Gemensamt för de fyra specialpedagoger som intervjuades är att de anser att
fritidspersonalen behöver ta mer plats på arbetslagsmöten och göra sina röster hörda i skolan och prata utifrån fritidshemsverksamheten. De uttryckte att det var synd att fritids alltid kom i skymundan och var väldigt tysta på mötena för att lärarna hela tiden pratade. En specialpedagog som var ansvarig för att hålla i arbetslagsmöten använde sig av metoden att ta ett varv där varje personal fick chansen att säga något, syftet var att öka delaktigheten på möten för fritidspersonalen. En specialpedagog uttrycker fördelen med att vara fritidspedagog i grunden vilket underlättat i samarbetet med fritidshemmet, då de upplevde att deras verksamhet och utmaningar också var viktiga. Dilemmat som de ser är att skolan är så målfokuserad och att den mesta tiden handlar om måluppfyllelse, eller utifrån klassrumssituationen. De menar att det handlar om eleverna hela dagen och i olika kontexter för dem och fritidspersonalen har en viktig roll men det måste finnas
förutsättningar för dem att göra sitt jobb.
Jag hade också ganska ofta egna små icke bokade möten med fritidspersonalen, eftersom jag jobbade väldigt mycket för att dom liksom skulle kontakta mig när det var frågor och att vi kunde ta dom frågorna på tu man hand, vi behövde inte göra det i arbetslaget, jag märkte att dom kom till tals.
En annan specialpedagog belyser problematiken med att många i personalen på
fritidshemmet har låg eller ingen utbildning alls, vilket påverkar förståelse för att arbeta mot gemensamma mål. De berättar att det kan vara problematiskt om personalen inte har en utbildning och inte är insatt i vad uppdraget innebär det kan försvåra samarbetet med lärarna. De säger att det finns en hierarki emellan personalgrupperna inte uttalat men det finns. De säger att:
Det går inte att komma ifrån att har man en högskoleutbildning oavsett om det är
fritidspedagog eller förskolelärare, lärare eller vad det nu är så har man en gedignare grund å man vet lite mer kanske vad det är för nånting, vilket uppdrag man har.
Specialpedagogen berättar att i den kommunen som hen arbetar i ska alla skolor arbeta utifrån principen lågaffektivt bemötande och där syns skillnaden mellan de olika fritidshemmen på skolan. Vissa avdelningar har anammat förhållningssättet och har därmed mindre stora konflikter, medan det på de avdelningar som personalen inte tagit till
37
sig detta också har mer konflikter med en del elever. Hen menar att bemöter personalen en elev i affekt fel kan det få motsatt effekt. Specialpedagogen berättar att flera i personalen arbetar med lågaffektivt bemötande med barn som har sociala svårigheter exempelvis de kanske är utåtagerande. De som anammat det förhållningssättet upplever fördelen med det medan de som inte använder ett lågaffektivt bemötande då har det visat sig att det blir svårare för dessa barn och kanske rentav sämre i interaktionen med andra med fler konflikter till följd. De säger detta:
Det handlar inte om fritidshem generellt utan det är personbundet, vilken pedagog det är, det är så jag menar.
Flera av de intervjuade specialpedagogerna beskriver vikten av att även fritids får stöd och hjälp av specialpedagoger. Det hinner inte alltid med detta, men när tid finns kan stöd ges på olika vis genom handledning, tips och råd. Ofta kan det handla om schema, tydlighet, hjälp med grupper, hur personalen kan tänka kring elever i behov av stöd.
Just när det gäller barn som har stort behov av rutiner och tydlighet så är det viktigt att man kopplar in specialpedagog även på fritids.
Gemensamt och olikheter för de två olika grupperna samt relation till KASAM Gemensamt och olika för de två grupperna (som här kursiveras) av respondenter kan illustreras enligt följande: I tabell3 går det att utläsa vilka indikatorer som är mest frekventa utifrån intervjusvaren.
För fritidspersonalen verkar det vara den pedagogiska miljön och den sociala miljön som utmärker sig mest. För den pedagogiska miljön handlar det till exempel om att
fritidspersonalen har en önskan om handledning, kompetensutveckling och stöttning av specialpedagoger. De beskriver också en uppgivenhet då det finns många elever i behov av stöd och få vuxna och behov av kompetensutveckling. Men också saknad av strategier för den pedagogiska miljön. Beträffande den sociala miljön är det gemenskap som var
utmärkande och här fanns en önskan om utveckling. En fritidspersonal är nöjd med det mesta. För dem handlar en god lärmiljö om elevgruppers och lokalers storlek,
sammansättning av elever och resurser, specialpedagogiskt stöd på plats, handledning och tillräckligt med vuxna, samsyn för att skapa förutsägbarhet på fritidshemmet för eleverna, gemenskap och samverkan.
