4.1.1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer
Direktivet innehåller regler om att medlemsstaterna ska erkänna yrkes-kvalifikationer som förvärvats i en annan medlemsstat. Detta innebär att om en medlemsstat kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium ska staten erkänna sådana yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan medlemsstat om dessa ger innehavaren av kvalifikationerna rätt att där utöva yrket.
Med reglerat yrke avses yrkesverksamhet där det genom lag eller annan författning krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten. Direktivet gäller medborgare i medlemsstater som, antingen som egenföretagare eller som anställda, vill utöva ett reg-lerat yrke i en annan medlemsstat än den där de fått sina yrkeskvali-fikationer. Direktivet skiljer på frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet.
Frihet att tillhandahålla tjänster
Enligt direktivet ska en EU-medborgare som är lagligt etablerad i en medlemsstat få tillhandahålla tidsbegränsade och tillfälliga tjänster i en annan medlemsstat ("den mottagande medlemsstaten"), utan att behöva ansöka om erkännande av sina kvalifikationer. Om en tjänsteleverantör reser för att tillhandahålla tjänster utanför den medlemsstat där leveran-tören är etablerad måste denne dock kunna styrka två års yrkeserfarenhet om yrket i fråga inte är reglerat i etableringsstaten. Tjänsteutövaren ska enligt huvudregeln tillhandahålla sina tjänster under den yrkestitel som används i etableringsstaten. Undantag från denna princip ska dock göras för de s.k. sektorsyrkena, däribland veterinäryrket, där tjänsten ska till-handahållas under den yrkestitel som används i den mottagande med-lemsstaten.
Innan tjänsteleverantören för första gången tillhandahåller tjänster i den mottagande medlemsstaten får denna stat kräva att leverantören på förhand skriftligen underrättar staten och att denna underrättelse förnyas en gång om året. Dessutom får den mottagande medlemsstaten kräva att det till den första underrättelsen bifogas bevis på tjänsteleverantörens medborgarskap, intyg på laglig etablering och bevis på yrkeskvalifika-tioner.
35
Om den mottagande medlemsstaten kräver att tjänsteleverantören formellt registreras ska denna registrering ske automatiskt efter det att den behöriga myndigheten mottagit förhandsunderrättelsen. För de yrken som har betydelse för hälso- och sjukvård eller för allmän säkerhet och som inte erkänns automatiskt får den mottagande medlemsstaten på förhand kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer, med beak-tande av proportionalitetsprincipen.
36 Tjänsteleverantören omfattas av den mottagande medlemsstatens
lag-stiftning om bl.a. utövande av yrket och om disciplinpåföljder.
Etableringsfrihet
När det gäller etablering, dvs. en yrkesutövare som stadigvarande vill ut-öva en yrkesverksamhet i en annan medlemsstat, anges i direktivet tre ordningar för erkännande: den generella ordningen för erkännande av ut-bildningsbevis, ordningen för automatiskt erkännande av kvalifikationer styrkta genom yrkeserfarenhet samt ordningen för automatiskt erkännan-de av utbildningsbevis för särskilda yrken.
Den generella ordningen för erkännande av utbildningsbevis
Denna ordning tillämpas subsidiärt för alla yrken som inte omfattas av de andra ordningarna. Den generella ordningen baseras på principen om ömsesidigt erkännande. Det finns dock kompensationsåtgärder om det föreligger betydande skillnader mellan den utbildning som sökanden för-värvat och den som krävs i den mottagande medlemsstaten.
När det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvalifika-tioner för utövandet av ett reglerat yrke, ska den behöriga myndigheten i denna medlemsstat under vissa förutsättningar ge en sökande rätt att utöva yrket på samma villkor som de som gäller för statens egna medborgare. Förutsättningarna är att den sökande innehar ett utbild-ningsbevis från en annan medlemsstat, som också reglerar yrket, som minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart under den som den mottagande medlemsstaten kräver. Om den sökande kommer från en medlemsstat som inte kräver bestämda yrkeskvalifikationer för att utöva yrket måste denne därutöver kunna visa att han eller hon har utövat yrket på heltid under minst två år under de senaste tio åren.
