Att lära sig hur tekniker och material påverkar uttrycket

Eleverna i årskurs sex hade dubbelt så långa lektionspass som årskurs 4, hela 80 minuter. Till skillnad från årskurs 4 hade också klasserna delats upp i grupper vilket gav läraren möjlighet att hinna med att prata med alla elever under ett lektionspass. I de visual events som identifierats i tabellöversikten (se exempel i Bilaga 3) framkommer en lite annan bild än vad som beskrivits ovan. Läraren använder vid samtliga lektioner innehållspresentation enligt modell två, ett kort välkomnande till gruppen stående och sedan sitter (eller står) läraren vid ett bord och demonstrerar handgripligen vad eleverna ska göra. Även om exempel finns uppsatta betyder den konkreta demonstrationen framför elevernas ögon mycket för deras förståelse för uppgiften och tillvägagångssättet. Det betyder också mycket för hur eleverna uppfattar läraren. En lärare som uppvisar skicklighet och kan lära ut knep får respekt (Intervju 3, årskurs 6).

Bild 10-13. Eleverna i årskurs sex arbetar med kuber.

Under ett antal på varandra följande visual events konstruerar eleverna kuber, dekorerar dem, ritar av dem, fotograferar dem och arbetar med bildhantering i sina mobiltelefoner (se bild 10-13). Uppgifterna kombinerar 3-dimensionell gestaltning med ytdekoration, teckning och digital teknik. Uppgifterna utmanar elevernas fingerfärdighet när de ska konstruera kuberna, deras förmåga att planera när de ska dekorera desamma (det är smart att göra dekorationen innan man limmar ihop kuben), teckningsuppgiften

ställer krav på perspektivritning och fotograferandet på kunnande i bildbehandling och digital teknik. Eleverna lyssnar intresserat på instruktionen och arbetar sedan koncentrerat. Läraren cirkulerar runt bland eleverna medan de arbetar, hjälper dem genom att visa på ett papper bredvid, eller genom att lyfta fram någon särskild aspekt och fråga vad de vill få fram. Ibland avbryter han lektionen, ger ytterligare instruktioner eller håller upp en av elevernas arbeten, kommenterar och visar på något. Under den första lektionen i serien påpekar han att det är viktigt att lära sig grunderna och att mycket kan beskrivas med hjälp av en kubisk form, t.ex. en datorpixel. Istället för att prata om det estetiska när eleverna ska dekorera sina kuber säger han: ”- det ska bli intressant att se vad ni gör för mönster också” (Observationsanteckningar). Samma procedur upprepar sig vid samtliga lektionstillfällen. Under lektionerna används ämnesbegrepp som perspektiv/djupverkan, skugga/ljus. Läraren står på så vis stadigt i den teknisk/avbildande traditionen samtidigt som han diskuterar bilduttryck och vad eleverna vill kommunicera i de samtal som förs under lektionen (Åsén 2006). Eleverna lär sig visual literacy genom att bli bekanta med visuella grundelement, hur dessa kan fungera i olika sammanhang och visuell grammatik, dvs adekvata begrepp (Serafini 2014).

När jag pratar med eleverna utifrån bildmaterialet från lektionstillfällena säger de att bara att komma in i bildsalen ger dem inpiration. På tavlan och katedern finns bilder och även materialet som är synligt i salen är en viktig inspirationskälla för eleverna, ”det känns på riktigt”. Det är ordning, man hittar och man ser vad man kan använda. I fyran var det en vagn och det var inte lika proffsigt (Intervju 3, årskurs 6). Eleverna i sexan instämmer med sina yngre kamrater att bild handlar om att lära sig tekniker och material och de uppskattar lärarens uppgifter:

I: först skulle ni vika kuben F: mm

I: mm, är det bild? F2: Ja det är det för mig F1: Alltså..

F2: Det är pyssel och jag älskar pyssel F1: 3D är ju bild

I: mm

F2: och så skulle vi prova att skissa av vår egna bild så

F3: det är sådana här saker jag gillar att rita på (Intervju 4, årskurs 6)

Eleverna tycker om att lära sig teckna, hur man kan rita skuggor och detaljer. De tycker om att lära sig om material och tekniker både i 2D, 3D och digitalt. Det är viktigt enligt eleverna att kunna bådadera, både äldre och nyare tekniker. Man har också nytta av att lära bildhantering i sitt privata liv så att man kan få snyggare foton på sociala medier. Och genomskåda ideal som följer med automatiska filter som finns inbyggda i telefonerna.

F4: jag har så här på min mobil så har jag en funktion på kameran där det står: ”gör vackrare” I: ja

F4: ähh skratt..och jag blir varje gång lite så här…alltså när man tar en bild på sig själv; alla mina finnar försvinner, mitt ansikte blir smalare, jag får en mindre näsa och det blir liksom..det ser F3: konstigt

F4: det ser konstigt ut

/…/ I: men blir det så här att man känner sig tvungen…att använda det där när alla andra är så fina? F4: jag personligen gör inte det längre, jag brukade göra så men till slut så blev så…jag tycker att det blev lite för mycket för jag var…det blev aldrig riktigt att jag..blev nöjd med hur jag såg ut tom på bild. Så det blev det till slut att jag slutade att göra och sen så slipper…vad ska jag säga..det där är inte du på dom där bilderna (Intervju 4, årskurs 6)

Eleverna är medvetna om att man behöver träna, kanske t.o.m. göra om fem gånger innan man lyckas och att man kan behöva flera tillfällen att prova för att bli skicklig i en viss teknik. Blir allt digitalt försvinner en del av tjusningen med detta. Bild är roligare än andra ämnen för att man får göra mer själv. Det är också skönt att det är en lång lektion och inte bara 40 minuter, det är alldeles för kort tid (Intervju 4, årskurs 6). Eleverna önskar med andra ord en ganska stark inramning av bildämnet och en progression för att de med lärarens hjälp ska utvecklas inom ämnet, blir de utlämnade åt sig själva upprepar de vad de kan sen förut. Wikberg (2014) talar om det som en frihetens paradox där mer frihet både kan leda till stereotypa bilder och minskat lärande. Den syn på bildämnet som eleverna visar under intervjuerna stämmer väl med vad som framkom i den nationella utvärderingen av bildämnet NÄU 13 (2015), där bildämnet ses som estetiskt praktiskt och nyttigt, roligt och viktigt.