Monogamidebut
“Otrohet var aldrig något problem innan jag flyttade till Sverige [från ett land som beskrivs som mer traditionellt], och det behövde aldrig heller aldrig pratas om då” Informanterna inledde sin relationsbana som monogama. Även om somliga kunde ha känslor för flera personer samtidigt var det (med ett undantag) utanför informantens
Informanterna är medvetna om monogamins ställning i samhället. Många informanter hänvisar till det vanliga i samhället och till och med använder ordet “norm” när de ska
förklara varför monogami blev deras första val. En del väljer att hänvisa till miljö eller tid där de först började intressera sig för relationer, exempelvis att man kommer från landsbygden eller att man var ung för flera decennier sedan, där/då monogaminormen var starkare. Ett antal informanter refererar även till föräldrarnas monogama relation, som de ser upp till som den ideala parrelationen.
Tidiga förhållanden
“Det var definitivt så att jag [inledde monogama relationer i början av sitt relationsliv] för att det förväntades av mig, vilket jag faktiskt tycker är väldigt… sorgligt. Jag hade liksom inte ens en medvetenhet av vad monogami var för något.” Tidiga förhållanden kännetecknas av att monogamin är outtalad, såväl informanterna som deras partners utgick från att relationen skulle vara monogam. I regel diskuterades det inte heller var gränserna för otrohet gick. Att relationen var monogam antogs gälla från att paret bestämt sig ha ett förhållande. En del informanter rapporterade att var gränserna för otrohet gick inte behövde sägas, eftersom det inte förelåg någon risk. Andra rapporterar att gränserna kunde diskuteras på förekommen anledning, när någon gräns hade blivit överskriden.
Senare relationer
“När jag började ha relationer så var jag nog tillräckligt indoktrinerad av
mononormen att jag inte hade minsta koll på att det fanns alternativ. Sen blev det mer uttalat när jag blev äldre, dvs att det kom upp som en grej att ta ställning till i början av relationer”
En vanlig utveckling för informanterna var att medan monogamin och ramarna i de tidiga relationerna var outtalade, blev de mer uttalade i senare relationer. Att det blev så kunde bero på flera orsaker. Vissa informanter blev mer intresserade av att diskutera relationer i
allmänhet efter att de haft några stycken. Vissa upplever att de hade utvecklats i att veta vad de ville ha av en relation och kommunicera det. Vissa informanter hade blivit varse om att det finns flera relationsformer, och rentav själva levt i icke-monogama relationer. Vissa berättar att de hade hamnat i miljöer där större bredd på relationsformer förekom, och det föll sig då mer naturligt att diskutera önskemål.
Informanterna målar generellt upp en bild där deras monogami under livets gång har gått från att vara underförstådd till att vara ett aktivt val. Vi har under intervjuerna inte gått djupare in på hur diskussioner om relationsform faktiskt går till. Av det som framkom kan man se att det har rört sig om allt från detaljerade samtal till att man helt enkelt uttalat att man önskar
monogami. Partners
- jag är gift, men min man delar inte min syn på monogami och vill leva
polyamoröst. Han gör det inte i praktiken dock. [H]an vill få göra det, fast jag vill inte att han ska det samtidigt som vi är gifta
- Hur kom det sig att er relation är monogam? Hur förhandlades det fram? - Det förhandlades inte alls. Han var inte så tydlig med att han ville något
annat när vi träffades och jag kunde inte gissa att det var något man behövde diskutera
Informanter har i stort sett i samtliga fall utgått från att deras partners önskade eller önskar monogami. Informanterna gav intrycket av att inte tidigare reflekterat över att de inte hade undersökt sina partners relationspreferenser. På frågan om partners kanske kände sig pressade svarade informanterna generellt att partners ju hade alternativet att inte inleda relation, om monogami inte var det som önskades. Inte heller informanternas partners hade för vana att närmare undersöka informanters relationspreferenser. Informanterna upplevde, av svaren att döma, inte det som problematiskt.
Alternativet att själv bara hålla sig till endast en partner, medan partnern i tur hade andra kom upp i flera intervjuer. En del hade erfarenheter av flersamhet och kunde tänka sig sådant
arrangemang någon gång, beroende på partnern och situationen. Personer som inte hade sådana erfarenheter avfärdade dock idén med påtaglig emfas som otänkbar och ohanterbar. Intresse för andra som tecken på brist i relationen
“Det har varit ett mycket tydligt tecken på att jag bör lämna det förhållande jag är i när jag faktiskt på allvar vill/har en sexuell relation med annan person.”
Det fanns en dubbelhet kring hur informanterna såg på intresse för andra personer,
exempelvis förälskelse i andra än partnern. Medan många såg det som sådant som självklart händer ibland kunde många (i vissa fall samma) personer se det som ett tecken på att den pågående relationen inte var bra. Flera informanter beskrev känslor för andra som
“temperaturmätare” på relationen eller tydligt tecken att det är dags att lämna relationen. Tanken har även kommit upp i mer hypotetiska resonemang, som att “om man trivs med sin partner så behöver man kanske ingen annan”.