Elektronisk övervakning av de

rörelseinskränkande inslagen

Regeringens förslag: Kontrollen av att inskränkningarna i

rörelsefriheten följs ska göras med elektroniska hjälpmedel, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bland annat Attunda tingsrätt, Åklagarmyndigheten och Barnombudsmannen tillstyrker förslaget. Åklagarmyndigheten delar promemorians bedömning att det är av vikt för påföljdens trovärdighet att den grundläggande skyldigheten för den unge att följa de rörelseinskränkande momenten kan kontrolleras på ett tillfredställande sätt. Barnombudsmannen delar promemorians bedömning att det integritetsintrång som övervakningsåtgärden innebär får anses försvarligt med hänsyn till påföljdens roll i systemet och till avgränsningen av de rörelseinskränkande momenten. Barnombudsmannen anser samtidigt att det framstår som väl avvägt med en undantagsregel som innebär en möjlighet att meddela undantag från elektronisk övervakning om det finns särskilda skäl. Även Brottsoffermyndigheten anser att det är positivt att kontrollen av de rörelseinskränkande inslagen i påföljden förstärks genom elektronisk övervakning då detta kan leda till en ökad trygghet för brottsoffer som utsatts för brott av en ung gärningsman.

Helsingborgs tingsrätt anser att det är av vikt att rörelseinskränkningarnas efterlevnad följs upp på ett likvärdigt sätt över hela landet och att det därför förslagsvis bör finnas särskilt anställd personal för detta ändamål, vilket kan jämföras med Kriminalvårdens hantering av intensivövervakning med elektronisk kontroll. Justitiekanslern framför synpunkter beträffande möjligheten att tvinga den dömde att bära fotboja även under dagar då det inte finns något

75 övervakningsbehov. Att bära fotboja torde, enligt Justitiekanslern, i många

situationer vara socialt stigmatiserande och det kan därför ifrågasättas om praktiska och ekonomiska skäl för att tvinga den dömde att bära fotboja under hela den tid som övervaknings- och kontrollsanktionen pågår verkligen överväger det integritetsintrång som ett sådant tvång innebär. Detta gäller i synnerhet när det är ungdomar som ska stå under elektronisk övervakning.

Rädda Barnen anser att påföljden genom denna kontroll ges karaktär av övervägande bestraffande natur där den rehabiliterande samt behandlande aspekten ånyo hamnar i skymundan till fördel för de repressiva inslagen gentemot barnen. Enligt Rädda Barnen är det ytterst tveksamt om en sådan ordning är förenlig med barnets bästa.

Brottsförebyggande rådet (Brå) ställer sig frågande till dels om fotboja med GPS fungerar på ett tillförlitligt sätt, dels om det i alla lägen är ändamålsenligt att döma unga till att vistas i hemmet.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med

regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser uttalar sig inte särskilt i

frågan. Kriminalvården förordar att en utredning av om påföljden kan verkställas genom elektronisk övervakning ska genomföras innan rätten fattar beslut om påföljd, alternativt att förslaget till lag om verkställighet ändras så att kravet på inskränkningar i rörelsefriheten och kontrollen av denna inskränkning inte blir en tvingande förutsättning för att verkställa påföljden.

Skälen för regeringens förslag: De rörelseinskränkande inslagen utgör

en viktig del av ungdomsövervakning och syftar till att påföljden ska kunna utgöra en lämplig och trovärdig reaktion såväl vid allvarlig brottslighet som i graverande återfallssituationer. För påföljdens trovärdighet är det därför viktigt att det finns goda möjligheter att kontrollera att den följs. Det är varken rimligt eller lämpligt att förlita sig på den kontroll som koordinatorn eller andra personer i den unges omgivning kan stå för. Det finns i stället flera fördelar med att överlåta kontrollen på ett tekniskt system. Möjligheten att elektroniskt övervaka en föreskriven rörelseinskränkning handlar inte om att begränsa rörelsefriheten ytterligare för den unge, utan är ett medel för att kontrollera att förbudet följs och att förbudsområdets gränser respekteras.

