MONOGAMI
Oavtalat avtalat
TANJA SUHININA
MONOGAMI
Oavtalat avtalat
Tanja Suhinina
Suhinina, T. Monogami. Oavtalat avtalat. Examensarbete i sexologi. 30 högskolepoäng. Malmö högskola. Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för sexologi, 2016.
Monogami är normen för förhållanden i Sverige idag. Samtidigt är det relativt outforskat hur man väljer att vara monogam, vad monogami innebär för svenska monogama idag och vilka utmaningar den erbjuder. 20 svenska monogama intervjuades via chattprogram med stöd av intervjuguide för att besvara frågorna “Varför lever man monogamt?”, “Vilka känslomässiga utmaningar ställs man inför som monogam?” samt “Finns det kännetecknande psykologiska mönster för gruppen monogama?”. Tematisk analys av intervjuerna genomfördes.
Resultaten pekar på att seriell monogami har en stark position som norm i Sverige. Informanterna framställde en generellt positiv bild av monogami där de var nöjda med sitt relationsval och inte upplevde stora känslomässiga utmaningar. Resultatanalysen
komplicerar bilden genom att lyfta fram en framträdande inkongruens mellan vikten som informanter lägger vid överenskommelser kring monogamin i relationen och hur lite de pratar om monogami med sina partners. Ingångar till vidare forskning i ämnet föreslås.
.
Nyckelord: Monogami, Förhållanden, Seriell Monogami, Svartsjuka
“Ett par förälskelser har jag senare erkänt för min partner och hon har accepterat dem då det endast har rört sig om känslor jag inte kunnat kontrollera och jag
samtidigt har kontrollerat mina handlingar. Det har varit jobbigt, särskilt i början. Nu var det länge sedan jag upplevde någon mer intensiv förälskelse men mer och mer har jag börjat välkomna dem och inte ta dem så hårt. Det är bara känslor.”
““Vi har ett tryggt liv, vi står på egna ben både tillsammans och själva, vi har
[underbara barn] vi har någon att dela allt med, någon att ligga med (när det blir av, det går i perioder när man har småbarn), någon att somna och vakna bredvid, någon att hålla om när livet känns jobbigt, någon att bråka med om allt som måste bråkas om, någon som förstår en och någon att älska och som älskar en””
- Har du kunnat i monogama relationer känna att du missunnar din partner någonting i och med att den inte får göra vissa saker med andra än dig?
- Nej. Det är ju avtalat. Visserligen oavtalat avtalat, men ändå.
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning Inledning Frågeställningar Teori Definition av monogami EtymologiMänniskor som individer Stat och samhälle Seriell monogami Utveckling av monogami
Möss och människor
Mäns och kvinnors olika parningsstrategier Monogami och revir
Infanticid Polygyni
Monogami som följd av låga resurser
Relativ resursbrist orsakad av jämn resursfördelning Absolut resursbrist
Jämlikhet, demokrati, monogami Komplex organisation och samarbete Kvinnors roll och situation
Bortom monogami Sverige idag
Juridik
Seriell monogami
Begrepp relevanta till monogami Svartsjuka
Trohet, otrohet Smittskydd Diskurs och normer
Diskurs
Talet och makten Metod
Annonsering Urval
Metoden för datainsamling var semistrukturerad intervju Intervjuer över chatt
Val av teknik Process Analys
Resultat
Informanternas definition av monogami Seriell monogami
Sex
Annan fysisk intimitet Känslor
Kommunikation Samhörighet Överrenskommelse Avvikande beskrivningar Varför väljer man att leva monogamt?
Egen historia av monogami Monogamidebut
Tidiga förhållanden Senare relationer Partners
Intresse för andra som tecken på brist i relationen Fördelar med monogami
Trygghet och att slippa svartsjuka Fördelar med långa stabila relationer Enkelhet och bekvämlighet
Att vara utvald Inget rationellt val Övriga fördelar Utmaningar med monogami
Otillräcklighet och känsla av att man måste vara “allt” för sin partner. Att vara begränsad eller att begränsa sin partner
Att hålla känslorna levande
Känslor för andra och att bryta upp relationer Att berätta för sin partner
Praktiska utmaningar Erfarenhet av otrohet Tvivel på monogami Svartsjuka
Jämförelse
Skälet att vara monogam Illusionen
Partners och svartsjuka Övriga fynd
Resultatdiskussion
Den monogama icke-överenskommelsen Den påstådda enkelheten
Självklarheten i att monogami är seriell Förhållanden och sexualitet
Kontroll över sin partners sexliv Ytlig normanalys
Affektundvikande av svartsjuka Okomplicerade separationer Attribuering
“Consensual nonmonogamy” och “nonconsensual monogamy” Svar på frågeställningar
Varför lever man monogamt?
Vilka känslomässiga utmaningar ställs man inför som monogam? Finns kännetecknande psykologiska mönster för gruppen monogama? Implikationer för vidare forskning
Källförteckning Maj 2016
Inledning
Forskningen visar inget stöd för att tvåsamma har fördelar över flersamma (Conley, Ziegler, Moors, Matsick & Valentine, 2012), men det finns många personer som väljer att leva
monogamt. Monogami är normen för förhållanden i Sverige och övriga västvärlden idag. Den största delen av forskningen gjord kring relationer utgår från monogami som relationsform, och innehåller mestadels monogama konstellationer. Samtliga reformer i lagstiftning kring äktenskap och samboende i Sverige från 1900-talets början och till idag har handlat om att möjliggöra registrering av relationer för två och endast två personer i taget.
Trots detta är själva monogamin relativt obeforskad i Sverige idag. Det finns väldigt lite kunskap om hur personer väljer att vara monogama eller inser att de är monogama, vad de lägger i sin identitet som monogama, hur de förhandlar fram monogama relationer, vad de finner utmanande med monogami och vad de ser som fördelar med monogami. Det finns en del litteratur kring monogami i andra kulturer, hos andra arter, eller i andra tidsperioder än bland monogama svenskar idag. Mitt i vardagen finns det således en blind fläck. Det saknas kunskap om det som många anser vara det mest självklara i en relation.
Denna uppsats bygger på 20 djupintervjuer med monogama personer kring deras syn på och erfarenheter av monogami. Intervjuerna genomfördes i chattformat vilket har möjliggjort geografisk spridning på medverkande, och erbjöd en lägre tröskel till att delta. Intervjuerna analyserades med tematisk analys för att få fram en bred bild av hur monogama personer ser på monogami i nutidens Sverige.
Som förlaga och inspiration användes en uppsats om polyamori av Egelstig & Gustafsson, som lades fram 2012 vis psykologiska institutionen vid Lunds universitet. Likheterna i metodförfarandet möjliggör bildande av en mer helhetlig bild av relationer med hänsyn till variationen av antalet partners mellan en och flera. Sida vid sida presenterar de två
uppsatserna en mer täckande bild av relationslivet i Sverige på 2010-talet än de hade gjort var för sig.
Frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka tankar och erfarenheter av monogami hos självidentifierade monogama i Sverige idag. För att sätta det i en bredare kontext av studier av relationsvariation i Sverige idag användes frågeställningar som i stort motsvarade de i Egelstig & Gustafssons masteruppsats om polyamori (2012), dock omformulerade till monogami som forskningsämne. Huvudfrågeställningarna är således:
● Varför lever man monogamt?
● Vilka känslomässiga utmaningar ställs man inför som monogam? ● Finns kännetecknande psykologiska mönster för gruppen monogama?
Jag formulerade även ett bisyfte med uppsatsen.
Teori
I detta avsnitt kommer jag att belysa monogami utifrån flera vetenskapliga infallsvinklar och inom flera vetenskapliga fält. Jag kommer även presentera begrepp som kan vara användbara i förståelsen av monogamins ställning som normen för förhållanden.
Definition av monogami
“Monogami” är ett brett begrepp som tas upp i många olika vetenskapsfält. I detta avsnitt kommer jag att försöka täcka åtminstone en del av vad som kan avses med begreppen “monogami” och “monogam” i litteraturen. Det kommer snart att framträda en komplicerad och mångfacetterad bild. Malurus splendens bor i par och tar gemensamt hand om sina ungar - men parar sig med fler än sin partner (Webster, Tarvin, Tuttle, & Pruett-Jones, 2007). Katolska kyrkan förbjöd skilsmässa, vilket innebar att man i sitt liv kunde ingå ett och endast ett äktenskap inför gud (Legros, 2013). En “seriellt monogam mutant” i matematisk modell av spridning av könssjukdomar kan endast få ny partner om den befintliga dör - i en
könssjukdom (McLeod & Day, 2014). Frankrikes president Francois Mitterand hade i praktiken två familjer, som båda närvarade öppet vid hans begravning 1996 (Legros, 2013). Vi kommer att behöva ta hänsyn till denna variation under genomgången av den teoretiska bakgrunden till den här uppsatsen. Även om jag har ansträngt mig för att reda ut vad
författarna menar med “monogami” har det inte alltid varit entydigt, och jag har behövt hänge mig åt kvalificerade gissningar.