38
miljö som verkade utmärka sig mest. Alla specialpedagoger önskade arbeta mycket mer emot fritidshemmen, både med handledning, observationer och konkreta råd i
verksamheten. Det kunde vara en önskan om att bidra med utveckling av struktur. De tyckte också att fritidspedagogiken var mycket viktig och de önskade att samarbetet mellan de olika professionerna skulle vara bättre. De menade att fritidspersonalen inte tog den plats de borde på möten och så vidare.För dem handlar en god lärmiljö om samarbete med fritidshemmen och att dela med sig av kunskaper, den viktiga fritidspedagogiken och kollegialt lärande, yrkesroller och profession.
En tolkning som kan göras är följande gällande KASAM. Flera av fritidspersonalen upplevde en svår arbetssituation med många elever, få arbetskamrater, trånga och icke ändamålsenliga lokaler. Med en icke tillfredsställande lärmiljö påverkas de negativt, så kallad låg känsla av begriplighet. Specialpedagogerna hade många tankar om hur de kan göra eller skulle vilja göra, de kunde hantera situationen, hög känsla av begriplighet. Flera av fritidspersonalen upplevde inte begriplighet vilket i sin tur påverkade deras uppfattning om hur de klarade av att hantera situationen i detta fall situationen på fritidshemmet. Flera uttryckte även att det var brist på ömsesidighet i arbetsgruppen utifrån ett hierarkiskt perspektiv. En låg känsla av hanterbarhet verkade finnas. Specialpedagogerna var
medvetna om fritidspersonalens situation men accepterade nuläget och tänkte framåt. Det kan tolkas som en hög känsla av hanterbarhet. Flera av fritidspersonalen uttryckte en uppgivenhet i sin situation och uppfattningen att det inte kunde påverka den. Det gav en låg känsla av meningsfullhet. Specialpedagogerna önskade att de kunde arbeta mycket mer mot och med fritidshemmen. De ville handleda, observera och reflektera mera, tillsammans med fritidspersonalen. De ville dela med sig av sin kunskap. Specialpedagogerna uttryckte också att de ansåg att fritidspersonalen skulle ta mer plats och visa; berätta om
fritidhemspedagogiken. De tyckte också att det var obalans bland personal, yrkesroller utifrån ett hierarkiskt perspektiv i personalgrupperna. Samtidigt menade de att flera av fritidspersonalen och tillhörande avdelningar inte var mottagliga för att förändra arbetssätt, utan de såg bara det som inte fungerade. Specialpedagogerna kan sägas hade en hög känsla av meningsfullhet.
39
Diskussion
Detta avsnitt handlar om metoddiskussionen, resultatdiskussion, förslag till vidare forskning, avslutande reflektioner samt implikationer för specialpedagoger.
Metoddiskussion
Studien var en kvalitativ intervjustudie med enskilda intervjuer, valet av enskilda intervjuer berodde på att urvalet var tillgänglighetsstyrt. Respondenterna var åtta till antal, där fyra var fritidhemspersonal och fyra var specialpedagoger. Alla respondenter arbetade på kommunal grundskola från förskoleklass till årskurs sex, med tillhörande fritidshem. Intervjuerna var semisstrukturerade med tillhörande bakgrundsfrågor. Datainsamlingen gjordes under slutet av januari och början av februari 2021. Kvale och Brinkman (2014) beskriver olika former för att ställa frågor, där en är att ställa sonderande frågor vilket betyder att intervjuaren leder informanten vidare i intervjun genom att ställa frågor so” kan du säga något mer om det?” (s. 177). Att ställa följdfrågor på detta sätt uppmuntrar
informanten att fortsätta berätta samtidigt som intervjuaren kan ”sondera innehållet […] intervjuaren söker efter svaren, sonderar, innehållet men utan att ange vilka dimensioner som ska beaktas” (s. 177). Genom att använda tekniken sonderande frågor kunde jag sedan tolka svaren och få svar på mina frågor. Fördelarna med enskilda intervjuer i denna studie var att intervjuaren fick ta del av respondenternas personliga erfarenheter och berättelser, deras uppfattningar om god lärmiljö. Begränsningar för denna intervjustudie var att intervjuaren egentligen inte kan veta om det är så som respondenten säger, eftersom det är dennes upplevelse som hen beskriver. Det hade varit en fördel ifall observationer gjorts, vilket inte var möjligt för denna studie. Frågor att fundera kring är om resultatet blivit annorlunda ifall studien kompletterats med ett antal observationer. Hälften av intervjuerna genomfördes digitalt, med videosamtal, vilket både var en styrka och en begränsning. Styrkan var att intervjuerna kunde genomföras, samtidigt var begränsningen att jag inte kunde se respondenternas kroppsspråk. De respondenter som intervjuades genom ett personligt möte och på en för respondenterna vald plats, där kunde jag både se och tolka gester och mimik, intervjuerna blev mer som ett samtal och det var lättare att fånga tillbaka respondenterna ifall de svävade ut för mycket i sina svar. I de digitala intervjuerna kunde bara en person i taget tala, för talade båda samtidigt blev det rundgång upplevelsen var att
40
det blev mer stelt emellan intervjuare och respondent. Ytterligare funderingar kring intervjuerna är; hade min tolkning av intervjusvaren blivit annorlunda ifall alla intervjuer hade gjorts genom ett fysiskt möte? Studien var en kvalitativ intervjustudie och svaren ifrån respondenterna är så som de upplevde sin situation just då. Intervjusvaren var inte generaliserbara, då urvalet var för litet, men troligen kan det ge några implikationer för fritidshemmets lärmiljö.
