Elevernas uppfattningar om förutsättningar för läs och skrivutveckling

Faktorer som vid litteraturgenomgången nämnts för att främja utveckling i läsning och skrivning både vid kartläggning och undervisning, är betydelsen av delaktighet, motivation och engagemang för sina studier, upplevelser av meningsfullhet och en god självbild. Eleverna beskriver vad som skapar goda förutsättningar för detta, men även vad som kan motverka. I detta avsnitt, liksom föregående, har uppfattningar i berättelserna samlats inom begrepp.

5.4.1 Förutsättningar delaktighet – elever

Eget ansvar

Samtliga elever uttrycker att de själva måste säga till lärarna vilka problem de har och vilket stöd de behöver. Det var svårt när de var nya i årskurs ett och dessutom trodde att gymnasielärarna redan var informerade. Diana säger att det var tur att hon hann få en dyslexidiagnos i grundskolan, för den har lett till att hon själv har tagit reda på information om vad svårigheterna kan innebära och hur man kan underlätta. Hon säger att lärarna blir förvånade över att man som elev själv vet hur problemen ter sig och vad man behöver för typ av stöd. Men som ny elev i gymnasieskolan dröjde det innan hon vågade tala med lärarna om detta. Emilie är skarpare i sin kritik och menar att lärarna kanske fått informationen men tappat bort den eller inte orkar bry sig om att elever i klassen behöver stöd. Diana:

”Vi måste själva veta men vi skulle kunna säga att vi behöver vad som helst för lärarna vet inte hur läs- och skrivsvårigheter är, eller dyslexi. De har inte tagit reda på det utan tror att det kanske är bok på band. Så vi måste veta själva. De vet inte om vi talar sanning eftersom de inte kan nåt om det. Det kanske skulle underlätta för lärarna själva om de kunde lite om det.”

Både Beatrice och Diana påpekar att det enklaste för lärarna är att fråga: ”Hur är dina läs- och skrivsvårigheter? Vad är det du behöver?” De uppger att endast en lärare under hela gymnasieskoltiden har uttryckt sig så. Eleverna tar själva större ansvar för sin situation i gymnasieskolan än under tidigare år och tycker att de flesta lärarna är tillmötesgående och visar vilja att förstå, men att tidsbrist och okunskap gör att de ändå blir bortglömda ibland.

Tillhörighet

Bland några av eleverna kommer diskussionen in på värdet av att vara tillsammans med andra som har samma problem. Det skulle kännas tryggare att vara i en grupp med andra med liknande problem. De tror då att man skulle våga fråga, men de nämner också risken att bli utpekad. I så fall skulle den gruppen inte vara för liten, eftersom den då skulle sticka av för mycket och hamna i underläge jämfört med normalstora klasser. Eleverna anser dock att man i en speciell grupp kanske skulle missa en del av exempelvis diskussioner.

Svårigheterna uppmärksammas

Flera av eleverna beskriver hur någon ny lärare, oftast efter övergången till ett nytt stadium, upptäckte hur stora deras läs- och skrivsvårigheter verkligen var. Anders tyckte att steget från mellanstadiet till högstadiet var stort med längre dagar och svårare ämnen. Det var jobbigt och stressigt, men han fick nivågraderat material i SO som han arbetade med i klassrummet. Stödet som eleverna fick bestod av att de fick tillrättalagt material i olika former eller oftast, att de gick iväg från klassrummet till speciallärare Beatrice tyckte att det kändes skönt att träna på läsning med att dela upp ord i stavelser och få sitta för sig själv. Övriga elever talar också om lättnaden när de blev uppmärksammade, trots att de kände sig utanför. Cecilia påpekar ofta i samtalet att hon inte vill ha någon hjälp utan ”försöka fixa det själv” och så var hennes inställning också i grundskolan. Men hon talar om ”orden som sitter kvar” och att hon ville fly. Diana tycker att det vore bra om vem som helst kunde gå ut från klassrummet ibland för att arbeta på något annat sätt.