Etymologi
Svenska Akademiens Ordbok definierar monogami som “äktenskap mellan en enda man och en enda kvinna, engifte; även i utvidgad användning om djur”. Etymologiskt härstammar ordet från klassiska grekiskans “monos” som betyder en, ensam, samt “gamos” som betyder gifte. Liknande ord finns i många andra europeiska språk (jfr. engelskans monogamy och franskans monogamie), och på svenska anses ordet för första gången ha använts på 1700-talet. (SAOB)
Uppdelning av monogamibegreppet hos djur
Som vi kommer att se i avsnittet om monogamins möjliga evolutionära förklaringar spelar djur en viktig roll i utforskandet av detta fenomen. Medan människor har kultur och tankar som kan påverka ens parningsbeteenden, kan djur tänkas avslöja en djupare och sannare bild av vår arts natur. Djurens varande och icke-varande i fasta och exklusiva par är därför vida beskrivet i litteraturen kring monogami, även om begreppsapparaten ofta är osystematiskt och stundtals otydligt. Man delar ofta upp djurs monogama beteende i två aspekter där den första berör vilken typ av grupper arten lever i, och den andra berör artens parningsmönster.
“Socialt monogam” är ett begrepp att vara uppmärksam på, eftersom det refererar till djur som åtminstone under en period hör ihop och samarbetar parvis. Det gäller alltså just typen av grupp som arten lever i, och inte hur arten parar sig.
Primater har en särskilt viktig plats när man jämför djur och människor, eftersom de är våra närmaste släktingar i djurriket. Av 361 arter av primatarter som Lukas och Clutton-Brock (2013) undersökte var social monogami vanlig hos 106 arter. Dock kan även denna term vara otillräckligt precis. Tecot, Singletary & Eadie föreslår att man istället för paraplytermen “monogam” använder distinkta beskrivningar av beteenden som kan förekomma tillsammans eller var för sig och utgöra olika aspekter av monogami eller icke-monogami hos primater. Nedan följer de kategorier som forskarna föreslår ska ses som oberoende, och som ofta förväxlas i skildringar av parnings- och levnadsmönster hos primater:
Parhushåll. Att två individer av olika kön och deras icke-könsmogna avkomma bor
tillsammans i ett avgränsat område som de ser som sitt eget.
Parbildning. En långvarig (längre än parningssäsongen) social relation där man ser
tecken på ömsesidig tillgivenhet.
Monogami. Att två individer parar sig exklusivt med varandra under minst en
parningssäsong.
(Tecot, Singletary, Eadie, 2016)
Denna modell är på intet sätt den enda sanna modellen som jag kommer att utgå ifrån i denna uppsats, utan enbart ett sätt att illustrera komplexiteten i begreppet “monogami”, och varför det kan vara svårt att uttala sig om monogamins naturlighet, förekomst eller moraliska värde.
Notera att den modellen gäller primater, och innehåller därför inte sådant som människor kan uppfatta som viktigt - känslor, löften, framtidsplaner, identitet och begär.
Människor som individer
För att täcka in även mänskliga aspekter får vi gå till Anderson (2012) som presenterar en annan uppdelning i sin studie av män och hur de hanterar förväntningar kring monogami och otrohet. Han delar upp monogami i fyra typer som i varje given relation kan finnas i
varierande grad, oberoende av varandra.
Fysisk monogami (beteende). På sätt och vis den enklaste skalan att hantera, då det
handlar om yttre observerbara beteenden. Även där hade dock många män svårt att placera sig. Var gick gränsen? Vissa upplevde att flört eller att onanera när man tänkte på andra var otrohet, medan andra drog gränser vid kyssar eller andra sexuella
handlingar med en annan person. Än svårare var det att kategorisera handlingar som skedde över internet.
Begärets monogami (läggning). Denna monogami reflekterar huruvida man önskar
att ha en eller flera partners, eller hade önskat att kunna ha flera parallella partners om det inte hade inneburit negativa konsekvenser.
Social monogami (identitet). Denna monogami handlar om viljan att ses som
monogam av andra, oavsett beteende. Exempelvis kan en notoriskt otrogen person se sig som monogam.
(Notera att denna användning av “social monogami” skiljer sig från den vanligare användningen i text om djur, där “socialt monogam” betyder att man lever i par även om man parar sig utanför paren.)
Emotionell monogami (intimitet). Denna monogami handlar om att vissa känslor och
emotionell närhet är reserverade för en person i taget, även om man kan vara sexuell med andra. Klassiska öppna förhållanden (där sex men inte kärleksrelationer med andra är tillåtet) bygger på den här typen av monogami.
Stat och samhälle
Det kan även vara meningsfullt att tala om relationsformer på samhällelig nivå. Diskussionen kan handla om vilka former av relationer som anses vara önskvärda, vilka former av
relationer som är vanligast, vilka former av relationer som är tillåtna och vilka former av relationer som stöds av institutioner.
Dominique Legros ägnar en bok åt att betrakta Frankrike som monogam stat med samma utifrån-blick som vi i väst är vana att använda för att betrakta och andrafiera
ickevästerländska samhällen. Legros (2012) varnar oss för att vi lätt definierar andra kulturer efter det som avviker från vår. I samhällen som ofta refereras till som polygyna är det oftast en minoritet som lever i polygyna relationer, men man väljer att klassificera samhället som polygynt efter att polygyni överhuvidtaget tillåts som en av flera former av äktenskap. (Legros, 2012)
Legros (ibid.) fokuserar på att monogami som institution automatiskt skapar en underklass av partners och barn som inte riktigt räknas, då de inte ingår i ett registrerat äktenskap. Till sin hjälp har Legros den kenyanske intellektuelle David G. Maillu. Maillu kan se det franska samhället utifrån, och argumenterar emot ett eventuellt införande av liknande lagstiftning i sitt hemland. Han refererar till den franska modellen som hustru-och-älskarinna/or-systemet som Maillu menar befäster otryggheten hos älskarinnan eller älskarinnorna samt eventuella barn. Maillu konstaterar att det är lika vanligt i hans hemland som i Frankrike att män har flera parallella relationer, men Frankrike ansågs likväl vara “en monogam stat” eftersom äktenskapet endast kunde registreras mellan två personer.
Seriell monogami
Begreppet “seriell monogami” är så centralt för denna uppsats att det förtjänar att lyftas fram i ett eget avsnitt. Seriell monogami innebär att endast ha en partner i taget, men flera över tid. Begreppet brukar attribueras till Margaret Mead och kom att börja användas under 1960-talet (i Andersson, 2015). Begreppets centrala ställning beror dels på att det är det vanligaste sättet att utöva monogami i Sverige - generellt och bland studiens informanter. Men en annan
intressant aspekt är att seriell monogami lika gärna kan ses som polygami. Genetiskt finns det ingen skillnad på syskon med olika pappor, oavsett om papporna fanns med i bilden parallellt (polyandri) eller om de kom efter varandra (seriell monogami). Ser man till själva termen hade “seriell polyandri”, “seriell polygyni” eller “seriell polygami” kunnat fungera lika bra för relationsformen att ha flera partners efter varandra (Legros, 2012). Ändå är “seriell monogami” termen som används och förenklas ofta till “monogami” såväl till vardags som i vetenskaplig text.
Utveckling av monogami
Hur har då monogami - som parningsstrategi, som ett sätt att ordna relationer på eller som format av registrerad relation - kommit att utvecklas? Det råder ingen konsensus i litteraturen som söker efter en mekanism som kan förklara hur olika typer av monogami uppstått. I detta avsnitt kommer jag att gå genom vanligt förekommande modeller, tankegångar, och begrepp som tillsammans ger en någorlunda täckande bild av hur monogami behandlas i modern vetenskapstext.
