Elevernas förhållningssätt

Eleverna är intresserade och engagerade och tar egna initiativ för att lära sig om bilder. När jag i intervjerna ställer frågan om när de använder eller arbetar med bilder i undervisningen är det snabbaste svaret på bildlektionerna, men när de får tänka en stund kommer de på att många andra lektioner innehåller visuella moment. De äldre eleverna framhåller värdet av att ha bildkunskaper för framtida yrkesarbete. Det visuella är också en del av deras privata sfär och de diskuterar initierat saker som har att göra med sociala medier och bildhantering vid intervjuerna. Flera av eleverna är också aktiva bildskapare på fritiden, tecknar och målar eller driver egna bloggar där fotografier publiceras. Som bildkonsumenter ser de filmer, söker efter fakta som intresserar dem, spelar spel och följer andras inlägg på sociala medier (Davidsson & Findahl 2016). Anning och Ring (2004) beskriver detta bildhanterande som ett sätt att behandla de stora livsfrågorna och förstå sig på världen runtomkring. Eleverna lär sig skapa bilder på egen hand genom att leta förebilder på nätet och imitera bildgenrer som de är intresserade av.

Det gör att eleverna på ett sätt kan ses som mycket visuellt kompetenta. Denna kompetens visas också i arbetet med presentationerna både i svenska och NO, där eleverna tar ledningen, letar material och delar med sig när någon kan mer om digital teknik än läraren. Lärarna är öppna för elevernas kunskaper och det skapas en klassrumssituation där det är möjligt att använda det man lärt i mer informella miljöer.

säger eleverna att de har respekt för lärarnas kunskaper, särskilt när det gäller att söka och förstå bilder, men de vill lära sig mer om hur man framställer vissa motivområden de är intresserade av. Förväntningarna riktar sig mest mot bildlärarna som eleverna menar är mest kunniga på området. De tycker att det är viktigt att lärarna själva kan göra bilder och visa olika knep. Enligt Buhl & Flensburg (2011) handlar det idag, inte lika mycket som förr, om att lärare behöver kunna teckna för att arbeta med bildskapande, men eleverna i den här studien önskar lärare som kan lära dem grundläggande färdigheter både i äldre och nyare tekniker och material.

Eisner (2002) stödjer elevernas önskemål om att få ägna tid åt att lära sig hur olika material och tekniker fungerar. Att förstå vad som kan uttryckas och på vilket sätt tar tid och eleverna behöver prova flera gånger för att kunna utnyttja ett viss material för att kommunicera något. Även Marner & Örtegren (2015b) framhåller att det är viktigt att eleverna lär sig olika medieringar. Den tiden är svår att få till under de korta bildlektionerna i årskurs fyra då läraren också behöver transportera material från ett förråd i korridoren. Analysen visar att eleverna i huvudsak arbetar med hantverksmässiga tekniker och material i årskurs fyra och om lärandet ska omfatta även digitala tekniker skulle undervisningen också kunna ske på elevernas lektioner i svenska och NO kopplat till de uppgifter eleverna får. Detta vore helt i enlighet med läroplanens intentioner då kursplanen i svenska innehåller mål för både multimodal textproduktion och bildanalys och kursplanerna i NO mål för elevernas arbete med texter och olika estetiska uttryck (Skolverket 2017, Lgr 11). Samtliga ämnen är också berörda av revideringen av läroplanens andra kapitel när det gäller kunskapsmålen, där alla elever förutsätts kunna använda både digitala verktyg och andra medier för att inhämta kunskap, bearbeta information, skapa och kommunicera (Skolverket, Lgr 11, kapitel 2.2, se länk 2017-07- 09).

Eleverna behöver oavsett inom ramen för vilket ämne det ska ske också tid att få diskutera vad de skapar för att förstå vad bilder kan kommunicera och att alla inte uppfattar bilder på samma sätt. Här handlar det som vi sett i kapitel fyra, inte bara om tidsaspekter, utan också om att lärarna planerar för den sortens diskussioner. Eleverna är stora bildkonsumenter och kompetenta bildtolkare när det gäller vissa genrer, men analyserna visar att de behöver undervisning för att förstå vad de ser. De behöver få ta rollen som kritiker inom ramen för både bild, svenska och NO för att lära sig om visualitet och att bilder framställer världen på vissa sätt (Rose 2007). Med kritiker menas då inte att kritisera andra bildskapare utan att få möjlighet att ge och ta respons på egna bilder och i ämnessammanhang förstå vad bilderna åstadkommer (Eisner 2002).

Eleverna driver egna projekt för att bli skickligare bildskapare både under bildlektionerna och på andra lektioner. Som exempel har vi sett de två eleverna i årskurs fyra som vill lära sig rita hästar eller eleverna i årskurs sex som designar egna kläder. Att

läraren ger utrymme för de egna projekten och kommer med råd när eleverna ber om det ökar intresset för att lära mer och eleverna säger också att det öppnar för att lära känna sig själva, att få syn på sidor som man inte visste om förut. Detta skulle kunna ske även i samband med filmerna i NO, där eleverna i sexan lär om pubertet. Filmerna handlar om situationer som är jobbiga att hantera och eleverna poängterar att det är viktigt att få diskutera sådana frågor i skolan. De ifrågasätter vid ett par tillfällen filmens framställning och frågar läraren om hur bilderna på fostret kommit till eller kommenterar programledarens framtoning. Om läraren vid sådana tillfällen är lyhörd öppnas naturligt för att lyfta diskussioner som berör visual literacy. Det handlar alltså både om att ge eleverna en möjlighet att påverka planeringen, men också att utforma uppgifter som stärker lärandet både när det gäller ämnesinnehåll och textkunnighet. Eleverna påpekar i intervjuerna att de uppskattar en viss frihet, men att de också behöver få uppgifter från läraren för att utvecklas. Om de skulle arbeta helt utifrån egna idéer skulle de inte lära sig något nytt. Marner & Örtegren (2015) uttrycker det som att verklig frihet kan eleverna bara ha om de behärskar sina framställningssätt.