Resultatsammanfattning

Sammanfattningsvis kan konstateras att elevernas upplevelser av muntlig framställning är till övervägande del negativa där känslor som är förknippade med nervositet, stress och panik påverkar deras förmåga att genomföra en redovisning inför grupp. Resultatet pekar även på att det finns en viss nyansskillnad i hur dessa känslor påverkar deras presentationsförmåga. Vissa blir mer nervösa och stressade än andra samt att känslorna skiljer sig åt beroende på vilket ämne de redovisar i men att känslorna är mer påtagliga vid redovisningar i svenskämnet gentemot i andra ämnen. Andra effekter som gör sig gällande vid talsituationer är ökad hjärtfrekvens, rodnad, stamning, undvikande av ögonkontakt med åhörarna, ökad talhastighet samt att elever hoppar över vissa delar av talet för att bli klara fortare och således få situationen överstökad. Flera elever vittnar om att publikens dömande blickar skapar obehags- och oroskänslor för att göra fel och misstag inför andra. Resultatet indikerar även att graden av nervositet verkar korrelera med hur väl förberedda eleverna är. Obehagskänslorna som uppstår vid enskild muntlig framställning är inte lika påtagliga och starka som vid en gruppredovisning då åhörarnas uppmärksamhet inte enbart är riktad mot den enskilda eleven utan gruppen som helhet vilket gör eleverna lugnare och tryggare inför publiken. Vad gäller publikstorleken pekar resultatet på att majoriteten av eleverna känner sig tryggare i en mindre grupp bland klasskamrater som de är bekväma med än inför helklass eller åhörarna de inte är bekväma med. Vad gäller arbetet inför och efter genomförd muntlig framställning antyder resultatet att eleverna upplever tydliga brister med muntlighet i svenskundervisningen mellan de två betygsgrundande muntliga framställningarna. Det uppenbaras att muntliga övningsmoment är

underordnat gentemot de skriftliga och således är möjligheter till övningstillfällen knappa och inte särskilt förekommande. Endast två att de intervjuade eleverna känner uttryckligen till retorikämnet och den retoriska arbetsprocessen som kan implementeras i både förberedelse- och efterarbetet med muntlig framställning. Dock kan skönjas att samtliga elever sporadiskt berörts av innebörden av dessa två i svenskundervisningen då de uppger att läraren inledningsvis ger inspiration på hur talet kan utformas och genomföras samt preciserar och påminner eleverna om vilka delar som ska finnas med i talet och vad de ska tänka på vid talsituationen. Vidare indikerar resultatet även att förberedelserna inför en muntlig framställning ser snarlika ut för samtliga elever där de först skriver talet i text, läser igenom och memorerar större segment, konstruerar en powerpointpresentation innan repetition inför sig själv och andra följer. Utöver detta efterlyser eleverna att de i större utsträckning bör få adekvat respons och konstruktiv feedback från läraren på sina redovisningar för att således utveckla sin talförmåga inför grupp.

Eftersom nervositet och andra oroskänslor är vanligt förekommande hos samtliga elever inför en muntlig framställning är det bara hälften av de som i någon mån lyckas hantera dessa känslor och tankar med hjälp av medvetna strategier. Resultatet påvisar att vissa elever använder sig av olika medvetna andningstekniker för att dämpa och hantera nervositeten vilket oftast fungerar väl medan andra elever försöker ignorera oroskänslorna genom att tänka positiva tankar om sig själv såsom att de är väl förberedda och att redovisningen således kommer gå bra. En elev brukar ta av sig glasögonen så hen slipper se åskådarna och tänka att det säkerligen är fler av åskådarna som har större problem att tala inför en grupp än vad hen har vilket delvis fungerar. Några enstaka elever har mindre välvalda strategier som tillämpas men som inte fungerar fullt ut alla gånger medan en elev uppger att hen inte har någon strategi för att hantera känslorna men att hen eventuellt borde införskaffa sig en sådan för att underlätta och förbättra tankeverksamheten inför en muntlig framställning.

Resultatet antyder även att muntlighet och inslag av talövningar verkar vara en bristvara i svenskundervisningen. Således önskas fler återkommande mindre talmoment innan och mellan de större betygsgrundande talen av de intervjuade eleverna för att få upprepade tillfällen att praktiskt öva på att hålla tal inför grupp vilket skulle kunna bidra till ökad trygghet och säkerhet vid talsituationen. Trots att majoriteten av eleverna upplever svårigheter och bekymmer inför en muntlig framställning menar de att ökad träning och övning att stå inför en grupp är det främsta medlet för utveckling och förbättring. Förbättringsförslagen är av skiftande natur från mindre talövningar i smågrupper till att kombinera andra ämnesområden i svenskämnet för att

således få mer praktisk träning. Det sammantagna resultatet är att mer praktisk övning krävs samt i kombination med återkoppling på genomförda muntliga framställningar ska ligga till grund för utveckling av språkliga kunskaper och muntliga förmågor.

Studiens resultat pekar på en jämn fördelning mellan elever som föredrar muntlig framställning på distans och de som hellre genomför det fysiskt i skolan. De elever som föredrar att redovisa på distans menar att formen bidrar till ökat lugn eftersom de bland annat slipper se åskådarna och att de dessutom har powerpointpresentationen framför sig vilket underlättar dels för att komma ihåg de viktigaste punkterna, dels om man tappar bort sig. Dessa elever vittnar om att situationen således blir annorlunda men att den tillför ökad säkerhet och trygghet samt att de helst skulle vilja göra alla redovisningar digitalt. Den andra hälften påstår istället att man går miste om åhörarkontakten och således tappar känslan i den digitala redovisningen i jämförelse med den fysiska redovisningen som upplevs som mer autentisk. En av eleverna i denna hälft poängterar att den digitala redovisningen är lättare och bekvämare men att den dock inte hjälper hen att utveckla sin talförmåga i den fysiska talsituationen i skolan och således hellre föredrar den sistnämnda trots de svårigheter, bekymmer och obehagskänslor som medförs.