Ett fält som är uppenbart engagerat i frågan är evolutionspsykologin. Evolutionspsykologin söker förklaringar till moderna människans beteenden i nedärvda mönster som ska ha tillkommit genom naturligt urval. Man kan försöka finna dessa mönster genom att studera moderna människan i “utvecklade” västerländska samhällen och se om vissa mönster förekommer oavsett kultur, studera mer “primitiva” kulturer som finns i modern tid, försöka återskapa en bild av hur människan levde på savannen eller studera djur. Evolutionen kommer därför att komma upp i de resonemang jag beskriver såväl på individuell nivå (i diskussioner över vilka individer som lyckades föra fram sina gener) som på samhällsnivå (i diskussioner om vilka samhällen som överlevde). Läsaren får gärna vara nyfiken men försiktig. Modellerna jag beskriver har alla visst stöd, men pusslet är långt ifrån färdiglagt och än vet vi inte vilka pusselbitar faktiskt stämmer in i den stora bilden.
Möss och människor
Innan vi går in på människor får vi gå genom en snabb exposé av djurens samliv. Det finns en logik i att söka svar på mänskliga gåtor hos djuren. Djur styrs inte av sociala konventioner,
religion och saker de sett på teve i samma utsträckning som människor. Djur kan därför tänkas presentera en mer “sann” bild av hur naturen vill ordna relationer. Samtidigt finns det en tendens hos människor att vilja läsa in likheter mellan sig själva och andra varelser, till en grad då man väljer att göra mindre sannolika tolkningar, om dessa innebär att man ser likheter mellan sig själv och den andre (Legros, 2012). Mottagandet av filmen March of the Penguins lyfts fram som illustrativt exempel på den typen av önsketänkande (Ryan & Jentá, 2010; Anderson, 2012). Filmen visar ett pingvinpar som kämpar för att få sin unge att kläckas från ett ägg, mot alla utmaningar som Antarktis kalla natur erbjuder. Filmen har hyllats för sin rörande framställning av traditionella familjevärden där det monogama paret står i centrum. Biologer var dock snabba med att invända om att pingviner visserligen bildar par som håller ihop, men i endast en säsong, och att pingviner är kända för att företa sig
beteenden som överförda till människor skulle ses som omoraliska eller olagliga. Filmen och dess mottagande illustrerar alltså hur man in i djurs beteenden med förskönande blick läser in människors beteenden - och inte ens människors faktiska beteenden, utan ett ideal.
När det kommer till djur råder det begreppsförvirring kring vad monogami betyder, vilket Tecot, Singletary & Eadie (2016) demonstrerar. Nationalencyclopedin (1994) förkunnar att monogami är en “fortplantningsstrategi hos djur, vilket innebär att en hane och en hona håller samman vid ett fortplantningstillfälle och inte har andra partner samtidigt. Många fåglar är monogama och bildar par där hane och hona hjälps åt att föda upp kullen. Livslång monogami är ovanligt men förekommer t. ex. hos albatrosser, sorkar, och gäss”. Det råder helt uppenbart otydlighet kring vad “bilda par” och “andra partner” innebär, och åtskillnaden mellan sexuell monogami, parhushåll, och parbildning som Tecot, Singletary & Eadie (2016) talar om i sin artikel görs över huvud taget inte.
Ett vanligt påstående är att 90% av fåglar är monogama, och det stämmer att samboende i par är vanligt bland fåglar. Det innebär dock inte att parningsmönstret är monogamt, vilket avslöjas exempelvis av fågelhannarnas granna fjäderskrud - den typen av onödig
utsmyckning signalerar att honor väljer hanar att para sig med på fler sätt än att han kommer vara en bra partner i boet (Webster, Tarvin, Tuttle & Pruett-Jones, 2007). DNA-studier visar att av 180 fågelarter som setts som monogama har 90% inte varit det. (i Ryan & Jethá, 2010)
Präriesorkar har länge använts som modelldjur för att beskriva monogami och anknytning hos människor, eftersom de ansetts bilda varaktiga par. Präriesorkarnas rykte som trogna
familjegnagare har dock blivit allt mer ifrågasatt ju mer man undersökt släktskap genom DNA-analys. (Ryan & Jethá, 2010; Conley, Ziegler, Moors, Matsick, Valentine, 2012; Ophir, Phelps, Sorin & Wolff, 2008). Till att börja med är majoriteten av sorkarna “singlar”, men även ensamstående sorkar visar sig få avkomma. De stadgade sorkarna får förvisso fler ungar än singlarna, men dessa är inte nödvändigtvis avlade inom paret som delar hushåll. Ophir, Phelps, Sorin & Wolff (2008) konstaterar med viss humor att i och med dessa fynd är präriesorkar kanske ändå mer representativa för människan än om det hade visat sig att de faktiskt är monogama och trogna tills döden skiljer dem åt.
Gällande ryggradsdjur har Lukas & Clutton-Brock (2013) gått genom parbildning hos 2045 arter och upptäckt att 229 arter var socialt monogama, vilket utgör ca 9% och är en något högre siffra än vanligen rapporteras (1741 arter levde ensamt vilket enligt samma författare sannolikt innebär att de parar sig med endast en partner.) Av primaterna var 29% socialt monogama, bland rovdjuren var siffran 16%.
Mäns och kvinnors olika parningsstrategier
För att ett barn ska bli till behöver ena föräldern göra sig av med en laddning sädesceller, medan den andra föräldern behöver bära barnet i nio månader för att sedan genomgå en process där barnet trycks ur kroppen. Efter det behöver föräldern återhämta sig, medan barnet behöver hjälp och mat dygnet runt under en längre period och fortsatt hjälp ännu längre tid. Många av modeller kring monogamins uppkomst utgår från att de olika förutsättningarna leder till att män och kvinnor utvecklat olika strategier i val av partner.
Enligt denna modell ligger det i kvinnors intresse att hitta partner som kan förse dem och barnet med mat, skydd och andra tillgångar. I mäns intresse ligger det att para sig med så många kvinnor som möjligt och att endast hjälpa till med att ta hand om barnen om miljön kräver det. (Ryan & Jethá, 2010)
Monogami och revir
Även om kvinnor vanligen kan försvara och sörja för sig själva försvåras det när de är
gravida eller har små barn. Detta innebär i längden att de barn som har en pappa som närvarar i mammans revir överlever i större utsträckning och kan föra pappans gener vidare. Exakt vad pappan kan göra av sin närvaro varierar. I en studie har det endast 94 av 229 socialt
monogama arter visats att papporna bidrar nämnvärt till att ta hand om avkomman. Däremot kan papporna bidra mer indirekt, genom att skydda parets revir från andra par eller fiender. Och inte minst kan en sådan far även skydda mamman från andra hanar som kan tänkas vilja para sig med henne, så att pappan säkrar att hans beskydd leder till att just hans avkomma överlever. (Lukas & Clutton-Brock, 2013)
Under förutsättningarna att honorna är utspridda och reviren stora kan en hane inte bevaka flera honor, och inte heller ta hand om flera kullar ungar. I praktiken leder det till social monogami, med lågt inslag av parning utanför paret. Dessa omständigheter är inte kännetecknande för människan som art, men man teoretiserar att parbildningen kan ha utvecklats under sådana omständigheter och sedan stannat kvar i olika former under människans fortsatta utveckling. (Lukas & Clutton-Brock, 2013; Schuiling, 2003). Infanticid
Ett sätt att som hane slippa lägga ner resurser på ungar som inte är ens egna är att döda de ungarna som man inte vet är ens egna. Det innebär att det inte lönar sig för honorna att para sig med någon annan än sin partner, då de kommer ha genomgått en resurskrävande
dräktighet/graviditet och förlossning utan att ha fört sina gener vidare. Denna mekanism skulle kunna förklara monogami eller polygyni hos primater. (Opie, 2013)
Polygyni
Jordbruket är en milstolpe i människans utveckling. I och med jordbrukets införande kunde människan planera framtiden på ett sätt som jägare-samlare inte kunde. Det kom också upp möjligheter till större klyftor i fördelning av resurser människor emellan. Applicerat på detta innebar mäns och kvinnors parningsstrategier att män med resurser har lättare att få partners
än män utan resurser, medan kvinnor hellre delar en väldigt förmögen man med andra kvinnor än har en egen men resursfattig karl.
