Gustafsson och Egelstig (2012) genomförde sina intervjuer muntligt med informanten närvarande, med inspelning och efterföljande transkribering. Jag valde att frångå detta och istället använda mig av ett chattprogram. Braun och Clarke listar fördelar med att genomföra intervjuer över chatt med bland annat följande punkter:
● Det är bekvämt och stärkande för deltagarna, de kan göra intervjun på en plats de känner sig trygga på.
● Det blir inte en stor tröskel att komma till intervjun, och man är inte begränsad av geografin. Online-intervjuer kan också upplevas mer trygga eftersom identiteten är mer skyddad.
● Kan vara extra passande för känsliga ämnen, eftersom det skapar en viss distans mellan informanten och den potentiellt dömande forskaren. Whisman & Snyder (2007) rapporterar att påtagligt större andel kvinnor berättade om sin otrohet när frågorna administrerades med hjälp av dator än med samtalsintervju, vilket stödjer att onlineintervju kan vara fördelaktigt när man talar om känsliga ämnen.
● Online-intervjuer kräver mindre resurser. Transkribering behövs inte, det tar inte tid eller pengar att resa till rätt plats, och ingen kosnad för lokaler tillkommer.
● Kan leda till att man hinner med mer eftertanke kring svaren, eftersom de finns skriftligt och man kan tänka på dem medan informanten svarar, bläddra tillbaka i chattloggen, etc.
Att jag valde att genomföra intervjuer genom chatt berodde främst på de praktiska faktorerna. Jag ville komma upp i stort antal deltagare, och jag var ensam om att skriva uppsatsen. Att inte behöva transkribera var därför en avgörande fördel. Det var även en fördel att varken jag eller informanterna behövde ta oss till någon särskild plats för att genomföra intervjuerna. Det innebar att jag hade möjlighet att nå ut personer oavsett var de bodde och få en stor geografisk spridning. Dessutom gick intervjuerna att genomföra på tider som hade setts som obekväma om de hade krävt ett fysiskt möte (exempelvis 21:00-22:30).
Braun och Clarke nämner också ett antal nackdelar med onlineintervjuer. Jag listar dem här och skriver då även hur jag gick tillväga för att minska de negativa effekterna.
Risk: Onlineintervjuer kan vara mindre tillgängliga för vissa personer. Alla har inte
tillgång till nätverksansluten dator. Vissa personer tycker att det är jobbigt att skriva på dator och det kan ta lång tid för dem. Vissa har svårt att uttrycka sig i skrift.
Åtgärd: Risken bedömdes som värd att ta, då Sverige generellt sett har hög grad av
uppkoppling och tillgång till dator. Ett fysiskt möte bedömdes vara sämre i termer av tillgänglighet på grund av resekostnader, tid, och lokalkostnader de hade krävt.
Risk: Onlineintervjuer kan vara mindre bekväma för deltagarna, i och med att de är
mer tidskrävande än talintervjuer.
Åtgärd: I första informationen fick informanterna höra att intervjun skulle ta ca en
timme, men det visade sig snart vara en underskattning. Informanterna som bokades in efteråt fick därför informationen om att intervjuerna skulle ta ca 1,5 timme. Om det under intervjuns gång började luta åt att informanten skulle dra över tiden om alla frågorna besvarades tillfrågades personen om det var okej, vilket de flesta tyckte.
Risk: Intervjuledaren har mindre kontroll över intervjun. Svaren är inte lika spontana
då informanter kan ändra sina svar. Intervjuledaren har ingen möjlighet till att kunna påverka eller ens känna till miljön som informanter befinner sig i, om någon annan läser det informanter skriver eller om informanten är distraherad. Informanterna kan också i vilken stund som helst försvinna från samtalet.
Åtgärd: Risken bedömdes vara värd att ta. Det förekom dock i ett par fall att
informanter inte dök upp till samtalet och inte gick att nå.
Risk: Viss typ av information förloras. Man kan inte uppfatta röst, tonläge,
kroppsspråk, och mimik.
Åtgärd: Precis som Braun & Clarke (2013) rekommenderar uppmanade jag
informanterna att använda sig av talspråk, skriva spontant, och använda smileys och emoji.
Risk: Intervjuledaren har ingen möjlighet att hjälpa informanten om den blir
känslomässigt upprörd av intervjun och behöver söka vård. Det är också möjligt att informantenöver nätet kan berätta mer än vad den hade gjort med en närvarande ledare, och intervjuledaren har ingen möjlighet att avläsa informantens signaler.
Åtgärd: Detta diskuterades med handledare samt tidigare med kursansvarig. Ett
problem som vi funderade på var att frågorna skulle kunna starta en process i relationen som skulle ha stora konsekvenser. Dock bestämde vi att informanterna är vuxna personer som borde klara av dessa processer utan intervjuledarens översyn.
Risk: Säkerhetsrisker föreligger. Någon annan kan ta sig in på konton som
informanterna använde och ta del av informationen.
Åtgärd: Jag kommer ge en mer noggrann genomgång av hur det tekniska gick till.
Avvägningen fick gå mellan användarvänlighet och säkerhet.
Val av teknik
Skype valdes som program för chatt eftersom det är en relativt säker plattform där det är enkelt att skapa flera användare. Skype finns utvecklat till många olika operativsystem och är relativt enkel att använda för en person med grundläggande datorvana. (En informant var tydlig med att föredra Facebooks chattfunktion, vilket jag till slut bedömde som lämpligt och använde mig av i just den intervjun)
Google användes som plattform för e-postkorrespondens och för att dela intervjutexterna med informanter för att de skulle kunna ge respons. Samma avvägning mellan säkerhet och
användarvänlighet gjordes. Mitt googlekonto var under tiden löseordsskyddat och gick inte att komma åt utan lösenord.