5.4.2 Förutsättningar självbild – elever

Upplevelser av att lyckas

Egen drivkraft och upplevelser av att lyckas är faktorer som har betydelse för elevernas tilltro till sig själva och självuppfattning. Eleverna uttrycker att de känner sig säkrare nu än när de var yngre och tycker att de då fick vara ”generade i onödan”. Beatrice säger att hon är duktig på att uttrycka sig muntligt. ”Jag är bra på ord och på att prata, så jag klarar mig”. Hon är övertygad om att hon kommer att kunna leva med sin dyslexi och är inte orolig inför framtiden. Nu håller hon på att ta körkort och har valt att lyssna till teoriavsnittet på CD. Hon säger att hon inser att hon alltid kommer att få lov att fråga någon annan om hjälp vid skrivsituationer efter skoltiden.

Situationer där eleverna känner att de lyckas bra är vid praktiska moment och i ämnen som bild, slöjd och idrott. Några citat får illustrera vad eleverna uttrycker när det gäller att lyckas: ”När det är praktiskt känner jag mig nöjd. När det är praktiskt behöver man inte använda språket, inte skriva på samma sätt. Då använder man kroppen.”

”Mycket göra grejer och pröva på. Det är ganska krävande på det här programmet. En del tror att det är lugnt. För att få bra betyg måste man klara …”

5.4.3 Förutsättningar motivation och meningsfullhet – elever

Motivationen för studierna verkar betyda mycket för att eleverna i intervjustudien ska trivas och orka lägga energi på att klara lärsituationen. Jämfört med tidigare skolår, beskriver alla eleverna att de nu har en egen drivkraft och motivation och är medvetna om sina svårigheter men även att de har rätt att få stöd. Anders, som upplevt att vara i det individuella programmet berättar att allt blev mycket lättare nu när han går i en klass på ett nationellt program. Trots att denna klass är tre gånger så stor, anser han att han känner sig peppad av klasskamraterna och att han utmanar sig själv mera. Hans självförtroende är bättre, han är motiverad och allt är roligare. ”Man måste ta eget ansvar, ingen bryr sig om man har frånvaro, man måste försöka. Förut var jag jämt rädd att svara fel.”

Trots den negativa stämplingen eleverna upplever från andra elever på skolan att gå på ett yrkesförberedande program, anser de att de hamnat rätt. Cecilia säger: ”Man behöver inte jobba med det här, men det är ett bra program med sånt som man har med sig hela livet.” De tycker också att det är en fördel om man är flera med samma problematik i samma klass och att de har stöd av varandra. De kan påminna varandra om att få papper på lärarnas anteckningar och törs be lärarna om detta. Lärarnas förhållningssätt avgör om eleverna vågar be om hjälp.”Det märks vilka lärare som är karaktärslärare och vilka som är samhäll - och såna lärare. Karaktärsämneslärarna är pedagogiska, det är inte de andra. Det syns tydligt”, anser Emilie.

5.4.4 Hinder för delaktighet, en god självbild, motivation och meningsfullhet – elever Det som har betydelse utifrån elevernas berättelser för att ge goda förutsättningar inom dessa områden, kan ses i relief till det som uppfattas negativt. Därför redovisas, liksom i föregående avsnitt om lärmiljön, även detta.

Delaktighet – hinder

Ibland blir eleverna fortfarande särbehandlade på så sätt att deras undervisning sker på en lägre nivå. De tidiga skolårens upplevelser har lämnat djupa spår hos dem. Cecilia berättar att hon tidigt började använda strategin att inte be om hjälp utan bestämde sig för att klara sig själv. Därför betraktades hon ”som en arbetsmyra” och hennes problem doldes både i skolan och hemma. Hon vill inte vara till besvär och många vet fortfarande inte vilka problem hon brottas med. Erfarenheter från tidigare skolår formuleras i undersökningens inledande samtalsområde. Alla eleverna konstaterar att det var konstigt att ingen sett deras svårigheter, att mycket blivit fel i deras grundskoletid och att hjälpen kom sent. En elev berättar om hur det var i grundskolan: ”alla lärare och alla kompisar visste om att jag hade problem, men ingen gjorde något”. Eleverna har under sin skoltid upplevt att deras föräldrar har diskuterat deras behov av stöd i utvecklingssamtal och vid andra möten.