I samhällen med låga skillnader i resurser män emellan är polygyni mindre uttalad, vilket har påvisats såväl genom studier av olika samhällen (Marlowe, 2000) som genom matematisk modell (Citci, 2014). Vad dessa tillgångar är kan naturligtvis variera beroende på tid och miljö. Resurser kan innebära att man har möjlighet att få mat från andra genom sin ställning i samhället. (Hames, 1996). Gould, Moav, & Simhon (2008) föreslår att förutom skillnader i kapital så påverkas ett samhälles tendens till polygyni även över vilken typ av kapital som värderas. Polygyni är mindre påtagligt i ett samhälle där inkomstskillnader beror på kapital från arbete (ens inkomst som bestäms av ens kompetens i arbete), än kapital som inte härstammar från arbete (inkomst från korruption eller att äga produktionsmedel och mark). Även om polygyni inte är vanligt i dagens väst har man ofta valt att se seriell monogami som en variant på polygyni. (Borgenhoff Mulder, 2009)
Monogami som följd av resursbrist
Polygyni i denna modell stammar från att kvinnor vill knyta sig till män med resurser för att säkra livet för sig och sina barn. Om klyftorna är stora lönar det sig att bli bihustru till en väldigt förmögen man, snarare än att vara enda hustrun till en fattig. För män är det å andra sidan positivt att ha flera partners om de vill ha fler barn, men det slutar vara lönsamt om de inte kan försörja flera fruar och barnkullar. Att män endast “har råd” med en fru kan alltså bero på resursbrist - antingen relativ eller absolut.
Relativ resursbrist orsakad av jämn resursfördelning
Kanazawa & Still (1999) lägger stor tonvikt på att den tröskeln existerar och övergången mellan ett polygynt samhälle med stora resursklyftor och ett monogamt samhälle med plattare resursfördelning beror på kvinnors val (så kallad female choice theory). När det blir olönsamt att dela på en rik pappa till barnen väljer kvinnor bort polygyni. Enligt Marlowe är låg
skillnad i resurser män emellan den gemensamma faktorn i alla former av monogami
(Marlowe, 2000) och sannolikheten för polygyni ökar ju större skillnad det är män emellan i resurser (och i viss mån social status). Citci (2014) visar med en matematisk modell på “polygyni-tröskeln” som uppstår i skiftet mellan samhälle med stora och små klyftor, men
poängterar att om man ska utgå från att det är kvinnor som står för den övergången behöver man förutsätta att kvinnor har inflytande över partnerval vilket inte alltid har varit fallet i ett historiskt perspektiv. Även Chrisholm & Burbank, (1991) som har studerat
parbildningsstrategier bland Australiens ursprungsbefolkning kommer fram till att polygyni inte handlar om female choice, då kvinnorna i praktiken inte har så mycket att säga till om. Utöver detta får kvinnor i polygyna relationer färre barn än kvinnor i monogama relationer, vilket borde leda till sämre möjlighet att föra sina gener vidare.
Absolut resursbrist
Monogami kan uppstå i sammanhang där en man helt enkelt inte har möjlighet att försörja mer än en familj (Sanderson, 2001). I Marlowes modell uppstår den när variationen mellan män är låg, samtidigt som varje man investerar mycket i sina barn (Marlowe, 2000). Annan typ av ändlig resurs kan vara oförmågan att vakta fler än en hona/ett revir i taget (Lukas & Clutton-Brock, 2013; Schuiling, 2003). En annan teori är strategisk pluralism, som pekar på att människan kan bilda familjer på olika sätt, men att det i utmanande svåra miljöer är av stor vikt att båda föräldrarna tar hand om barnet. Teorin visade sig få stöd i Schmitts studie av sexuella attityder i 48 länder, där personer i länder där överlevnad var svårt generellt visade en mer monogam attityd till sex (Schmitt, 2005).
Ytterligare en förklaring av monogami som följd av resursbrist föreslås av Fortunato & Archetti (2009). Jordbruket är återigen en faktor, men här menar man att i Europa blev jordbruket efter en tid väldigt intensivt, vilket ledde till att mark blev en begränsad resurs som inte gick att på ett bra sätt dela upp i hur små stycken som helst. För att säkra att marken inte styckas upp mellan ett stort antal barn med oklar hierarki sinsemellan blev det därför
praktiskt att ha monogami som äktenskapsform med tydlighet kring vilka barn som ärver land. Som Legros (2013) dock påpekar innebär det inte alls nödvändigtvis att förmögna män hade barn med endast en kvinna - däremot att barnen födda utanför det monogama
äktenskapet saknade rättigheter som de äkta barnen hade.
Resurser kan handla om annat än enbart pengar - exempelvis tid. I en studie av kvinnor från Honduras som utvandrat till New York City har kvinnorna visat sig få större sexuella möjligheter än hemma, vilket innebar en teoretisk möjlighet till polyandri. Kvinnorna
rapporterade dock att ett skäl att ändå vara monogama var brist på tid eftersom arbete, resor och barnen tog mycket tid i anspråk. (Dolwick Grieb & Nielsen-Bobbit, 2013).
Jämlikhet, demokrati, monogami
En generell observation i tankebygget kring moderna monogamins uppkomst är att det på något sätt finns ett samband mellan monogami, jämlikhet och demokrati. Det finns dock en stor variation i hur man tänker kring vilka de verksamma mekanismerna är. Att idéerna skiftar kan med stor sannolikhet bero på att olika samhällen har kommit till monogami genom olika processer och det därför saknas en allmängiltig förklaring (MacDonald, 2001).
Som vi läst ovan finns det ett antagande att män vill ha så många kvinnliga partners som möjligt och att det är de rika och mäktiga männen som kan tillåta sig det. Hur kan man då förklara att monogami har varit ett så starkt ideal i Europa? Detta gällde ju även förr, när skillnaderna i resurser var stora, och påverkades i mindre utsträckning av hur bra arbete man utförde och i större utsträckning av vad man råkade äga när man föddes in i rätt familj (en kombination som bäddar för polygyni enligt Gould, Moav, & Simhon (2008)). Och varför har det varit just de i maktposition (exempelvis katolska kyrkan (Legros, 2013)) som varit tydliga med att påbjuda monogami, när det i själva verket var just dessa personer som kunde tjäna på polygyni? Lagerlöf (2010) föreslår att monogami kan ha en lugnande effekt på massorna. Stora inkomstklyftor och oreglerad polygyni skulle kunna skapa en stor massa ogifta män i underklassen, samtidigt som överklassen hade såväl stora förmögenheter som stora harem. Vid tillräckligt stora klyftor skulle de ogifta massan män kunna göra uppror för att komma åt överklassens fördelar. Den styrande klassen vill naturligtvis behålla sina privilegier i stort och behöver då göra små strategiska uppoffringar (åtminstone utåt sett). Att införa monogami för alla, även den styrande klassen, skulle innebära att man undvek att skapa en underklass av singelmän, men också minska lockelsen med revolt då den härskande klassens liv inte såg lika lockande ut.
Gällande den katolska kyrkans attityder till monogami påminner Anderson (2012) om att kyrkans maktposition är beroende av att människor syndar och att kyrkan är den enda instansen som kan ge förlåtelse. Det är därför gynnsamt för kyrkan att försätta allmänheten i en situation där de kommer lockas till att synda och på det viset hamna i beroendeställning.
I ett modernt västerländskt samhälle finns det större möjligheter till klassmobilitet och barnadödligheten är lägre. Detta leder till flera förändringar. Dels blir det inte lika viktigt att få många barn, fokus hamnar istället på kvaliteten på barnen. Annan konsekvens är att de egenskaper som gör en man resursstark inte längre i lika stor utsträckning är vad han äger på grund av sin börd, utan hur väl han utför sitt arbete och tjänar på det. Det innebär även att det för framgångsrika män nu inte är lika viktigt att ha många kvinnor, däremot att hitta en kvinna av hög kvalitet. (Gould, Moav & Simhon, 2008)
Komplex organisation och samarbete
För att tala om en härskande klass snarare än några individer med makt behöver man ha en stor stat. Sanderson (2001) refererar till en studie som visar att socialt ålagd monogami är påtagligt vanligare i större stater än i små stater och andra mindre samhällen. Det finns
således stöd för att observera en koppling mellan monogami och komplexa samhällen. Frågan om orsak och verkan är obesvarad, även om det finns förslag. Lagerlöf (2008) föreslår
exempelvis att socialt ålagd monogami är nödvändigt för en stat som har behov av lojala soldater som försvarar det (även Anderson, 2012). Om den härskande klassen förvägrar sig fler än en fru, kommer kvinnor vara en jämnt fördelad resurs och håller underklassens män under kontroll, lojala mot staten.
Bauch & McElreath (2015) föreslår istället att socialt ålagd monogami minskar spridningen av sexuellt överförbara infektioner (STI). När samhället växer kan promiskuösa
parningsmönster leda till omfattande spridning av STI som kan vara dödliga eller leda till sterilitet. Forskarna noterar dock att denna modell är osäker inte minst för att man inte vet vilka STI som kunde skada människor som levde för tiotusentals år sedan. Deras argument är dock att samhällen som tvingade monogami på sina medborgare blev mer konkurrenskraftiga mot samhällen som lät bli.
