Elevernas resonemang kring hur undervisningen i muntlig framställning kan

I intervjuerna framkommer det att eleverna genomför cirka tre muntliga framställningar per läsår där två av dessa är betygsgrundande. Däremellan genomförs mindre talövningar sporadiskt i mindre grupper genom gruppdiskussioner och samtal medan talträning inför en grupp inte förekommer särskilt ofta. Majoriteten av eleverna upplever att de fått för få tillfällen att faktiskt träna på att genomföra muntlig framställning inför en grupp. Eleverna önskar fler möjligheter till övningstillfällen kontinuerligt i svenskundervisningen trots att de upplever talsituationen som besvärlig och stressande. Elev E understryker vikten att oftare få öva och träna på mindre talmoment under lektionstid eftersom det i sin tur gör att man succesivt blir bättre och utvecklas. Elev D menar att de mer omfattande betygsgrundande talen som genomförs skulle behöva kombineras med flertalet mindre talövningar för att således göra talsituationen mer bekväm och trygg vilket i sin tur skulle kunna bidra till att obehagskänslorna som uppstår kan hanteras på ett bättre sätt. Även elev A och elev C skulle uppskatta om återkommande talövningar förs in i undervisningen för att bättre förberedas inför det betygsgrundande talet. I likhet med elev E uttrycker elev B följande:

Det är jobbigt att träna på muntlig framställning även om jag skulle behöva göra det oftare för att känna mig mer trygg och bekväm att stå inför andra.

Samtliga elever understryker vikten av att få välja hur många och vilka som ska delta vid ens muntliga framställning för att således öka trygghetskänslan vid talsituationen. Eleverna preciserar att det är viktigt att den som talar känner sig bekväm med sina åhörare och att talaren

känner sig delaktig i en gemenskap där man stöttar och hjälper varandra. Detta beskrivs och förklaras av elev D:

Det är viktigt att ha en bra relation med sina klasskamrater och framförallt de man ska redovisa inför. Det gör att man känner sig trygg och säker i talsituationen. Det känns dessutom extra tryggt om jag har en god kamrat som vill mig väl och som jag kan ha ögonkontakt med under redovisningen.

Den främsta anledningen till förslaget om mindre grupper är enligt eleverna att om man redovisar för de man inte känner sig bekväm och trygg med ökar nervositeten och orolighetskänslor för vad dessa ska tycka om ens tal. Således understryks vikten av trygghet, gemenskap och den relation eleverna har till sina åhörare oavsett gruppstorlek vilket accentueras av elev B:

Jag föredrar att redovisa i mindre grupp med såna som jag känner bra, men om jag inte känner dem så bra så är det lika jobbigt som att redovisa framför hela klassen. Om jag känner de jag redovisar bra så kommer jag inte övertänka lika mycket eftersom de vill mig väl och att de inte tänker elaka saker. Om personerna inte är nära mig så vet jag inte vad de kommer tänka, de kanske tänker att det jag säger är jättedumt. Utöver att fler övningstillfällen att tala inför mindre gruppkonstellationer efterfrågas så understryker elev B att läraren har en viktig roll vid muntliga framställning. Läraren ska vara stöttande, se till att klassrumsklimatet är bra samt påminna om att det är tillåtet att göra fel eller tappa bort sig i ett tal:

Jag tycker att det är viktigt att det ska få vara okej att göra misstag. Att det är okej att säga fel eller tappa bort sig i talet. Jag tycker inte man ska få påpeka att man gjort fel eller att man glömde vissa delar för det gör mig panikslagen.

I intervjun med elev A framkom ett förslag som skulle kunna underlätta för de elever som upplever att talsituationen bli övermäktig på grund av klassrumstorleken:

Jag tror också att det skulle vara mer bekvämt att redovisa i ett mindre grupprum än i en stor lektionssal. Då kanske man får känslan av att det inte är lika många där vilket kanske gör talsituationen mindre jobbig. Elev F poängterar att eftersom svenskundervisningen främst fokuserat på skrift och litteratur så har inslag av muntliga talövningar inte förekommit särskilt ofta vilket är synd eftersom det utgör en viktig del i svenskämnet. Då svenskundervisningen till stora delar kretsat kring litteratur ser eleven möjliga ingångar till hur detta arbetsområde skulle kunna kombineras med muntlig framställning för att således få mer träning och övning på att presentera inför en grupp: Eftersom vi i svenskan har arbetat mycket med litteratur och bokanalys så skulle jag vilja att vi kombinerar det med muntlig framställning. Att man kort i mindre grupper får presentera ett tema i boken, vad man tyckte om boken, vem författare är och vad hen har skrivit för andra böcker och så vidare. Eftersom vi har läst en bok och skrivit en analys om den så skulle man kunna använda det materialet för att göra om det till en muntlig presentation. Så skulle jag vilja göra, det hade varit kul och lärorikt.

Utöver detta poängterar två av de intervjuade eleverna att de skulle uppskatta mer frekventa inslag av muntlighet och träning av presentationsförmågan för att således stärka deras bristande

självkänsla och självförtroende, trots att de båda uppger att de har svårigheter med muntlig framställning, där elev B menar att:

Det största problemet vid muntlig framställning är min låga självkänsla och mitt dåliga självförtroende. Så jag skulle vilja att vi arbetar på olika sätt så att jag stärker min självkänsla och mitt självförtroende. Jag behöver även träna på att ändra mina negativa tankar.

Då respons och feedback används sparsamt uttrycker elev C i intervjun att hen gärna hade uppskattat mer konstruktiv kritik och återkoppling efter genomförd muntlig framställning för att således kunna träna och öva mer på sådant som läraren anser behövs förbättras:

Jag tycker att det är viktigt att man får respons på sina presentationer för att kunna bli ännu bättre och kunna slipa på sina brister.

Överlag upplever samtliga elever bristande inslag av muntlig framställning som ett återkommande inslag i svenskundervisning vilket i sig möjligtvis bidragit till dem känslor som uppstår och är förknippade med de mer omfattande betygsgrundande talsituationerna. Således kan konstateras att eleverna haft bristande förutsättningar och möjligheter för att stimulera och utveckla sina språkliga kunskaper, muntliga förmågor och sin presentationsteknik.