Resultatdiskussion
Den här småskaliga kvalitativa studiens syfte var att undersöka hur några fritidspersonal och specialpedagoger uppfattar en god lärmiljö på fritidshemmet. I enlighet med God forskningssed (2017) poängteras vikten av att forskaren både aktivt diskuterar sitt resultat och inte bara hänvisar till andra arbeten som stödjer den egna forskningen utan att de också redovisar argument som kan tala emot det egna resultatet. Specialpedagogerna – särskilt intressanta resultat
Väldigt intressant för studien är att specialpedagogerna verkligen ville och önskade att arbeta mycket mer mot fritidshemmet. De ansåg att fritidspersonalen inte fick ordentligt utrymme för sin unika kunskap. Detta trodde de berodde på att skolan är så målstyrd så att fokus på gemensamma möten handlade mycket om måluppfyllelse och klassrumssituation. De menade att så som det var organiserat nu och så som arbetssättet var så fick de inte möjlighet att ägna tid till fritidshemmet och bidra till att utveckla lärmiljön.
Utifrån SPSM (2018) värderingsverktyg och teman visade resultatet att
specialpedagogerna såg möjligheter till att utveckla och fördjupa samarbete med fritidspersonalen. De tyckte att fritidpedagogiken skulle synas mycket mer under hela skoldagen i form av tematiskt arbete. Ledarskap och hur grupper delades in tyckte de var viktigt eftersom gruppdynamiken påverkar alla. Olsson (2016) som i sin studie undersökte lärares ledarskap kom bland annat fram till att en del svårigheter med lärares ledarskap var delvis i förhållande till krav och gällande styrdokument för uppdraget samt att leda
gruppen, den enskilda eleven, samspelet mellan elever och lärare. Deras gemensamma handlingar hade betydelse för varandra i ett ömsesidigt växelspel. Under intervjuerna presenterade de olika förslag för vad de kunde hjälpa till med om omständigheterna varit annorlunda. Mycket fokus handlade om relationer, kollegialt lärande och det kollektiva. Nu var det så att fritidspersonalen var tvungna att boka tid om de behövde hjälp. Aspelin (2020) undersökte i sin studie, specialpedagogers uppfattning om relationer och
41
relationskompetens. Resultatet visade att relationer sågs som mycket viktigt i synnerhet till elever i behov av stöd, där var behovet stort att utveckla en god relation mellan elev – lärare eller annan vuxen. Viktigt var också att vara ödmjuk, icke värderande, ha ett accepterande förhållningssätt och att skapa positiva relationer. De fyra intervjuade specialpedagogerna betonade generellt goda relationer som nyckeln till elever i behov av stöd, vilket stämmer med indikatorn för meningsskapande och motivation samt vikten av att skapa struktur och förutsägbarhet specialpedagogerna uttryckte att det inte alltid fungerade på fritidshemmen.