För att ett samhälle ska fungera måste individerna vara drivna att samarbeta och hjälpa varandra. Evolutionärt kan den viljan uppkomma när en hjälper någon som delar ens gener och på det sättet föra sina gener vidare. Ju närmare släkt någon är, desto mer benägen är man att hjälpa personen. Hos fåglar har man visat att lägre grad av promiskuitet leder till mer
samarbete (Cornwallis, West, Davis, Griffin, 2010). Hos människor finns det en tradition av att hjälpas åt inom familjen, där även syskon och icke-fertila kvinnor hjälper till med att ta hand om barnen. Denna egenskap har sannolikt uppstått på grund av parningsmönster med hög säkerhet om vem som är föräldrarna till avkomman (vilket monogami kan vara) och fortsatt finnas kvar även när människan gick vidare till andra former av parningsbeteenden, vilket även setts i andra djur. (Lukas & Clutton-Brock, 2012; Kramer & Russel, 2015).
I en studie som söker kartlägga äktenskapet i förhistoriska jägar-samlarsamhällen har ett team observerat äktenskap i samtida jägar-samlarsamhällen. Teamet har kunnat bygga upp en modell som kan ge en bild av hur äktenskapet kunde ha sett ut bland liknande förhistoriska samhällen (även om de medger att det är en uppgift som tvunget byggs på kvalificerad spekulation). Deras slutsats var att tidiga samhällen i stor grad tillämpade arrangerade äktenskap som var endast lite polygyna. Detta ledde till stor grad av släktskap inom och mellan samhällen, vilket enligt forskarna hade positiv effekt på fred och vilja att samarbeta. (Walker, Hill, Flinn & Ellsworth, 2011)
Kvinnors roll och situation
Den observanta läsaren lär ha märkt att i min redovisning av befintliga teorier kring monogamins uppkomst framställs män ofta som de med tillgång till resurser, och kvinnors enda mål med val av parningsstrategi är att hitta en karl med resurser som kan försörja henne och barnen. En del författare gör sig besväret att problematisera detta, medan andra lämnar det okommenterat. Det framkommer därför inte alltid om det är tänkt att strategier i
partnerval skulle se annorlunda ut i en värld där kvinnor kan försörja sig själva. Schmitt (2005) demonstrerar exempelvis att skillnader mellan mäns och kvinnors preferenser på exklusivitet i sexuella minskar med ökad jämställdhet, främst i och med att kvinnor blir mer promiskuösa.
Teorier som kopplar monogami till större jämlikhet mellan män tar inte sällan upp att även kvinnors situation har förändrats under perioden som mäns tillgång till resurser blivit större. Citci (2014) berättar i teoretiserandet kring sin modell att ökad jämställdhet gjort kvinnor mindre beroende av att välja partner enligt försörjningsbehov, och att kvinnor nog generellt föredrar att inte dela sin partner med andra eftersom de vill ha sin partners sällskap. Gould,
Moav, Simhon, (2008) framhäver som redovisat att ökad jämlikhet mellan män leder till mer monogami. En annan del av deras modell är att ökad ojämlikhet kvinnor emellan också leder till ett mer monogamt samhälle. I ett samhälle där kvinnor inte har några större
utvecklingsmöjligheter ses de främst som barnfödarresurs, och är relativt utbytbara. För att vara reproduktivt framgångsrik som man behöver man då en stor kvantitet av kvinnor. I ett samhälle där kvinnor kan utvecklas blir kvaliteten på kvinnan viktigare, då hon inte endast ska bära ett barn utan även medverka i att försörja och uppfostra barnet till ännu en människa som kan uppnå reproduktiv framgång.
En modell som bygger starkt på skillnad mellan könens reproduktionsönskemål handlar om proportionen mellan män och kvinnor i partnersökande ålder. Schmitt (2005) redovisar och prövar (med framgång) att sexuell exklusivitet och promiskuitet i ett samhälle påverkas av den kvoten. Samhällen där det finns påtagligt färre män än kvinnor leder till ökad
promiskuitet. Kulturer där det råder “brist” på kvinnor har tvärtom mer monogami. Exakta verkningsmekanismer är inte helt utredda. Ett sätt att se det är att könet som det råder brist på får diktera villkoren. Samtidigt resoneras det till att mäns och kvinnors autonomi sällan är lika stor. I samhällen där det finns färre kvinnor än män kan det vara så att monogamin snarare orsakas av att män håller hårt i kvinnor de “lagt beslag” på, och monogamin helt enkelt stammar från att männen endast har möjlighet att vakta en kvinna åt gången.
Det är också viktigt att alla modeller ovan kan ha en viss del av sanning i sig, men att de samverkar på sätt som vid första anblick inte är helt uppenbara. Bland de fattigaste i Nairobis slum är det exempelvis förekommande att en man har flera kvinnor, helt i linje med idén om polygyni och att fattiga kvinnor kan tänka sig att dela på en man för att kunna försörja sig. Dock är det också vanligt att dessa kvinnor även träffar andra män - för att på det viset kunna få mer resurser för att försörja sina familjer. Det är särskilt uttalat bland kvinnor i städer, kontra kvinnor på landsbygden, då dessa kvinnor förlorat det stöttande nätverk de annars kunde vända sig till. (Dodooa, Zuluc & Ezehc, 2006; Klein Hattori & Dodoo, 2006) I den ovan nämnda studien av kvinnor från Honduras som immigrerat till New York City har man också observerat att kvinnorna ingår i nya relationer för att kunna försörja sig, och för att vara mindre ensamma. Dessa kvinnor har också talat om att kunna ha flera pågående sexuella
relationer som ett tecken på att vara jämställda med männen, då det i deras kultur var accepterat att män hade parallella relationer. (Dolwick Grieb & Nielsen-Bobbit, 2013).
Som ett avslut på detta avsnitt kan jag återknyta till att se seriell monogami som polygyni, och en strategi som män tjänar på eftersom de inom ramarna för ett monogamt samhälle kan utöva sin föredragna parningsstrategi. Kvinnans föredragna parningsstrategi skulle i det fallet vara att knyta mannen till sig för försörjning - vilket mannen då kan undvika genom att separera. Borgenhoff Mulder (2009) har observerat Pimbwe-folket i Tanzania för att strudera huruvida det var rimligt att förklara seriell monogami som polygyni. Borgenhoff Mulder fann inget stöd för att seriell monogami var mer polygyni än det var polyandri. Även kvinnorna separerade, träffade nya partners, och tjänade på att ha varit gifta flera gånger.
Bortom monogami
I detta avsnitt kommer jag att försöka spå in i framtiden och se vart utvecklingen pekar. Det är på sin plats att uppmärksamma att det i många av texter framkommer en bild av att då väst uppenbart är det mest utvecklade samhället, och modern västerländsk demokrati är det mest utvecklade styrelseskicket. Om framväxten av monogami kan se ut att korrelera med
framväxten av utvecklingen av dessa samt industrialiseringen, ja, då är monogami i sig mer utvecklat och modernt än andra relationsformer. Det är en lockande tankebana, och vi kommer strax att spåna vidare på den. Samtidigt är det viktigt att hålla i huvudet att det finns en tendens att tillskriva kulturella skillnader en temporal aspekt, det vill säga att man
automatiskt tänker att ens egna samhälle är modernt, medan det som avviker är gammaldags och föråldrat. (Davis & Whitten, 1987)
Om vi väljer att tro att sociala och ekonomiska förändringar påverkar personers relationsval vore det naivt att tro att denna förändring någonsin avstannar och helt cementeras. Enligt strategisk pluralism-teorin (Schmitt, 2005) ökar monogamin i utmanande miljöer eftersom det krävs fler vuxna för att se till att ett barn överlever. Med den logiken borde moderna samhällen där en vuxen kan ta hand om barn på egen hand tack vare högre inkomst samt socialt stöd som inte är kopplad till enskild relation, leda till minskad parbildning. Som Schmitt även visar blir inställningen i promiskuitet mer positiv i länder med högre ekonomisk
standard - framför allt blev inställningen mer positiv hos kvinnor. Som Andersson (2015) visar har Sverige haft under 1900-talet gått från att se livslång monogami som ideal till att utgå från seriell monogami som den hegemoniska relatonsformen. Ahrne, Roman & Franzén (2003) sammanfattar svensk sociologisk diskurs kring relationsbildning mellan 1950-talet till början av 2000-talet och redovisar en bild där en familj som består av en man och en kvinna inte längre är det modernaste som finns. Istället ifrågasätts monogamins nödvändighet och antalet singelhushåll ökar.