Redan enligt hittillsvarande ordning används tekniska hjälpmedel för att kontrollera olika typer av rörelseinskränkningar. Av 3 § lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll följer att förbudet för den dömde att vistas utanför bostaden annat än på särskilt angivna tider och för bestämda ändamål ska kontrolleras med elektroniska hjälpmedel. Vidare kan Kriminalvården enligt 11 kap. 6 § fängelselagen använda sig av elektroniska hjälpmedel för att kontrollera villkor som meddelats i förhållande till en utslussningsåtgärd. Även när det gäller sluten ungdomsvård är det enligt 18 § lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård möjligt att vid vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet använda elektroniska hjälpmedel för att kontrollera villkor som ställts upp om var den dömde ska befinna sig. Det finns också bestämmelser om elektronisk övervakning av kontaktförbud (se 2 § lagen [1988:688] om kontaktförbud). Den 1 juli 2018 trädde lagändringar i kraft som innebär att utvidgade kontaktförbud kan förenas med villkor om

76

elektronisk övervakning Ändringarna innebär bl.a. att elektronisk övervakning är huvudregel om den som avses med ett beslut tidigare har överträtt ett kontaktförbud. Ett utvidgat kontaktförbud kan avse förbud att uppehålla sig i närheten av en annan persons bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas (se prop. 2017/18:81 Elektronisk övervakning av kontaktförbud).

För att utöva sådan kontroll har bl.a. Kriminalvården tillgång till såväl stationär utrustning som s.k. GPS-bojor. Stationär utrustning används t.ex. för att kontrollera ett förbud att lämna bostaden. Med den senare tekniken kan kontrolleras att en person inte vistas på en viss plats eller inom ett visst område eller att denne uppehåller sig på en viss plats eller inom ett visst område. Denna teknik kan således användas för att kontrollera sådana rörelseinskränkningar som avser en viss geografisk plats eller ett visst område.

När det gäller integritetsaspekterna av förslaget delar regeringen promemorians och Barnombudsmannens bedömning att övervakningsåtgärden får anses försvarlig med hänsyn till påföljdens roll i systemet och till avgränsningen av de rörelseinskränkande inslagen. En effektiv kontrollåtgärd för att säkra att rörelseinskränkningarna följs kan minska riskerna för att den unge återfaller i brott eller på annat sätt utvecklas ogynnsamt. Åtgärden får mot den bakgrunden anses tjäna ett syfte som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Den elektroniska övervakningen får anses vara proportionerlig med hänsyn till det intresse den avser att skydda. Tekniken förutsätter enligt den hittillsvarande ordningen att fotbojan bärs under hela tiden, dock ska schemat för fotbojan regleras så att den inte är aktiv under tidpunkter som inte omfattas av en föreskrift om inskränkningar i rörelsefriheten. Enligt regeringens bedömning får en sådan ordning godtas.

I likhet med promemorians slutsats, som också flera remissinstanser ansluter sig till, gör regeringen bedömningen att det finns övervägande skäl för att Kriminalvården bör kunna kontrollera med elektroniska hjälpmedel att de rörelseinskränkande inslagen följs. Ett beslut om kontroll med elektroniska hjälpmedel bör uttryckligen anges i verkställighetsplanen.

Att kontrollen som huvudregel ska ske med elektroniska hjälpmedel innebär inte att detta bör vara en tvingande förutsättning för att påföljden ska kunna verkställas. Om det finns särskilda skäl bör det nämligen, i likhet med vad som föreslås i promemorian, finnas en begränsad möjlighet för Kriminalvården att avstå från elektronisk övervakning. Det kan exempelvis handla om situationer där den dömdes hälsotillstånd är sådant att elektronisk övervakning framstår som onödigt eller olämpligt. Mot den bakgrunden ser regeringen inte något behov av att en utredning av om elektronisk övervakning är lämplig ska genomföras innan rätten bestämmer påföljd.