Informationen som sändes via e-post var av sådan karaktär att informanterna kunde utan större förlust omedelbart radera meddelandet efter att de läst det.
Process
Efter att informanterna valdes ut från resultatformulären kontaktades de via e-post för att boka intervjutid. De fick också mitt telefonnummer om det kändes mer bekvämt att ringa, vilket vissa informanter gjorde.
Jag valde ett personnamn som informanten skulle få på Skype-kontot. Namnet var helt frikopplat från informantens kön och ålder. Kopplingen mellan kodnamn och riktig e-postadress var sparat i ett lösenordsskyddat excelark. Strax inför intervjun skickade jag e-post med inloggningsuppgifter till Skype. När personen hade loggat in hade jag redan skickat kontaktförfrågning.
Intervjun inleddes med praktisk information och informerat samtycke (bilaga 2). Intervjun genomfördes enligt intervjuguide (bilaga 3) som var anpassad från Egelstig & Gustafsson (2012). Efter intervjun informerades informanterna om att de kommer ha möjlighet att läsa genom och kommentera eller komplettera intervjun senare. Efter detta kunde de logga ur Skype och radera kontot/programmet.
När alla intervjuer var insamlade sparade jag dem i varsitt google-dokument. Där gick jag genom intervjun och “renskrev”. Det handlade främst om att slå ihop enskilda repliker till ett stycke, sätta repliker i rätt ordning (om jag exempelvis hann ställa nästa fråga innan
informanten var klar), och på andra sätt öka läsbarheten. Jag anonymiserade även intervjuerna när namn och andra detaljer nämndes.
När detta var klart fick informanterna en länk till sina intervjuer per e-post, med möjlighet att kommentera. Denna möjlighet gällde i två veckor, och efter det låste jag intervjuerna igen så att endast jag hade tillgång till dem. De flesta informanterna var nöjda med intervjuerna och upplevde inte att de hade något att tillägga. Vissa anonymiserade lite till, och vissa lade till ytterligare relevant information. Ingen tog bort någonting meningsbärande annat än
Analys
Analysmetoden som valdes var tematisk analys enligt Braun & Clarke (2013). Metoden har enligt beskrivningen använts länge i praktiken utan att egentligen ses som ett enskilt begrepp. Tematisk analys går ut på att definiera meningsbärande teman i insamlat kvalitativt material. Metoden är flexibel och bred, så pass att det kan ses som en nackdel, och kan används på i stort sett allt kvalitativt material. En av metodens styrkor är att den är lämpad för såväl “top-down” som “bottom-down”-analys. “Top down” innebär att man analyserar data utifrån frågeställningar man har med sig från början, medan “bottom up” är att man bygger upp teman från mönster i materialets innehåll. Min utgångspunkt var att jag förvisso hade frågeställningar och intervjuguide att utgå ifrån, men att jag också förutsatte att oväntade teman skulle komma fram. Därutöver var syftet med uppsatsen främst explorativt. Därför var det lämpligt att använda sig av en bred och flexibel metod som tematisk analys.
Intervjuerna skrevs ut och kodningen skedde för hand medelst överstrykningspennor samt anteckningar i marginalen. Även om det fanns möjlighet till datoriserad kodning upplevde jag att jag fick bäst överblick genom att använda mig av fysiskt papper och färger. Givetvis hjälpte det att ha intervjuguiden som stöd i kodningen, men även oväntade teman kunde fångas upp på det sättet.
Metoddiskussion
Jag upplever att val av såväl intervjuformat som analysmetod var lämplig för insamling av informationen jag behövde. Vissa av intervjufrågorna visade sig ge relativt lite gensvar, men jag har ställt dem ändå, med undantag med frågan om compersion/medglädje som i de intervjuer där den kom upp ledde till snarare hypotetiska resonemang än faktiska
erfarenheter. Eftersom jag främst undersökte monogama personers levda upplevelser valde jag därför att hoppa över den när tiden var knapp för att fokusera på personers upplevelser.
En effekt jag inte hade funderat på tidigare var att intervjuerna påverkades av att informanterna var anonymiserade med namn som inte alls kopplades till deras verkliga identitet, och i och med att jag inte specifikt tittat på informanternas kön och ålder efter
genomfört urval. Det innebar att jag under intervjun inte hade kön och ålder framför mig, och insåg ibland (under pågående intervju) att jag faktiskt inte visste det. Eftersom min avsikt inte var att studera könseffekter upplever jag det som en klar fördel som hjälpte mig att behandla samtliga informanter mer likvärdigt.
Det är förstås viktigt att reflektera över sin roll som forskare, och hur ens privata erfarenheter påverkar ens forskarroll. Bourdieu menar att en modell skapad av förståelse och
observationer utifrån själva fenomenet ger en andefattig och missvisande bild av den levda erfarenheten. Samtidigt är det svårare att observera en diskurs inifrån, och en blick utifrån kan ge en mer rättvis beskrivning. I ett samhälle där seriell monogami är norm kan en icke-monogam forskare lättare se genom “självklarheter” och ifrågasätta antaganden. Samtidigt kommer många monogama kanske inte känna igen sig i min analys, hur teoretiskt korrekt den än må vara, just eftersom jag saknar den levda erfarenhetens förståelse.