Även modern monogami analyseras med feministiska verktyg. Ett tidigt exempel av kritik av modern monogami kom från ingen mindre än Friedrich Engels i slutet av 1800-talet, som beskrev att den moderna familjen uppstod för att tvinga kvinnor att utan betalning ta hand om arbetskraften (i Anderson, 2012). I Sverige har man talat om skilsmässa som kvinnlig
befrielse och förklarat äktenskap med “bytesteorin” där kvinnor har allt mindre behov av att byta till sig ekonomisk trygghet från män (Ahrne, Roman & Franzén, 2003). Anderson (2012) redovisar flera exempel på feministisk kritik mot moderna monogama parrelationer, bland annat att de begränsar kvinnors handlingsutrymme, samt att de lyfts fram som kvinnors viktigaste relationer och därmed tar fokus från mer jämlika vänskapsrelationer kvinnor emellan.
Institutionaliserad monogami i moderna Sverige
Detta avsnitt redogör kort för hur lagstiftning kring relationer har sett ut i Sverige under de senaste hundra åren, och hur den ser ut idag.
Juridik
Lagstiftningen kring reglering av förhållanden har i modern tid genomgått två omfattande förändringar. Den första var Partnerskapslagen som trädde i kraft 1994 och som gav enkönade par möjlighet att registrera förhållandet, den andra könsneutraliseringen av Äktenskapsbalken som trädde i kraft 2009. Båda lagändringarna föregicks av debatt, där moralistiska argument om inkludering och icke-värderande förekom. Debatten kring könsneutralt äktenskap åberopade dessutom den tidigare debatten kring införande av
registrerat partnerskap, som illustration av att tidigare argument kring inkludering var valida och inkluderingen nu bör utökas till att omfatta även äktenskapet. Ett exempel kommer från Civilutskottets utlåtande 2009 (Bet 2008/09:CU19) “[i] lagstiftningsärendet uttalades också att det inte var samhällets uppgift att genom lagstiftning eller på annat sätt ge uttryck för några värderingar när det gäller människors sätt att ordna sin samlevnad (bet.
1993/94:LU28 s. 8 f.).” Civilutskottet liksom lagutskottet anser “att rättsreglerna ska tillhandahålla praktiska lösningar för människors familjebildningar utan att ge uttryck för några värderingar”.
Trots ambitionen att inte ge uttryck för värderingar är det i praktiken tydligt att de
förhållanden som kan registreras enligt lag är de mellan två och endast två personer. Den nuvarande Äktenskapsbalken inleds med “I denna balk finns bestämmelser om samlevnad i äktenskap. De två som ingår äktenskap med varandra blir makar.”. Att dessa två inte kan ha andra registrerade partners framkommer av 2 Kap 4 §: “Den som är gift eller partner i ett registrerat partnerskap får inte ingå äktenskap”. 1 Kap 2 § i Äktenskapsbalken lyder “Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa.” vilket bör ses som normerande snarare än juridiskt bindande, men stärker likväl monogamins särställning ytterligare.
Gällande möjligheten att upphäva äktenskap förändrades lagstiftningen 1974, och det blev påtagligt lättare att ta ut skilsmässa, vilket också i praktiken medförde stor förändring i antalet uttagna skilsmässor. (Ahrne, Roman, Franzén, 2003)
Seriell monogami
I Sverige idag går det varje år två äktenskap på en skilsmässa, en skilsmässa tas ut i snitt 8 år efter vigseln, och fler än 20% av dem som gifter sig har varit gifta tidigare (SCB, 2012; SCB 2014). Det är tydligt att seriell monogami är ett begrepp som är nödvändigt för att diskutera monogami i modern svensk kontext.
Genom att ta del av Statens offentliga utredningar kan man spåra hur seriell monogami ersätter monogami som ideal i Sverige under 1900-talet. Detta skifte kan delas upp i tre steg,
som kommer i en kronologisk ordning även om de även överlappar och samspelar. Det första steget var uppluckringen i dikotomin där att vara gift var det moraliskt rätta, medan att vara i relation utan att vara gift var moraliskt oönskvärt. I början av 1900-talet började andra former av parbildning ses som mer accepterade - exempelvis trolovning, samboende, proväktenskap, och så kallade “Stockholmsäktenskap”. Det andra steget var liberalisering av
skilsmässolagstiftningen. Denna process påbörjades redan i början av seklet med det mest dramatiska skiftet ägde rum 1974. Det tredje steget var ytterligare acceptans för samboende som relationsform som vann ytterligare legitimitet i och med institutionaliseringen i form av laglig reglering som gav sammanboende par rättigheter som påminde om sådana för par i äktenskap. Den första sambolagen kom 1973, och i 1987 års version omnämns explicit att en sambo kan ersättas med följande, vilket stärker tesen om att seriell monogami nu ses som den sanktionerade formen av familjerelation. (Andersson, 2015)
Begrepp relevanta till monogami
Svartsjuka
Svartsjuka är ett begrepp som ofta kommer fram i litteraturen om monogami, men definieras förvånande sällan. Definitionerna som jag har hittat rör sig kring två teman. Det ena är att svartsjuka är känslomässig respons på att någon hotar ens relation (Williams, 2005;
Anderson, 2012; Conley, Ziegler, Moors, Matsick & Valentine, 2012). Den andra linjen är att svartsjuka är en reaktion på hot mot ens självbild, självkänsla och självförtroende (Anderson, 2012). I Andersons resonemang är förmågan att känna svartsjuka medfödd, men vad som framkallar svartsjukan är mer kulturellt betingat. Som psykolog vill jag gärna specificera att detta hot ofta följs av tankar och grubblande och framkallar en cocktail av aversiva affekter som sorg och ilska.
En populär evolutionspsykologisk förklaring till svartsjuka utgår från ovan diskuterade teorin om att mäns och kvinnors sexuella beteenden är formade efter deras reproduktiva funktioner. För män vore det en reproduktiv katastrof om kvinnan de är i parrelation med, och vars barn de tar hand om, i själva verket blev gravid med någon annan. Därför skulle män bli svartsjuka om det fanns hot om att “deras” kvinna skulle vara sexuell med en rival. För kvinnan vore det
däremot katastrof om hennes partner lämnade henne för att bilda par med en annan, däremot är det ingen fara om han befruktar en annan kvinna. För kvinnor vore det således mer svartsjukeframkallande om “deras” man fick känslor för en annan. Den teorin har fått visst stöd i forskningen, men vid en översyn (Harris, 2003) visade det sig att stödet sannolikt till stor del kom från att man generellt använt sig av enkäter med “forced choice”-design som tvingar fram större kontraster än om respondenterna kunde svara fritt. Dessutom gäller dessa enkäter ofta hypotetiska scenarion, och undersöker inte faktiska erfarenheter. Utöver detta är kulturella skillnader i svaren stora, vilket tyder på att det inte rör sig om en enskild medfödd mekanism som får könen att reagera olika. Harris resonerar att det finns tecken på att båda könen är mer känsliga på emotionell otrohet, helt enkelt för att den kan vara en förvarning om sexuell otrohet. Även om män evolutionärt skulle drabbas mest av sexuell otrohet vore det mer funktionellt att bli bevakande redan när ens partner visar socialt och emotionellt intresse för en annan, och inte vänta med att reagera tills ett samlag fullbordats.
Det är en vanlig uppfattning att en av de största fördelarna med monogami är att man då undviker svartsjuka. Dock visar forskning på att även om det delvis är sant så garanterar inte monogami att man slipper den obehagliga känslan. Inte heller icke-monogama relationer är fria från svartsjuka, men forskning tycks visa att svartsjukan är mer hanterbar i dessa. (Conley, Ziegler, Moors, Matsick & Valentine, 2012). Anderson (2012) lyfter fram att monogami inte befriar en från svartsjuka, istället bygger den monogama institutionen på svartsjuka. Svartsjuka som beteende kan sägas bestå av tankeprocesser där katastroftänkandet ständigt skapar nya tänkbara hot mot relationen (Wadström, 2009). Om svartsjuka har
utvecklats som en mekanism som ska varna för att en rival tar över (Schuiling, 2003) borde den aktiveras innan rivalen tagit över, och i monogama relationer kan det lätt innebära att även vänskapliga aktiviteter med “suspekt” person kan skapa obehag (Williams, 2005; Anderson, 2012).