Fritidspersonalen
Särskilt intressant för fritidspersonalen var att ingen av dem uttryckligen pratade om den sociala miljön i intervjuerna som god utan som ett område för utveckling. I analys av intervjuerna framkomatt två informanter upplever att samverkan med hemmen är bristfällig, en annan upplever samverkan med hemmet som fungerande och den fjärde informanten nämner ingenting om samverkan med hemmet. Troligen kan det bero på att de möjligtvis uppfattar den sociala interaktionen med elev, elever och gruppen som självklar i sitt arbete. Om detta belyser Jonsson (2019) i sin studie, där det var flera av respondenterna som beskrivit att de i sitt arbete inte arbetade efter någon särskild metod för att främja socialt lärande medan det var andra informanter som medvetet arbetade främjande med sociala förmågor genom olika aktiviteter. Det förklarades bland annat med att socialt lärande sker informellt och i samspel mellan eleverna.
Studien visade att tre av fyra respondenter inte upplevde att de hade förutsättningar att erbjuda eleverna en god lärmiljö, eller inte reflekterade över vad en god lärmiljö konkret är. Indikator sju, gemenskap för den sociala miljön visade att tre av fyra önskar utveckla detta område, som kan vara att arbeta gruppstärkande, eller ha vuxenstyrda aktiviteter. Tre av informanterna upplevde brist på stöd, men de formulerade sig inte kring hur ett stöd kunde vara eller se ut. Faktorer de angav var få lokaler, eller för stora rum som var svåra att dela, stort elevantal och för få vuxna. Flera forskare (Jonsson et al., 2019; Lago 2017) har bland annat studerat lokalens betydelse för hur eleven förstår och tolkar när det är fritids och personalens uppfattning om möjligheter eller brister för att skapa ett sammanhang eller en struktur för rummens användning. De uttryckte stort behov av specialpedagogiskt stöd som de uttryckte att de inte fick. Sett till SPSM:s (2018)
förutsättningar för lärande med tillhörande värderingsverktyg som i studien används som analysverktyg, uppfylls inte flertalet av dessa. Främst var det indikatorerna nummer 12
42
(pedagogiska strategier och stödstrukturer), 15 (lärverktyg), 16 (digitalt lärande) och 17 (hjälpmedel) för pedagogisk miljö och för den fysiska miljön var det nummer 18 (rum för lärande), 19 (ljudmiljö) och 20 (visuell miljö) i värderingsverktyget. De fritidspersonal som upplevde brist på god lärmiljö var mer benägna att önska elevassistenter till elever i behov av stöd än andra. Lindqvist et al. (2020) har dock i sin studie kommit fram till att det inte skulle vara helt säkert gynnsamt för eleven med en elevassistent mer än att personalen upplever det som bra. Det kan tolkas som att en elevassistent bidrar till en brist på
relationer för eleven i interaktion med andra elever och lärare. Elvstrand (2009) visar i sin studie, betydelsen av kontinuitet och begriplighet som viktiga faktorer för att barn ska känna delaktighet och Moye (2015) belyser vilka svårigheter som flickor med autism kan uppleva i relation till andra kompisar i sin vardag i skolan. Denna studie visade även att den fritidspersonal som generellt var ganska nöjd också hade ett specialpedagogiskt stöd. De använde sig av en grundläggande struktur i sitt arbete. Forskning av flera forskare (Elvstrand & Lago, 2016; Lago och Elvstrand 2019; Lundqvist et al. 2019) visar på en bredd av faktorer som är av betydelse för eleverna för att en god lärmiljö ska uppnås. Däribland relationer och hur de förändras i olika kontexter vid förändringar i miljön, hur nya gruppkonstellationer skapar möjligheter men även svårigheter som uppstår när
fritidsverksamheten tar vid. Behov av att kunna välja, att ha tillgång till olika material samt att miljö och lokaler är ändamålsenliga är exempel på det. För fritidspersonalen, om de upplever en brist på kontroll eller möjligheter att påverka, blir frågan om och hur de kan tillmötesgå elevernas behov på fritidshem.
Resultatets betydelse utifrån studiens teoretiska ramverk, KASAM
Vilken betydelse kan det möjligen ha för fritidspersonalen om de inte upplever en känsla av sammanhang? Utifrån den egna tolkningen som gjordes tidigare i den här studien har tre av fyra fritidspersonal en låg känsla av, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Detta kan antas påverka verksamheten och interaktionen med eleverna och i synnerhet elever i behov av stöd som behöver tydlighet och förutsägbarhet. Då denna fritidspersonal upplever en arbetssituation som nästintill omöjlig, och brist på tid, ork och kunskap, kan det vara svårt för dem att bidra med en känsla av sammanhang till eleverna.
Specialpedagogerna tycktes uppfatta sina uppgifter mer hanterbara och meningsfulla och därmed begripliga. Möjligen kan det vara av den anledningen att de var mer
43 Nya frågor att studera/förslag till vidare forskning
En annan kvalitativ studie skulle kunna göras med flera fritidshem och kompletteras med observationer för att få bredare svar.
