Det första temat som handlar om elevgruppers storlek visar att fritidspersonalens
uppfattning om gruppstorlek och dess sammansättning är viktig. Flera av respondenterna som arbetar på fritidshemmen beskriver stora elevgrupper som en svårighet och som påverkar verksamheten negativt.
Sammansättning av grupper tycks också ha betydelse då ett fritidshem uttrycker frustration trots skolans satsning på små klasser och hög personaltäthet. De som arbetade där berättar att varje klass har tjugotvå elever och tre fritidspersonal, trots det upplever
fritidspersonalen att de inte klarar att hantera gruppen då ett fåtal elever hela tiden hamnar i konflikt med varandra. De berättar även att de är helt slut innan fritidsverksamheten börjat. De säger detta:
Så är det cirkus hela tiden man är helt slut och då har bara halva dan gått, för det händer saker hela tiden för att dom här två skriker, för att dom håller på och försöker slå ihjäl varandra osv, så det har varit riktigt riktigt tufft, det funkar helt enkelt inte.
Ett fritidshem, som ligger i ett sociokulturellt utsatt område, har fått mer resurser och skolan profilerar sig med hög personaltäthet och små klasser ända upp till åk nio.
Fritidspersonalen berättar att tack vare dessa resurser har skolan höjt sina resultat och en högre andel elever får fullständiga betyg. Fritidspersonalen menar att det inte går att jämföra med innerstadsskolorna men resultatet har förbättrats rejält. De berättar att satsningenpåhögpersonaltäthetochsmåklassertillsnyligenfickkonsekvenservilket innebarattskolanfickettrejältekonomisktunderskott. De berättar även att på grund av den ekonomiska situationen sades personal upp och det var vikariestopp under ett år. Nu efter det året var skolan ifatt ekonomiskt och skulle återanställa personal. De säger detta:
Det känns väldigt kul att vara på ett ställe där, vad ska man säga, där verksamheten på många sätt går först […] i stället för att ekonomin är det som alltid går först.
Fritidspersonalen på en annan skola beskriver en uppgivenhet med generella
neddragningar, väldigt stora elevgrupper, lokalbrist, få personal och ingen tillgång till vikarier första sjukdagen och brist på material. De berättar att de har flera elever i behov av stöd och några kräver stöd hela tiden för att det inte ska hända något. När någon kollega är
31
sjuk och de inte får någon vikarie då kan de inte ha samma uppsikt över de elever som behöver. De berättar också att det blir ett stressmoment och känslan av att inte duga för att de inte räcker till för alla. Lokalbristen gör att mycket av verksamheten är tvungen att förläggas utomhus, de försöker dock ha inomhusverksamhet med olika grupper. Det blir inte som de önskar och de anser att miljön är en katastrof på grund av många elever ljudnivån blir hög. De tycker att den pedagogiska verksamheten släpar. De säger detta:
Det blir ju ingen lugn och ro vi har ju barn med aspeberger och autism och dom är
ljudkänsliga, så dom står bara och håller för öronen och viftar med armarna för dom tycker det är så jobbigt och just när det är trångt då får dom panik i korridorer och sådant. Dom blir lite utåtagerande för att dom får panik, jobbigt att se att dom mår så dåligt.
Tema 2 Specialpedagogiskt stöd på plats och handledning samt tillräckligt med vuxna kännetecknar en god lärmiljö
Fritidspersonalen berättar att många elever är i behov av stöd och under intervjuerna
framkommer det att flera av fritidspersonalen saknar specialpedagogiskt stöd i form av handledning. Fritidspersonalen uttrycker att det hänger på dem om de ska få stöd och att de måste kontakta specialpedagog teamet själva. Flera fritidspersonal förklarar att det finns för få specialpedagoger och att specialpedagogerna inte hinner med dem då de är upptagna med att skriva åtgärdsprogram i skolan. En brist som framkommer i några intervjuer är upplevelsen av för få vuxna somarbetar på fritidshemmet, vilket exempelvis påverkar möjligheter att dela in eleverna i grupper. Fritidspersonalen uttrycker att de är resurser på skoltid och försöker stötta på lektioner. På ena skolan kommer en specialpedagog en kort stund varje vecka och läser med de elever som behöver, mer tid finns inte för att
specialpedagogen har så många elever som behöver hjälp. De berättar att de skulle vilja fråga om olika dilemman, hitta lösningar men det är så konfliktfyllt i elevgrupperna tiden finns inte att söka stöd. De berättar även att i många situationer med elever i behov av stöd där kan de lösa mycket själva. De berättar att de skulle vilja ha mer stöd och handledning. De berättar att:
Men eftersom det är så konfliktfyllt nu så kommer man aldrig till den punkten utan det är rädda dagen så att dom inte skadar varandra helt enkelt.
Det hade varit så roligt om man gjorde, jobbade på ett mer strukturerat sätt också för att man, då får man ju tydligare också att man kan se en utveckling vilket också gör att man själv får nya krafter så att säga.
32
önskas. Både genom formella och informella möten. Formella där personalen kan boka en tid för rådgivning och informella möten då flera ifrån specialteamet har sina rum på just den avdelningen, vilket förvisso fritidspersonalen tror kan vara av betydelse. Hen berättar också att hen fritt kan låna material om så behövs:
Jag känner att jag har bra stöttning ifrån specialteamet, om det skulle vara något, jag tycker att de är väldigt engagerade och ser till elevernas bästa.