Trohet, otrohet
När blir man monogam med någon? Anderson (2012) bjuder på en tidsresa i USA där han visar att monogamin på sätt och vis har konsekvent förväntats inledas vid inledning av sexuell relation, däremot inleds sexuella relationer annorlunda idag än tidigare. För femtio år sedan såg dejtingkulturen i USA annorlunda ut från idag. Tidigare träffade man flera personer
parallellt för att lära känna varandra och så småningom välja partner bland kandidaterna. Att man träffade flera var underförstått, likaså att dessa möten skulle vara kyska. Det var först när man valt en partner som man slöt en överenskommelse om att vara monogam, och det var även först då (och kanske ännu hellre efter att man registrerat äktenskap) som man fick inleda sexuell relation. I dagens USA sluts den monogama överenskommelsen fortfarande vid inledd sexuell relation. Skillnaden är bara att den sexuella kontakten numera ofta kommer väldigt tidigt i relationen mellan två personer. Det skapar en situation där två personer som knappt känner varandra underförstått förväntas lova varandra sexuell exklusivitet. (Anderson, 2012)
Anderson genomför en studie om unga mäns attityder till otrohet och är tydlig med att för att tala om otrohet behöver vi också diskutera hur monogamin förhandlas fram - eller snarare inte gör det. Hans slutsats är att unga män utgår från att de önskar monogami och är
monogama, även om de i praktiken inte beter sig monogamt. De ingår alltså i någon form av monogam kontrakt med samhället utan att ha varit medvetna om att det fanns ett val. Även monogama kontrakt i par ingås utan diskussion, och tidigt i relationen, sannolikt efter första tillfället man har sex. Männen i Andersons studie (2012) uttrycker att det vid tillfället är omöjligt att avgöra om sex med ny partner räknas som ett engångsligg eller en dejt (dvs början på ett förhållande). Därför byggs det en gråzon tidigt i relationen där man kan hinna vara otrogen innan man ens insett att man har ett förhållande att vara otrogen mot.
Givetvis förekommer otrohet även i relationer som är avtalade och reglerade, där det finns stor medvetenhet om att man bryter en gräns. Att avgöra den exakta förekomsten av otrohet är svårt, då olika studier definierar otrohet på olika sätt och undersöker olika typer av relationer (Anderson, 2013). Undersökningsmetod påverkar också hur otrohet rapporteras. I en studie jämförde man kvinnors rapportering av utifall de varit otrogna senaste året, och resultaten varierade stort beroende på vilken metod man använde. Vid face-to-face-intervjuer rapporterade 1,08% att de har varit otrogna, medan 6,13% svarade likadant i
datoradministrerad självskattningsrapport. (Whisman & Snyder, 2007) Andra siffror för prevalens av otrohet är livsprevalens på 20-25% för kvinnor och 20-40% män (i Whisman & Snyder, 2007), och sammanfattningsvis har 1-26% av representativt urval av vuxna i USA har varit otrogna någon gång i livet (i DeMaris, 2009), 11,6-15% för kvinnor och 22,7-24,5%
för män (i Seedall, Houghtaling & Wilkins, 2013). I en studie av collegestudenter i USA visade det sig att 20% av kvinnor och 27% av män rapporterat att de haft oralt, analt, eller vaginalt samlag utanför en relation som var menad att vara monogam. (Vail-Smith, MacKenzie Whetstone, Knox, 2010) Svenska siffror finns exempelvis i Sex i Sverige där 38% av män och 23% av kvinnor som varit gifta eller sammanboende hade haft sex med annan än sin stadiga partner. (Folkhälsoinstitutet, 1996) Det framkommer inte om dessa personer varit otrogna eller om sexet utanför primärrelationen skedde inom formatet för ett icke-monogamt förhållande, men utifrån tidigare bild av prevalensen av monogami får man dra slutsatsen att merparten av dessa personer var otrogna.
Otrohet är alltså inte alls ovanligt, och hur mycket man känns vid dess förekomst varierar. I Sex i Sverige (Folkhälsoinstitutet, 1996) trodde 15% av kvinnorna och 12% av männen att deras partner någon gång under relationen varit tillsammans med en annan. I en USA-baserad undersökning av par som har sex minst 10 gånger om året förväntade 99% av personerna sig att deras partner endast har sex med dem, och trodde även att deras partner förväntar sig detsamma av dem (i DeMaris, 2009; Anderson, 2012). I USA anger 31% av män och 45% av kvinnor otrohet som anledning till skilsmässa (i DeMaris, 2009). Utomäktenskapligt sex är trots sin vanliga förekomst någonting som de flesta kulturer ser negativt på (Davis & Whitten, 1987).
Varför är man otrogen? Det finns flera faktorer som tycks skydda mot otrohet: längre relation, religiositet samt tillfredsställelse i relationen (Atkins & Baucom, 2001; DeMaris, 2009). Riskfaktorer är våld i relationen, att paret vid något tillfälle hade separerat på prov, sämre kvalitet på relationen, att de tillbringade mindre tid med sina partners (DeMaris, 2009) och även att vara en person med stort intresse för sex (i Anderson, 2012). Att ha möjlighet att ha sex med flera har också samband med sannolikheten att en blir otrogen, vilket kopplades till inkomst, status i ens yrke, samt om man var den i paret som arbetade medans ens partner var hemma (Atkins & Baucom, 2001).
Anderson (2012) resonerar kring olika varianter av att ha få sex med någon annan än sin partner. Om man befinner sig i monogam relation men vill ha sex med någon annan än sin partner skulle man kunna öppna upp relationen. Det innebär dock att man behöver bryta mot
normer i ett samhälle som starkt stödjer monogami och ifrågasätta sin identitet som
monogam. Dessutom behöver man då acceptera att även ens partner har sex med andra, vilket kan vara jobbigt. Genom att vara otrogen upprätthåller man sin självbild som monogam, och slipper hantera att ens partner har sex med andra. För att ytterligare underlätta för sig själv kan man ta till strategier som leder till att man kan ha sex utanför sin relation utan att utmana sin monogama identitet - exempelvis försätta sig i situationer som sannolikt leder till sex men senare förklara att det bara blev så, exempelvis för att man har varit alkoholpåverkad. Ett annat sätt att få sex med annan än sin partner medan man fortsätter vara monogam är att göra slut och ha sex med ny person. Anderson menar att man på det sättet kan se otrohet som ett tecken på att man älskar sin partner - man hade kunnat göra slut, men man väljer att vara otrogen för att kunna ha sex med annan.
Ska man berätta att man har varit otrogen? Seedall, Houghtaling & Wilkins (2013)
undersöker vilka faktorer förklarar om man berättar om att man haft sexuell aktivitet utanför sin monogama parrelation. De hittar väldigt lite underlag kring om det är positivt att berätta om sin otrohet, men de tre studierna de hittar pekar på att såväl otrogna som bedragna tycker i efterhand att det var positivt att den otrogne berättade, även om det inledningsvis ledde till upprördhet. I sin egna studie försöker de undersöka hur ens attityd till sex utanför relation påverkar om en avslöjar otroheten för partnern. De fann att personer med mer tillåtande attityd till sex utanför relationen inte i lika stor utsträckning kände att det var viktigt att berätta för sin partner, framför allt om otroheten inte innefattade samlag. Personer med mer restriktiva attityder till sex utanför relationen kände mer svårighet med att berätta om sitt snedsteg, samtidigt som de också kände högre press att göra det.