Avslutande reflektioner
Intresset för ämnet god lärmiljö kommer sig av att det diskuteras, publiceras artiklar och skrivs litteratur om god lärmiljö på fritidshem. I de styrdokument (FN, Agenda 30; SFS, 2010:800 Skolverket, 2011; SPSM, 2018: Unescorådet Salamancadeklarationen, 2006;), jag tagit del av, skrivs vikten av en god lärmiljö fram, allas rätt till utbildning, elevgruppers storlek, rätten till anpassningar för elever i behov av stöd. Ändå tycks flera fritidshem inte kunna erbjuda den lärmiljö som står beskriven i styrdokumenten. Syftet med denna studie var att undersöka fritidspersonals och specialpedagogers uppfattning om god lärmiljö. Under analys och tolkning av materialet framträdde att lärmiljön även är en arbetsmiljö, i synnerhet för fritidspersonalen som arbetar direkt i verksamheten. Deras berättelser var mycket av en beskrivning av hur svår de uppfattade att deras arbetssituation var. Därtill blev tolkningen att de tre fritidspersonal som uttryckte stress och frustration, på de
fritidshemmen de arbetade på, inte arbetade konsekvent med att strukturera verksamheten. En fritidspersonal upplevde inte sådan frustration men där var arbetet strukturerat på eftermiddagen. Där fanns även en plan för de elever som hade behov av extra stöd. Det kan uppfattas som att fritidspersonalen var mer negativa och specialpedagogerna mer lösningsfokuserade menspecialpedagogernasuppdrag var inte att arbeta på fritidshemmet i de stora sammanhang som fritidspersonalen gör.
Implikationer för specialpedagoger
Då studiens resultat pekar på att specialpedagoger önskar ett närmare samarbete med fritidshemmen och fritidspersonalen önskar mer specialpedagogiskt stöd är det av
betydelse att specialpedagoger driver den frågan i samtal med skolledning och i elevhälsa. Ett mer konkret arbete gentemot fritidshemmen skulle vara gynnsamt för hela
organisationen. Specialpedagogerna skulle behöva få mer tid och möjlighet till insyn över hur arbetet på fritidshemmen fungerar, och utifrån det utveckla ett närmare samarbete med fritidshemmen. Specialpedagogerna kan som studien visar bidra med handledning, hjälp att skapa en struktur, bidra med tips och att göra observationer. Specialpedagogerna kan även i sammanhang av diskussioner, angående elever för pedagogiska utredningar, anpassningar
44
eller övergångar, se till att göra fritidspersonalen delaktiga i processer och även observera eleven i fritidshemsmiljön.
Studien har även relevans för rektorer och elevhälsoteam vad gäller framtida utvecklingsmöjligheter och planering av verksamhet.
45
Referenser
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Natur och kultur, Stockholm
Aspelin, J. D., Östlund, A., & Jönsson, A. (2020). ´It means everything`: Special educators`perceptions of relationships and relational competence. European Journal of
Special Needs Education, doi: 10.1080/08856257.2020.1783801
Augustsson, G. (2018). Akademisk skribent: Om att utveckla sitt vetenskapliga skrivande. Studentlitteratur.
Creswell, J.W., & Poth, C. N. (2018). Qualitative inquiry and research design. Choosing
among five approaches. Fourth edition. Great Britain: Bell and Bain Ltd, Glasgow.
du Bois-Reymond, M. (2013). Extended education in the Netherlands. International
Journal for Research on Extended Education, 1(1), 5 - 17.
https://elibrary.utb.de/doi/epdf/10.3224/ijree.v1i1.03
Elvstrand, H. (2009). Delaktighet i skolans vardagsarbete. No. 144, avhandling, Linköpings Universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande. Diva. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:229768/FULLTEXT01.pdf
Elvstrand, H. & Lago, L. (2016). Elevers sociala relationer på fritidshem. KAPET
Karlstads universitet Pedagogiska Tidskrift, 12(1), 60 - 75. Hämtad från:
https://www.kau.se/files/2016-
11/KAPET%20Andra%20nationella%20konferensen%20i%20Pedagogiskt%20arbete%20 2015%20Temanummer.pdf
Fraij, A., & Kielblock, S. (2015). Research on extended education Around the Globe? A Brief Examination of the First Five Issues of the IJREE. Research on Extended education,
3(2), 123 – 126. http://dx.doi.org/10.3224/ijree.v3i2.20893