I direktivet skiljer man mellan följande fem olika nivåer för yrkeskvali-fikationer:
– Ett kompetensbevis som motsvarar en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå och som visar att innehavaren har all-männa kunskaper, eller ett intyg utfärdat av behörig myndighet i ur-sprungsmedlemsstaten för en utbildning som inte ingår i ett utbildnings- eller examensbevis, eller har en treårig yrkeserfarenhet.
– Bevis på yrkesutbildning som motsvarar teknisk, yrkesinriktad eller allmän gymnasieutbildning som kompletterats med en yrkesutbildning.
– Examensbevis för en utbildning på eftergymnasial nivå på minst ett år, eller en yrkesutbildning som är jämförbar vad gäller ansvar och arbetsuppgifter.
– Examensbevis för utbildning på högskole- eller universitetsnivå på minst tre och högst fyra år.
– Examensbevis för utbildning på högskole- eller universitetsnivå på minst fyra år.
Som villkor för att erkänna utbildningsbevis får den mottagande medlemsstaten kräva att den sökande genomför kompletteringsåtgärder (slutför en anpassningstid som inte överstiger tre år eller genomgår lämp-lighetsprov) när omfattningen av den utbildning som åberopas är minst ett år kortare än den som krävs i den mottagande medlemsstaten, när de ämnen som omfattas av sökandens utbildning väsentligt skiljer sig från dem som omfattas av det utbildningsbevis som krävs i den mottagande medlemsstaten eller när det reglerade yrket i den mottagande med-lemsstaten omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlemsstat och denna skillnad utgörs av en särskild utbildning inom ämnen som väsentligt skiljer sig från dem som ingår i den sökandes utbildning.
Den mottagande medlemsstaten ska ge den sökande rätt att välja mellan en provtjänstgöring eller ett lämplighetsprov.
Ordningen för erkännande av yrkeserfarenhet
I direktivet uppräknade verksamheter inom hantverk, industri och handel omfattas, på de villkor som anges i direktivet, av automatiskt erkännande av kvalifikationer styrkta genom yrkeserfarenhet. För erkännande av yrkeserfarenhet beaktas yrkeserfarenhetens varaktighet och form (egen-företagare eller anställd) inom den berörda sektorn. Hänsyn tas också till tidigare utbildning, vilket kan innebära att kortare yrkeserfarenhet krävs.
Ordningen för automatiskt erkännande av utbildningsbevis för särskilda yrken
Varje medlemsstat ska automatiskt erkänna de utbildningsbevis som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, apotekare och arkitekt. För att säkerställa att utbildningsbevisen är likvärdiga fast-ställs i direktivet minimivillkor för utbildning för yrkena. Efter avslutad yrkesutbildning får de blivande läkarna, veterinärerna m.fl. examensbevis som utfärdas av medlemsstaternas behöriga myndigheter med de benäm-ningar som anges i en bilaga till direktivet.
Förfarande för erkännande av yrkeskvalifikationer
Ansökan om erkännande ska inlämnas till den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten. Den behöriga myndigheten ska bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad fr.o.m. mottagandet och under-rätta den sökande om handlingar som eventuellt saknas. Ansökan ska behandlas snarast möjligt och ett motiverat beslut ska fattas inom tre månader efter det att ansökan inkommit. Tidsfristen kan under vissa förutsättningar förlängas med en månad. Beslutet eller underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid ska kunna överklagas hos domstol enligt nationell rätt.
Om användandet av en yrkestitel för en yrkesverksamhet är reglerat i den mottagande medlemsstaten ska de övriga medlemsstaternas
med-37
borgare, vilka har erhållit tillstånd att utöva det reglerade yrket, använda den reglerade yrkestiteln.
38 Språkkunskaper
Personer som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamhet i den mottagande med-lemsstaten.
Administrativt samarbete
De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ur-sprungsmedlemsstaten ska samarbeta och ge varandra ömsesidigt bi-stånd. De ska bl.a. utbyta den information som är nödvändig för en kor-rekt behandling av klagomål på en yrkesutövare från mottagare av tjänster och utbyta information om disciplinära åtgärder eller straffrätts-liga påföljder som vidtagits.
4.2 Den nordiska överenskommelsen om en gemensam