Smittskydd
En evolutionsbaserad modell av monogamins uppkomst bygger på att promiskuösa parningsmönster sprider STI som kan innebära död eller sterilitet. (McLeod & Day, 2014; Bauch & McElreath, 2015) Även idag ses ett stort antal sexuella partners vara en riskfaktor för spridning av STI. Monogami kan därför förespråkas i riskförebyggande arbete som en åtgärd som förebygger exempelvis spridning av HIV (Klein Hattori & Dodoo, 2006). Trots att det låter teoretiskt rimligt behöver man ha i åtanke att monogami som smittskydd gäller endast under vissa villkor. Det gäller att paret (a) kommer överens om att endast ha sexuell
kontakt med varandra, (b) avvaktar med sex i flera månader för att kunna genomföra en tillförlitlig testning för STI, (c) genomgår ett omfattande och täckande testbatteri, (d) efter att testerna visar negativa resultat (eller om sjukdomar upptäcks och behandlas) är sexuellt aktiva endast med varandra. Detta är svårgenomfört även i teorin (vissa STI är svåra att testa för) och det är sällsynt att personer är så pass noggranna i förberedelserna inför att bara vara sexuellt aktiva med varandra. (Conley, Ziegler, Moors, Matsick, Valentine, 2012)
I en studie jämfördes personer i avtalat ickemonogama relationer och personer i monogama relationer som varit otrogna avseende säkrare sex-beteenden. Otrogna monogama visade sig använda kondom i mindre utsträckning än personer i ickemonogama relationer, var mindre benägna att testa sig för STI, använde kondom i mindre utsträckning i sin primära relation, och gjorde fler tekniska fel i användning av kondom (Conley, Ziegler, Moors,, Matsick & Valentine, 2012). Anderson (2012) rapporterar om en isländsk studie där unga kvinnor i relationer var mer utsatta för STI än unga kvinnor som haft många partners. Risken att ha STI var som störst när man haft 2 partners senaste året, men sedan avtog den med antalet partners. I studien av collegestudenter genomförd av Vail-Smith, MacKenzie Whetstone & Knox (2010) var 90% av de som haft sex utanför relationen otrogna på ett sätt som bedömdes vara högrisktagande - det vill säga var otrogna med flera personer, använde inte kondom, och eller berättade inte om otroheten för sin partner - inte särskilt överraskande då benägenhet till riskbeteenden påverkar såväl att man är otrogen som hur man är otrogen (Anderson, 2012). Dessa fynd ligger i linje med tidigare studier, och innebär i praktiken att personer kan vara mer utsatta för STI-risk i stabila monogama relationer än i ickemonogama relationer eller flyktiga sexuella relationer. (Conley, Ziegler, Moors, Matsick, Valentine, 2012)
Diskurs och normer
Diskurs
Diskurs är ett begrepp som kommer från den franske filosofen och sociologen Michel
Foucault. Begreppet syftar på ett “reglerat samtalsprocedur”, eller “talet om talet”. Diskurs är så att säga ett ramverk inom vilket ett ämne definieras som ett eget ämne och reglerna om hur man talar kring det bestäms. Ramverket eller diskursen är svåra att märka och definiera när
diskursen är aktuell, eftersom den också påverkar vårt sätt att tänka kring världen. I
Sexualitetens Historia framhäver Foucault att i väst talar vi om sexualitet utifrån ett scientia sexualis-perspektiv. Det innebär ett perspektiv som syftar på kartläggning och katalogisering av sexualiteten snarare än njutning och sinnlighet. Sanningen finns snarare än i det kartlagda och systematiserade än i den levda upplevelsen. (Lindgren, 2005)
Ett centralt begrepp hos den franskättade sociologen Pierre Bourdieu är “praktisk fornuft”. Det är ett förvärvat system av beteendemönster, preferenser och principer. Det är en del av vårt varande i omvärlden som ligger bortom reflektion och logisk kontroll. Regler och praktiskt förnuft kan se lika ut, men ska inte förväxlas, relationen dem emellan är som relationen mellan terräng och karta. Bourdieu använde passande nog äktenskapsmönster hos ett folk i Algeriet, där parallella kusinallianser (att gifta sig med farbrors dotter) var den sanktionerade formen av äktenskap. Andra antropologer såg det som även den vanligaste formen, men Bourdieu konstaterade att dessa äktenskap endast utgjorde en liten minoritet - däremot sågs den som den sanktionerade. I praktiken omgärdades dessa allianser av komplext spel kring familjens intressen, tidigare allianser, och andra faktorer som inte enkelt kan beskrivas. Antropologernas och sociologernas modeller tillskrivs ofta allt för stor likhet med det praktiska förkroppsligade kunskapen som dessa modeller påstår sig beskriva. (Järvinen, 2008)
Forskning handlar enligt Bourdieu (Järvinen, 2008) om diskursivering, att sätta ord på
människors vardagliga ofta icke-reflexiva vara-i-världen. Det finns en grundläggande konflikt mellan diskurs och praxis, och denna konflikt leder till stora “översättningsproblem” som forskningen ofta bortser från. Det man observerar utifrån kan ses som objektivt, men saknar de nyanserna, den verkligheten, och den komplexiteten som den levda erfarenheten har.
Talet och makten
Foucault ser på makt som något annat än gängse bilden där en institution med tillgängliga medel och under hot om våld påverkar människor att bete sig på vissa sätt. Foucault talar om ett mer organiskt maktbegrepp, en makt som snarare flödar i det lilla och det stora och påverkar genom “mjukare” metoder som normalisering och administrativa tekniker. Se
exempelvis hur äktenskapslagstiftningen inte förbjuder flersamma relationer, men erbjuder tvåsamma relationer särskilda rättigheter och normerar till fördel för tvåsamma relationer. Makten är en del av all mellanmänsklig interaktion och institutioner som staten och familjen utgör koncentrationspunkter för makten. (Lindgren, 2005)
Anderson (2012) använder sig av termen “hegemoni” snarare än norm när han pratar om monogamins position i samhället. Hegemoni innebär att den styrande klassen säkrar legitimitet från dem den styr inte genom våld, utan genom att framställa sin dominans som rätt, naturlig, och önskvärd. Det som har hegemoni slipper undan kritik och ifrågasättande, avvikelser bestraffas. Personer som inte passar in på idealet som den styrande klassen står för aspirerar ändå på att bli som den styrande klassen, och belönas för försöken. Anderson själv föredrar att tala om monogamism snarare än monogaminorm i och med att en norm kan uttryckas utan stöd i lagen och andra maktstrukturer, medan en ideologi (monogamism) även har mer konkret stöd. I detta fallet finns det tydlig diskriminering av icke-monogama i lagen. Skillnaden mellan hegemoni och norm skulle enligt Anderson vara att norm är snarare någonting som man utgår från som vanligt, medan hegemoni innebär att man utgår från någonting som önskvärt. Den dominerande ideologin kommer därför inte bara ses som normal och förväntad, utan även som måttstock för även det som avviker.
Vetande och tal är centrala i Foucaults begrepp om makt och vetande. På en större skala menar Foucault att den moderna tidens vetande undersöker människan på jakt efter
sanningen, samtidigt som människan också är utövaren av jakten efter sanningen. Vetandet rör sig om ett vetenskapligt undersökande vetande, och formatet för framställning av detta vetande är ofta bekännelsen. Människan är samtidigt objekt och subjekt, den undersökte och den som undersöker. Denna växelverkan kan vi finna i varje social process mellan
människorna. (Lindgren, 2005)
Bauman och May (2001) talar också om bekännelsen och öppenheten i kärleksrelationer. Den beskriver en paradox i att alla har egna upplevelser av verkligheten, och strävar efter att finna någon som kan bekräfta deras upplevelse som sann, och i och med det även bekräfta deras väsen som riktigt och självständigt. Samtidigt finns det en omöjlighet i att med en annan människa någonsin dela sin världsuppfattning, då båda ofrånkomligen formats av olika
upplevelser och bär på olika världar. Bauman & May (2011) refererar till Richart Stenner (i Bauman & May, 2001) som myntade termen “destruktivt Gemeinschaft”, en relation där båda hävdar tvångsmässig rätt till förtrolighet. Det innebär att öppna upp sig helt och vara absolut uppriktig, även om det skadar partnern. Stenner såg det inte som en hälsosam grund för en längre kärleksrelation. En sådan öppenhet leder till att man ställer krav på varandra som man inte kan uppfylla, och får utstå kval och besvikelser, tills den ena flyr relationen när
slitningen blir för hård. När förtrolighet eftersträvas från båda hållen går det inte att undvika förhandlingar och kompromisser. En kärleksrelation som kan fungera fritt från slitningar bör därför ses som en gåva snarare än utbyte, där det finns beredskap att respektera den älskades värld och försöka förstå den inifrån, utan att förvänta sig samma sak i utbyte.
I ljuset av de slitningarna som uppstår när människovärldar möts menar Bauman och May (2001) att det kan vara lättare att fly till enklare bekräftelse, även om den kanske egentligen endast är en illusion. Det kan gälla såväl professionella samtal (exempelvis en psykolog som för pengar bekräftar ens person och världsbild) som möjlighet att köpa identitetsbekräftelse i form av varor.
Habitus är ett begrepp bildat av Bourdieu. Habitus är relationen mellan de sociala strukturerna och de mentala strukturerna. Detta samspel innebär i kort att ens inre föreställningsvärld samspelar med de möjligheter en ser utanför sig. Habitus är i någon bemärkelse en föreställningszon över vad som är önskvärt och möjligt. Slitningar mellan inre föreställningar och yttre förhållande hålls till minimum genom att vi tenderar att välja miljöer och världsbilder som redan stämmer överens med vår mentala bild. Även våra önskningar tenderar att hamna i linje med vad som även är möjligt. Bourdieu illustrerar exempelvis med att kvinnors frigörelse inte enkelt kan lösas med att kvinnor ska börja vilja och agera som män - de har socialiserats i att uppriktigt och ärligt önska sig livsbanor som för dem i förtryck.
Metod
Denna uppsats syfte var att delvis spegla Egelstig och Gustafssons (2012) masteruppsats om polyamori. Därför utgick jag från deras metod, som jag sedan modifiera den efter mina