Det är konstigt att man inte lyssnar på föräldrarna när de säger att min dotter behöver det här och det här. OK om en elev säger det, men… De måste ha det skitjobbigt. Vi ryker ihop då och då jag och mamma, det sliter ju på dem, deras psyke, att behöva ha det, att kämpa. (Emelie).

Eleverna är mycket kritiska till hur informationen angående deras problematik har överförts från grundskolan till gymnasieskolan. Några av dem fick göra sin gymnasieansökan på en speciell blankett, ett möte hölls med föräldrar och representanter från grundskolan och stöd utlovades. Eleverna uppger i flera fall att de känner sig lurade.

I flera av elevernas berättelser framträder tecken på känslan av att omgivningen anser att de är annorlunda och inte passar in. De bär negativa minnen från sin skoltid med sig och dessa har påverkat deras självbild. Det handlar om att inte hinna med och komma efter i alla ämnen, känna sig annorlunda eller få tillbaka skrivuppgifter som är fulla med kommentarer med

rödpenna. Eleverna berättar att de blivit retade av kamrater och några elever hade upplevelser av att vara betecknad som dum (obegåvad) och bråkig av lärare.

När det gäller de inledande bakgrundsfrågorna som handlar om upplevelser från grundskoletiden, beskriver alla eleverna upplevelser av att inte ha blivit tagen på allvar av lärarna när det gäller deras behov av uppmärksamhet och stöd. Eleverna berättar om ämnen som svenska, matematik och engelska där svårigheter visat sig. På grund av lässvårigheterna fick eleverna andra böcker än klasskamraterna, vilket gjorde att man kände sig utpekad. Beatrice berättar att det gick bättre när läraren tipsade om att klä böckerna med bokpapper, så att det märktes mindre. I matematikämnet har de intervjuade eleverna känt utanförskap då de inte hängt med, framför allt vid lästal. I lägre årskurser blev några uppmanade inför hela klassen att istället ta fram leksakspengar och hålla på med dem. De gav ofta upp, slutade fråga utan tittade i facit i stället. Beatrice lärde sig klockan först i årskurs sex.

Självbild – hinder

Flera av eleverna har identifierat sig med att vara en person som inte kan eller förstår. Erfarenheter och citat från nuvarande skolsituation vittnar om detta.

”Prata och prata och frågar man blir man dumförklarad. Pratar bara fakta. Idrotten är enda gången då man är nöjd.”

”APU:n där får man visa vad man kan. Skolbänken och teori är bara nåt man måste göra för att få den här utbildningen och ett yrke man tycker om. Jag vill inte gå på svenskan längre för jag fattar inte. Skittråkigt, det funkar inte, jag hänger inte med.”

”Jag känner mig bara, jag blir så arg på mig själv, jag är typ aldrig nöjd med mig själv.”

Motivation och meningsfullhet – hinder

Ibland har erfarenheter från tidigare skolår varit att inte blivit tagen på allvar när man bett om hjälp och man slutar med det. Eleverna ger exempel på att de vid terminsstart talat om för lärare vilken typ av problem de har men senare verkar läraren oförstående till detta. Detta kan hända inför en skriftlig uppgift eller ett prov då eleven ber om att få längre tid. Samtliga elever har också upplevt att lärare har suckat eller ifrågasatt om det verkligen ska behövas något extra. Om det är ett intressant ämne kanske eleverna fortsätter att försöka, i annat fall har det hänt att de givit upp.