mellan mätning och det som mäts.

Innebörd före form

Vad gäller de transaktionskostnader som läggs på det verkliga värdet så är det i ren ekonomisk mening riktigt att företagen lägger på kostnaderna för transaktionerna utöver instrumentets värde. Båda regelverken rekommederar alltså att den ekonomiska aspekten är viktigare än den juridiska formen. I juridisk mening kan det anses fel att ta med de extra kostnaderna då det inte återspeglar instrumentets riktiga värde, det är pengar företagen inte får igen. Rent ekonomiskt har däremot kostnaden uppkommit i och med att instrumentet förvärvades och bör då alltså tillföras till instrumentets totala värde. Detta betyder att innebörd före form i det här avseendet ökar tillförlitligheten i redovisningsinformationen.

Fullständighet

Fullständighet i värdering vid första redovisningstillfället kräver att intressenter får en korrekt bild som innefattar alla de instrument som företaget har och att dessa är fullständiga i sin information.

Vid en analys av värdering vid första redovisningstillfälle kan vi konstatera att fullständighetsprincipen tas i beaktande. Att ta med transaktionskostnader i värderingen ger en fullständig bild av vilka utgifter instrumentet har bidragit till. I och med att den läggs på

38 instrumentets värde så visar företaget samtliga kostnader som uppkommit vid anskaffningen vilket bidrar positivt till fullständigheten. Ifall transaktionskostnaderna hade utelämnats så kan tänkas att instrument som har ett lågt anskaffningsvärde men hög transaktionskostnad kan ses mer förmånliga än vad de är och vice versa.